Är det ett privilegium att plugga på universitetet i Sverige? (utbruten från Vad tycker ni om klädkoder?)

[Lager]

Flera i den här tråden har nog som jag upplevt samma fenomen. Det är inte universitetsmiljön som är arbetarfientlig utan omgivningen hemma som är studiefientlig. Jantelagen i all sin prydo. När man så tar examen så har man plötsligt blivit "privilegierad" också på köpet...

Fast universitetet är inte så lätt alltid om du inte riktigt har de sociala koderna... Du får mycket gratis om du har stödet hemifrån. Däremot är det inte omöjligt.

 

[Cambiaso]

Popcorn
Det går inte att köpa sig klass. Klass det är något man har, något man föds med, något man växer upp med. Men nej att köpa sig klass det går inte

Nu känner jag att vi nästan behöver lite

 

[athena_arabians]

Grejen är inte att personer utan akademikerbakgrund inte skulle klara av studierna, utan att de inte söker till högskolan i alls lika hög grad som de med med en eller två föräldrar som studerat.
Tyvärr.

Jag är inte korkad... och jag är medveten om att det är så. Men att försöka framställa det som oändligt mycket svårare än det faktiskt är som det gjorts i den här tråden anser jag är dumt. Att studera vidare är inget självändamål, det ska man göra för att man VILL det. Att då måla upp värre hinder än de som faktiskt finns är kontraproduktivt.

 

[Folri]

Nu känner jag att vi nästan behöver lite

Precis. Den som tror sig ha klass eller vill uppnå klass utan att veta vad klass är blir snart avslöjad. Å andra sidan den som innehar riktig klass får ett helvete om denne rör sig i miljöer där klass saknas

 

[Folri]

Jag är inte korkad... och jag är medveten om att det är så. Men att försöka framställa det som oändligt mycket svårare än det faktiskt är som det gjorts i den här tråden anser jag är dumt. Att studera vidare är inget självändamål, det ska man göra för att man VILL det. Att då måla upp värre hinder än de som faktiskt finns är kontraproduktivt.

Det som sätter hinder är ju intagningspoängen eller vissa krav. Uppfylls inte detta så spelar det ju ingen roll hur mycket man än vill

 

[athena_arabians]

Visst, och det finns flera orsaker till det. Men en av dem som @athena_arabians nämner känner jag också väl igen - synen på universitetet som någonting väldigt avlägset, väldigt världsfrånvänt och väldigt oviktigt.

I min familj jobbar du på volvo eller på spårvägen om du är man, alternativt inom hemtjänsten om du är kvinna. Annat är låtsasjobb för folk som tror sig förmer.

...och tja vad ska jag säga. Jag har sju års universitetsstudier och över tio års arbetsliv bakom mig och tjänar mindre än min kusin som gått gymnasiet och jobbat på bygge i två år. Så rent ekonomiskt har ju övriga familjen helt rätt. Kusinen köper hus, jag är glad att ha lyckats blir skuldfri till CSN.

Min särbo med två års gymnasiestudier tjänar oändligt mycket mer än vad jag gör... och har inga studielån.

 

[athena_arabians]

Fast universitetet är inte så lätt alltid om du inte riktigt har de sociala koderna... Du får mycket gratis om du har stödet hemifrån. Däremot är det inte omöjligt.

Absolut... men nationerna och studentkåren på Ultuna gjorde verkligen mycket för att hjälpa till i det avseendet upplevde jag. Dvs det var en välkomnande miljö och inte en fientlig. När mina lektorer fick veta att jag började jobba efter åk 9 var det inte något fnys över det utan de var intresserade att veta varför jag valt att göra det.

 

[Wysiwyg]

Det är jag medveten om men att framställa just universitet som något extremt i det avseendet som @Migo gjorde tycker jag är fel och ger då inte uppmuntran att söka sig vidare om man inte har en akademisk bakgrund i sin familj.

På det stora hela har jag fått stå ut med mer förakt och "du ska inte tro att du kan bli något" från arbetarklass än de med akademisk bakgrund...

Ah, då uppfattar vi det olika. Jag uppfattar inte alls att @Migo försöker hålla tillbaka någon utan att hen, som jag, menar att universitetet är priviligerat oavsett var man kom från från början. Och att det är lättare att ta sig in där om man är priviligerad från början.

 

[athena_arabians]

Ah, då uppfattar vi det olika. Jag uppfattar inte alls att @Migo försöker hålla tillbaka någon utan att hen, som jag, menar att universitetet är priviligerat oavsett var man kom från från början. Och att det är lättare att ta sig in där om man är priviligerad från början.

Och jag hade blivit skitledsen och haft ännu dåligare självförtroende om någon upplyst mig om det när jag ansökte... för mig är det likvärdigt med att "du ska inte tro att du är något". På den tiden hade jag mycket ångest och väldigt dåligt självförtroende men att inte ansöka... det fanns inte på kartan. Jag inbillade mig nämligen att det skulle gå bra för att utbildning är öppen för alla som vill bara de har tillräcklig förmåga. Inte efter vad man heter eller bankkontots status. Det var nämligen vad jag fick med mig hemifrån och jag är glad att jag i det läget inte hade den kunskapen.

Men det är banne mig inte konstigt att jag fortfarande inte känner mig hemma någonstans... bland akademiker generellt är jag något exotiskt och bland arbetarklass en klassförrädare som utbildat sig till att bli värdelös... om man hårdrar det.

 

[Gry]

Precis. Den som tror sig ha klass eller vill uppnå klass utan att veta vad klass är blir snart avslöjad. Å andra sidan den som innehar riktig klass får ett helvete om denne rör sig i miljöer där klass saknas

Ja, det är väldigt sant.

Jag har definitivt inte växt upp i klass. Tvärtom. Däremot äter jag med kniv och gaffel, och tackar för maten osv. Jag fick höra att jag var snorkig en julafton av min föredettas föräldrar, som var arbetarklass på landet, för att jag använde kniv när jag åt. Alla andra använde bara gaffel. Jag blev faktiskt jätteledsen. Idag hade jag inte brytt mig så hårt.


Jag har faktiskt bara fått gliringar av människor utan högre utbildning, när jag väl gjorde det helt otänkbara i min familj, och läste som vuxen på högskola (lärare bara, visserligen). Men bara uppmuntran från andra som läst eller kommer från familjer där läsning är vanligt. Bildningsförakt har jag mött mycket. Väldigt mycket.

Jag förstår det @Migo skriver, verkligen. Men samtidigt är det synd när det läggs upp som att högskolan sen är ngt omöjligt att ta sig igenom utan rätt uppväxt. Jag vet inte hur det är på de anrika universiteten, säkert mkt sociala koder att knäcka, vad vet jag, men på en sketen högskola i en mindre stor stad, bjuder inte på några motstånd alls, när man väl tagit sig dit. Det är vanliga bestick i lådorna i restaurangen, kaffe i vanliga koppar och CSN-lån för de flesta.

 

[Wysiwyg]

Och jag hade blivit skitledsen och haft ännu dåligare självförtroende om någon upplyst mig om det när jag ansökte... för mig är det likvärdigt med att "du ska inte tro att du är något". På den tiden hade jag mycket ångest och väldigt dåligt självförtroende men att inte ansöka... det fanns inte på kartan. Jag inbillade mig nämligen att det skulle gå bra för att utbildning är öppen för alla som vill bara de har tillräcklig förmåga. Inte efter vad man heter eller bankkontots status. Det var nämligen vad jag fick med mig hemifrån och jag är glad att jag i det läget inte hade den kunskapen.

Men det är banne mig inte konstigt att jag fortfarande inte känner mig hemma någonstans... bland akademiker generellt är jag något exotiskt och bland arbetarklass en klassförrädare som utbildat sig till att bli värdelös... om man hårdrar det.

Men jeez, det är INGEN som säger att universitetet inte är öppna för alla eller att man måste vara rik för att gå där. Det kan ju knappast ha varit någon hemlighet för dig när du började att många där kom från akademikerfamiljer och att majoriteten inte är från arbetarklass?

Allt jag säger är att det är enklare för de som kommer från akademikerfamiljer. Inte att de som inte gör det inte är välkomna på universitetet. Det är något du tolkar in själv.

 

[athena_arabians]

Men jeez, det är INGEN som säger att universitetet inte är öppna för alla eller att man måste vara rik för att gå där. Det kan ju knappast ha varit någon hemlighet för dig när du började att många där kom från akademikerfamiljer och att majoriteten inte är från arbetarklass?

Allt jag säger är att det är enklare för de som kommer från akademikerfamiljer. Inte att de som inte gör det inte är välkomna på universitetet. Det är något du tolkar in själv.

Men du, tack för den käftsmällen. Jag beskrev hur det var för mig och hur jag hade upplevt det på den tiden. Jag är väl medveten om att det är min upplevelse och jag försökte visa dig varför jag tolkade @Migo s inlägg som jag gjorde.

Och jo, jag var faktiskt så korkad på den tiden att jag insåg inte att många var barn till akademiker. Eller att min arbetarbakgrund skulle göra det svårare för mig. Tack och lov hade jag som sagt ingen som dig i min närhet som hade kunnat upplysa mig om det för fan vet om jag hade vågat ansöka då.

Som jag sagt, man ska inte göra hindren högre än vad de är.

 

[Ullmerkott]

En anledning till att många på universiteten kommer från akademikerhem är väl just att de växt upp med att universitetsstudier är ett helt naturligt steg mellan gymnasie och jobb. Steget till universitetsutbildning är förmodligen längre om man är uppväxt i en miljö som präglas av bildningsförakt.

 

[Wysiwyg]

Men jeez, det är INGEN som säger att universitetet inte är öppna för alla eller att man måste vara rik för att gå där. Det kan ju knappast ha varit någon hemlighet för dig när du började att många där kom från akademikerfamiljer och att majoriteten inte är från arbetarklass?

Allt jag säger är att det är enklare för de som kommer från akademikerfamiljer. Inte att de som inte gör det inte är välkomna på universitetet. Det är något du tolkar in själv.

Men du, tack för den käftsmällen. Jag beskrev hur det var för mig och hur jag hade upplevt det på den tiden. Jag är väl medveten om att det är min upplevelse och jag försökte visa dig varför jag tolkade @Migo s inlägg som jag gjorde.

Och jo, jag var faktiskt så korkad på den tiden att jag insåg inte att många var barn till akademiker. Eller att min arbetarbakgrund skulle göra det svårare för mig. Tack och lov hade jag som sagt ingen som dig i min närhet som hade kunnat upplysa mig om det för fan vet om jag hade vågat ansöka då.

Käftsmäll? Jag förstår inte riktigt var din uppvarvade ton kommer ifrån. Jag försöker verkligen inte banka ner dig i skorna, jag förklarar bara hur jag menar men du går ju igång på alla cylindrar. Jag ber verkligen om ursäkt för jag verkar ju ha trampat på dina tår!

Du har ju knappast ensamrätt på att ha känslor kring universitetet eller att ha känt dig malplacerad där. Jag har en fot i varje värld så du har ingen unik insyn i hur det fungerar för barn från arbetarklassen på universitetet.

 

[athena]

Men du, tack för den käftsmällen. Jag beskrev hur det var för mig och hur jag hade upplevt det på den tiden. Jag är väl medveten om att det är min upplevelse och jag försökte visa dig varför jag tolkade @Migo s inlägg som jag gjorde.

Och jo, jag var faktiskt så korkad på den tiden att jag insåg inte att många var barn till akademiker. Eller att min arbetarbakgrund skulle göra det svårare för mig. Tack och lov hade jag som sagt ingen som dig i min närhet som hade kunnat upplysa mig om det för fan vet om jag hade vågat ansöka då.

Som jag sagt, man ska inte göra hindren högre än vad de är.

Jag har exakt samma upplevelse som du. Mina föräldrar (en i livet) har fortfarande inte förstått vad jag gör om dagarna eller vad jag gjorde på universitetet. Nu dryga 20 år senare.

 

[Folri]

Ja, det är väldigt sant.

Jag har definitivt inte växt upp i klass. Tvärtom. Däremot äter jag med kniv och gaffel, och tackar för maten osv. Jag fick höra att jag var snorkig en julafton av min föredettas föräldrar, som var arbetarklass på landet, för att jag använde kniv när jag åt. Alla andra använde bara gaffel. Jag blev faktiskt jätteledsen. Idag hade jag inte brytt mig så hårt.


Jag har faktiskt bara fått gliringar av människor utan högre utbildning, när jag väl gjorde det helt otänkbara i min familj, och läste som vuxen på högskola (lärare bara, visserligen). Men bara uppmuntran från andra som läst eller kommer från familjer där läsning är vanligt. Bildningsförakt har jag mött mycket. Väldigt mycket.

Jag förstår det @Migo skriver, verkligen. Men samtidigt är det synd när det läggs upp som att högskolan sen är ngt omöjligt att ta sig igenom utan rätt uppväxt. Jag vet inte hur det är på de anrika universiteten, säkert mkt sociala koder att knäcka, vad vet jag, men på en sketen högskola i en mindre stor stad, bjuder inte på några motstånd alls, när man väl tagit sig dit. Det är vanliga bestick i lådorna i restaurangen, kaffe i vanliga koppar och CSN-lån för de flesta.

Det är fortfarande simpla bestick i lunchrestaurangerna på universiteten och IKEA glas att dricka mjölk ur.

Nu tillhör inte jag klass men jag tycker det är kul att prova på klass ibland. Vi har ett par som vi är bekanta med och dom tillhör klass, riktig klass. När jag är hos dom så vill jag lära mig allt om klass. Då är det bestick, koppar, glas, tallrikar i alla varianter samt i vilken ordning det ska tas. Det tar en jäkla tid att lära sig detta. Det svåra med klass tycker jag är att genomföra en konversation samt hur man genom den blir accepterad i klass.

 

[Wysiwyg]

En anledning till att många på universiteten kommer från akademikerhem är väl just att de växt upp med att universitetsstudier är ett helt naturligt steg mellan gymnasie och jobb. Steget till universitetsutbildning är förmodligen längre om man är uppväxt i en miljö som präglas av bildningsförakt.

Ja jag tänker också det.

Tillägg: jag tror inte just själva universitetsstudierna är någon stor grej utan mer vägen dit.

 

[athena_arabians]

Käftsmäll? Jag förstår inte riktigt var din uppvarvade ton kommer ifrån. Jag försöker verkligen inte banka ner dig i skorna, jag förklarar bara hur jag menar men du går ju igång på alla cylindrar. Jag ber verkligen om ursäkt för jag verkar ju ha trampat på dina tår!

Du har ju knappast ensamrätt på att ha känslor kring universitetet eller att ha känt dig malplacerad där. Jag har en fot i varje värld så du har ingen unik insyn i hur det fungerar för barn från arbetarklassen på universitetet.

Jag har inte påstått något du tillskriver mig ovan. Apropå alla cylindrar då, du ska nog tagga ner lite själv.

Plus att har jag någonstans skrivit att jag kände mig obekväm på universitetet? Känslan av att inte höra hemma någonstans kom efter universitetstiden... mycket tack vare akademikerföraktet från fellow arbetarklass.

 

[Gry]

Det är fortfarande simpla bestick i lunchrestaurangerna på universiteten och IKEA glas att dricka mjölk ur.

Nu tillhör inte jag klass men jag tycker det är kul att prova på klass ibland. Vi har ett par som vi är bekanta med och dom tillhör klass, riktig klass. När jag är hos dom så vill jag lära mig allt om klass. Då är det bestick, koppar, glas, tallrikar i alla varianter samt i vilken ordning det ska tas. Det tar en jäkla tid att lära sig detta. Det svåra med klass tycker jag är att genomföra en konversation samt hur man genom den blir accepterad i klass.

Ja, snacka om kulturresa! Jätteintressant att studera vari det ligger. Så väldigt subtilt ibland.

Vi var familjehem till en pojke som tagits under vingarna av ett par från hög klass (lång historia och ointressant just nu). När vi besökte dem var det enorm skillnad på oss och dem. I allt. Jag vet en gång när de skulle bjuda på grillat och ville ner till vår nivå, väldigt omtänksamt och snällt, men så fruktansvärt nedlåtande. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, när de hintade om att de inte ville göra oss obekväma och då bjuda på korv och potatissallad. Höll på att sjunka under jorden. MEN jag är övertygad om att de hade hellre tuggat av sig en arm än att få oss att känna så. Och det låg i oss också, så klart.

Det är intressant att tänka kring hur det blir så subtila och osubtila markörer för så mycket. Inte bara i klass. Det gäller små ankdammar i olika sporter också. Allt talar liksom. Åsikter, vilken tränare man har, kläder, handrörelser mm. Det blir att man antingen sugs in i det, eller tar avstånd, men på ngt sätt är man berörd av det.

 

[Wysiwyg]

Jag har inte påstått något du tillskriver mig ovan. Apropå alla cylindrar då, du ska nog tagga ner lite själv.

Plus att har jag någonstans skrivit att jag kände mig obekväm på universitetet? Känslan av att inte höra hemma någonstans kom efter universitetstiden... mycket tack vare akademikerföraktet från fellow arbetarklass.

Okej, jag känner att vi typ menar samma sak när jag läser inlägg som du skrivit till andra samt när du gillade @ulmerkott s inlägg som jag helt håller med om.

Aha, jag har då känt mig som ett jävla ufo på universitetet, speciellt i början. Och jag har också mött en jädra massa akademikerförakt, både från familj och människor jag trodde var vänner.

Jag uppfattar att du letar efter sätt att missförstå mig. Kan ju såklart vara jag som uttrycker mig som skräp också. Oavsett tror jag inte vi kommer så mycket längre.