Bukefalos 28 år!

Är det ett privilegium att plugga på universitetet i Sverige? (utbruten från Vad tycker ni om klädkoder?)

Eh va? Var har jag föraktat att alla har möjlighet till en utbildning? Det där tar jag som ett påhopp, så otrevligt. Du vet ingenting om mig, var jag kommer ifrån eller hur jag tagit mig igenom universitetet.

Det enda jag skrivit är att det är enklare för de med högskoleutbildade föräldrar att ta sig till universitetet. Och vill man koppla det till klass så ja. Jag vågar nog påstå att det är fler från Stockholms innerstad än utsatta förorter som går på KI tex. Det innebär ju inte att jag ser ner på universiteten, det är ju bara så det är.

Ja men i det här fallet var det nog tyvärr meningen att vara lite påhoppande. Jag blev nog lite chockad över hur det känns att du såg ned på universitetsstudier som något för priviligierade.

Ursäkta men det lät faktiskt så. (och det spelar ingen roll bakgrund eller om du pluggat osv, det var vad du skrev som lät så)

Man blir ju orolig att någon som läser tråden kanske skulle kunna tro att just hen inte skulle passa in på universitetet för att det är för priviligierade. När det är underbart roligt och studenterna och universiteten gör allt de kan för att alla ska kunna passa in.

Jag skrev att jag håller med om att speciellt nu år 2020, är det lite svårare för barn som inte har föräldrar som gått på universitetet att vidareutbilda sig. Det beror på att grundskolan ger sämre kompensation för uppväxt numera jämfört med på 60- och 80- talen (visat). Det är dock inte universitetens fel utan har med pedagogiska strömningar och politik i grundskolan att göra snarare.

Vi måste skilja på hur det faktiskt är där vi är, i Sverige och tex hur det är i USA till exempel och det är inte samma sak.

Men ja det är lite lättare med vissa bakgrunder än andra, jag håller med om resonemanget jmförande förorter och Stockholms innerstad. Men det är inte tillräckligt mycket så för att kalla det priviligierat. Bara tillräckligt för att kalla det lite lättare och ett problem som vi måste arbeta med extra mycket nu eftersom det alltid är tråkigt när möjligheter för barn till råga på allt blir sämre.
 
Ja men i det här fallet var det nog tyvärr meningen att vara lite påhoppande. Jag blev nog lite chockad över hur det känns att du såg ned på universitetsstudier som något för priviligierade såskoppar.

Du jag avslutar vår diskussion här för det där har jag aldrig någonsin varesig tyckt eller skrivit. Är det din tolkning om vad jag skriver kommer vi aldrig komma någonstans i vår diskussion.
 
Du jag avslutar vår diskussion här för det där har jag aldrig någonsin varesig tyckt eller skrivit. Är det din tolkning om vad jag skriver kommer vi aldrig komma någonstans i vår diskussion. Jag betackar mig för personliga påhopp.
Nej jag har ingen grundsyn om dig (verkligen inte, jag är dålig på att ha en bild av personer från tidigare inlägg och trådar). Jag svarade på ett inlägg bara och hur jag uppfattade inlägget.

I det inlägget lät det som att du ansåg att universitetsutbildning i Sverige var något för de ekonomiskt privilegierade. När landet kämpat hårt för att det ska kunna vara för alla som har viljan och förmågan (vilket såklart kan vara ett problem eftersom alla inte förmågan såklart). Medan det i många andra länder verkligen är för de rika och privilegierade speciellt.

Medan jag verkligen höll med om att det är lite lättare om man har universitetsutbildade föräldrar. Speciellt nu eftersom svenska skolan inte längre kompenserar lika väl för uppväxtförhållanden som den tidigare gjort.

Men statistiskt sett en liten märkbar fördel är inte riktigt samma sak som på riktigt privilegierat tycker jag. Urholkar begreppet lite helt enkelt.
 
Nej jag har ingen grundsyn om dig (verkligen inte, jag är dålig på att ha en bild av personer från tidigare inlägg och trådar). Jag svarade på ett inlägg bara och hur jag uppfattade inlägget.

I det inlägget lät det som att du ansåg att universitetsutbildning i Sverige var något för de ekonomiskt privilegierade. När landet kämpat hårt för att det ska kunna vara för alla som har viljan och förmågan (vilket såklart kan vara ett problem eftersom alla inte förmågan såklart). Medan det i många andra länder verkligen är för de rika och privilegierade speciellt.

Medan jag verkligen höll med om att det är lite lättare om man har universitetsutbildade föräldrar. Speciellt nu eftersom svenska skolan inte längre kompenserar lika väl för uppväxtförhållanden som den tidigare gjort.

Men statistiskt sett en liten märkbar fördel är inte riktigt samma sak som på riktigt privilegierat tycker jag. Urholkar begreppet lite helt enkelt.

Fast man kan nog inte påstå att hindret endast utgörs av ekonomi, och när vi i vårt land har underlättat den delen en hel del, är hela ojämlikheten utraderad. Det blir en väldigt grund syn på den struktur som i olika grad på olika lärosäten finns.

För att få mindre privilegierade grupper att faktiskt söka är det nog viktigt att visa att man får vara som man vill, snarare än att visa att det finns hjälp att få för att lära sig hur man beter sig för att få vara där.
 
I det inlägget lät det som att du ansåg att universitetsutbildning i Sverige var något för de ekonomiskt privilegierade. När landet kämpat hårt för att det ska kunna vara för alla som har viljan och förmågan (vilket såklart kan vara ett problem eftersom alla inte förmågan såklart). Medan det i många andra länder verkligen är för de rika och privilegierade speciellt.

Medan jag verkligen höll med om att det är lite lättare om man har universitetsutbildade föräldrar. Speciellt nu eftersom svenska skolan inte längre kompenserar lika väl för uppväxtförhållanden som den tidigare gjort.

Men statistiskt sett en liten märkbar fördel är inte riktigt samma sak som på riktigt privilegierat tycker jag. Urholkar begreppet lite helt enkelt.

Men för i hela fridens skull, 18 varv senare. Det var INTE det jag skrev. Jag skrev att det är I STORT kopplat till klass och ENKLARE att ta sig dit med högskoleutbildade föräldrar. Jag har gett flera exempel på hur jag menar men du maler på om att jag tycker uni bara är för rika. Jag varken tycker eller menar det.

Jag vidhåller att universitetsstudier är priviligerat ja. Jag jobbade flera år på industri med ett dåligt betalt, monotont och fysiskt slitsamt jobb innan jag började på universitetet. Universitetet var ett privilegium i jämförelse.
 
Ja men i det här fallet var det nog tyvärr meningen att vara lite påhoppande. Jag blev nog lite chockad över hur det känns att du såg ned på universitetsstudier som något för priviligierade.

Ursäkta men det lät faktiskt så. (och det spelar ingen roll bakgrund eller om du pluggat osv, det var vad du skrev som lät så)

Man blir ju orolig att någon som läser tråden kanske skulle kunna tro att just hen inte skulle passa in på universitetet för att det är för priviligierade. När det är underbart roligt och studenterna och universiteten gör allt de kan för att alla ska kunna passa in.

Jag skrev att jag håller med om att speciellt nu år 2020, är det lite svårare för barn som inte har föräldrar som gått på universitetet att vidareutbilda sig. Det beror på att grundskolan ger sämre kompensation för uppväxt numera jämfört med på 60- och 80- talen (visat). Det är dock inte universitetens fel utan har med pedagogiska strömningar och politik i grundskolan att göra snarare.

Vi måste skilja på hur det faktiskt är där vi är, i Sverige och tex hur det är i USA till exempel och det är inte samma sak.

Men ja det är lite lättare med vissa bakgrunder än andra, jag håller med om resonemanget jmförande förorter och Stockholms innerstad. Men det är inte tillräckligt mycket så för att kalla det priviligierat. Bara tillräckligt för att kalla det lite lättare och ett problem som vi måste arbeta med extra mycket nu eftersom det alltid är tråkigt när möjligheter för barn till råga på allt blir sämre.

Tack, du satte ord på det jag inte fått fram (sabla utbrända hjärna...).

Vi i Sverige lever givetvis ett privilegierat liv generellt om vi jämför med stora delar av den övriga världen sett både till levnadsstandard, hälsa, yttrandefrihet osv. Att beskriva att universitetsstudier är så väldigt privilegierat kan iaf inte jag göra. Mina privilegier som vit kvinna i vårt samhälle är så mycket starkare än eventuella universitetsstudier. Där kan vi verkligen säga att jag har ett försprång i samhället.

Har grundskolan blivit så mycket sämre idag än på min tid är det givetvis fruktansvärt och kanske gör det mer privilegierat att studera vidare idag än vad det var för mig (född -73, började studera på Ultuna -95).
 
Att beskriva att universitetsstudier är så väldigt privilegierat kan iaf inte jag göra.

Bara ett litet inpass: många som är priviligierade ser inte sitt privilegium. Det är ju rätt intressant att alla här inne som hävdar att universitetet är för alla och att det inte är priviligerat själva gått på just universitetet. Alla lever inte samma liv som du i Sverige.
 
Fast man kan nog inte påstå att hindret endast utgörs av ekonomi, och när vi i vårt land har underlättat den delen en hel del, är hela ojämlikheten utraderad. Det blir en väldigt grund syn på den struktur som i olika grad på olika lärosäten finns.

För att få mindre privilegierade grupper att faktiskt söka är det nog viktigt att visa att man får vara som man vill, snarare än att visa att det finns hjälp att få för att lära sig hur man beter sig för att få vara där.

Man får vara som man vill på universitet. Det är det som är det underbara med universitetet jämfört med grundskola och gymnasium. På grundskola och gymnasium är allt så litet, alla känner alla och alla har fördomar om alla. Jag som var mobbad på grundskolan kom inte helt undan det på gymnasiet (även om mobbingen slutade) eftersom de flesta från grundskolan gick på samma gymnasium. När jag kom till universitetet var det en helt annan sak. Med så mycket folk så fanns det alltid folk där som var som man själv och som man trivdes med och hade nåt gemensamt med. Och i stort sett alla var helt nya bekantskaper. Ingen visste att jag varit mobbad, ingen hade några fördomar så jag kunde vara helt mig själv och hitta de personer som trivdes med mig för den jag var. För mig var universitetet en underbar plats där det var väldigt stor variation på folket! Där fanns alla typer av människor! Till skillnad från den lilla ankdammen som var grundskolan och gymnasiet.

Ville man så deltog man i nationernas aktiviteter med sittningar osv. Ville man inte så gjorde man nåt annat. Jag hade vänner som var väldigt engagerade i nationslivet och vänner som aldrig satte sin fot på en nation.
 
Bara ett litet inpass: många som är priviligierade ser inte sitt privilegium. Det är ju rätt intressant att alla här inne som hävdar att universitetet är för alla och att det inte är priviligerat själva gått på just universitetet. Alla lever inte samma liv som du i Sverige.

Jag är inte korkad... vilket du verkar tro i flera av dina svar till mig. Jag håller helt enkelt inte med dig i allt och jo, jag är ytterst medveten om att stora delar av min tillvaro är privilegierad. Men mina universitetsstudier är inte det första jag tänker på när det kommer till privilegier.

Alla lever inte som dig heller... eller kommer till samma slutsatser som du gör.
 
Jag är inte korkad... vilket du verkar tro i flera av dina svar till mig. Jag håller helt enkelt inte med dig i allt och jo, jag är ytterst medveten om att stora delar av min tillvaro är privilegierad. Men mina universitetsstudier är inte det första jag tänker på när det kommer till privilegier.

Jag tror inte du är korkad, då hade jag aldrig skrivit för diskussion.

Även om det inte är det första du tänker på innebär det inte att det också är ett privilegium. Jag har förstått att du inte tycker det dock.
 
Bara ett litet inpass: många som är priviligierade ser inte sitt privilegium. Det är ju rätt intressant att alla här inne som hävdar att universitetet är för alla och att det inte är priviligerat själva gått på just universitetet. Alla lever inte samma liv som du i Sverige.

De som inte gått på universitet hade ju kunnat söka. Men jag tror att många inte vill gå ytterligare 3-5 år i skolan innan de börjar jobba. Alla vill inte läsa på universitetet och dra på sig CSN-lån. Det finns många som hellre vill ha ett annat yrke. Skulle de vara mindre priviligierade för att de valde nåt annat? Skulle det vara finare att vara akademiker än lastbilschaufför? Jag förstår inte det. Alla behövs ju för att samhället ska fungera. Så som politiken ett tag styrts av att alla ska ha behörighet till högskola/universitet är fel tycker jag. Alla ska ha möjligheten att skaffa sig behörigheten om de så önskar. Men de ska inte tvingas på det om de så snabbt som möjligt vill skaffa sig en praktiskt utbildning och börja jobba direkt efter studenten.
 
Jag är inte korkad... vilket du verkar tro i flera av dina svar till mig. Jag håller helt enkelt inte med dig i allt och jo, jag är ytterst medveten om att stora delar av min tillvaro är privilegierad. Men mina universitetsstudier är inte det första jag tänker på när det kommer till privilegier.

Alla lever inte som dig heller... eller kommer till samma slutsatser som du gör.

Håll i hästarna nu. Att gå på universitet kostnadsfritt. Som är en ouppnåelig dröm för vissa i fattiga länder är inte en privilegier?
 
Håll i hästarna nu. Att gå på universitet kostnadsfritt. Som är en ouppnåelig dröm för vissa i fattiga länder är inte en privilegier?

Om vi jämför på en global skala så ja, vi i Sverige (d.v.s. alla svenskar oavsett om våra föräldrar är akademiker eller ej) är priviligierade.

Jämför vi på en nationell skala så är priviliegiet att gå på universitetet försvinnande liten jämfört med alla andra priviligier som finns.
 
Man får vara som man vill på universitet. Det är det som är det underbara med universitetet jämfört med grundskola och gymnasium. På grundskola och gymnasium är allt så litet, alla känner alla och alla har fördomar om alla. Jag som var mobbad på grundskolan kom inte helt undan det på gymnasiet (även om mobbingen slutade) eftersom de flesta från grundskolan gick på samma gymnasium. När jag kom till universitetet var det en helt annan sak. Med så mycket folk så fanns det alltid folk där som var som man själv och som man trivdes med och hade nåt gemensamt med. Och i stort sett alla var helt nya bekantskaper. Ingen visste att jag varit mobbad, ingen hade några fördomar så jag kunde vara helt mig själv och hitta de personer som trivdes med mig för den jag var. För mig var universitetet en underbar plats där det var väldigt stor variation på folket! Där fanns alla typer av människor! Till skillnad från den lilla ankdammen som var grundskolan och gymnasiet.

Ville man så deltog man i nationernas aktiviteter med sittningar osv. Ville man inte så gjorde man nåt annat. Jag hade vänner som var väldigt engagerade i nationslivet och vänner som aldrig satte sin fot på en nation.

Jag tror att det där funkar ganska olika på olika lärosäten och utbildningar. Men det är just sådär jag tänker att man vill ha det för att välkomna så många som möjligt.

Som 18-åring från familj helt utan akademiska erfarenheter, utan fast bostad, utan en enda krona på fickan, efter kortare tid med försörjningsbidrag och ungdomspraktik och världens kortaste militärtjänstgöring, i en tid när inga jobb fanns att få - tyckte jag att universitetet var en bra plats att söka till, där man kunde få pengar att leva på och samtidigt bygga kunskap inför en framtid. Och jag trivdes där, även om jag deltog i väldigt lite utom just undervisningen. Men jag har också andra bekanta som inte klarat av det på andra utbildningar.
 
Fast man kan nog inte påstå att hindret endast utgörs av ekonomi, och när vi i vårt land har underlättat den delen en hel del, är hela ojämlikheten utraderad. Det blir en väldigt grund syn på den struktur som i olika grad på olika lärosäten finns.

För att få mindre privilegierade grupper att faktiskt söka är det nog viktigt att visa att man får vara som man vill, snarare än att visa att det finns hjälp att få för att lära sig hur man beter sig för att få vara där.
Nej jag skrev väl att hindret framför allt i Sverige utgörs av möjligheten att komma ur grundskolan med tillräckliga kunskaper, speciellt om man inte har föräldrar som kan hjälpa till med skolarbetet hemma. Det skulle jag säga är det största problemet.

Det senare förstod jag inte riktigt, men det är kanske svårt att diskutera. Om man vill gå på fest så får alla som går på de första, inte bara de som ev behöver, en lektion i skålar och dyl. Men om man inte vill gå på sådan fest så gör folk inte det och då är det ju heller inget problem. Folk som pluggar och har barn och familj till exempel kan ju bara rätt och slätt strunta i hela det sociala och folk som föredrar en förening kan gå dit istället för till en nation. Eller om man vill engagera sig i att jobba på puben kan man göra det utan att gå på fester.

Samtidigt vet jag att själva existensen av byggnaderna kan vara uteslutande. Hade någon studiekamrat som inte ville ha föreläsningar i själva universitetsbyggnaden eftersom den var byggd på 1800-talet och då hade en typ av arkitektur som kändes obekväm och uteslutande. Efter det har jag insett att jag tycker det är synd att inte vanliga grundskolor åter igen kunder byggas lite mer hm storslaget snarare än barackartat.
 
Senast ändrad:
Om vi jämför på en global skala så ja, vi i Sverige (d.v.s. alla svenskar oavsett om våra föräldrar är akademiker eller ej) är priviligierade.

Jämför vi på en nationell skala så är priviliegiet att gå på universitetet försvinnande liten jämfört med alla andra priviligier som finns.
Om vi beger oss ut till socioekonomiskt utsatta områden där universitetsutbildning inte är vanliga är det nog också så att de ser att det är är de priviligierade som går på universitetet.
 
Nej jag skrev väl att hindret framför allt i Sverige utgörs av möjligheten att komma ur grundskolan med tillräckliga kunskaper, speciellt om man inte har föräldrar som kan hjälpa till med skolarbetet hemma. Det skulle jag säga är det största problemet.

Det senare förstod jag inte riktigt. Om man vill gå på fest så får alla som går på de första, inte bara de som ev behöver, en lektion i skålar och dyl. Men om man inte vill gå på sådan fest så gör folk inte det och då är det ju heller inget problem. Folk som pluggar och har barn och familj till exempel kan ju bara rätt och slätt strunta i hela det sociala och folk som föredrar en förening kan gå dit istället för till en nation. Eller om man vill engagera sig i att jobba på puben kan man göra det utan att gå på fester.

Jag tror största problemet är att man överhuvudtaget ser en universitetsutbildning som ett realistiskt alternativ för en själv. Där börjar privilegiet.
 
De som inte gått på universitet hade ju kunnat söka. Men jag tror att många inte vill gå ytterligare 3-5 år i skolan innan de börjar jobba. Alla vill inte läsa på universitetet och dra på sig CSN-lån. Det finns många som hellre vill ha ett annat yrke. Skulle de vara mindre priviligierade för att de valde nåt annat? Skulle det vara finare att vara akademiker än lastbilschaufför? Jag förstår inte det. Alla behövs ju för att samhället ska fungera. Så som politiken ett tag styrts av att alla ska ha behörighet till högskola/universitet är fel tycker jag. Alla ska ha möjligheten att skaffa sig behörigheten om de så önskar. Men de ska inte tvingas på det om de så snabbt som möjligt vill skaffa sig en praktiskt utbildning och börja jobba direkt efter studenten.

Förstår inte riktigt hur ditt inlägg har något med vad jag skrivit att göra. Alla får naturligtvis göra vad de vill och jobba med vad de vill. Finns säkert många som trivs med jobbet jag hade inom industrin men jag gjorde det inte och för mig var det ett privilegium att läsa på universitetet och komma ut med en examen. Jag har då aldrig skrivit att det ena är bättre än det andra eller att alla inte behövs, det behöver du inte upplysa mig om.
 
Om vi jämför på en global skala så ja, vi i Sverige (d.v.s. alla svenskar oavsett om våra föräldrar är akademiker eller ej) är priviligierade.

Jämför vi på en nationell skala så är priviliegiet att gå på universitetet försvinnande liten jämfört med alla andra priviligier som finns.

Men alltså. Utbildningsnivå är ju en av de starkaste prediktorerna för hälsa och ohälsa? Jag skulle vilja säga att utbildning påverkar väldigt mycket och är en stor del av det som kan utgöra en människas privilegier. Och då tänker jag inte i första hand på pengar.
 

Liknande trådar

Relationer Hej! Behöver verkligen hjälp med detta då jag inte vet hur jag ska tänka. Jag har varit bästa kompis med en tjej i runt 15 år, vi har...
2
Svar
22
· Visningar
4 354
Senast: Raderad medlem 68338
·
Skola & Jobb Jag får börja med att jag trivs ypperligt med mitt nuvarande yrkesval! Jag jobbar som medicinsk sekreterare och favoritsysslan där är...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 622
Senast: Enya
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 909
Senast: fejko
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 824
Senast: Lhas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp