Är du rädd för att dö?

[Wysiwyg]

Sv: Är du rädd för att dö?

Och ja, jag är rädd för att dö. Jag vill inte dö, jag vill uppleva livet! Flytta runt, utbilda mig, arbeta med något jag tycker är jätteroligt, idrotta, springa marathon, få barn, ha ett hus på landet, resa, bada i havet, grilla på sommarkvällar med vänner och familj, fjällvandra, se sprakande norrsken, åka på kryssning, snorkla i barriärrevet igen, träffa nya människor, gifta mig etc etc etc.

Kan ibland även känna en väldig rädsla för att nära och kära ska gå bort och vilken enorm sorg det skulle innebära. Jag vet inte hur jag skulle klara om min mamma gick bort till exempel.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Varför skulle det vara sorgligt?
Jag har alltid velat dö tidigt, ser ingen anledning i världen att bli gammal och gråhårig. Jag har sen ungefär 15 årsåldern haft siffran 35 i huvudet, att jag inte kommer bli äldre än så, varför vet jag inte.
Men då kommer jag ju garanterat dö rätt fort om jag får cancer, så då behöver jag inte bekymra mig om att ens fundera över att behandla överhuvudtaget


lady_mike: Ja det kan jag absolut förstå! Då handlar det ju inte om rädslan för döden om en själv, utan för hur det ska gå för ens barn och så. Jag har inga barn och behöver med andra ord inte lägga energi på sådana tankar. Mina djur är lättsålda sådana, även som marknaden ser ut idag. Så jag är övertygad om att de skulle få det bra

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det hoppas jag verkligen att du inte gör! Snacka och osjysst och själviskt mot sina efterlevande!
Vill han ta hand om dina hästar så kommer han göra det. Att skriva ett brev till honom med instruktioner är ju bara grymt! Tänk om han inte orkar, inte vill, inte har råd ect, ska han gå med dåligt samvete hela livet då?????

 

[ginnies]

Sv: Är du rädd för att dö?

Och angående ett eventuellt cancerbesked; en kirurg jag känner har berättat för mig att man i studier funnit att det enda som talar för eller emot huruvida patienter klarar och överlever behandlingar är vilken inställning de själva har till hur de ska kämpa eller inte. Deras egen bestämdhet, inställning och fighting spirit helt enkelt.

Det enda som talar för eller emot om en patient överlever cancer är dens fighting spirit?
Vilket skitprat och hån mot de som efter en bunt behandlingar får sin dödsdom.
Eller de som kommer in "för sent"-och inget finns att göra- jo, lite jävlaranamma så blir du frisk. Dör du så skyll dig själv.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det hoppas jag verkligen att du inte gör! Snacka och osjysst och själviskt mot sina efterlevande!
Vill han ta hand om dina hästar så kommer han göra det. Att skriva ett brev till honom med instruktioner är ju bara grymt! Tänk om han inte orkar, inte vill, inte har råd ect, ska han gå med dåligt samvete hela livet då?????

Är det elakt med testamenten menar du?? Det var ju väldigt märkligt isåfall.
Självklart MÅSTE man få berätta för andra hur man önskar att ens djur ska ha det efter man dör. Elakt är väl att inte göra det, så att ingen vet hur man ville att dom skulle ha det.

Han älskar våra hästar, det är inte bara mina.

 

[Wysiwyg]

Sv: Är du rädd för att dö?

Varför skulle det vara sorgligt?
Jag har alltid velat dö tidigt, ser ingen anledning i världen att bli gammal och gråhårig. Jag har sen ungefär 15 årsåldern haft siffran 35 i huvudet, att jag inte kommer bli äldre än så, varför vet jag inte.
Men då kommer jag ju garanterat dö rätt fort om jag får cancer, så då behöver jag inte bekymra mig om att ens fundera över att behandla överhuvudtaget

För mig känns det bara så uppgivet och som ett "tappat hopp" typ. Men det är ju ur min synvinkel med alla mina planer och förhoppningar.

Att man har obehandlad cancer innebär inte att man dör snabbt men jag antar att det var menat som ett skämt från ditt håll.

 

[Wysiwyg]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det enda som talar för eller emot om en patient överlever cancer är dens fighting spirit?
Vilket skitprat och hån mot de som efter en bunt behandlingar får sin dödsdom.
Eller de som kommer in "för sent"-och inget finns att göra- jo, lite jävlaranamma så blir du frisk. Dör du så skyll dig själv.

Ja precis så skrev jag, fint att du kan tolka mina ord så bra!

Nej. Jag skrev att den enda gemensamma nämnare man kunde hitta var inställningen. Sa verkligen ingenting om att man överlever vad som helst bara man har sisu.

Förvräng inte mina ord tack.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Djur som kan leva 10 år till? Eller ännu mer? Nej, det är faktiskt inte snällt. Visst, tala om hur de ska skötas om han själv väljer att ha kvar dem, men inte tala om att du vill att han har kvar dem.

Om han inte vet hur de ska skötas redan så antar jag att hans intresse är sådär, för hade han haft ditt intresse så hade han redan vetat. Och att då lägga det ansvaret på honom. Nej, det är bara egoistiskt.

Wysiwyg: Ingen humor. Jag har nog aldrig haft hopp direkt, aldrig sett framåt på det sättet. Jag avundas folk som faktiskt har det, och som orkar kämpa för sina mål. Jag trivs själv bäst när varje dag är den andra lik

 

[Björk]

Sv: Är du rädd för att dö?

Många i min närhet tycker att jag är väldigt konstig i denna fråga. Jag personligen är inte det minsta rädd för att dö överhuvudtaget. Skulle jag få en dödsdom så skulle jag mest ägna tiden åt att hitta bra hem till mina djur. Och sedan bara flänga runt, chilla lite o sådär. Mer eller mindre bara gå o vänta typ.

Men många av mina vänner verkar nästan få panik vid tanken på döden.


Hur upplever du det? Vad tycker du är normalt? Är det jag som är konstig för att jag inte är rädd för att dö?

Njaej. Din rubrik svarar jag "nej" på. MEN; jag skulle nog inte reagera som du beskriver det om jag fick en dödsdom. För jag vill ju absolut inte dö och det skulle förstås bli både gråt, sorg, avsked och "varför"-känslor mest hela tiden.

Men; näe, rädd för döden är jag inte. Den är liksom oundviklig, det är inget jag går och funderar på. Men jag hoppas att den kommer sent i livet och FORT när den väl kommer.

Däremot är min sambo mer som du beskriver dem omkring dig. Om vi pratar om döden; "vad skulle hända om du eller jag dog?" och dylika ämnen så vill han efter ett tag gärna lämna ämnet, han tycker det är för jobbigt. Han har en dödsrädsla och tänker väldigt mycket mer ofta på döden än mig (har jag förstått). Han kan vara rädd för andras död osv.

Jag tror det är både en personlighetssak; min sambo är ganska mycket av en kontrollmänniska; han vill veta saker i förväg, planera, ha kontroll på läget. Det ultimata jättejobbiga för en sådan person måste ju vara döden; som man inte alls vet när den kommer och inte kan planera för på samma sätt som t ex en semester. Jag är mer av en person som låter livet gå, behöver inte alls kontroll på läget som honom, gillar överraskningar osv. Inte så att jag inte alls vill ha kontroll; det vill jag i vissa lägen, men jag är ändå mindre sådan än honom.

Sen tror jag också det kan hänga ihop med erfarenheter i livet. Jag har varit lyckligt lottad och inte behövt tackla död på det sätt som han har fått göra. Han förlorade t ex en kusin och väldigt nära kompis som dog när hen var bara 12 år gammal.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Djur som kan leva 10 år till? Eller ännu mer? Nej, det är faktiskt inte snällt. Visst, tala om hur de ska skötas om han själv väljer att ha kvar dem, men inte tala om att du vill att han har kvar dem.

Om han inte vet hur de ska skötas redan så antar jag att hans intresse är sådär, för hade han haft ditt intresse så hade han redan vetat. Och att då lägga det ansvaret på honom. Nej, det är bara egoistiskt.

Jag tycker inte du ska uttala dig om sånt du inte har en aning om.
Menar du att om man är intresserad av hästskötsel så lär man sig på en kvart? Allt som man behöver veta? Vet inte om jag ska skratta eller rulla ögonen åt dig.....

Han har EGEN häst, han rider mycket bra och sköter dom väldigt bra. Är väldigt intresserad av foder, träning osv men det tar ju tid att lära sig. Du kunde såklart allt när du föddes

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Är du rädd för att dö?

Skulle han hitta någon ny

Eh vad menar du med det där?

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Eh vad menar du med det där?

Det var ju lite skämtsamt men det gick tydligen inte fram.......

 

[Enya]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jag tycker inte du ska uttala dig om sånt du inte har en aning om.
Menar du att om man är intresserad av hästskötsel så lär man sig på en kvart? Allt som man behöver veta? Vet inte om jag ska skratta eller rulla ögonen åt dig.....

Han har EGEN häst, han rider mycket bra och sköter dom väldigt bra. Är väldigt intresserad av foder, träning osv men det tar ju tid att lära sig. Du kunde såklart allt när du föddes

Jag tror inte han har några som helst problem att sköta om djuren om du dör, även om han inte får en beskrivning på hur man gör. För han sköter ju redan om hästarna väl redan nu ju?

Nej, jag hade givit honom förtroendet att han löser det som han vill och kan. Det blir nog bra ändå.

Hästar kan ju skötas på mer än ett sätt och är inte du i livet är det ju han som fattar beslut och liknande efter hur HAN har det som är kvar i livet.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Oavsett så är det jävligt egoistiskt att lägga över ett sådant ansvar på en annan människa.
Det spelar ingen roll om han har 20 egna hästar, vad som händer i framtiden vet ingen och att sätta honom i den sitsen att han kanske måste sälja dina hästar och står där med papper på att du insisterar på att han ska behålla dem och ändå måste sälja för att inte gå under.
Förstår du inte hur dåligt han troligtvis skulle må av en sådan sak?? (Jag antar här nu att han älskar dig givetvis).

Jag kommer inte ställa ett enda krav på mina efterlevande, och det är jag väldigt noga med! Vill de göra något för mig efter min död så ska det ske helt frivilligt från deras sida och absolut inte under några omständigheter för att jag har uppmanat dem till det.

Livet ändras och jag vill verkligen inte vara en källa till mer smärta än jag behöver vara.

 

[tanten]

Sv: Är du rädd för att dö?

Kl

Nej, jag är inte det minsta rädd för att dö. Har ingen stor släkt eller vänskara att mista och jag har i princip redan dödstädat. Försöker se till att det finns så litet som möjligt att ta rätt på efter mig. Jag är bra på att slänga.

Jag har gjort det bästa av det jag haft, och har egentligen inget mer att se fram emot i livet. Ser åren fram till döden som en transportsträcka och hoppas att jag inte blir för sjuk eller till för mycket besvär för samhället och mitt barn. Under tiden försöker jag se till att vara så samhällsnyttig jag orkar.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Är du rädd för att dö?

Nä, vis av erfarenhet vet jag att vissa är helt rubbade när det gäller sina partners.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Oavsett så är det jävligt egoistiskt att lägga över ett sådant ansvar på en annan människa.
Det spelar ingen roll om han har 20 egna hästar, vad som händer i framtiden vet ingen och att sätta honom i den sitsen att han kanske måste sälja dina hästar och står där med papper på att du insisterar på att han ska behålla dem och ändå måste sälja för att inte gå under.
Förstår du inte hur dåligt han troligtvis skulle må av en sådan sak?? (Jag antar här nu att han älskar dig givetvis).

Jag kommer inte ställa ett enda krav på mina efterlevande, och det är jag väldigt noga med! Vill de göra något för mig efter min död så ska det ske helt frivilligt från deras sida och absolut inte under några omständigheter för att jag har uppmanat dem till det.

Livet ändras och jag vill verkligen inte vara en källa till mer smärta än jag behöver vara.

Menar du att man då inte ska äga några djur alls? Man kan ju plötsligt dö i en olycka och då står ju partnern där och är ansvarig.
Död är inte alltid något man vet om i förväg.

Man måste ju inte anta att hans liv skulle gå åt helvete så att han måste sälja allt han håller kärt. Hej hå negativ.

Nä, vis av erfarenhet vet jag att vissa är helt rubbade när det gäller sina partners.

Jaha. Nä, dom flesta träffar ju någon ny förr eller senare och det är inget fel i det. Men som spöke () skulle jag nog bli sårad om det hände bara inom några veckor.

 

[nyponros]

Sv: Är du rädd för att dö?

kl

Jag är inte ett dugg rädd för att dö. Det finns inget i döden som är farligt. Däremot är jag väldigt rädd för att leva.

Hade jag fått följa mina instinkter det senaste halvåret hade jag varit i "himlen" med den jag älskar. Nu vet jag hur fruktansvärt det är att bli kvar här på jorden när den människan man bryr sig mest om försvinner och döden är inget alternativ för mig att påskynda på egen hand just därför. Jag bryr mig om mina nära för mycket för det.

 

[Kilauea]

Sv: Är du rädd för att dö?

Nej jag är inte rädd för att dö, men jag vill inte dö i förtid. Har så mycket planer just nu med att bilda familj och så.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Förvräng inte det jag skriver.

Nej men att aktivt lägga över ansvaret på någon "Jag vill att du tar hand om dessa djur på exakt det här sättet tills de dör" Är själviskt och inget annat.

Vill och kan han så kommer han ta hand om dem. Vill och kan han inte så gör han inte det, och då tycker jag inte du ska ge honom (extra) orsak att få dåligt samvete över det.
Det kan faktiskt vara så att han skulle må så dåligt att han knappt kan ta hand om sig själv om du dog, än mindre hästarna. Att då kräva det på ett sådant sätt, nej, det är bara superfel i min värld. Man gör inte så mot någon man älskar.

Du ser det som självklart att han skulle ta hand om dina hästar efter att du dör, men det kanske inte han gör. Framförallt inte när han står där med en ny tjej, barn osv osv.

Åter igen. Vill han ta hand om dem så kommer han göra det. Vill han inte så är jag övertygad om att han kommer försöka hitta de bästa nya hemmen han kan åt dem.