Är svenskar bra på engelska? - utbruten ur Är det bara jag…

[/QUOTE]
Efter att ha läst den här tråden har jag mer eller mindre insett att jag borde sluta prata engelska. Har länge skämts över min stundtals svenska klang, och hittar jag inte den exakta facktermen inom arkeologi (ett ämne jag aldrig studerat, men frekvent diskuterar tillsammans med studenter på master-nivå länge) skäms jag så mycket att jag vill kräkas. Och nu vet jag ju att jag verkligen borde göra det, för det känns här som att man absolut aldrig får göra ett fel/inte veta ett ord, eller gud nåde den som pratar så att det hörs att man är från Sverige!
OT Instämmer 100%. Bor i Tyskland och har enbart lågutbildade kollegor (träffar inte högre chefer, de har ju högre utbildning) från hela världen. Har upplevt att jag klarar mig väldigt bra på engelska jämfört med omgivningen som ofta varken kan tyska eller engelska. Men naturligtvis har jag en stark brytning. Folk gissar på Holland eller Rumänien oftast.
 
Nog är det ett missförstånd, men inte gravt. Personen tog frågan bokstavligt och inte bildligt. Den typen av missförstånd, alltså att man missförstår intentionen med frågan även om man förstår orden, är inte ovanliga även om man talar samma språk. Jag kommer aldrig att glömma då jag bad en person att gå till "Arkiv-öppna" (sammanhanget var datorsupport) och personen gick till arkivet och öppnade.

Och har koll på läget? Jag hörde en man som klart var lite osäker på både språk och situation och inte någon som trodde sig ha koll på läget. Syftet med frågan verkade mer vara att konversera än att verkligen få reda på yrket så det fungerade dessutom bra i sammanhanget.
Precis. Hela situationen var ju en överraskning för den som blev uppringd. Det är skillnad om man sitter hemma och väntar på ett samtal.
 
Jag håller med och samtidigt inte. Det är klart att det blir lättare missförstånd på ett språk man inte behärskar 100% men det är ju inte så att det aldrig blir missförstånd bara för att man pratar sitt modersmål.
Absolut inte! Det har jag inte sagt heller, och har jag sagt något som på något vis kan tolkas som det så tar jag tillbaka det! :p
Nog är det ett missförstånd, men inte gravt. Personen tog frågan bokstavligt och inte bildligt. Den typen av missförstånd, alltså att man missförstår intentionen med frågan även om man förstår orden, är inte ovanliga även om man talar samma språk. Jag kommer aldrig att glömma då jag bad en person att gå till "Arkiv-öppna" (sammanhanget var datorsupport) och personen gick till arkivet och öppnade.

Och har koll på läget? Jag hörde en man som klart var lite osäker på både språk och situation och inte någon som trodde sig ha koll på läget. Syftet med frågan verkade mer vara att konversera än att verkligen få reda på yrket så det fungerade dessutom bra i sammanhanget.

Precis. Hela situationen var ju en överraskning för den som blev uppringd. Det är skillnad om man sitter hemma och väntar på ett samtal.
Jag tänker att en person som anmält sig frivillig att ta emot samtal på engelska nog anser sig ha hyfsat koll på läget. Jag håller därför inte med om att det var en överraskning för personen i fråga, han hade ju själv anmält sig frivillig till uppdraget! Sen hade han kanske inte räknat med att vara med live på BBC, men det är en annan femma.

Med "tror att han har koll på läget" menade jag också att mannen i fråga inte ens verkade inse att det hade blivit ett missförstånd = han trodde fortfarande att han hade koll på läget. Det var också därför som jag beskrev missförståndet som "gravt"; för mig framstod det som att han inte ens efter den något märkliga reaktionen på hans svar reflekterade över att något eventuellt blivit fel och det menar jag kan bli vanskligt i andra situationer.
 
Absolut inte! Det har jag inte sagt heller, och har jag sagt något som på något vis kan tolkas som det så tar jag tillbaka det! :p



Jag tänker att en person som anmält sig frivillig att ta emot samtal på engelska nog anser sig ha hyfsat koll på läget. Jag håller därför inte med om att det var en överraskning för personen i fråga, han hade ju själv anmält sig frivillig till uppdraget! Sen hade han kanske inte räknat med att vara med live på BBC, men det är en annan femma.

Med "tror att han har koll på läget" menade jag också att mannen i fråga inte ens verkade inse att det hade blivit ett missförstånd = han trodde fortfarande att han hade koll på läget. Det var också därför som jag beskrev missförståndet som "gravt"; för mig framstod det som att han inte ens efter den något märkliga reaktionen på hans svar reflekterade över att något eventuellt blivit fel och det menar jag kan bli vanskligt i andra situationer.
Jag sitter och rodnar här för jag hade tolkat frågan på samma sätt. Alltså är jag tydligen rätt usel på engelska.
 
Jag sitter och rodnar här för jag hade tolkat frågan på samma sätt. Alltså är jag tydligen rätt usel på engelska.
Det är inte så lätt.
What do you do?
How do you do?
What are you doing?
How are you doing?
What would you do?
Det fortsätter ju liksom i all oändlighet, och är en inte mitt i ett samtal som flyter blir det ännu svårare.
 
Jag sitter och rodnar här för jag hade tolkat frågan på samma sätt. Alltså är jag tydligen rätt usel på engelska.
Nej, absolut inte. Det är synd att det är så många som tolkar den här tråden som en indikation på att de är usla på engelska! Jag förstår till viss del hur det kan tolkas så, men ser också att flera stycken upprepade gånger försökt förklara att det inte är det som menas.

Killen i klippet är inte på något vis usel på engelska, och det tror jag inte att du är heller. Poängen med att dela klippet var, som jag förstod det, att belysa hur pass lätt det kan uppstå misstag även bland folk som anser sig vara (och ofta även ÄR) duktiga på engelska. Syftet var inte att göra sig lustig över situationen, eller att ge exempel på en person som är dålig på engelska, utan att ge ett konkret exempel på hur det trots goda engelskkunskaper kan bli fel och att det kan vara bra att vara ödmjuk inför detta. That's it.
 
Det är inte så lätt.
What do you do?
How do you do?
What are you doing?
How are you doing?
What would you do?
Det fortsätter ju liksom i all oändlighet, och är en inte mitt i ett samtal som flyter blir det ännu svårare.
Men hur skulle frågan varit formulerad om man inte undrade vad man jobbar med utan vad man gör när någon ringer?

Jag trodde mera "What do you work with"
Eller "What do you do for a living" (väldigt osäker på formuleringen på dessa.

Enlighten me, please
 
Men hur skulle frågan varit formulerad om man inte undrade vad man jobbar med utan vad man gör när någon ringer?

Jag trodde mera "What do you work with"
Eller "What do you do för a living" (väldigt osäker på formuleringen på dessa.

Enlighten me, please
What are you doing? Som i "right now." är mitt första val. Alternativt "What are you up to?" Men det är nog inte riktigt BBC-engelska utan vardagstal mellan vänner och bekanta.
De menade "What do you do for a living?".
 
What are you doing? Som i "right now." är mitt första val. Alternativt "What are you up to?" Men det är nog inte riktigt BBC-engelska utan vardagstal mellan vänner och bekanta.
De menade "What do you do for a living?".

Är man modersmålstalare får man nog tänka efter hur man pratar med folk som inte är modersmålstalare eller acceptera att det kommer komma tillfällen där man måste förklara vad man menade. Som i det här fallet.
 
Är man modersmålstalare får man nog tänka efter hur man pratar med folk som inte är modersmålstalare eller acceptera att det kommer komma tillfällen där man måste förklara vad man menade. Som i det här fallet.
Såklart, det räknar jag med att folk har med mig även om jag får påminna dem ibland, men för det mesta blir det bara lite dråpligt och så fortsätter man prata ändå - som i klippet. :) Jag tycker ändå att det var ett bra exempel på hur små nyanser gör stor skillnad.
 
Tråden har gått så många varv åt olika håll nu att jag känner att jag vill förtydliga min ståndpunkt:
  • Jag anser att svenskar generellt är bättre på engelska än många andra nationaliteter. Då definierar jag "bra" och "bättre" enligt stycke två i mitt inlägg #58.
  • Jag är tämligen övertygad om att samtliga som skrivit i den här tråden har väldigt goda engelskkunskaper som skulle göra många andra personer avundsjuka. Jag vill verkligen inte att något som jag skrivit eller gillat i den här tråden ska tolkas som att "usch, jag är säkert superdålig på engelska och vill aldrig använda mig av det språket igen".
  • Med det sagt förstår jag dock att bilden av att vi är så mycket bättre än andra ibland kan sätta fällben, eftersom det ibland leder till en övertro på sina egna engelskkunskaper.
  • Detta kan dock enkelt åtgärdas genom att helt enkelt vara lite ödmjuk inför faktumet att engelska inte är ens modersmål, och att det därför ibland kan bli fel. Oftast blir det fel helt utan konsekvenser, men i de fall det blir konsekvenser bör man vara redo att hantera detta.
  • Nämna ödmjukhet behövs också för att se till att man inte ger sig ut på för djupt vatten och börjar använda sina engelskkunskaper i situationer där man inte riktigt behärskar språket, och där konsekvenserna kan bli grava.
Jag kan ta mig själv som exempel (men snälla läs även nästa stycke, för annars låter jag som en väldigt mallig och otrevlig typ :o). Jag har bott i ett engelsktalande land i 11 år och innan dess gick läste jag hela gymnasiet på engelska. Jag har alltså levt mitt liv nästan enbart på engelska de senaste 14 åren. Jag är gift med en brittisk man. Jag har ett C1 Advanced från Cambridge som bevis på mina engelskkunskaper. Jag får ofta höra av modersmålstalare att min engelska är väldigt bra och många blir förvånade när jag säger att engelska inte är mitt modersmål eftersom jag enligt dem inte har någon svensk brytning (jag håller dock inte med om det utan tycker absolut att det hörs att jag är utländsk). Jag anser mig med andra ord vara väldigt bra, för att inte säga flytande, på engelska i de flesta situationer.

TROTS detta är jag ödmjuk inför faktumet att engelska inte är mitt modersmål, och att jag aldrig kommer att bli fullärd. TROTS detta ber jag ofta min man om hjälp med att läsa igenom viktiga mail och meddelanden för att se till att det jag skrivit är begripligt och korrekt. TROTS detta stämmer jag av med folk ibland "eller vänta förresten, säger man så på engelska?" för att förebygga missförstånd. TROTS detta tar jag gladeligen emot feedback från min chef när han rättar fel i texter jag skrivit, ändrar min meningsuppbyggnad, byter ut ett ord mot ett annat, osv. TROTS detta låter jag min man ta befälet när det ska ringas viktiga samtal som berör vårt gemensamma liv (typ prata med försäkringsbolaget, hantverkare, banken osv) eftersom sannolikheten för att jag missförstår eller blir missförstådd är större än att han blir det. TROTS detta är jag beredd på att säga eller skriva fel i parti och minut, medveten om att jag säkert gör massor av misstag varje dag, och redo att ta eventuella konsekvenser av detta. TROTS detta hamnar jag ibland i situationer då jag stakar mig, tungan känns som skumgummi och meningen jag tänkt säga kommer ut helt fel.

Så. Jag tror att det var allt jag ville säga. :D
 
Har ett eget exempel på missförstånd från när jag först flyttade över, blandade ihop/slarvläste am och pm på en skylt i stan och fick en parkeringsböter som följd. :angel:
 
Har ett eget exempel på missförtånd från när jag först flyttade över, blandade ihop/slarvläste am och pm på en skylt i stan och fick en parkeringsböter som följd. :angel:

Det får jag ofta googla. Det och engelskspråkiga länders envishet när det gäller mätenheter. Inches, stones, punds, yards, cups, feet osv. Snälla engelskspråkiga världen, använd det metriska systemet som har en logik bakom sig! Det är nästan lika illa som danskarnas siffror...
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det får jag ofta googla. Det och engelskspråkiga länders envishet när det gäller mätenheter. Inches, stones, punds, yards, cups, feet osv. Snälla engelskspråkiga världen, använd det metriska systemet som har en logik bakom sig! Det är nästan lika illa som danskarnas siffror...
Jösses, ja! Det där har jag aldrig lyckats få in i huvudet. Jag vet uppskattningsvis miles/kilometer och kilon/pounds och det räcker rätt långt.
Extra besvärligt blir det dock i hästvärlden där hästens höjd mäts i hands, boxstorleken i feet och hopphöjden i meter. :D
 
Jösses, ja! Det där har jag aldrig lyckats få in i huvudet. Jag vet uppskattningsvis miles/kilometer och kilon/pounds och det räcker rätt långt.
Extra besvärligt blir det dock i hästvärlden där hästens höjd mäts i hands, boxstorleken i feet och hopphöjden i meter. :D

Ja, miles och kilometer har jag koll på men resten måste googlas de få gånger jag stöter på det.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tänker att en person som anmält sig frivillig att ta emot samtal på engelska nog anser sig ha hyfsat koll på läget. Jag håller därför inte med om att det var en överraskning för personen i fråga, han hade ju själv anmält sig frivillig till uppdraget! Sen hade han kanske inte räknat med att vara med live på BBC, men det är en annan femma.
Jag hade definitivt blivit överraskad av att inse att jag var med i en talk show, det är knappast det personen anmält sig till. Det är min poäng. Han förväntade sig säkert någon privatperson. Han kanske anmälde sig för att träna sin engelska, inte för att han ansåg sig vara bra på engelska och förberett sig på vilka frågor som kan tänkas ställas i den situationen.
 
Ja, miles och kilometer har jag koll på men resten måste googlas de få gånger jag stöter på det.
Jag kan ögonmåtta hands rätt bra numera efter att ha jobbat med hästar här i flera år, men det är ju verkligen att jämföra med att lära sig specifika facktermer som inte ens de flesta med engelska som modersmål är bekanta med.
 
Jag hade definitivt blivit överraskad av att inse att jag var med i en talk show, det är knappast det personen anmält sig till. Det är min poäng. Han förväntade sig säkert någon privatperson. Han kanske anmälde sig för att träna sin engelska, inte för att han ansåg sig vara bra på engelska och förberett sig på vilka frågor som kan tänkas ställas i den situationen.
Aha okej, jag fattade inte att det var just TV-situationen du syftade på. Då håller jag med och tycker att det kanske var lite oschysst av QI faktiskt.
 
De här som ni stöter på som går runt och överskattar sin förmåga att förstå och uttrycka sig på engelska, är det ett specifikt problem som gäller just engelskan? Eller är det samma personer som också överskattar andra förmågor...?

Jag ifrågasätter inte alls att det garanterat finns en mängd personer som överskattar sin förmåga inom engelska språket, men jag är inte övertygad att det skulle vara en större andel än gällande andra förmågor.
 
De här som ni stöter på som går runt och överskattar sin förmåga att förstå och uttrycka sig på engelska, är det ett specifikt problem som gäller just engelskan? Eller är det samma personer som också överskattar andra förmågor...?

Jag ifrågasätter inte alls att det garanterat finns en mängd personer som överskattar sin förmåga inom engelska språket, men jag är inte övertygad att det skulle vara en större andel än gällande andra förmågor.
Det är säkert ett fenomen som uppstår överallt, men började inte hela tråden med ett uttalande i stil med; "Svenskar är bäst på engelska"? :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 379
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 090
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 625
Senast: fejko
·
  • Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 471
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp