AI-skrivna texter på Facebook

[Sel]

Jag tänkte mest att de gånger jag "kommunicerat" med en AI har svaren varit betydligt mer normalt formulerade än gristexterna.

 

[Bonita4]

Alltså... varför skriver den med så märkliga radbrytningar och mellanrum? Har det med prompten att göra?

Det enda jag skrev var ”Skriv en historia om hur mina minigrisar rymde från hagen, i en komisk ton med många liknelser.”

 

[Sel]

Det enda jag skrev var ”Skriv en historia om hur mina minigrisar rymde från hagen, i en komisk ton med många liknelser.”

Mycket skumt. Jag undrar varför den tycker att en historia/berättelse ska se ut på det viset.

 

[Shaggy]

Det enda jag skrev var ”Skriv en historia om hur mina minigrisar rymde från hagen, i en komisk ton med många liknelser.”

Oj, jag kan enkelt konstatera att min humor och den AIns humor inte har något gemensamt. Jag tröttnade rätt fort på den "humoristiska" historien den skapade.

 

[Breaktown]

Det enda jag skrev var ”Skriv en historia om hur mina minigrisar rymde från hagen, i en komisk ton med många liknelser.”

Mycket skumt. Jag undrar varför den tycker att en historia/berättelse ska se ut på det viset.

Det måste ha och göra med vilken AI man använder?
Jag kopierade @Bonita4 s fråga och ställde den till Copilot. Resultat:

Spoiler: AI-historia om minigrisar på rymmen

Det började en morgon som vilken annan – stillsam som en kopp ljummet kaffe som stått för länge på diskbänken – men slutade som ett fullskaligt griskalas i frihet. Dina minigrisar stod i hagen och såg oskyldiga ut, ungefär som tre små dammsugare med ben och en överdriven förkärlek till lera. Men bakom deras tryne dolde sig en plan så listig att den hade fått en inbrottstjuv att rodna av beundran.

Allt började med Grisen Greta, den självutnämnda ledaren, som plötsligt fick ett uttryck i ögonen som om hon just upptäckt kvantfysik – eller åtminstone en svag punkt i staketet. Hon buffade på tråden med ett sådant fokus att man kunde tro att hon försökte knuffa igång en gammal Volvo. De andra grisarna, ungefär lika organiserade som ett gäng popcorn i en kastrull, hakade genast på. Knorran började gräva med samma intensitet som en arkeolog som letar efter en bortglömd civilisation, medan Bosse mest sprang runt och pep, som en tutande cykel mitt i rusningstrafik.

Och plopp! – plötsligt gav staketet efter, lika diskret som en dragkedja på ett par för trånga jeans.

Friheten!

Grisarna rusade ut ur hagen som tre rosa projektiler, studsande över gräset som om de vore gelébollar med storhetsvansinne. Greta tog täten med en självsäkerhet värdig en general, medan Knorran halkade efter i en stil som bäst kan beskrivas som “Bambi på hal is möter vattenmelon”.

Sedan började kaoset.

Först tog de sikte på trädgårdslandet. Morötterna försvann snabbare än godis på ett barnkalas. Salladen slukades med samma frenesi som om de deltagit i en OS-gren i tugghastighet. Jorden sprutade åt alla håll som konfetti på ett väldigt jordigt bröllop. Du rusade ut, förmodligen fortfarande halvt i morgonläge, och ropade deras namn – vilket fungerade ungefär lika bra som att ropa på vind. Grisarna brydde sig lika mycket som en katt om en matteuppmaning.

Greta stannade till ett ögonblick, vände sig om och tittade på dig med ett uttryck som tydligt sa:
“Du kan försöka.”

Sedan satte hon fart igen.

Jakten fortsatte över gräsmattan, runt tvättlinan (som nu såg ut som installationen av en alltför kreativ konstnär), och vidare mot grannens tomt. Bosse tog en omväg genom en vattenpöl och blev därmed en levande lerfigur, ungefär som en misslyckad chokladpralin.

Till slut, efter en jakt som kändes längre än en svensk vinter, lyckades du locka tillbaka dem – kanske med mat, kanske med ren tur, kanske för att de helt enkelt tyckte att äventyret började bli lagom. De lommade tillbaka mot hagen, trötta men nöjda, som tre små upptäcktsresande efter sin första – och mycket leriga – expedition.

Och där stod du kvar, andfådd, lerig och lite klokare, med vetskapen att dina minigrisar inte bara är husdjur…

…utan små, rosa genier med en alltför stor kärlek till frihet – och morötter.

Vet inte om den är värd något litteraturpris direkt Men är ju iaf en hyfsat normal text sett till meningsbyggnad osv

 

[athena_arabians]

Jag insåg just, efter de episka berättelserna om minigrisarnas eskapader, att AI iaf lärt sig någonting... för det där var ordbajseri på en helt ny nivå!

 

[Rie]

Här var det senaste som dök upp, som handlade om ett gäng grisar som rymt från hagen. Fortsatte i en oändlighet.

Det där känner jag igen......
Så trist.

 

[bettysmatte]

Jag ska erkänna att jag föll för "gris-historierna". Jag trodde att de var sanna (alltså inte sanna som i verklighetstrogna, utan skriven av personen som lägger ut dem) och att de dessutom var rätt roliga. Till en början. Men nu orkar jag inte läsa de längre, speciellt eftersom de är så vansinnigt långa. Är det någon som har konfronterat "författaren" med att det är AI hon lägger in?

 

[Pilot]

Jag ska erkänna att jag föll för "gris-historierna". Jag trodde att de var sanna (alltså inte sanna som i verklighetstrogna, utan skriven av personen som lägger ut dem) och att de dessutom var rätt roliga. Till en början. Men nu orkar jag inte läsa de längre, speciellt eftersom de är så vansinnigt långa. Är det någon som har konfronterat "författaren" med att det är AI hon lägger in?

Do it!

 

[Pilot]

Det måste ha och göra med vilken AI man använder?
Jag kopierade @Bonita4 s fråga och ställde den till Copilot. Resultat:

Spoiler: AI-historia om minigrisar på rymmen

Det började en morgon som vilken annan – stillsam som en kopp ljummet kaffe som stått för länge på diskbänken – men slutade som ett fullskaligt griskalas i frihet. Dina minigrisar stod i hagen och såg oskyldiga ut, ungefär som tre små dammsugare med ben och en överdriven förkärlek till lera. Men bakom deras tryne dolde sig en plan så listig att den hade fått en inbrottstjuv att rodna av beundran.

Allt började med Grisen Greta, den självutnämnda ledaren, som plötsligt fick ett uttryck i ögonen som om hon just upptäckt kvantfysik – eller åtminstone en svag punkt i staketet. Hon buffade på tråden med ett sådant fokus att man kunde tro att hon försökte knuffa igång en gammal Volvo. De andra grisarna, ungefär lika organiserade som ett gäng popcorn i en kastrull, hakade genast på. Knorran började gräva med samma intensitet som en arkeolog som letar efter en bortglömd civilisation, medan Bosse mest sprang runt och pep, som en tutande cykel mitt i rusningstrafik.

Och plopp! – plötsligt gav staketet efter, lika diskret som en dragkedja på ett par för trånga jeans.

Friheten!

Grisarna rusade ut ur hagen som tre rosa projektiler, studsande över gräset som om de vore gelébollar med storhetsvansinne. Greta tog täten med en självsäkerhet värdig en general, medan Knorran halkade efter i en stil som bäst kan beskrivas som “Bambi på hal is möter vattenmelon”.

Sedan började kaoset.

Först tog de sikte på trädgårdslandet. Morötterna försvann snabbare än godis på ett barnkalas. Salladen slukades med samma frenesi som om de deltagit i en OS-gren i tugghastighet. Jorden sprutade åt alla håll som konfetti på ett väldigt jordigt bröllop. Du rusade ut, förmodligen fortfarande halvt i morgonläge, och ropade deras namn – vilket fungerade ungefär lika bra som att ropa på vind. Grisarna brydde sig lika mycket som en katt om en matteuppmaning.

Greta stannade till ett ögonblick, vände sig om och tittade på dig med ett uttryck som tydligt sa:
“Du kan försöka.”

Sedan satte hon fart igen.

Jakten fortsatte över gräsmattan, runt tvättlinan (som nu såg ut som installationen av en alltför kreativ konstnär), och vidare mot grannens tomt. Bosse tog en omväg genom en vattenpöl och blev därmed en levande lerfigur, ungefär som en misslyckad chokladpralin.

Till slut, efter en jakt som kändes längre än en svensk vinter, lyckades du locka tillbaka dem – kanske med mat, kanske med ren tur, kanske för att de helt enkelt tyckte att äventyret började bli lagom. De lommade tillbaka mot hagen, trötta men nöjda, som tre små upptäcktsresande efter sin första – och mycket leriga – expedition.

Och där stod du kvar, andfådd, lerig och lite klokare, med vetskapen att dina minigrisar inte bara är husdjur…

…utan små, rosa genier med en alltför stor kärlek till frihet – och morötter.

Vet inte om den är värd något litteraturpris direkt Men är ju iaf en hyfsat normal text sett till meningsbyggnad osv

Sluuuuuuta träna AI på grisar

 

[bettysmatte]

Do it!

Haha - nä, det tror jag inte Det får någon annan som känner sig lite mer säker på sin sak göra, tror jag.

 

[Lillgrådis]

Jag ska erkänna att jag föll för "gris-historierna". Jag trodde att de var sanna (alltså inte sanna som i verklighetstrogna, utan skriven av personen som lägger ut dem) och att de dessutom var rätt roliga. Till en början. Men nu orkar jag inte läsa de längre, speciellt eftersom de är så vansinnigt långa. Är det någon som har konfronterat "författaren" med att det är AI hon lägger in?

Nej jag har inte sett något ifrågasättande, men jag noterade att någon kommenterade "Tack, för du förgyller verkligen facebook! Det är ju detta man vill se och läsa. Inte all AI-skit och annonser. "

 

[Skrottiskrott]

Åh tack för att det finns fler som förstår när det är AI och fullkomligt avskyr detta! Jag håller på att bli galen! Vore väl bäst att sluta med Facebook, men jag tycker att det är så användbart till grupper, info från ridklubbar osv.

Det är helt SJUKT hur folk håller på, både med AI-texter och dessa vidriga AI-affischer. Det är jättemånga ridklubbar som postar AI-affischer gör att göra reklam/informera om sina tävlingar och andra aktiviteter. Den som gjort det tror kanske att det ser proffsigt och fint ut? Snälla skriv bara något enkelt i Word/Google Dokument istället. Skulle ta typ lika lång tid som att skriva prompten?

Och dessa texter som trådstarten handlar om, de är ännu värre. Just för att den som postar verkligen vill få folk att tro att de själva skrivit den? Varfööör? De som kommenterar är egentligen ännu värre. HUR kan inte folk förstå att det är AI? Jag har stört mig för mycket på fenomenet och klickat mig in på kommentarer bara för att se om folk verkligen går på det, så tyvärr har jag totalt förstört min algoritm och får upp massor av sånt här, från folk jag inte följer/är vän med.

Och nu i helgen... Alla bilder med AI-midsommarkransar? De kom däremot från folk jag följer/är vän med. T.ex: En bild på en persons två katter, med helt "perfekta" små midsommarkransar på sig som helt uppenbart är AI-genererade, och person efter person som kommenterar: "Åååh, hur fick du dem att finna sig i detta?", "Vilka fina små kransar du har gjort! " osv... Jisses!

Detta med att man skulle vara en boomer för att man INTE gillar AI håller jag absolut inte med om, det är ju precis tvärtom! 90 % framförallt de påhejande kommentarerna på dessa AI-inlägg kommer från generationen boomers. Givetvis inte alla boomers, förlåt! Men många, många.

 

[Skrottiskrott]

Är det någon som läst inläggen som Camilla Msson Magnusson lägger upp dag ut och dag in på fejjan? Om inte, gör gärna det och berätta sen vad ni tror om detta, AI eller inte?

Men hjälp Klickade mig in på hennes AI-genererade omslagsbild där hon är omgiven av alla djuren som "tittar in i kameran" och japp, folk kommenterar på riktigt: "Men vilket underbart foto!" och hon svarar "Tack snälla!".

Och sedan behövde jag bara läsa de två första meningarna och se upplägget på "hennes" senaste text, den är absolut AI-genererad. Och givetvis kommenterar folk "Dina texter förgyller mina dagar!" "Du skriver så fantastiskt!" och hon svarar "Tack! ". Alltså snälla... Nej jag kan inte förstå.

 

[Pilot]

Haha - nä, det tror jag inte Det får någon annan som känner sig lite mer säker på sin sak göra, tror jag.

Jag vill inte iheller tjafsa med okända människor på internet, men tycker om när andra gör det.

 

[bettysmatte]

Men hjälp Klickade mig in på hennes AI-genererade omslagsbild där hon är omgiven av alla djuren som "tittar in i kameran" och japp, folk kommenterar på riktigt: "Men vilket underbart foto!" och hon svarar "Tack snälla!".

Och sedan behövde jag bara läsa de två första meningarna och se upplägget på "hennes" senaste text, den är absolut AI-genererad. Och givetvis kommenterar folk "Dina texter förgyller mina dagar!" "Du skriver så fantastiskt!" och hon svarar "Tack! ". Alltså snälla... Nej jag kan inte förstå.

Då tycker jag att du skra skriva det, eftersom du känner dig så säker. Det är ju enda sättet att bli av med sådant här - att folk börjar ifrågasätta.

 

[MacGyver 2.0]

Jag vill inte iheller tjafsa med okända människor på internet, men tycker om när andra gör det.

Men man kan lägga in en liten hint så folk fattar, sen är lavinen i rullning och "författaren" ute i kylan.

 

[Nebraska]

Varför vill man som privatperson lägga ut långa, "roliga" anekdoter på Facebook som helt uppenbart är skrivna av AI? Det dyker upp överallt i mitt flöde just nu och alla är formulerade på samma vis, med korta meningar och radbryt i absurdum där man ofta vill berätta en rolig historia om något man varit med om. Det blir så himla konstigt när man vet att texten är AI-genererad men där författaren vill få det att framstå som att texten är skriven av denne, samtidigt som kommentarerna säger "du borde skriva en bok!", "wow vad roligt du skriver!".

Tar man verkligen åt sig av sådana komplimanger när man inte skrivit något själv? Eller varför postar man sånt?

Hjälp en 30-årig uppenbarlig boomer att förstå.

Har en fbvän som daligen postar långa AItexter, inte sällan om Ingrosso/Wahlgren. Först så undrade jag varför, nu undrar jag mer vem som läser.

 

[Skrottiskrott]

Men man kan lägga in en liten hint så folk fattar, sen är lavinen i rullning och "författaren" ute i kylan.

Kanske "Jag tror att Chat GPT snor dina texter! Den skriver exakt såhär. Tråkigt med tanke på allt arbete du har lagt ner!"

Nej jag blir bara dryg och otrevlig hur jag än skulle lägga fram det.

 

[MacGyver 2.0]

Kanske "Jag tror att Chat GPT snor dina texter! Den skriver exakt såhär. Tråkigt med tanke på allt arbete du har lagt ner!"

Nej jag blir bara dryg och otrevlig hur jag än skulle lägga fram det.

"Du borde låta chat GPT skriva en bok för det är ju ändå chat GPT som skriver dina texter."