Alkohol - nej tack

Vad är det som är roligt? Om du menar allvar med att du inte tycker att det är något dramatiskt i att vare sig välja att dricka alkohol eller inte, så är det inte så klädsamt att sitta och skratta åt andra som gör andra val än du och lägga dina egna värderingar över deras val.

Det är många som har berättat att de inte dricker alkohol, och många har också berättat om varför de valt att avstå. Andra ha berättat att de dricker alkohol, och en del också vad de uppskattar för alkoholhaltig dryck. Varför skulle det senare vara att gå i försvar, men inte det första?

Skratta? Det har jag då verkligen inte gjort. Jag läser varenda inlägg och tar åt mig av allt. Jag själv är uppväxt och lever än idag med alkoholism runt mig, jag tycker det är lärorikt att lära mig om hur andra haft/har det och därför tyckte jag det var väldigt kul och blev glatt överraskad när fler hoppade in och svarade fast de själva inte valt att avstå alkohol.

Fast du.. Angående ditt andra stycke. Har du ens läst mitt första inlägg? Jag skriver ju just om hur man behöver försvara sig när man väljer att avstå, att man får höra ditten och datten om sig själv just för att man inte dricker. Så jag vet på riktigt inte vad du vill ha sagt.

Men ja, det verkar som detta inlägg trampar folk på tårna och bidrar till en diskussion som inte har så fin stämning. Jag vill göra rätt för mig och be om ursäkt om någon tagit illa upp vad jag skrivit och/eller missförstått mitt inlägg. Jag har inget emot de som väljer att dricka givetvis, har aldrig haft och kommer aldrig ha.

Och som jag skrivit har varje inlägg varit väldigt lärorikt och kul att se ur andra vinklar. Jag har barn med en man som är alkoholist och han, tillsammans med min släkt, har fått mig att bygga upp en känsla att man aldrig kommer möta någon som sköter alkohol ordentligt. Låter kanske konstigt för de som aldrig varit i samma sits. Men som sagt - denna tråden och alla svar, och alla anledningar till att folk dricker och inte dricker har gett mig ett perspektiv och i ärlighetens namn hopp att det finns kloka människor som kan hantera det. För i min omgivning existerar inte det.

(och jag nämnde i ett inlägg att jag har ett ansvar gentemot min dotter att inte dricka. Detta är inget riktat mot någon annan utan enbart gällande mig själv. Såg att vissa nämnt att de inte tycker det är ansvarslöst att dricka för man har barn. Det är det givetvis INTE! Men eftersom hennes pappa är alkoholist är jag den enda nyktra vuxna hon har. Och jag minns själv obehaget när min mamma nångång då och då drack - även om hon drack ansvarsfullt, för alla minnen om min pappas fyllor och beteende gjorde sig påminda. Jag vill bara förtydliga detta så inte någon tror jag menar att det är en allmän syn jag har på föräldrar).
 
Skratta? Det har jag då verkligen inte gjort. Jag läser varenda inlägg och tar åt mig av allt. Jag själv är uppväxt och lever än idag med alkoholism runt mig, jag tycker det är lärorikt att lära mig om hur andra haft/har det och därför tyckte jag det var väldigt kul och blev glatt överraskad när fler hoppade in och svarade fast de själva inte valt att avstå alkohol.

Fast du.. Angående ditt andra stycke. Har du ens läst mitt första inlägg? Jag skriver ju just om hur man behöver försvara sig när man väljer att avstå, att man får höra ditten och datten om sig själv just för att man inte dricker. Så jag vet på riktigt inte vad du vill ha sagt.

Men ja, det verkar som detta inlägg trampar folk på tårna och bidrar till en diskussion som inte har så fin stämning. Jag vill göra rätt för mig och be om ursäkt om någon tagit illa upp vad jag skrivit och/eller missförstått mitt inlägg. Jag har inget emot de som väljer att dricka givetvis, har aldrig haft och kommer aldrig ha.

Och som jag skrivit har varje inlägg varit väldigt lärorikt och kul att se ur andra vinklar. Jag har barn med en man som är alkoholist och han, tillsammans med min släkt, har fått mig att bygga upp en känsla att man aldrig kommer möta någon som sköter alkohol ordentligt. Låter kanske konstigt för de som aldrig varit i samma sits. Men som sagt - denna tråden och alla svar, och alla anledningar till att folk dricker och inte dricker har gett mig ett perspektiv och i ärlighetens namn hopp att det finns kloka människor som kan hantera det. För i min omgivning existerar inte det.

(och jag nämnde i ett inlägg att jag har ett ansvar gentemot min dotter att inte dricka. Detta är inget riktat mot någon annan utan enbart gällande mig själv. Såg att vissa nämnt att de inte tycker det är ansvarslöst att dricka för man har barn. Det är det givetvis INTE! Men eftersom hennes pappa är alkoholist är jag den enda nyktra vuxna hon har. Och jag minns själv obehaget när min mamma nångång då och då drack - även om hon drack ansvarsfullt, för alla minnen om min pappas fyllor och beteende gjorde sig påminda. Jag vill bara förtydliga detta så inte någon tror jag menar att det är en allmän syn jag har på föräldrar).

När det blir ett raljerande kring andras val, som man inte vet något om när det gäller förutsättningar, blir det "försvar". Med mer respekt för att människor väljer olika och att deras situationer är olika, slipper vi det.

Med det sagt; jag gillar att det finns ett ifrågasättande av den alkoholnorm som finns - det behövs. Att det trugas och att det slentriandricks, genererar onödiga risker.
 
Skratta? Det har jag då verkligen inte gjort. Jag läser varenda inlägg och tar åt mig av allt. Jag själv är uppväxt och lever än idag med alkoholism runt mig, jag tycker det är lärorikt att lära mig om hur andra haft/har det och därför tyckte jag det var väldigt kul och blev glatt överraskad när fler hoppade in och svarade fast de själva inte valt att avstå alkohol.

Fast du.. Angående ditt andra stycke. Har du ens läst mitt första inlägg? Jag skriver ju just om hur man behöver försvara sig när man väljer att avstå, att man får höra ditten och datten om sig själv just för att man inte dricker. Så jag vet på riktigt inte vad du vill ha sagt.

Men ja, det verkar som detta inlägg trampar folk på tårna och bidrar till en diskussion som inte har så fin stämning. Jag vill göra rätt för mig och be om ursäkt om någon tagit illa upp vad jag skrivit och/eller missförstått mitt inlägg. Jag har inget emot de som väljer att dricka givetvis, har aldrig haft och kommer aldrig ha.

Och som jag skrivit har varje inlägg varit väldigt lärorikt och kul att se ur andra vinklar. Jag har barn med en man som är alkoholist och han, tillsammans med min släkt, har fått mig att bygga upp en känsla att man aldrig kommer möta någon som sköter alkohol ordentligt. Låter kanske konstigt för de som aldrig varit i samma sits. Men som sagt - denna tråden och alla svar, och alla anledningar till att folk dricker och inte dricker har gett mig ett perspektiv och i ärlighetens namn hopp att det finns kloka människor som kan hantera det. För i min omgivning existerar inte det.

(och jag nämnde i ett inlägg att jag har ett ansvar gentemot min dotter att inte dricka. Detta är inget riktat mot någon annan utan enbart gällande mig själv. Såg att vissa nämnt att de inte tycker det är ansvarslöst att dricka för man har barn. Det är det givetvis INTE! Men eftersom hennes pappa är alkoholist är jag den enda nyktra vuxna hon har. Och jag minns själv obehaget när min mamma nångång då och då drack - även om hon drack ansvarsfullt, för alla minnen om min pappas fyllor och beteende gjorde sig påminda. Jag vill bara förtydliga detta så inte någon tror jag menar att det är en allmän syn jag har på föräldrar).

"Hehe" och smiley var det som fick mig att tycka att det kändes som att du litegrann sätter dig och pekar finger åt "de där andra"

Men det är lätt att det blir missförstånd när många olika människor möts på forum som detta, så det är bra att det kan redas ut och att vi kan utbyta erfarenheter tänker jag.

Jag tycker att du gör rätt i att hålla den gräns du själv är bekväm med och jag förstår hur du tänker med ditt barn i just er specifika situation. Det är också väldigt tråkigt att höra att du inte har erfarenhet av annat än missbruk av alkohol i din omgivning. För trots allt så hanterar de allra flesta som ibland dricker alkohol det måttfullt och utan problem, men det hörs ju inte lika mycket om dem. Har man då bara personer med dryckesproblematik i sin närhet så kan det förstås vara lätt att tappa hoppet om att det finns, men det är nog viktigt att komma ihåg också att det finns en annan del av verkligheten som är lika sann som din. För om du hela tiden har en förväntan om andras sätt att dricka och vara, så är det lätt att det skiner igenom i det du skriver och då blir det lätt sådär att det känns som att du redan har bestämt dig för hur du ser på mitt drickande, att du "dömer" mig för det. Eller att du misstolkar det som andra säger som försvar, när det snarast är en reaktion på att det tolkats som att du anser/förväntar dig att det inte går att dricka ansvarsfullt, och därigenom reproducerar ditt eget tankemönster om känsligheten i frågan.

Lycka till med din dotter :heart
 
"Hehe" och smiley var det som fick mig att tycka att det kändes som att du litegrann sätter dig och pekar finger åt "de där andra"

Men det är lätt att det blir missförstånd när många olika människor möts på forum som detta, så det är bra att det kan redas ut och att vi kan utbyta erfarenheter tänker jag.

Jag tycker att du gör rätt i att hålla den gräns du själv är bekväm med och jag förstår hur du tänker med ditt barn i just er specifika situation. Det är också väldigt tråkigt att höra att du inte har erfarenhet av annat än missbruk av alkohol i din omgivning. För trots allt så hanterar de allra flesta som ibland dricker alkohol det måttfullt och utan problem, men det hörs ju inte lika mycket om dem. Har man då bara personer med dryckesproblematik i sin närhet så kan det förstås vara lätt att tappa hoppet om att det finns, men det är nog viktigt att komma ihåg också att det finns en annan del av verkligheten som är lika sann som din. För om du hela tiden har en förväntan om andras sätt att dricka och vara, så är det lätt att det skiner igenom i det du skriver och då blir det lätt sådär att det känns som att du redan har bestämt dig för hur du ser på mitt drickande, att du "dömer" mig för det. Eller att du misstolkar det som andra säger som försvar, när det snarast är en reaktion på att det tolkats som att du anser/förväntar dig att det inte går att dricka ansvarsfullt, och därigenom reproducerar ditt eget tankemönster om känsligheten i frågan.

Lycka till med din dotter :heart

Tack för en utförlig förklaring i hur det kan tolkas. Det har aldrig varit min mening att peka finger på något sätt. Överhuvudtaget. Och tänkte inte ens på att det kan tolkas så, men det är ju också för att jag _vet_ med mig att jag givetvis inte dömer andra för deras val. (och därav inte heller anser att folk ska behöva förvara sig oavsett vad det gäller).

Men för främlingar är det ju svårt att veta hur jag menar enbart i text. Som sagt, jag ber om ursäkt om någon tagit illa vid sig. Och tackar även för alla som upplyser och delar med sig av sin syn på det hela! Hoppas fler fortsätter skriva och att man kan undvika tradiga diskussioner i tråden. Och acceptera att vi alla är olika och alla gör det som är bäst för dem! (detta är inte riktat mot just dig nu, utan till alla som läser här).

Ha en fin helg! 💕
 
Är det fler här som valt att helt utesluta alkohol ur eran liv? Jag har aldrig haft alkoholproblem eller dylikt men valde själv för 13 månader sedan att inte dricka alkohol mer och det har jag hållit. Det är nog också ett av de bästa valen jag gjort, det känns så himla skönt. Däremot har ens omgivning en tendens att påstå att man är tråkig. Men jag var på examensfest nyligen och jag hade riktigt skoj, medan folk låg i buskarna (hur kul är det?).

Jag är uppvuxen med alkoholism i min omgivning, det är i princip endast min mamma, moster och morfar som inte är alkoholister. Så det är väl en bidragande orsak till mitt val. Vill inte att min dotter ska växa upp som jag gjorde. Sedan är det skönt att slippa vara bakfull.

Med det sagt, är det fler än jag här på buke som helt valt att avstå alkohol?

tycker inte om alkoholsmaken och bestämde mig sexton år gammal att det inte var något för mig.
fick höra at vad ska det bli av dig då?
Fyllechafför!
 
Alltså...






Ni var rätt många som kände att ni behövde försvara er.

Jag skrev att jag inte fattar hur man kan vilja göra så. Ingenstans skrev jag att alla gör så.

Ni beter er som att ni måste försvara andras val.

Jättetydligt att det här med alkohol är ett laddat ämne.

Framför allt blir det ju tydligt i ett par inlägg mot alkohol som gör att vi andra reagerar. Det sveps vitt och brett med generaliseringarna här.
 
Men alltså, att skriva att man "inte kan förstå hur någon skulle gilla det", det är alltså inte att ifrågasätta andras val?

Då har vi väldigt stora skillnader på definitionen av att ifrågasätta.
Nej det är inte ett ifrågasättande av andras val, det är att jag inte förstår hur någon kan gilla någon som väcker obehagskänslor hos mig. Det är inget negativt eller ifrågasättande eller kritiserande eller vad du än kan tänka dig att tolka in, bara att jag inte förstår att något som väcker obehag hos mig väcker något helt annat hos någon annan, det är rätt svårt att förstå hur det kan vara så olika. Det betyder inte att jag inte kan acceptera att andra dricker alkohol eller har problem med att andra gör det osv.

Det finns ingen som helst anledning att gå i försvarsställning i det här eftersom jag inte ens ifrågasätter någons val. Bara för att jag själv inte dricker alkohol betyder inte det att jag har åsikter om andra som gör det.
 
Nej det är inte ett ifrågasättande av andras val, det är att jag inte förstår hur någon kan gilla någon som väcker obehagskänslor hos mig. Det är inget negativt eller ifrågasättande eller kritiserande eller vad du än kan tänka dig att tolka in, bara att jag inte förstår att något som väcker obehag hos mig väcker något helt annat hos någon annan, det är rätt svårt att förstå hur det kan vara så olika. Det betyder inte att jag inte kan acceptera att andra dricker alkohol eller har problem med att andra gör det osv.

Det finns ingen som helst anledning att gå i försvarsställning i det här eftersom jag inte ens ifrågasätter någons val. Bara för att jag själv inte dricker alkohol betyder inte det att jag har åsikter om andra som gör det.

Då tolkar vi alltså ifrågasättande olika.

Själv tycker jag att kombinationen rosa och röd är djupt olycklig att ha på sig. Men jag har ändå inte svårt för att fatta att andra tycker det är fint. Eller att de lyssnar på musik som jag själv hellre stänger av. Så himla svårt att förstå andras val tycker jag nog inte att det är de allra flesta gånger.
 
Då tolkar vi alltså ifrågasättande olika.

Själv tycker jag att kombinationen rosa och röd är djupt olycklig att ha på sig. Men jag har ändå inte svårt för att fatta att andra tycker det är fint. Eller att de lyssnar på musik som jag själv hellre stänger av. Så himla svårt att förstå andras val tycker jag nog inte att det är de allra flesta gånger.
Tråkigt att du känner dig ifrågasatt, inte min mening.
 
Aldrig druckit eller provat eller ens varit intresserad av att prova. Varken alkohol, tobak eller andra rusningsmedel.
Total glädje kan jag uppleva på andra sätt. Fattar inte varför man vill förgifta sig själv, tappa kontrollen och må skit.
Jag dricker verkligen inte alkohol för att få "total glädje".

Jag har jobbat med muslimer, som ju inte dricker alkohol.
en kollega blev förskräckt när hon hörde att jag kan ta ett glas vin på en vardagskväll. Hon undrade hur jag kunde köra bil eller ens jobba dagen efter. Helt enkelt för att hon inte förstod hur lite alkohol det där lilla glaset innehåller.

Den som inte nyttjar alkohol har kanske inte förståelse för hur den verkar? Jag dricker gärna ett glas bara för att det är gott.
 
Jag dricker verkligen inte alkohol för att få "total glädje".

Jag har jobbat med muslimer, som ju inte dricker alkohol.
en kollega blev förskräckt när hon hörde att jag kan ta ett glas vin på en vardagskväll. Hon undrade hur jag kunde köra bil eller ens jobba dagen efter. Helt enkelt för att hon inte förstod hur lite alkohol det där lilla glaset innehåller.

Den som inte nyttjar alkohol har kanske inte förståelse för hur den verkar? Jag dricker gärna ett glas bara för att det är gott.

Är det total lycka man är ute efter är det andra kemikalier än alkohol man bör inta... men de är lite jobbigare att få tag på ;) :angel:
 
Jag dricker verkligen inte alkohol för att få "total glädje".

Jag har jobbat med muslimer, som ju inte dricker alkohol.
en kollega blev förskräckt när hon hörde att jag kan ta ett glas vin på en vardagskväll. Hon undrade hur jag kunde köra bil eller ens jobba dagen efter. Helt enkelt för att hon inte förstod hur lite alkohol det där lilla glaset innehåller.

Den som inte nyttjar alkohol har kanske inte förståelse för hur den verkar? Jag dricker gärna ett glas bara för att det är gott.
Men återigen...att välja alkohol är inte samma sak som att dricka sig redlös.
 
Jag tror det finns mer än en undersökning av ungdomars alkoholvanor, som visar samma sak, men det spelar ingen roll. Du väljer själv vad du tror på och jag vad jag tror på. Det är vårt fria val.
Jag är också rätt säker på att det finns stöd för att föräldrars inställning till alkohol påverkar ungdomars drickande. Tror dock framförallt att det handlar om huruvida man bjuder på alkohol i hemmet, men har inte några detaljer i bakhuvudet.
Min mamma visste att jag drack på fester men hon köpte aldrig ut en droppe åt mig och hon sa också att hon inte tyckte om det, och även ”Ring mig oavsett vad om det händer något,skicka ett sms om ni förflyttar er till ett annat ställe så jag vet vart ni är, gå inte hem själv, i sånt fall så kommer jag och hämtar dig, och kom ihåg att jag älskar dig”

Och det gjorde jag. Flyttades festen så skickade jag sms, gick vi ner på stan så skickade jag sms, hände det något så ringde jag. Min dåvarande bästa väns föräldrar tillbringade många veckor borta i sommarstugan så mamma (stackaren) hade ansvar över hos båda. 🙈😂 Vi skötte oss dock alltid, och hade det hänt något så kunde jag alltid alltid ringa mamma utan att skämmas eller ha ångest över det. Älskade mamma! ❤

En annan kompis däremot hade jättestränga föräldrar där dom nästan ansåg att hon skulle sitta på sitt rum tills hon blev 18... Hon rymde på kvällarna/nätterna och var ute och flängde runt och drack hembränt. Flera ggr ringde hennes föräldrar till min mamma tidigt på morgonen och undrade om hon var hos oss, men då hade hon däckat av hos någon/inte vågat/klarat gå hem för hon var så full osv. En gång var det jätteilla och hon vågade inte ens ringa hennes mamma utan hon ringde till min.

Det gick bra för henne också tillslut, men jag tror inte man vinner något på att vara FÖR sträng heller....

Jag kommer inte heller köpa ut alkohol till sonen, men jag förstår ju att han antagligen kommer dricka innan han är 18/20, men jag hoppas att han förstår hur viktigt det är att göra det med måtta. Och att han alltid kan ringa mig, oavsett vad eller hur illa det är. Han ska ALDRIG behöva vara rädd att prata med mig.
Man kan ju inte dra slutsatser från enstaka fall såhär. Det kommer gå att hitta exempel från alla håll. Tvärt emot dina erfarenheter kan jag tex ta min sambo vars mamma var mer som du beskriver din mamma, jag känner nog få som druckit så mycket och så tidigt som han gjort. Mina egna föräldrar var mer stränga, jag smusslade med alkoholen men drack ändå förhållandevis lite och måttligt.

Själv skulle jag aldrig någonsin vara så ”passivt accepterande” som tex min sambos mamma var. Jag tycker det är helt galet. Kommer utan tvekan mer ta mina föräldrars förhållningssätt om jag någon gång får barn.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp