Ångesttråden, utbruten ur Vad gör vi? Del CCXXXIII

[EmmaW]

Jaha, jag saknar väl något då
Har heller aldrig haft ångest, jag är mera som @sjoberga , ju värre kaos det blir desto lugnare blir jag.

Känner du aldrig oro? Oro kan vara en form av ångest också. Sen har en del så lite ångest att dom knappt märker av den också enligt Hansen.

 

[Liten]

Ni andra med tok-ångest, vad är det som triggar en panikattack hos er?

För mig är det väldigt olika. Jag har ganska många triggers för ångest, och många av dem kan trigga en panikattack - det beror väldigt mycket på min dagsform osv. Är jag riktigt slut så är tröskeln låg, mår jag riktigt bra så är de flesta av dem mycket lättare för mig att hantera (och tröskeln till just paniken är då också bra mycket högre - utmattning är icke min vän!).

Jag hoppas att du mår lite bättre nu

 

[Liten]

Det kan många människor som drabbas eller drabbats av panikångest också, det hör inte samman.

Precis. Jag har inga problem att hantera kaos - om jag får ordna upp nämnda kaos så fixar jag det utmärkt. Ge mig en hög och fria tyglar att fixa det (eller jävligt tydliga direktiv kring hur det ska vara - det funkar också om det är så), så är högen snart ett strukturerat arkiv istället. I krissituationer där jag omges av folk som blir förlamade, blir jag stabil, handlingskraftig och fokuserad (menar alltså inte att jag är bättre än andra, men en del människor "fryser" ju vid t ex olyckor och har en otur så gör människorna i närheten just det). Jag tar reda på det som jag måste för att hantera skit när skit händer. Det har noll och ingenting med min ångest att göra. Ångest har ingenting att göra med hur "kapabel" en är.

 

[Fjordfrälst]

Jag får ytterst sällan panikångest numera men för mig har det alltid varit stress.

Skulle tro att det är stress som lett till det för mig med

 

[Enya]

Jag har aldrig haft en panikångestattack eller nåt dåligt psykiskt mående men det skulle vara intressant att på djupet verkligen få reda på varför vissa av oss aldrig drabbas och vissa kan bryta ihop av minsta lilla och allt däremellan.
Jag är människotypen som kan stå mitt i ett kaos helt lugnt och dirigera folk eller djur, dessutom blir människor och djur lugna i min närhet, det har jag upplevt hur många gånger som helst.

Jag har aldrig haft en panikångestattack förrän en gång vid ett terapibesök där jag blev pressad, det slog fel så att säga. Inget efter heller och hoppas jag slipper.

Jag är den där lugna typen i kaos, det har bevisats flera gånger, men tydligen kan även jag mår dåligt. Speciellt när jag börjar sortera angående det jag varit med om.

 

[Mia_R]

Jaha, jag saknar väl något då
Har heller aldrig haft ångest, jag är mera som @sjoberga , ju värre kaos det blir desto lugnare blir jag.

Jag har haft ångest många gånger, som att sitta i hagen med en häst med brutet ben medan jag väntat på veterinär/nödslakt eller vid någon älskads dödsbädd. Däremot så är jag lugn vid kriser, även när döden är närvarande, men ångest kan jag ha även när jag är rationell och stark åt andra. Min ångest tar inte över handen utan jag har kontroll även om jag mår skit.

 

[MacGyver 2.0]

Är du på riktigt? I så fall har du stora sociala svårigheter du behöver få hjälp med.

Varför skulle jag ha stora sociala svårigheter bara för att jag aldrig haft med varken psykvården att göra eller fått panikångestattacker? Min mentala hälsa har det aldrig varit något fel på alls.

 

[MacGyver 2.0]

Det kan du vara glad över.

Vad du inte inser är att en kan ha ångest/panikångest och ändå hålla sig lugn i en kris. Jag, som har haft både ångest och panikångestattacker, har också stått bredvid en kraschad bil där jag kunde ha dött och ringt flygplatsen så min chef inte skulle undra varför jag inte hämtade honom. Det finns ingen "människotyp" som klarar allt i alla lägen.

Var snäll och försök inte skuldbelägga eller komma med idiotförenklingar om hur människor och psykisk ohälsa fungerar.

Jag varken skuldbelägger eller idiotförklarar någon utan är bara intresserad av "fenomenet" panikångest som jag vet kan sätta en i vanliga fall helt normal människa helt ur spel bara sådär utan att det behöver ha hänt nåt som i ditt fall men här inne på buke verkar det vara förbjudet att fundera och fråga när det gäller den psykiska biten.

 

[ASKAPLASKA]

Det kan du vara glad över.

Vad du inte inser är att en kan ha ångest/panikångest och ändå hålla sig lugn i en kris. Jag, som har haft både ångest och panikångestattacker, har också stått bredvid en kraschad bil där jag kunde ha dött och ringt flygplatsen så min chef inte skulle undra varför jag inte hämtade honom. Det finns ingen "människotyp" som klarar allt i alla lägen.

Var snäll och försök inte skuldbelägga eller komma med idiotförenklingar om hur människor och psykisk ohälsa fungerar.

Tack.
Jag arbetar till viss del med människor i djup kris och kaos och har också rett upp sådana typer av situationer du berättar om utan att flippa ur. Detta är nåt helt annat och väldigt svårförklarligt och djupgående.

 

[tanten]

Det kan du vara glad över.

Vad du inte inser är att en kan ha ångest/panikångest och ändå hålla sig lugn i en kris. Jag, som har haft både ångest och panikångestattacker, har också stått bredvid en kraschad bil där jag kunde ha dött och ringt flygplatsen så min chef inte skulle undra varför jag inte hämtade honom. Det finns ingen "människotyp" som klarar allt i alla lägen.

Var snäll och försök inte skuldbelägga eller komma med idiotförenklingar om hur människor och psykisk ohälsa fungerar.

Jag känner personer som är helt fria från stark ångest. Som förundras över att nån kan må så dåligt att suicid är en lösning. De fattar inte.
Vad jag kan se är det inga "fel" på dem. De bara är sådär.

 

[EmmaW]

Jag känner personer som är helt fria från stark ångest. Som förundras över att nån kan må så dåligt att suicid är en lösning. De fattar inte.
Vad jag kan se är det inga "fel" på dem. De bara är sådär.

Det är väl en fråga om erfarenhet kanske? Eller förmågan att sätta sig in i andras situation? Det är ju skillnad på lätt, vanlig och stark ångest tänker jag.

 

[EmmaW]

På tal om ångest...

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/psykiatrikern-anders-hansen-det-ar-onormalt-att-inte-ha-angest

 

[Enya]

På tal om ångest...

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/psykiatrikern-anders-hansen-det-ar-onormalt-att-inte-ha-angest

Jag tänker att det är svårt att förstå om man inte upplever det själv, och med ångest tänker man nog på ordentlig ångest som påverkar ens liv rejält. Jag har själv inte så mycket ångest att det påverkar mig regelbundet som för många i tråden så för mig har jag alltid haft svårt att förstå vad det egentligen är, hur det känns egentligen och hur det får en att må. Inte att jag på något vis ser ner på någon som har utan att jag inte själv har en aning. Efter att ha fått panikångestattacken förstår jag bättre hur det känns i alla fall, upplevde ju det själv.

Precis som @Spelberoende kan jag ibland fundera på vad det är som gör att en del har väldigt mycket och andra väldigt lite, när det till synes verkar vara helt vettiga och bra uppväxter osv i båda fallen, om det skulle kunna ha något med det att göra kanske, men jag såg en Anders Hansen serie på SVT där det gicks igenom och han gick tillbaka till savannentiden där vissa var mer alerta på faror än andra och att vi i dag fortfarande är indelade lite så men att det här alarmsystemet inte behövs alls på samma sätt så det blir liksom ångest. Typ så, fler år sedan jag såg avsnittet. Faktiskt intressant!

 

[EmmaW]

Jag tänker att det är svårt att förstå om man inte upplever det själv, och med ångest tänker man nog på ordentlig ångest som påverkar ens liv rejält. Jag har själv inte så mycket ångest att det påverkar mig regelbundet som för många i tråden så för mig har jag alltid haft svårt att förstå vad det egentligen är, hur det känns egentligen och hur det får en att må. Inte att jag på något vis ser ner på någon som har utan att jag inte själv har en aning. Efter att ha fått panikångestattacken förstår jag bättre hur det känns i alla fall, upplevde ju det själv.

Precis som @Spelberoende kan jag ibland fundera på vad det är som gör att en del har väldigt mycket och andra väldigt lite, när det till synes verkar vara helt vettiga och bra uppväxter osv i båda fallen, om det skulle kunna ha något med det att göra kanske, men jag såg en Anders Hansen serie på SVT där det gicks igenom och han gick tillbaka till savannentiden där vissa var mer alerta på faror än andra och att vi i dag fortfarande är indelade lite så men att det här alarmsystemet inte behövs alls på samma sätt så det blir liksom ångest. Typ så, fler år sedan jag såg avsnittet. Faktiskt intressant!

Det just det han tar upp i det här avsnittet, varför en del har lättare till ångest och varför den kommer. Tycker han har ett bra sätt att förklara sker och ting på. Har läst hans böcker och tycker dom är mycket intressanta oavsett om jag kan relatera till mig själv eller inte.

 

[tanten]

Det är väl en fråga om erfarenhet kanske? Eller förmågan att sätta sig in i andras situation? Det är ju skillnad på lätt, vanlig och stark ångest tänker jag.

Ja?
OM den oförmågan finns - är det något fel?
Dvs personer som är lugna stabila och ångestfria. Behöver det vara fel på dem?
En av de jag känner är över 80. Mkt trevlig person.

 

[MacGyver 2.0]

Ja?
OM den oförmågan finns - är det något fel?
Dvs personer som är lugna stabila och ångestfria. Behöver det vara fel på dem?
En av de jag känner är över 80. Mkt trevlig person.

Det går att skapa vilka problem som helst av ett icke-problem och ett säkert kort är att börja älta och måla upp inre skräckscenarion av nåt som aldrig kommer att hända, jag har bekanta inom blåljusmyndigheter, ingen av dom har mig veterligen haft nåt med ångest att göra för då skulle dom inte passa på det jobbet. Alla är, liksom mig, "doers", löser problem som uppstått direkt utan en tanke på nåt annat, dessutom är dom förb. trevliga och empatiska.

 

[tanten]

Det går att skapa vilka problem som helst av ett icke-problem och ett säkert kort är att börja älta och måla upp inre skräckscenarion av nåt som aldrig kommer att hända, jag har bekanta inom blåljusmyndigheter, ingen av dom har mig veterligen haft nåt med ångest att göra för då skulle dom inte passa på det jobbet. Alla är, liksom mig, "doers", löser problem som uppstått direkt utan en tanke på nåt annat, dessutom är dom förb. trevliga och empatiska.

Det som kan vara svårt att inse om man aldrig lidit av tvivel och ångest, det är att det absolut inte är självvalt och det inte går att styra. Det uppstår inte av ältande, det är inget man skapar själv.

Det är inte frivilligt att lida, det är inget som man bara låter bli. Det är fruktansvärt plågsamt och de flesta skulle gladeligen göra vad som helst för att slippa leva med det.

Du får inse att du är väldigt lyckligt lottad att du har den friden. Jag är avundsjuk.

 

[ASKAPLASKA]

Det går att skapa vilka problem som helst av ett icke-problem och ett säkert kort är att börja älta och måla upp inre skräckscenarion av nåt som aldrig kommer att hända, jag har bekanta inom blåljusmyndigheter, ingen av dom har mig veterligen haft nåt med ångest att göra för då skulle dom inte passa på det jobbet. Alla är, liksom mig, "doers", löser problem som uppstått direkt utan en tanke på nåt annat, dessutom är dom förb. trevliga och empatiska.

Jag är en doer av rang. Jag ordnar, styr upp, leder och tar mycket ansvar. Jag är på bårhuset flera dagar i veckan och tar hand om sargade kroppar och dess förtvivlade anhöriga. På min fritid ägnar jag mig åt terrängridning och bergsklättring. Jag är helt enkelt tuff och tålig men drabbas ändå av ångest då och då. Det hänger inte ihop.
Förhoppningsvis uppfattas jag också som trevlig och empatisk, det är min stora ambition iallafall och jag skulle aldrig låta skitångesten drabba någon annan.

 

[Mia_R]

Det går att skapa vilka problem som helst av ett icke-problem och ett säkert kort är att börja älta och måla upp inre skräckscenarion av nåt som aldrig kommer att hända, jag har bekanta inom blåljusmyndigheter, ingen av dom har mig veterligen haft nåt med ångest att göra för då skulle dom inte passa på det jobbet. Alla är, liksom mig, "doers", löser problem som uppstått direkt utan en tanke på nåt annat, dessutom är dom förb. trevliga och empatiska.

Hur vet du att ingen av dem har haft ångest vid något tillfälle? Att man agerar rätt vid krissituationer betyder inte att man inte kan ha ångest.

 

[MacGyver 2.0]

Det som kan vara svårt att inse om man aldrig lidit av tvivel och ångest, det är att det absolut inte är självvalt och det inte går att styra. Det uppstår inte av ältande, det är inget man skapar själv.

Det är inte frivilligt att lida, det är inget som man bara låter bli. Det är fruktansvärt plågsamt och de flesta skulle gladeligen göra vad som helst för att slippa leva med det.

Du får inse att du är väldigt lyckligt lottad att du har den friden. Jag är avundsjuk.

Ja jag är väldigt glad över att inte behöva genomgå nåt jag inte ens vet hur det funkar, och behöva medicinera bort nåt eller ha kontakt med vården pga. psyket.