Är det otrevligt att använda punkt i sms?

Bukefalos 30 år!

Tolkar du punkt i sms som argt/irriterat/surt?

  • Ja - jag är 0 - 30 år.

    Röster: 2 0,8%
  • Nej - jag är 0 - 30 år.

    Röster: 4 1,6%
  • Ja - jag är 30 - 45 år.

    Röster: 17 6,9%
  • Nej - jag är 30 - 45 år.

    Röster: 114 46,3%
  • Ja - jag är över 45.

    Röster: 4 1,6%
  • Nej - jag är över 45.

    Röster: 105 42,7%

  • Antal omröstningsdeltagare
    246
Alltså nja, jag håller nog inte med. Den där generationen (typ 20-ish och yngre) är ju infödda sms:are, medan vi som är över 35-ish inte är det. Jag tycker det är jätteintressant med de olika uppfattningarna - skriftligt språk kan ju orsaka knas och missförstånd även när det används enligt alla skrivregler, och kommer dessutom olika skriftkulturer och generationsskillnader in i bilden är det ju rimligt att ha koll på varandras uppfattningar.

Jag tror inte att de automatiskt är kränkta ("de" = di där unga), jag tror de har visst överseende med "oss". Typ som jag har med min mamma när hon envisas med att skicka exakt samma sak både på messenger och i sms. Jag kan himla lite med ögonen och påpeka att det inte behövs, men jag blir ju inte kränkt.

Just "kränkta" är de nog inte, men att mena att det skulle vara passivt aggressivt att använda punkt i sms och inte använda smileys ÄR passivt aggressivt.

Sen har jag också visst överseende ;) med att det tillhör ungdomsåren att tolka omvärlden utifrån sina egna kriterier, men jag tycker inte att samhället ska anpassa sig till den uppfattningen genom att upplösa skrivregler.

Själv stör jag mig på att det är så många idag som skriver som de pratar, helt utan skiljetecken och rimlig meningsuppbyggnad. Det blir jättesvårt att läsa så kommunikationen fallerar totalt, vilket är synd om avsikten var att kommunicera något.
 
Just "kränkta" är de nog inte, men att mena att det skulle vara passivt aggressivt att använda punkt i sms och inte använda smileys ÄR passivt aggressivt.

Sen har jag också visst överseende ;) med att det tillhör ungdomsåren att tolka omvärlden utifrån sina egna kriterier, men jag tycker inte att samhället ska anpassa sig till den uppfattningen genom att upplösa skrivregler.

Men jag menar att det handlar om genrekompetens. Vi skriver inte likadant i alla sammanhang - och vi gör det definitivt inte nu som på exempelvis sextiotalet.

Alla generationer tror att just deras egna regler ska råda, men så är det ju inte.
 
Beror lite på. Skriver man ett stycke och inkluderar punkter är punkter ok.

Skriver man däremot Ok. Ja. Nej. = Surt.
Korta meningar som någon hade som exempel Ditt paket har kommit. = Surt.
Utan punkt är det då neutralt. Med emojisar kan man visa lite mer på känslor.

Emojisar jag tycker "Boomers" missanvänder är 😂😜😉😢🤡🥹🥺😪💦💫
Sen har vi alla betydelser med alla olika hjärtan som "boomers" missar, men där kan jag ärligt säga att även jag i bland blir förvirrad, men har koll på det mesta.
 
Jag tolkar det inte generellt som surt eller otrevligt. Dock beroende på individen, någon som alltid skriver men emojier och ett slarvigare språk som går över till att skriva korrekt hade jag, baserat på sammanhang, kunnat tänka att människan nog är irriterad. Generellt sett ser jag det som ytterst neutralt. Börjar min morfar i sjuttiårsåldern skriva med emojier, utropstecken och andra glada tillrop undrar jag om han mår bra eller om det är hans fru som skriver :p

Annars har jag generellt sett väldigt svårt för emojier. 👍 funkar fint med syfte just "Okej, blir bra." och jag ser inte alls hur den skulle vara passivt aggressiv. På Bukefalos använder jag en del emojier och är bekväm med dem men annars är det väldigt sparsamt från mig. Tycker väl att det är något konsekvent hos mig, så det får folk vänja sig vid. Jag försöker skriva tydligt och korrekt så att det är lätt att förstå men lägger folk in känslor och åsikter där de inte hör hemma känner inte jag att det är min sak att ta ansvar över.

Jag är 20.
 
Beror lite på. Skriver man ett stycke och inkluderar punkter är punkter ok.

Skriver man däremot Ok. Ja. Nej. = Surt.
Korta meningar som någon hade som exempel Ditt paket har kommit. = Surt.
Utan punkt är det då neutralt. Med emojisar kan man visa lite mer på känslor.

Emojisar jag tycker "Boomers" missanvänder är 😂😜😉😢🤡🥹🥺😪💦💫
Sen har vi alla betydelser med alla olika hjärtan som "boomers" missar, men där kan jag ärligt säga att även jag i bland blir förvirrad, men har koll på det mesta.
Apropå att använda olika uttryck, du vet att boomer syftar på babyboomen som kom efter andra världskriget? Alltså personer födda 1946 - 1964? Jag vet inte, men känns inte som de använder så mycket emojis öht.
 
Apropå att använda olika uttryck, du vet att boomer syftar på babyboomen som kom efter andra världskriget? Alltså personer födda 1946 - 1964? Jag vet inte, men känns inte som de använder så mycket emojis öht.

Absolut, fast det används ju också i överförd betydelse för typ ”dinosaurie” 😬

Min mamma är för övrigt född sent fyrtiotal och använder massor av emojier.
 
Min mamma är född 47 och hon är emojimissbrukare. Jag har ingen aning oftast vad som menas med alla grönsaker och blommor och annat lite konstigare som dyker upp. Min pappa född 45 använder inga alls utan skriver bara korrekt.
 
Apropå att använda olika uttryck, du vet att boomer syftar på babyboomen som kom efter andra världskriget? Alltså personer födda 1946 - 1964? Jag vet inte, men känns inte som de använder så mycket emojis öht.
Johodå! Mina föräldrar och deras vänner är födda runt 60 och de använder minst lika mycket emojis som jag. Men generellt både begripligt, "korrekt" och i vettig mängd.
 
Beror lite på. Skriver man ett stycke och inkluderar punkter är punkter ok.

Skriver man däremot Ok. Ja. Nej. = Surt.
Korta meningar som någon hade som exempel Ditt paket har kommit. = Surt.
Utan punkt är det då neutralt. Med emojisar kan man visa lite mer på känslor.

Emojisar jag tycker "Boomers" missanvänder är 😂😜😉😢🤡🥹🥺😪💦💫
Sen har vi alla betydelser med alla olika hjärtan som "boomers" missar, men där kan jag ärligt säga att även jag i bland blir förvirrad, men har koll på det mesta.
Och det där får jag också från dottern. Att jag är "Boomer" (fast inte i ordets "rätta" bemärkelse) och att jag använder emojis fel. Så då tänker jag att det stämmer säkert, att jag inte kan prata "emoji" och därför låter bli. Då är det också fel. Tillbaka får jag en storgråtande emoji och undrar såklart vad som har hänt och varför dotter är ledsen.
DET är hon inte. Jag hade fel igen. För en storgråtande emoji ska man visst använda på samma sätt som vi "boomers" använder skrattemojin...

Det är liksom bara att ge upp. 🤷‍♀️
 
Och det där får jag också från dottern. Att jag är "Boomer" (fast inte i ordets "rätta" bemärkelse) och att jag använder emojis fel. Så då tänker jag att det stämmer säkert, att jag inte kan prata "emoji" och därför låter bli. Då är det också fel. Tillbaka får jag en storgråtande emoji och undrar såklart vad som har hänt och varför dotter är ledsen.
DET är hon inte. Jag hade fel igen. För en storgråtande emoji ska man visst använda på samma sätt som vi "boomers" använder skrattemojin...

Det är liksom bara att ge upp. 🤷‍♀️


Nej! Det är ju superkul! Som att lära sig ett nytt språk inuti sitt eget språk.
 
Och det där får jag också från dottern. Att jag är "Boomer" (fast inte i ordets "rätta" bemärkelse) och att jag använder emojis fel. Så då tänker jag att det stämmer säkert, att jag inte kan prata "emoji" och därför låter bli. Då är det också fel. Tillbaka får jag en storgråtande emoji och undrar såklart vad som har hänt och varför dotter är ledsen.
DET är hon inte. Jag hade fel igen. För en storgråtande emoji ska man visst använda på samma sätt som vi "boomers" använder skrattemojin...

Det är liksom bara att ge upp. 🤷‍♀️
Men är det inte lite det som är poängen med ungdomsspråk och slang, att det ska vara lite ett eget språk som vi "gamlingar" inte begriper. Det är ju hela grejen.
 
Jag försöker att alltid skriva korrekt, även i sms och på snap t.ex. - till min dotter. Hon är 26 och jag vill upprätthålla nån typ av korrekt skrivet språk, även om det haltar ibland när jag har bråttom. Däremot lägger jag, till henne, nästan alltid till ett :heart eller liknande. Oftast flera...!

Sen reagerar jag olika beroende på vem som skriver kort och lite tvärt. Min man t.ex. skriver nästan alltid bara "Ok" men jag vet hur han är så jag skrattar bara åt det. Så min reaktion beror helt på vem som skriver till mig.
 
Jag skulle säga att det beror på hur smset är utformat och vad man diskuterar. Normalt sett skulle jag inte tolka det som att man är sur om det skrivs ett längre SMS, alltså ett med två eller fler meningar. Om man däremot bara skriver en mening så skulle jag kunna tolka det som att personen var sur/ väldigt bestämt/ inte vill prata mer om ämnet.

Och 👍 kan också tolkas olika. Säg att man bestämmer tid ”vi ses kl 20” så jag jag skicka tummen upp bara för att bekräfta att jag uppfattat meddelandet och att jag inte har några invändningar mot det. Typ som ”uppfattat”.
Om man däremot har en argumentation med någon och man inte lyckas nå fram så kan jag däremot tolka den som ”okej, vi når inte fram till varandra och jag vill inte diskutera vidare för det är meningslöst”
 
Jag försöker att alltid skriva korrekt, även i sms och på snap t.ex. - till min dotter. Hon är 26 och jag vill upprätthålla nån typ av korrekt skrivet språk, även om det haltar ibland när jag har bråttom. Däremot lägger jag, till henne, nästan alltid till ett :heart eller liknande. Oftast flera...!

Sen reagerar jag olika beroende på vem som skriver kort och lite tvärt. Min man t.ex. skriver nästan alltid bara "Ok" men jag vet hur han är så jag skrattar bara åt det. Så min reaktion beror helt på vem som skriver till mig.
Jag har också tänkt sådär, när jag skriver i vår familjechatt - dvs. att "barnen" behöver se ett gott språkligt exempel. Samtidigt har vi ju en viss ton där, som alla inblandade förstår och som jag definitivt inte använder i särskilt många andra sammanhang, så jag är säker på att de fattar skillnaden på den chatten och typ hur man skriver svar på en jobbannons.

Men jag särskriver inte, jag stavar inte fel, jag använder stora och små bokstäver rätt. Nån måtta får det vara!
 
Nej! Det är ju superkul! Som att lära sig ett nytt språk inuti sitt eget språk.

Men varför skulle man sluta använda punkt och börja förkorta alla ord, bara för att ungdomar kallar en för boomer eller att man inte kan deras språk osv...?

Jag kanske är en torr och tråkig "boomer" (dock född långt efter 40-talets babyboom) men jag tycker att det är lite de äldre generationernas sak att hålla på vissa regler och normer som finns för att dessa i längden varit bra, istället för att ge efter för olika ungdomsnycker. Ungdomsgenerationer har väl alltid velat göra revolution, mot typ allt? Och om det inte finns något att göra motstånd mot, att kalla mossigt och distansera sig ifrån osv, utan föräldrarna hänger glatt på för att de inte bli kallade tråkiga - då faller ju liksom också grejen att frigöra sig och skapa en egen identitet.

Det finns såklart saker där ungdomarnas åsikter ska få vara styrande, men jag vänder mig emot argumentet att de äldre generationerna ska rätta sig efter de ungas synpunkter för att "de är unga, annars är man en dinosaurie".

Är det ett utslag av rädsla för att bli sedd som gammal? Men vad är egentligen så hemskt med att bli gammal, och bli stämplad som en dinosaurie av ungdomarna?

Jag tycker att man alltid bör reflektera över hur det man skriver kan tolkas av mottagaren, men jag tycker att det mer har med person än ålder att göra när jag tänker på hur olika min omgivning kommunicerar.
 
Men varför skulle man sluta använda punkt och börja förkorta alla ord, bara för att ungdomar kallar en för boomer eller att man inte kan deras språk osv...?

Jag kanske är en torr och tråkig "boomer" (dock född långt efter 40-talets babyboom) men jag tycker att det är lite de äldre generationernas sak att hålla på vissa regler och normer som finns för att dessa i längden varit bra, istället för att ge efter för olika ungdomsnycker. Ungdomsgenerationer har väl alltid velat göra revolution, mot typ allt? Och om det inte finns något att göra motstånd mot, att kalla mossigt och distansera sig ifrån osv, utan föräldrarna hänger glatt på för att de inte bli kallade tråkiga - då faller ju liksom också grejen att frigöra sig och skapa en egen identitet.

Det finns såklart saker där ungdomarnas åsikter ska få vara styrande, men jag vänder mig emot argumentet att de äldre generationerna ska rätta sig efter de ungas synpunkter för att "de är unga, annars är man en dinosaurie".

Är det ett utslag av rädsla för att bli sedd som gammal? Men vad är egentligen så hemskt med att bli gammal, och bli stämplad som en dinosaurie av ungdomarna?

Jag tycker att man alltid bör reflektera över hur det man skriver kan tolkas av mottagaren, men jag tycker att det mer har med person än ålder att göra när jag tänker på hur olika min omgivning kommunicerar.

Man behöver inte göra som "ungdomarna", vilka de nu är. Men jag tror det är bra att vara medveten om olika generationers kommunikationsstilar - och om olika gruppers. Sen kan man mottagaranpassa om man vill, eller inte om man inte vill.

För mig känns det bra att använda lite fler emojier och utropstecken och kanske lite färre punkter då, om jag messar med mina barn och deras jämnåriga (skulle jag söka jobb hos eller på annat sätt kommunicera formellt med en 21-åring skulle det förstås vara en annan sak!)

Med mamma och pappa skriver jag med kompletta meningar och skiljetecken, och har överseende med deras eventuella sms-tabbar (i viss mån ...)

Med alla människor försöker jag tolka det de skriver välvilligt och tänka att det finns olika kulturer och stilar. (Förutom när exempelvis Sverigedemokrater klagar på bristande respekt mot kulturarvet och samtidigt misshandlar svenskan, då blir jag putt).
 

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp