Arbetsterapeut - till vilken nytta?

Jag vill bara bli frisk. Jag har gått över två år hos psykolog och inget har blivit bättre (och har varit sjuk i fyra år). Boendestöd håller mig över ytan men är ingen långsiktig lösning eftersom det kommer hindra mig att jobba heltid. Jag vill ha pengarna som en heltid ger. Jag vill inte vara fattig. Och det är därför jag satt mitt hopp till arbetsterapeuten. Jag har inte råd att vara dysfunktionell och sjuk.

Men både boendestöd och arbetsterapeut ska man väl kunna anpassa till sitt liv? Om du pluggar/jobbar så får ni komma överens om hur du lättast lägger upp dina dagar så att du orkar med.

Jag önskar att jag inte heller var sjuk. Idag är jag sjukskriven och i perioder kan jag knappt gå. Jag tappar orken att prata efter en liten stund och jag behöver sova mitt på dagen för att orka vara vaken resterande tid innan det är dags för att sova för natten. Jag orkar diska kanske 3 tallrikar innan jag tappar orken i mina armar. Jag träffar inte folk längre (kanske någon gång/år) för att jag inte orkar. Det är alltid stökigt hemma. Jag avskyr mitt "liv". Men jag kan inte rå för det. Det är inte mitt fel (och ingen annans heller så vitt jag vet).
 
Mina förväntningar är en del av problemet. Men samtidigt så måste jag kunna ta tag i saker när det behövs.

För drygt en vecka sen brände jag vid makaronerna jag kokade. Då hällde jag vatten i kastrullen och lät det stå. Tanken var att det skulle stå där och lösa upp det hela så jag kunde kasta det på komposten sen. Det är fortfarande inte gjort. Nu har det möglat och luktar illa. Och jag får fortfarande inte ändan ur för att få bort det.

I vintras hade jag en liten valp på besök. Den kissade och bajsade på mitt köksgolv. Matte torkade upp men missade en fläck. Den fläcken blev kvar länge.

Såna där saker tycker jag inte är okej. Det blir äckligt. Jag måste kunna ta tag i det.

Det som ligger på bordet är delvis sopor. Jag vet vart de ska sorteras men det blir inte gjort. Åtminstone inte på ett tag. Sen är det papper jag haft på kylskåpet. Jag vill inte sätta tillbaka dem förrän jag vänt på kylfrysens dörrar. (Köpte ju ny kylfrys nyligen men fick ta en med högerhängd dörr fast jag ska ha en vänsterhängd dörr.) Sen är det kylens manual och diverse delar som jag gissar är för omhängning av dörrar. Och så lite annat diverse.
Helt ärligt bara gör det? Ja jag vet att det inte är "så enkelt" men ibland är det så man får göra, tvinga sig själv. Du måste inte fixa exakt allt idag men kastrullen ska diskas.

En annan dag kan du plocka undan från bordet. Bestäm dagen innan EN sak du ska göra imorgon och så gör du det. Stäng av hjärnan och kör bara, du måste. Ju längre du går och inte gör något desto jobbigare blir det, se till att göra något varje dag.

Jag tror du tänker bakvänt? Du har en ide om att du måste bli frisk och då kommer du ha ork och energi till att göra allt. Men det är tvärtom, du börjar jobba trots ingen ork, ingen energi, och så kommer det bli lättare med tiden och det kommer också göra dig friskare.

Det finns inget boendestöd, ingen arbetsterapeut och ingen psykolog som magiskt kan göra dig frisk bara sådär utan när det kommer till kritan är det bara du själv som kan göra det jobbet. Du kan få hjälp med redskapen men du måste kämpa själv, så jag tror att du liksom måste ta tag i det ensam också, istället för att vänta på att någon annan ska reda upp det åt dig.
 
@Wille

Jag vet inte om jag har frågat det förut men jobbar din psykolog med ACT? Jag är ingen psykolog men när vi har klienter som resonerar ungefär/liknande som du gör på forumet så har ACT varit framgångsrikt. Men det tar förstås tid.
 
Men både boendestöd och arbetsterapeut ska man väl kunna anpassa till sitt liv? Om du pluggar/jobbar så får ni komma överens om hur du lättast lägger upp dina dagar så att du orkar med.
Nej, de kan inte anpassa sig till mitt liv. De är bara tillgängliga under kontorstid när jag studerar. Så jag måste avstå studietid för att få tillgång till dessa.
Helt ärligt bara gör det? Ja jag vet att det inte är "så enkelt" men ibland är det så man får göra, tvinga sig själv. Du måste inte fixa exakt allt idag men kastrullen ska diskas.

En annan dag kan du plocka undan från bordet. Bestäm dagen innan EN sak du ska göra imorgon och så gör du det. Stäng av hjärnan och kör bara, du måste. Ju längre du går och inte gör något desto jobbigare blir det, se till att göra något varje dag.

Jag tror du tänker bakvänt? Du har en ide om att du måste bli frisk och då kommer du ha ork och energi till att göra allt. Men det är tvärtom, du börjar jobba trots ingen ork, ingen energi, och så kommer det bli lättare med tiden och det kommer också göra dig friskare.

Det finns inget boendestöd, ingen arbetsterapeut och ingen psykolog som magiskt kan göra dig frisk bara sådär utan när det kommer till kritan är det bara du själv som kan göra det jobbet. Du kan få hjälp med redskapen men du måste kämpa själv, så jag tror att du liksom måste ta tag i det ensam också, istället för att vänta på att någon annan ska reda upp det åt dig.
Det är ju så jag gjort hela livet. Tagit mig i kragen. Men det funkar ju inte särskilt väl egentligen. För det tar liksom bara stopp ibland. Jag mäktar inte med att rodda i mitt kaos. Jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska planera o.s.v. Och det har alltid varit så, även när jag varit "frisk".

Och några redskap har jag inte fått. Alls.
@Wille

Jag vet inte om jag har frågat det förut men jobbar din psykolog med ACT? Jag är ingen psykolog men när vi har klienter som resonerar ungefär/liknande som du gör på forumet så har ACT varit framgångsrikt. Men det tar förstås tid.
Nej, inte vad jag vet. Jag vet inte ens vad ACT är.
 
"ACT är en förkortning för Acceptance and Commitment Therapy och uttalas som engelskans »act«, agera. Det är en terapiform som oftast används vid terapeutisk behandling. ACT används även inom arbetslivet eller som prevention av stress och psykisk ohälsa i olika sammanhang och då brukar man använda uttrycket Acceptance and Commitment Training för att förtydliga att det inte är regelrätt psykoterapi.

Extremt sammanfattat kan man säga att ACT handlar om två saker; 1. Identifiera vad man tycker är riktigt viktigt i livet, och 2. Ta faktiska, konkreta steg (beteenden) i riktning mot vad man tycker är viktigt i livet.

... "
-----
källa: https://livskompass.se/act/vad-ar-act/
 
Mina förväntningar är en del av problemet. Men samtidigt så måste jag kunna ta tag i saker när det behövs.

För drygt en vecka sen brände jag vid makaronerna jag kokade. Då hällde jag vatten i kastrullen och lät det stå. Tanken var att det skulle stå där och lösa upp det hela så jag kunde kasta det på komposten sen. Det är fortfarande inte gjort. Nu har det möglat och luktar illa. Och jag får fortfarande inte ändan ur för att få bort det.

I vintras hade jag en liten valp på besök. Den kissade och bajsade på mitt köksgolv. Matte torkade upp men missade en fläck. Den fläcken blev kvar länge.

Såna där saker tycker jag inte är okej. Det blir äckligt. Jag måste kunna ta tag i det.

Det som ligger på bordet är delvis sopor. Jag vet vart de ska sorteras men det blir inte gjort. Åtminstone inte på ett tag. Sen är det papper jag haft på kylskåpet. Jag vill inte sätta tillbaka dem förrän jag vänt på kylfrysens dörrar. (Köpte ju ny kylfrys nyligen men fick ta en med högerhängd dörr fast jag ska ha en vänsterhängd dörr.) Sen är det kylens manual och diverse delar som jag gissar är för omhängning av dörrar. Och så lite annat diverse.
Du får kanske minska förväntningarna på dig själv. Heltid kanske är orimligt med dina problem? Sikta på en halvtid?

Och sopsortera (som såklart är viktigt och bra), är det verkligen en prioritering? Släng alltihop utan att sortera om det tar så mycket energi. Du får helt enkelt kompromissa för att orka.
 
Vad är det som gör att du kommer iväg till din kurs på utsatt tid? Att bilen är tankad eller att bussbiljett finns? Där måste ju finnas någon drivkraft som gör att du agerar utifrån en plan/ schema. Kan man använda den drivkraften inom andra områden, då den uppenbarligen fungerar väl?
 
Jag vet inte om det här hjälper dig men jag kan ju berätta ungefär hur vi gjorde på mitt möte med arbetsterapeut. Jag har ganska många mål och sådant jag vill få ordning på och på det sättet kan jag relatera lite till dig. Jag vill kunna äta tre gånger om dagen, jag vill träna eller motionera en till tre gånger i veckan, jag vill plugga varje dag (vilket är hela anledningen till att jag är där egentligen). Tre rimliga mål, det finns kanske fler men det var dessa jag kom dit med främst. Min arbetsterapeut efterfrågade något som jag gillar, eller åtminstone tidigare gillade att göra på fritiden, som vi också kunde lägga till som mål att arbeta mot. Helst ska man ju ha lite roligt i livet också, inte bara måsten.

Så vi diskuterade vad som var viktigast att klara här och nu, för mig var det maten. Jag fick välja vilka två mål som antingen kändes lättast att äta eller som mest troligt blev gjort, det blev frukost och lunch. Delmålet blev att fokusera på att äta frukost samt lunch, men lunch behöver inte heller vara en matlåda det kan vara mer som ett mellanmål, huvudsaken är att något alls blir ätet. Tanken är inte att göra allt perfekt från början, bara att börja. Gärna lyckas, vilket jag för övrigt inte gjort en enda dag än sedan träffen trots att jag stundtals tänkt att det här är för lite och för "enkelt" och det måste gå fortare än så om mitt liv ska fungera i tid. Att omedelbar framgång kan utebli är också viktigt att vara medveten om. Det kommer sannolikt vara en krokig väg till att nå de uppställda målen, det här poängterade arbetsterapeuten. Det kommer inte fixas på en vecka eller månad, det kommer inte vara spikrakt uppåt, det är liksom helt normalt att det går dåligt också.

Jag skulle också införskaffa en almanacka eller kalender att skriva dessa vardagliga mål på, gärna hänga den någonstans där jag påminns (jag har inte tagit mig iväg och gjort det än heller men jag förstår definitivt hur detta kan hjälpa, särskilt om man är visuellt lagd). Här är det bra att inte ha för många punkter på sin att göra lista på almanackan, för då blir man som du säkert vet lätt helt överväldigad och orkar bara inte. Att ställa larm på mobilen för att påminnas om vad som ska göras var ett förslag som också kan hjälpa vissa, men det gör inte jag i nuläget.

Det jag fick med mig (som kanske inte är vad du behöver, men jag skriver det ändå för eventuell inspiration) var tänk igenom vilka dina konkreta mål är, ta något roligt också för att åtminstone så småningom hitta en motivation som inte bara bygger på att saker måste bli gjorda utan också på lust, välj ut det mål som är viktigast att börja med och börja smått och imperfekt. Skaffa en almanacka, skriv en eller två inte alltför stora punkter, och fokusera på att göra dem och inte ALLT det som du tycker måste göras.
 
Det är ju så jag gjort hela livet. Tagit mig i kragen. Men det funkar ju inte särskilt väl egentligen. För det tar liksom bara stopp ibland. Jag mäktar inte med att rodda i mitt kaos. Jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska planera o.s.v. Och det har alltid varit så, även när jag varit "frisk".

Och några redskap har jag inte fått. Alls.
Det tar stopp för alla ibland, så är det bara.

Jag tror fortfarande att det viktigaste är att du förändrar din syn på vem du tror att du vill vara och kanske måste acceptera att det aldrig kommer att ske. Inte för att du på något vis inte skulle vara bra nog, utan för att det inte stämmer överens med din personlighet.

Du säger att du alltid varit såhär, även innan du blev sjuk. Då kan vi helt utesluta sjukdomen här, ja den förvärrar mest sannolikt situationen, men den är inte en orsak. Det betyder att frisk eller ej så kommer du ändå dras med dessa "problem". Du måste släppa tanken på ett varje dag skinande rent hem där allt är ordnat och fixat i minsta detalj, det är orealistiskt. Igen, inte för att du inte är bra nog utanför att du uppenbarligen inte tycker det är roligt att hålla på och då blir det inte hållbart i längden.

Du kanske får nöja dig med att det inte alltid är städat, det är helt okej. Ta en grej varje dag tills du får ett bra utgångsläge. Börja med köksbordet, lägg undan allt som har en plats, släng resten.

Nyckeln för någon som hatar att städa och fixa är att underlätta, underlätta, underlätta. Börja med att fixa diskmaskinen, gå sedan igenom och kolla vad du har för grejer, kanske finns det en hel del du kan göra dig av med? Mer prylar betyder mer oreda.

Vad har du för mål? Om du låtsas att du är helt frisk, hur vill du att din vardag ska se ut? Vad är det du vill kunna göra och vad är inte så viktigt?
 
Det blir kanske lättare om arbetsterapeuten beskriver för dig hur processen går till och hur lång tid man kan förvänta sig att den tar. Be hen göra det tycker jag. Och gärna varför hen föreslår t ex. att du ska minska ner storleken på bordet. Alltså att hen är tydligare med vad verktygen ni tar fram tillsammans är tänkta att leda till. Du är ju inte tappad bakom en vagn menar jag så att få dig att förstå varför man gör på ett visst sätt lär ju inte vara särskilt svårt.

Om jag inte fick förklarat för mig varför en terapeut bad mig göra si eller så, skulle jag nog också fundera över vitsen med arbetsterapi.

Jag vet att du fått råd av boendestöd (?) att göra att-göra-listor med saker du ska bocka av. Funkar skitdåligt på mig och uppenbarligen på dig med. Däremot funkar det att skriva upp en sak dagen före. Då blir det inte lika betungande för mig i alla fall.
 
Nej, de kan inte anpassa sig till mitt liv. De är bara tillgängliga under kontorstid när jag studerar. Så jag måste avstå studietid för att få tillgång till dessa.

Det är ju så jag gjort hela livet. Tagit mig i kragen. Men det funkar ju inte särskilt väl egentligen. För det tar liksom bara stopp ibland. Jag mäktar inte med att rodda i mitt kaos. Jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska planera o.s.v. Och det har alltid varit så, även när jag varit "frisk".

Och några redskap har jag inte fått. Alls.

Nej, inte vad jag vet. Jag vet inte ens vad ACT är.

Fast... Tanken är ju att du ska klara av ditt liv. Och kanske vore det bra att ta ledigt (eller hur det nu funkar) från plugg den timmen som du kan få deras hjälp? Det är ju inte hela tiden och om det är en kompetent person som du känner att du kan få hjälp av så blir det ju som en investering för att kunna klara av saker på egen hand :)
 
Det är nog inte många som gör något hemma helt frivilligt. Även vi sk friska får ta oss i kragen dagligen för att genomföra saker.

Det är en utopi att tro att alla bara gör allt hemma med energi och lust till 10 000.
Snarare tvärt om så är det nog hyfsat friskt att ibland inte orka med saker hemma och behöva planera och prioritera. Den enda person jag känner som alltid har ett fläckfritt hem har rätt svår OCD och det påverkar i sin tur både sömn och arbete negativt.
 
Efter att ha gått in i väggen för några år sen fick jag hjälp att försöka strukturera upp städandet så att det inte skulle gro igen och gå så långt att det kändes övermäktigt. Det tips som funkade bäst på mig är att inte bestämma sig för att städa utan att göra lite här och lite där. Jag brukar städa i reklampauserna när jag kollar på tv. Plocka ur diskmaskinen, plocka rent på diskbänken och torka, röja soffbordet är sånt som kan avklaras under ett reklaminslag. Skura badrummet behöver två. Viker tvätt gör jag framför tv-n. Då känns det inte alls lika betungande.

Utöver det har jag ett medfött ryggfel som gör att jag inte kan dammsuga hela min lägenhet på samma dag, och inte hålla den nivå som jag verkligen skulle vilja ha. Man måste acceptera sina förutsättningar, ibland har generna jäklats med en och man har fötts med något man skulle vilja slippa men inte kan komma undan. Då måste man lära sig hantera det istället för att hålla fast vid bilden av det ouppnåeliga.
 
Arbetsterapeuter och boendestöd kan bara erbjuda stöd och stöttning i sig inte på något magiskt sätt uppfinna något som kan göra det åt dig.

Jag har samma problem när det gäller att komma igång. Men det är bara jag som kan ta steget att slutföra det.

Vad är det du vill ha ut av dem? Om arbetstrapeuten ger dig en planeringstavla där ni gemensamt kommer på vad som ska finnas för att få en okej vardag är det ändå upp till dig att kunna göra det.

Följer en på tiktok som har adhd som har fått göra ett eget system som fungerar för henne.

Hon har skrivit många lappar med sysslor man ska göra hemma. Kan vara "plocka undan", "diska", "dammsuga", "gå ut med skräpet" och andra småsaker.

Alla saker är uppdelade i tre olika kategorier me färger och varsin korg har hon sorterat sakerna utefter färg. Varje dag drar hon tre uppdrag och de hon får upp har hon hela dagen på sig. När hon gjort ett uppdrag lägger hon alla uppdrag i en "har gjort korg" så de är klara för veckan. När slutet av veckan är gjort har hon ett uppdrag mer och det är att sortera de klarade uppdragen och lägga i sin färgkorg.

Hoppas du förstod vad jag menar.
 
Efter att ha gått in i väggen för några år sen fick jag hjälp att försöka strukturera upp städandet så att det inte skulle gro igen och gå så långt att det kändes övermäktigt. Det tips som funkade bäst på mig är att inte bestämma sig för att städa utan att göra lite här och lite där. Jag brukar städa i reklampauserna när jag kollar på tv. Plocka ur diskmaskinen, plocka rent på diskbänken och torka, röja soffbordet är sånt som kan avklaras under ett reklaminslag. Skura badrummet behöver två. Viker tvätt gör jag framför tv-n. Då känns det inte alls lika betungande.

Utöver det har jag ett medfött ryggfel som gör att jag inte kan dammsuga hela min lägenhet på samma dag, och inte hålla den nivå som jag verkligen skulle vilja ha. Man måste acceptera sina förutsättningar, ibland har generna jäklats med en och man har fötts med något man skulle vilja slippa men inte kan komma undan. Då måste man lära sig hantera det istället för att hålla fast vid bilden av det ouppnåeliga.
Jag gör lite samma när jag lagar mat. Under "pauser" (t.ex. väntar på att vatten ska koka upp) torkar jag ytor i köket, plockar in/ur diskmaskinen, etc. Det är otroligt vad mycket man kan få gjort under sådana småstunder.....
 
Herregud ja
Inte städar jag för att det är så jäkla kul
Men när det behövs så gör jag det vare sig jag har lust eller ork.
Tvättar gör jag söndagar inför arbetsveckan
Samma tid varje vecka.
Disken den står
Jag diskar när jag har slut på kaffemuggar.
Inte heller då med nån större glädje men det måste göras.
Jag har levt med personer som måste få inspiration och lust att göra saker.
Dessa fick aldrig saker gjorda.
Hade jag råd skulle jag leja bort städ och disk.
Men nu är det bara att göra.
När jag var som sjukast i min depression blev det mer sällan, men jag hade ju mitt barn att tänka på.
 
Jag har levt med personer som måste få inspiration och lust att göra saker.
Dessa fick aldrig saker gjorda.
Hade jag råd skulle jag leja bort städ och disk.
Men nu är det bara att göra.
När jag var som sjukast i min depression blev det mer sällan, men jag hade ju mitt barn att tänka på.
Så är det med det mesta, även på jobbet: det är tyvärr "bara" att tvinga sig att ta itu med även de tråkigaste och jobbigaste uppgifterna — inte invänta den gudomliga inspirationen som gör allt lekande lätt och roligt.

Vi har en dammsugarrobot som tar den värsta dammsugningen, brukar komplementdammsuga kanske 1 gång i månaden (men det är för att jag tycker att det ska vara renare än roboten klarar av. Maken ser inget fel i robotens städning).

När det gäller disk så hatar jag verkligen att diska för hand, så jag är glad över att vi har diskmaskin.

Tvätt brukar jag slänga igång på lördag och söndag eller när jag behöver något visst plagg följande dag.

För mig gäller det att sortera posten direkt och slänga allt onödigt i papperssamlingen genast, annars blir det lätt irriterande pappershögar på köksbänken.

Tror att det är viktigt att hitta den nivå man själv är nöjd med, för sin egen skull och hitta sätt att hålla sig på den.
Jag skulle aldrig klara av att dammsuga varannan dag (som mina föräldrar höll på med i min ungdom) eftersom jag inte tycker det är så viktigt. Har inte den orken och bryr mig inte så mycket heller.
Tvättar fönster vartannat år.

Men är noga med att inte bygga upp travar med grejer eftersom det lätt blir permanenta tillstånd som det kräver mera energi att ta itu med jämfört med att sätta undan saker genast när jag använt dem.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 472
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
11 740
Senast: Saeta
·
Kropp & Själ Ber om ursäkt redan från början om det här blir långt, krångligt och invecklat. Mitt självförtroende och självkänsla är för närvarande...
2
Svar
26
· Visningar
2 905
Senast: Kiwifrukt
·
Kropp & Själ Skriver under anonymt inlägg för nu har jag fått nog! Jag har under lång tid dvs hela livet mått psykiskt dåligt men det har bara...
Svar
11
· Visningar
1 700
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp