Bukefalos 25 år!

Aspergers hos kvinnor

Håller inte med där riktigt, bara för att man har lärt sig att fungera i samhället och socialt så betyder inte det att autismen har försvunnit.
NPF betyder neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
När man fungerar i samhället och livet så har man ju ingen funktionsnedsättning, då fungerar man ju.

Så hur menar du?
 
Jag tänker att det kanske ger störst nytta att utreda om man känner att man behöver någon form av hjälp? Jag kände att jag behövde någon att prata med om mina problem i vardagen för det påverkade mig och mitt jobb så negativt och utredningen var bara en del i att veta vilken hjälp som skulle vara bäst för mig. Mina stress- och ångestproblem tydde både på autism och social ångest och det är totalt olika tillvägagångssätt för att hantera dem fick jag förklarat för mig. För mig blev det alltså inte så dramatiskt att få eller inte få en diagnos för det handlade bara om ett vägval i att hitta rätt hjälp, jag vill bara få ett mer hanterbart liv. Jag är också väldigt simpel i mitt tankesätt där tror jag, lite what ever works liksom. Blir eventuella problem tillräckligt hanterbara med att man har ev diagnos i bakhuvudet så varför inte typ. Medan andra kanske behöver få mer svar för att kunna landa i något hälsosammare.

Ja och det där kan vara en svår avvägning kan jag tycka, och det är ju svårt att veta i förväg om en utredning kommer att hjälpa (kanske till och med mer än vad man trodde) eller om det bara kommer bli trassligt och inte ge några svar alls. Det vet man ju sällan fören man gjort den. Sen är det ju också svårt för både mig och maken att veta om på vilka sätt han är annorlunda. Jag ser ju det jag ser, men det är ju också mycket som jag inte vet om. Och för hans del har han uttryckt att han har ju ingenting att jämföra med, så han tycker också det är lite svårt.
 
NPF betyder neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
När man fungerar i samhället och livet så har man ju ingen funktionsnedsättning, då fungerar man ju.

Så hur menar du?
Vad är att "fungerar i samhället då"? Vad räknas som fungerande?

Bara för att det inte syns så betyder det inte att det inte finns. Man lär sig hur man ska bete sig för att folk ska se en som "normal" och för att man ska smälta in. Det betyder inte på något sätt att det är enkelt att spela det skådespelet hela tiden. Det är fruktansvärt utmattande.

Om livet kan anpassas efter ens förmåga så går det ofta att trots autismen leva som alla andra mer eller mindre.
 
Senast ändrad:
Åh, en hög en låg strumpa är det värsta! Min mor gör så ibland "Då har man ju något på fötterna iaf" säger hon, "Men var barfota tills du hittar vettiga strumpor då?!!" tänker jag :angel: Nu hjälper jag henne att tvätta, men vägrar hjälpa henne att para ihop strumporna för det tar för mycket energi, men det gör lite ont i mig när jag inser att hon fått med jämnt antal svarta strumpor i tvätten, sedan en rosa och en vit, för jag inser att det betyder att den rosa och den vita används tillsammans och troligen kommer fortsätta så eftersom de nu är rena samtidigt :cautious: I din situation hade jag nog krävt att killen tvättade sina egna strumpor enbart för att slippa jobbet med att para ihop dem...

Ja, om det inte hade varit för att tvätten är min meditation och ångestdämpare hade jag såklart gjort det. Han har aldrig krävt att jag ska göra det, han förväntar sig ingenting. Men tvätten är som sagt min fristad. Du vet, man sorterar och organiserar och hänger slätt i raka rader och viker ihop enligt sitt lilla system, och det är så otroligt tillfredsställande. Ingen annan får röra tvätten, den är min. Jag blir rastlös om jag inte får tvätta. Jag förstår att det låter helt rubbat för någon som inte själv är ”on the spectrum”, men säkert helt rimligt för dem som är det även om deras egen inställning till tvätt är annorlunda 😁
 
NPF betyder neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
När man fungerar i samhället och livet så har man ju ingen funktionsnedsättning, då fungerar man ju.

Så hur menar du?
Men det är ju samma som med en hörselnedsättning. Du kan ha 2% hörselnedsättning eller 100% hörselnedsättning, men det är fortfarande en nedsättning. Samma sak är det ju med asperger/autism, du kan ha en liten funktionsnedsättning eller en total funktionsnedsättning. Har du en liten kan du fungera nästan helt oproblematiskt och har du en total kan du inte fungera alls utan hjälp.
 
Ja, om det inte hade varit för att tvätten är min meditation och ångestdämpare hade jag såklart gjort det. Han har aldrig krävt att jag ska göra det, han förväntar sig ingenting. Men tvätten är som sagt min fristad. Du vet, man sorterar och organiserar och hänger slätt i raka rader och viker ihop enligt sitt lilla system, och det är så otroligt tillfredsställande. Ingen annan får röra tvätten, den är min. Jag blir rastlös om jag inte får tvätta. Jag förstår att det låter helt rubbat för någon som inte själv är ”on the spectrum”, men säkert helt rimligt för dem som är det även om deras egen inställning till tvätt är annorlunda 😁

Tvätt är ju typ det värsta som finns! ;)

Det är ju sju tusen steg och minst två av dem måste man nudda fuktiga/blöta kläder. Jag får rysningar och allt hår på hela kroppen reser sig bara jag tänker på det (och skriver här)
 
Tvätt är ju typ det värsta som finns! ;)

Det är ju sju tusen steg och minst två av dem måste man nudda fuktiga/blöta kläder. Jag får rysningar och allt hår på hela kroppen reser sig bara jag tänker på det (och skriver här)

Ja och det är ju okej. Jag känner samma sak när jag tänker på disk och matrester. Skulle aldrig i mitt liv röra matresterna 🤢
 
Men det är ju samma som med en hörselnedsättning. Du kan ha 2% hörselnedsättning eller 100% hörselnedsättning, men det är fortfarande en nedsättning. Samma sak är det ju med asperger/autism, du kan ha en liten funktionsnedsättning eller en total funktionsnedsättning. Har du en liten kan du fungera nästan helt oproblematiskt och har du en total kan du inte fungera alls utan hjälp.
Också en bra förklaring.
Med samma liknelse så borde man kunna sätta någon gräns för när hjälp behövs på samma sätt som med hörapparat.
Och även när hjälpen kompenserar tillräckligt för att lösa problemen, på samma sätt som hörapparat.
 
Ja, om det inte hade varit för att tvätten är min meditation och ångestdämpare hade jag såklart gjort det. Han har aldrig krävt att jag ska göra det, han förväntar sig ingenting. Men tvätten är som sagt min fristad. Du vet, man sorterar och organiserar och hänger slätt i raka rader och viker ihop enligt sitt lilla system, och det är så otroligt tillfredsställande. Ingen annan får röra tvätten, den är min. Jag blir rastlös om jag inte får tvätta. Jag förstår att det låter helt rubbat för någon som inte själv är ”on the spectrum”, men säkert helt rimligt för dem som är det även om deras egen inställning till tvätt är annorlunda 😁
Förstår det fullt ut! På jobbet är jag en av få som gillar flera av de administrativa uppgifterna (som att scanna in ankommande spårbara paket, sortera dem osv, lägga in alla uppgifter om nya adresser som poppar upp i olika områden där det byggs mycket...). De andra verkar vilja ha saker som "bara är" så att de kan köra på utan att tänka och så lyssnar de på radio eller någon podd och kör igenom dagen tills de är klara. Jag gillar själva ordna upp-delen, framförallt när jag gör något som verkligen gör nytta för andra (adresserna) eller gör andra glada (folk får sina spårbara paket). Får jag ordna upp de sakerna själv så slipper jag fundera på hur det blir gjort och har samtidigt något att fokusera på som inte kan gå helt på rutin.
 
Min definition är när man klarar sig själv både vad gäller försörjning och eget liv inklusive boende.

Vad är din definition?
När man klarar vardagssysslor som att gå och handla utan att vara snudd på utbränd när man kommer hem. Och i värsta fall nästan behöva en vilodag dagen efter bara för att man har behövt åka och tanka bilen när man inte planerat det.
 
Förstår det fullt ut! På jobbet är jag en av få som gillar flera av de administrativa uppgifterna (som att scanna in ankommande spårbara paket, sortera dem osv, lägga in alla uppgifter om nya adresser som poppar upp i olika områden där det byggs mycket...). De andra verkar vilja ha saker som "bara är" så att de kan köra på utan att tänka och så lyssnar de på radio eller någon podd och kör igenom dagen tills de är klara. Jag gillar själva ordna upp-delen, framförallt när jag gör något som verkligen gör nytta för andra (adresserna) eller gör andra glada (folk får sina spårbara paket). Får jag ordna upp de sakerna själv så slipper jag fundera på hur det blir gjort och har samtidigt något att fokusera på som inte kan gå helt på rutin.
Exakt så! Jag har såklart också alltid varit den enda i personalgruppen som velat systematisera och skriva rapporter 😁

Också en bra förklaring.
Med samma liknelse så borde man kunna sätta någon gräns för när hjälp behövs på samma sätt som med hörapparat.
Och även när hjälpen kompenserar tillräckligt för att lösa problemen, på samma sätt som hörapparat.
Det är inte riktigt så enkelt tänker jag mig. En synnedsättning kanske är en bättre jämförelse. Det är skillnad på brytningsfel och skelning, och det behövs olika slipning på glasögonen även om den procentuella synnedsättningen är samma.

Lite så tänker jag att det är med npf också. Man kan ha samma procentuella funktionsnedsättning men behöva olika typer av stöttning i samhället och av vården. Det är tex stor skillnad på att ha problem med sensoriska intryck, och att ha svårt att vara bland människor. Ändå kanske själva funktionsnedsättningen anses lika stor, men det visar sig i olika situationer. Den med problem med sensoriska intryck kanske inte kan ta sig ut om den inte har rätt kläder som sitter skönt, men har inga problem med att prata med människor, medan den andra skiter i vad den har på sig men inte klarar av att gå ut av rädsla att behöva prata med någon.
 
Ändå kanske själva funktionsnedsättningen anses lika stor, men det visar sig i olika situationer. Den med problem med sensoriska intryck kanske inte kan ta sig ut om den inte har rätt kläder som sitter skönt, men har inga problem med att prata med människor, medan den andra skiter i vad den har på sig men inte klarar av att gå ut av rädsla att behöva prata med någon.
Det där med kläderna är ju klart mindre hindrande i vardagslivet.
 
Det där med kläderna är ju klart mindre hindrande i vardagslivet.

Nej, det behöver det verkligen inte vara! Svårigheter att hantera sensoriska intryck kan vara extremt problematiskt och göra att det är nästan omöjligt att ta sig ut i samhället. Kläder som gör ont, ljud som gör ont, ljus som gör ont. Synintryck som är omöjliga att sortera. Det kan vara exakt lika hindrande som andra svårigheter, och ge en exakt lika stor funktionsnedsättning.
 

Liknande trådar

Övr.Barn Jag har två barn i ålder 7 och 8, båda går i en liten skola med gott om lärare och engagerade föräldrar. Det kunde ha varit helt...
2
Svar
39
· Visningar
4 671

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Ny färg på olästa notiser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Minnesträning
  • Tittar in i ditt kök del 25
  • plastband i butik?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Färgtråd III
  • Ridbyx-tips

Omröstningar

Upp