Sv: Att få hunden viltren, är det omöjligt?
Vi tog över en omplacering för några år sedan, han var då runt året. Han har rejält med jaktlust och hade också fått vinst för det - åtminstone vid ett tillfälle som jag vet om (inte hos oss dock) - han hoppade över ett fårstängsel in till ett gäng unga baggar, jagade dem, fick tag i ullen på den ena, den fick en chock och bara ramlade ihop, sen kom den som hade hunden just då ifatt och fick tag i hunden, fåret klarade sig utan fara men man kan ju säga att hunden fick rejält med förstärkning för sin jakt, sen tror jag att han även haft andra chanser att dra tidigare, men jag vet tyvärr inte så noga från förra hemmet.
Första åtgärden var att vi var extremt noga med att inte släppa honom i början - just för att inte ge honom en chans att dra iväg. Vi fick hem honom i augusti, hela hösten/vintern gick han i flexikoppel så fort minsta risk för jakt fanns. Han fick vara lös när sikten var bra och risken för utfarande djur var minimal, men eftersom det är mycket rastning i mörker under vinterhalvåret så blev det ofta 8 meters flexikoppel som vi använde. Lite tråkigt men mycket mindre tråkigt än att ha en hund som stack efter vilt och kanske även lyckades få tag i något till slut.
Andra åtgärden var hjärntvättning.. eh, jag menar inkallningsträning.
På en 20-minuterspromenad kallade jag in hunden säkert 40-50 gånger. Belönade med godis eller lek (som tur är så är han galen i båda) och så här höll jag på hela hösten/vintern igenom. Husse var inte riktigt lika noga, han kallade in ibland och belönade fint när han väl kallade, men han kallade in betydligt färre gånger och ofta bara om det kom bil eller så.
När det så till slut, framåt våren, faktiskt dök upp ett vilt framför hunden när han var lös - en hare, ca. 15 meter från hunden - så kallade jag, hunden tvärnitade och rusade till mig, men var sen så uppvarvad pga haren att han inte tog emot godis.... men kom gjorde han i alla fall. Det satt så himla hårt i honom att när matte ropar "Sigge!!" med glad röst så vänder man, att det faktiskt funkade även när frestande vilt dök upp.
Sedan dess har vi fortsatt med träningen, släppt efter lite på "koppeltvånget", minskat frekvensen av inkallningar men fortfarande varit noga med att belöna rejält, och faktiskt har vi kunnat stoppat hunden på både hare, hjort och räv. Han är fortfarande REJÄLT intresserad och skulle nog gärna sticka, men inkallningens positiva förstärkning överstiger jaktens. Han har aldrig stuckit, och jag tror att det gör mycket - skulle han fått chansen att dra iväg flera gånger där i början när vi inte hade riktig styr på honom, så tror jag att det lätt hade blivit så befäst att det hade varit mycket svårare att jobba bort.
Nu tror jag inte att det är lika "enkelt" med alla hundar, speciellt inte om de i flera år fått chansen att sticka, men man kan säkert förbättra chanserna en hel del i alla fall.
Sen kan det kännas tråkigt att ha hunden i lina/flexi men det är, i mina ögon i alla fall, ännu tråkigare att ha en hund på rymmen, med alla risker det innebär i form av allt från olovlig jakt till att hunden kan bli påkörd och/eller orsaka en olycka.
