Bukefalos 28 år!

Att förlora ett barn... Min son är död....

Har känt mig avtrubbad, men nu kommer verkligheten ikapp mig....

Min älskade Leo finns inte här längre. Kommer aldrig mer att finnas här.....

Aldrig mer???
 
Men, så oerhört sorgligt!! Att förlora sin egen unge - det knyter sig i magen vid blotta tanken... :cry: :cry: :cry:

Att droger blivit så lättåtkomliga och att samhället blivit så avtrubbat vad gäller "lättare" droger tycker jag är helt fruktansvärt. Som mamma skrämmer det mig enormt, för ungdomar är ungdomar och det som kanske känns oskyldigt och kanske spännande till en början leder tyvärr, för en del, till stora problem.

Ta nu hand om dig själv, tillåt dig att gå igenom de olika faserna som kommer efter en chock/kris. Här finns massor av kloka människor och du kommer att få bra råd och stöd. Hoppas du har någon som kan hjälpa dig med det vardagliga, ifall du behöver, men tveka inte heller att söka professionell hjälp om det känns tungt. Du behöver få bearbeta sorgen på ditt eget sätt.

Stor kram!!!
 
Jag har inget vettigt att skriva, vill bara beklaga sorgen och önska dig styrka och frid.

PS, om du inte har sett det själv så har du blandat ihop nicken nu.
 
Fruktansvärt. En förälders privilegie borde vara att få gå bort före sina barn, att slippa skiljas från dem på det här sättet. Att få vara den förste att gå.

Som vanligt i sådana här situationer räcker inte orden till. Det finns inget som täcker in smärtan och sorgen.

Varma tankar, ta hand om dig. Du reagerar som du gör, det är inget någon av oss kan styra. Sorg måste få ta både tid och plats. På det sätt den visar sig. Din förlust är inte mindre beroende på hur du reagerar. Den är oerhörd, vare sig du matar djuren eller ligger i en blöt fläck på golvet.
 
Har ännu inte tagit in det, men min äldsta son hittades livlös idag och trots återupplivningsförsök så gick han bort.

21 år fyllda.

Har under en längre tid haft drogproblem. Varit inne för avgiftning två gånger det senaste halvåret och tiggt om behandlingshem, men kommunen har inte råd. Åkte fast för drograttfylla för drygt två månader sen och hoppades på att bli dömd till kontraktstvård, men fick istället böter.

Idag tog drogerna hans liv.

Själv har jag inte riktigt tagit in det, och har ingen jag kan bara ringa och prata med, så jag hoppas att ni kan stötta mig! Är nog fortfarande i chock, det vill inte gå in. Att dessutom behöva meddela andra anhöriga och framföra det svåra budskapet till hans vänner känns tungt.

Gick ut och lagade hagar samt fixade i stallet och känner mig usel som inte bara rasar ihop..... Men jag kan inte, får inte! Har ju de andra barnen att ta hand om med, samt en del djur....

Vill mest bara skriva av mig, och kommer nog att behöva er en tid framöver....

Men gud Så fruktansvärt! Jag önskar verkligen jag kunde ta bort din smärta och sorg och denna hemska händelse. Min djupaste beklagan till din sons bortgång. Stor kram!
 
Så oerhört sorgligt! :( Jag lider verkligen med dig!

Min mamma är på väg bort nu, en tidsfråga bara...det är så fruktansvärt och ofattbart, overkligt.
Men jag reagerade inte alls som jag trodde (mycket tack vare det ovärderliga stödet från alla underbara bukefalister) jag trodde det skulle vara skrik, gråt, ältande dygnet runt.
Istället har jag kunnat identifiera känslorna, försökt acceptera och ta hand om dem och påminner mig om att det ÄR okej att inte reagera som man trodde/"borde" utan det ÄR okej att vara glad, att göra det man själv behöver för att hantera sin ofattbara sorg.
Inga tankar eller känslor är fel, någonsin. Man får vara glad, ledsen, arg, rädd...låt kroppen ha sina känslor helt "enkelt".
Under dessa dagar som gått sedan mamma blev sjuk (hjärtstopp, påskafton) har jag gjort precis vad som känts bäst för stunden. Jag har gått på (ett, när jag var hemma) danspass, jag har pratat med präst en gång, kurator två gånger. Jag har tagit emot stöd och hjälp som erbjudits (och fortfarande erbjuds :love:) o.s.v.
Försök du också, ta en sak i taget och låt det vara så som det blir - var snäll mot dig själv.

Jag finns här om du vill prata, och jag vet att jag inte är ensam om det, så var absolut inte rädd att be om just den hjälpen du behöver (ringa någon, prata, fixa något praktiskt eller vad som) för min erfarenhet är att buke är enastående fantastiska på att hjälpa någon i kris!
Miljoner styrkekramar till dig!
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
987
Senast: Crossline
·
Ridning Vi har haft vår D-ponny i tre år, en irländare som var rätt nyimporterad när vi köpte henne. Hon är (har varit?) en väldigt lättsam häst...
Svar
12
· Visningar
2 418
Senast: TinyWiny
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 971
Senast: Yrsel
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 349
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp