Att gå igenom en livskris och krishantering

[Islandshästryttare]

Kände att det var dags att starta egen tråd. Finns ju människor här som gått igenom mycket och kanske bara kan dela erfarenheter.av krisreaktioner och faser.

Jag tar professionellt stöd från vården oclså så det här är inte tänkt som någpn ersättning för det utan en tråd för att hantera och förstå vad som händer.

Vaken och tankarana snurrar. Det gär inte att greppa allt som har hänt sedan den 11 april när jag vaknade med ansiktsförlamning. Sen massa tillkommamde symtom och har ständig yrsel utom när jag ligger ner och fått rätt diagnos.

Att gå från att kunna göra allt själv till att inte kunna förflytta sig utan mänskligt stöd och rullator är som att det finns två liv ett före och ett efter. Jag förstår knappt vad som har hänt denna veckan.. Någon bestämde sig för att ta med mitt liv och gå med det utan att komma tillbaka. Kvar blev jag. Känner mig som ett tomt skal utan innehåll.

Ksn lägga till att svårast att hantera för psyket just nu är:

- oviss prognos för hur bra jag kan bli när. . Hade varit enklare att hantera utifrån en mer säker prognos.
- att inte vara självständig
- att inte kunna ta sig ut själv. Hiss finns inte ner till markplan. Dock drar vi inte igång flytt ännu utan avvaktar de närmste månaderna innan vi gör något. Bostadsanpassning är inte heller något vi har undersökt ännu.

 

[Islandshästryttare]

Texten tillagd i trådstarten istället. /mod lizan

 

[Islandshästryttare]

Om en moderator @Mineur eller @lizan kan hjälpa mig att flytta det jag skrivit i post 2 till under texten i trådstarten är jag tacksam.

 

[Thera]

Kände att det var dags att starta egen tråd. Finns ju människor här som gått igenom mycket och kanske bara kan dela erfarenheter.av krisreaktioner och faser.

Jag tar professionellt stöd från vården oclså så det här är inte tänkt som någpn ersättning för det utan en tråd för att hantera och förstå vad som händer.

Vaken och tankarana snurrar. Det gär inte att greppa allt som har hänt sedan den 11 april när jag vaknade med ansiktsförlamning. Sen massa tillkommamde symtom och har ständig yrsel utom när jag ligger ner och fått rätt diagnos.

Att gå från att kunna göra allt själv till att inte kunna förflytta sig utan mänskligt stöd och rullator är som att det finns två liv ett före och ett efter. Jag förstår knappt vad som har hänt denna veckan.. Någon bestämde sig för att ta med mitt liv och gå med det utan att komma tillbaka. Kvar blev jag. Känner mig som ett tomt skal utan innehåll.

Vilken jobbig sits!

Får du samtalshjälp från vården eller är de bara inriktade på det medicinska?

 

[Islandshästryttare]

Vilken jobbig sits!

Får du samtalshjälp från vården eller är de bara inriktade på det medicinska?

Har äntligen lyckats få en tid hos kurator nästa vecka. Men det har tagit tid har tyvärr blivit bollad några varv mellan vårdcentralen och sjukhuset. Det har varit extremt svårt att få hjälp alla tycker man är någon annans ansvar (kostnad).

 

[Thera]

Nu vet jag inte vad du fått för diagnos, men det är nog dessvärre jättevanligt att man bara fokuserar på det rent medicinska och så glömmer man att det finns en människa bakom som ska hantera allt.
Och blir man till på köpet runtkastad mellan olika vårdgivare och inte får nån klarhet i vad som händer så förstår jag om allt bara snurrar just nu.

Jag använde Mindler en gång i akut kris, i väntan på kurator så hjälpte det i alla fall lite där och då.
Sen om du kanske kan få nåt tillfälligt för sömnen, utan sömn funkar ju absolut inget.

 

[Islandshästryttare]

Nu vet jag inte vad du fått för diagnos, men det är nog dessvärre jättevanligt att man bara fokuserar på det rent medicinska och så glömmer man att det finns en människa bakom som ska hantera allt.
Och blir man till på köpet runtkastad mellan olika vårdgivare och inte får nån klarhet i vad som händer så förstår jag om allt bara snurrar just nu.

Jag använde Mindler en gång i akut kris, i väntan på kurator så hjälpte det i alla fall lite där och då.
Sen om du kanske kan få nåt tillfälligt för sömnen, utan sömn funkar ju absolut inget.

Ja föt det psykiska har jag blivit runtskickad. Tror också krisen spätts på av att jag aldrig blev inlagd efter tillkommande symptom med ständig yrsel och blev skickad med remiss till akuten, en dryg vecka efter första besöket pä akuten, från vårdcentralen.

Egentligen tyckte flera läkare att min hemsituation var orimlig och fysio på sjukhuset bedömde att jag skulle ha mycket svårt att klara mig hemma. Men grav vårdplatsbrist gjorde att de skickade hem mig och att min sambo får vårda mig dygnet runt istället.

 

[Migo]

Mindfullness och distraktioner. Det är så oerhört viktigt att ge sig själv mental paus från chocken, rädslan, smärtan och förlusten.

Musik, böcker, film/TV, spel, fika med vänner om man är socialt lagd...

 

[Islandshästryttare]

Mindfullness och distraktioner. Det är så oerhört viktigt att ge sig själv mental paus från chocken, rädslan, smärtan och förlusten.

Musik, böcker, film/TV, spel, fika med vänner om man är socialt lagd...

Jag har varit mer eller mindre sängbunden sen januari 2025, och har ingen aning om hur framtiden ser ut.

Tyvärr är det enda som fungerar just nu att öigga ner raklång. Då kan jag läsa och lyssna lite i taget och skriva här. All annan aktivitet ger kraftig yrsel. Räcker att jag vänder mig om i sängen så snurrar rummet.

 

[clusia]

Jag fick hjälp av Mindler när fick en akut krisreaktion. Det hjälpte mot den akuta panikångesten liksom.

Kram!

 

[Migo]

Tyvärr är det enda som fungerar just nu att öigga ner raklång. Då kan jag läsa och lyssna lite i taget och skriva här. All annan aktivitet ger kraftig yrsel. Räcker att jag vänder mig om i sängen så snurrar rummet.

Jag bygger "kuddfort" runt mig för att stötta upp kroppen och hålla uppe bok/läsplattan för att avlasta. Om du bara kan ligga kanske det kan hjälpa med en gorilla pod eller liknande för att hålla fast telefonen?

 

[Islandshästryttare]

Jag bygger "kuddfort" runt mig för att stötta upp kroppen och hålla uppe bok/läsplattan för att avlasta. Om du bara kan ligga kanske det kan hjälpa med en gorilla pod eller liknande för att hålla fast telefonen?

TAck för tips. Vad är gorilla pod?

 

[athena_arabians]

TAck för tips. Vad är gorilla pod?

Ett flexibelt stativ (det finns massor av varianter och storlekar), typ så här: https://www.clasohlson.com/se/Stativ-Joby-Gorillapod-GripTight-One/p/38-8507

 

[SiZo]

Tyvärr är det enda som fungerar just nu att öigga ner raklång. Då kan jag läsa och lyssna lite i taget och skriva här. All annan aktivitet ger kraftig yrsel. Räcker att jag vänder mig om i sängen så snurrar rummet.

Hur ser din utrustning kring läsning ut?
Tänker att om det är din enda underhållning så är det viktigt att det fungerar på riktigt.
Jag vet inte vad grejjen heter, men den nedan köpte jag till min läsplatta. Den går att vinkla så att man kan ligga helt på rygg. Sedan köpte jag till en dosa för att bläddra så man slipper bli trött i armen när man bläddrar.

288 kr kostade just denna, säg till om du vill ha länk. Funkar även till en platta tex.

 

[Islandshästryttare]

Hur ser din utrustning kring läsning ut?
Tänker att om det är din enda underhållning så är det viktigt att det fungerar på riktigt.
Jag vet inte vad grejjen heter, men den nedan köpte jag till min läsplatta. Den går att vinkla så att man kan ligga helt på rygg. Sedan köpte jag till en dosa för att bläddra så man slipper bli trött i armen när man bläddrar.

288 kr kostade just denna, säg till om du vill ha länk. Funkar även till en platta tex.

Visa bifogad fil 184476

Kan läsa korta stunder i taget. Ögat på vänster sida hänger. Med speciaöglssögon i ett mörkt rum på sjukhuset såg de att mina ögon konstant gör små ofrivilliga rörelser åt fel håll. Det gör hjärnan trött fort och bidrar till ostadiget och yrsel. Skicka gärna länk ändå.

 

[Pilot]

Jag har inte varit i din situation utan bara varit med om det i familjen.
Mitt råd är att ta hjälp av dina nära och våga höra av dig.

 

[Pilot]

Det blev väldigt kort inlägg det första för jag råkade klicka på svara- knappen innan jag var klar.

 

[Islandshästryttare]

Jag har inte varit i din situation utan bara varit med om det i familjen.
Mitt råd är att ta hjälp av dina nära och våga höra av dig.

Ja jag tar hjälp av alla jag känner. Tänkte att det också här finns erfarenheter som kan vara värdefulla.

 

[Görel]

Ja föt det psykiska har jag blivit runtskickad. Tror också krisen spätts på av att jag aldrig blev inlagd efter tillkommande symptom med ständig yrsel och blev skickad med remiss till akuten, en dryg vecka efter första besöket pä akuten, från vårdcentralen.

Egentligen tyckte flera läkare att min hemsituation var orimlig och fysio på sjukhuset bedömde att jag skulle ha mycket svårt att klara mig hemma. Men grav vårdplatsbrist gjorde att de skickade hem mig och att min sambo får vårda mig dygnet runt istället.

Jag lider verkligen med dig! För ett halvår sen var jag själv med om en olycka där livet förändrades på en sekund, jag bröt både ben och hand på flera ställen, och blev hänvisad till en tillvaro i rullstol under flera månader och kunde inte ta mig ut.
Blev felbehandlad flera gånger och droppen var när jag ringde vårdcentralen för att fråga vad som hade hänt med min remiss om samtalsstöd. Fick till svar att den varit felaktig så de hade skickat tillbaka den (till rehab) och jag skulle kontakta remiss-skrivaren för att de skulle göra om och göra rätt. Just där brast det för mig och jag sa något om att jag skulle ha hoppat från balkongen om jag bara hade kommit upp från rullstolen, och då beviljades jag stöd samma dag.

Mitt samtalsstöd pratade mycket om förluster, kontrollförlust, förlust av frihet och självständighet. Jag tyckte att det var till stor hjälp för att få lufta mina tankar om situationen som jag befann mig i och det fick tankar att falla på plats.
När något så drastiskt och livsförändrande plötsligt händer är det chockartat. För mig tog det kanske två veckor innan jag förstod att jag hamnat i chock, vilket var det som hjälpte mig att till slut kunna ta till mig vad som hänt och börja försöka bearbeta det. Min upplevelse är att vården är bra på att vårda det fysiska, men under mina sammanlagt två veckor på två olika sjukhus frågade ingen hur jag mådde psykiskt.

Kan du få tillfälliga hjälpmedel till bostaden som förenklar tillvaron här och nu? Jag fick massor av hjälp från rehabteamet. Sen har jag också en kompis som är väldigt bra på fiffiga lösningar som hjälpte mig med tillfällig ommöblering etc.

Du kan ansöka om hjälp i hemmet från biståndsbedömare. Jag fick hemtjänst två gånger om dagen under en period. Din sambo ska inte behöva bränna ut sig med att ta hand om dig. Man har rätt till stöd enligt socialtjänstlagen om ens behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Sambon räknas förstås som annat sätt, men han behöver ju avlastning för att själv orka. Jag tycker att du ska kontakta socialtjänstens biståndsbedömare och bolla med dem om vilket stöd du kan få därifrån.

 

[Petronilla]

Kolla även hemförsäkringen, där kan finnas krisstöd. Tog hjälp av den när dottern blev dålig och bollades runt i vården.

Även avtalat är bra att gå in och läsa på. För inte nog med att man mår dåligt så behöver man ha koll på ekonomin. Det är ju långa handläggningstider på allt.

Kramar i massor