Att hitta rätt känsla i galoppen

[MiniLi]

Men, då är det ju jag som gör rörelsen och det blir ju inte alls samma sak. Jag ska ju inte göra rörelsen på hästen sen.
Däremot kan jag definitivt ta med mig att öva på hur höften är positionerad så den inte viker sig upp eller ner, och kanske även fundera på det där med "öppen höft"

I galopp följer man hästens ryggrörelse med höften, som att man rullar höften i en liten cirkel. Det är den rörelsen som är bra att träna in på pilatesboll. Dvs det är inte bara hur höftens position är, utan det mest avgörande är att du följer med i rörelsen med höften. Om du blir stilla i höften eller inte ”rullar” hela cirkeln utan tex istället gungar med höften så låser du hästens rygg och då kan den inte galoppera genom kroppen.

I övrigt ang dina frågor:
Jag sitter med ganska mycket ”tyngd”, men försöker vara följsam i rörelsen och inte gunga eller pusha. Försöker att benen bara ska hänga längs med hästens sidor, avslappnade och långa. Absolut inte klämma med lår eller knän, bara ligga löst intill. Förr skulle man ju ha ”knäslut” och fick typ träna på att en sedel skulle ligga kvar mellan knän och sadeln, och det vet man ju nu inte blir bra.

 

[JohannaB]

Du verkar också väldigt ambitiös, och tränar mycket avsuttet.
Kanske du försöker lite för mycket?
Hur blir känslan om du bara åker med som en degklump, gör inget om hållningen blir dålig eller tyglarna för långa utan bara åk lite i galoppen och se om du känner mer då?

 

[Hoarfrost]

Kan du rida lätt i galoppen? Som en början till att sitta ner längre stunder eftersom stå funkar för dig?
Jag gillar det, speciellt på gröna eller spända hästar och det borde funka för ryttaren med?
Bara gunga med, lätt sitt ner, gunga med upp i fältsits/3punkts, ner igen, repetera i oändlighet eller tre steg, vad som känns bra

Tyvärr förlorade jag min storfot i höstas, han hade varit perfekt för dig att testa och lära dig

Tusen år sedan jag red lätt i galoppen men kan definitivt testa det med!
Dock inte på den känsliga hästen, jag har en känsla av att han kommer få spunk på mig om jag experimenterar med det på honom

 

[Hoarfrost]

Eftersom du rider på ridskolan blir det ju svårt med sadeln. Jag håller inte med att du inte behöver tramp i stigbygeln, du behöver visst tramp eftersom det är en allroundsadel och man sitter inte alls likadant i en hopp, allround som i en dressyrsadel eftersom man hamnar mer på rumpan i en hopp/allroundsadel än i en dressyrsadel där man sitter mer på trekanten dvs sittben och pubis. Men för den delen så ska man inte trampa ner hälen som det var förr.

Sadeln är väldigt betydelsefull för sitsen men vad som är viktigast för galoppen är var du tar ut rörelsen i kroppen. Den ska ske i höften så skänkeln och överlivet blir stilla. Väldigt många sitter still med höften så rörelsen tas ut med ett överliv som gungar fram och tillbaka och en underskänkel som gungar fram och tillbaka som en pendel och då är det svårt att påverka hästen med sätet. Jag tänker ju alltid innerhöft till ytteröra när jag galopperar i en rörelse där innerhöft lyfter upp hästens framdel till ytteröra kan man säga motsols bör det bli. Man kan testa att blunda i galoppen för då känner du in rörelsen bäst. Är man inte van är det betydligt enklare i en dressyrsadel dock.

Det där låter intressant. Syftar du på mitt ytteröra eller hästens? Stor skillnad på de båda

 

[Hoarfrost]

Ang stolsits...

Många hamnar i stolsits för att de försöker trampa ner hälen. Jag kan tex inte ha min vrist mer än 90 grader. Jag kan inte trampa ner hälen, då blir det att benet åker framåt istället. Så ta upp hälen så att foten är plan istället. Och jag skulle, tvärtemot många andra, rekommendera att ha den mesta av tyngden i stigbyglarna. Man vill vara lätt i sadeln, lätt på hästens rygg så att den lätt kan höja ryggen. Benen är mer flexande än vad din rygg är.

Sen är detta halvt omöjligt i en allroundsadel. Så var snäll mot dig själv. En allroundsadel är egentligen en sadel som är skit både till hoppning och dressyr om du frågar mig. Prova om du kan stå upp, i balans, bara nån mm från sadeln när hästen står still. Kan du inte det så blir det knepigt att fixa sitsen - och mest troligt är det sadelns fel, inte ditt. Min gissning är att det blir jättesvårt, för att fötterna hamnar för långt fram. En sådan obalans kan vara orsaken till hela din spänning i galoppen.

Hälen ner har jag gjort mig av med för länge sedan. Lärde mig visserligen rida i 10 år med det tänket men det var ologist och märkligt för min del.

Jag har ju lärt mig lite att sitta lodrätt i de här allroundsadlarna nu. Vi har jobbat intensivt med det ett par år i min grupp för två ish år sedan. Nyckeln är att ställa sig i sadeln stillastående som du säger, sen även i skritt och trav. Till slut hittar man rätt. Brukar göra det det första jag gör, och sen typ 5-6 gånger under passet antingen ställa mig eller bara rida sitt en stå två i traven och fixa till. Men det kräver verkligen att man liksom hela tiden tänker på det.
Jag ska tänka lite på att när jag vet att galoppen kommer kanske lägga till en extra avcheckning precis innan, ifall att det blir märkligt pga det.

 

[Hoarfrost]

Du verkar också väldigt ambitiös, och tränar mycket avsuttet.
Kanske du försöker lite för mycket?
Hur blir känslan om du bara åker med som en degklump, gör inget om hållningen blir dålig eller tyglarna för långa utan bara åk lite i galoppen och se om du känner mer då?

Bra tips och enkelt att testa iaf på 2 av de hästarna jag oftast rider. Det ska jag försöka göra nästa gång det passar.

Jag är rätt ambitiös Jag har aldrig haft talang för ridning eller någon annan sport, så jag behöver vara ambitiös för att komma framåt. Speciellt i ridningen där jag sällan haft lyxen att få rida ofta och harva och nöta. Då vill man gärna vara lite beredd nästa gång med en liten plan på något man vill jobba med.
Men helt rätt att man i bland övertänker precis allt och att det bara blir kaos i huvudet - som då kommer ner i kroppen.

 

[Gotthard]

Jag har haft lite liknande "problem" med att galoppen har blivit ett projekt, av flera olika anledningar. Detaljer som hjälpt mycket för min del;
- armbågarna vid höfterna; du slappnar av i handlederna och får enklare att sitta mer balanserat. Axlar - armbåge/höft - fot/trampdyna, i en linje
- foten generellt sett rak i stigbygeln med möjligtvis ett lätt nedtramp (vi pratar om hälen ner max några cm) beroende på sadel; enklare att tänka höft - trampdyna och slappna av i knäna
- in med svanskotan mellan skinkorna; aktiverar nedre delen av magen

Edit: Tror även det är enkelt att man blir för överambitiös och ovan i kombo med tänka "degklump" som någon skrev innan kan vara bra Kan man rida i alla andra gånger så kommer det gå i galoppen också, det gäller "bara" att försöka vara närvarande och ta ett steg/språng i taget precis som i skritten eller traven

 

[SiZo]

Hälen ner har jag gjort mig av med för länge sedan. Lärde mig visserligen rida i 10 år med det tänket men det var ologist och märkligt för min del.

Jag har ju lärt mig lite att sitta lodrätt i de här allroundsadlarna nu. Vi har jobbat intensivt med det ett par år i min grupp för två ish år sedan. Nyckeln är att ställa sig i sadeln stillastående som du säger, sen även i skritt och trav. Till slut hittar man rätt. Brukar göra det det första jag gör, och sen typ 5-6 gånger under passet antingen ställa mig eller bara rida sitt en stå två i traven och fixa till. Men det kräver verkligen att man liksom hela tiden tänker på det.
Jag ska tänka lite på att när jag vet att galoppen kommer kanske lägga till en extra avcheckning precis innan, ifall att det blir märkligt pga det.

Gör exakt samma i galoppen. Känn känslan i benen först så är det lättare för kroppen att följa efter.

 

[fio]

Det där låter intressant. Syftar du på mitt ytteröra eller hästens? Stor skillnad på de båda

Hästens

 

[McFlurry]

Jag som också är ridskoleryttare kan känna igen det där att det kan ta ett tag att vänja sig vid olika hästars galopp. Då brukar jag de första galopperna/lektionerna på den hästen stå i lätt sits för att få in hästens rörelser i kroppen utan att störa hästen. Sen efterhand så sätter jag mig ner, ibland bara något steg men som jag sen ökar efterhand.

Kan hjälpa mig också att tänka att rörelsen från höfterna liksom ska gå över mig. Alltså energin från höften som går framåt ska puttas upp över ditt huvud i en båge/cirkel och fångas upp av höfterna när de går bak. Då får jag lättare in "gungkänslan" i galoppen. Där kan du ju ta hjälp av yogatänket med energi som strålar ut från kroppen i rörelser. Vet dock inte om jag lyckas få fram hur jag menar i textform haha

Rider du någon barbackavänlig häst ibland kan jag även tipsa om att rida barbacka. Då slipper man sadlar som inte alls passar en.

 

[Hoarfrost]

Jag som också är ridskoleryttare kan känna igen det där att det kan ta ett tag att vänja sig vid olika hästars galopp. Då brukar jag de första galopperna/lektionerna på den hästen stå i lätt sits för att få in hästens rörelser i kroppen utan att störa hästen. Sen efterhand så sätter jag mig ner, ibland bara något steg men som jag sen ökar efterhand.

Kan hjälpa mig också att tänka att rörelsen från höfterna liksom ska gå över mig. Alltså energin från höften som går framåt ska puttas upp över ditt huvud i en båge/cirkel och fångas upp av höfterna när de går bak. Då får jag lättare in "gungkänslan" i galoppen. Där kan du ju ta hjälp av yogatänket med energi som strålar ut från kroppen i rörelser. Vet dock inte om jag lyckas få fram hur jag menar i textform haha

Rider du någon barbackavänlig häst ibland kan jag även tipsa om att rida barbacka. Då slipper man sadlar som inte alls passar en.

Typ som att jag tänker att jag kastar en boll med framsidan av höften, över huvudet, som sen landar bak på rumpan?

 

[McFlurry]

Typ som att jag tänker att jag kastar en boll med framsidan av höften, över huvudet, som sen landar bak på rumpan?

Exakt! Det tycker jag hjälper, framförallt på hästar med stor galopp

 

[Hoarfrost]

Exakt! Det tycker jag hjälper, framförallt på hästar med stor galopp

Jättebra förklaring ju! Jag tror jag blir lite för mycket att jag tänker höften fram och tillbaka så den "vippar" lite.

 

[Rosett]

Något som var en väldig aha-upplevelse för mig en gång i tiden var att bli longerad och hitta balansen utan att behöva tänka på att styra hästen. Att lära sig att ”bara sitta där” utan att knipa och ha tyngden någonstans egentligen. Fattar typ inte varför inte alla ridskolor låter eleverna få testa på det.

Och jag tyckte det blev svårare, pga centrifugalkraften. Har iofs bara longerats när vi hade voltige. Är kanske lättare att sitta rakt med sadel.

 

[McFlurry]

Jättebra förklaring ju! Jag tror jag blir lite för mycket att jag tänker höften fram och tillbaka så den "vippar" lite.

Vad bra - hoppas det kan hjälpa även uppe på hästryggen

 

[Hoarfrost]

Sitter just nu och skriver lista på alla tips jag fått. Är otroligt glad över alla tips och beskrivningar av känslor, så värdefullt för mig känner jag.
I morgon är det lektion och då tänker jag att jag väljer ut max 2 saker i taget ungefär. Så det inte blir överkokt i hjärnan. Helst vill man ju bara ladda ner allt in i hjärnan och bara göra men det är ju inte möjligt
Ser att det är både så att jag behöver vänja mig av med vissa saker, och börja göra andra saker. I vissa fall behöver jag ersätta saker med annat.
Hjärnkontoret får jobba i alla fall - det här är ju lite varför ridning är så kul.

Ska även planera in att en eller två gånger i veckan fokusera på vissa saker avsuttet på pilatesboll, avslappningsövningar, och bara medvetet tänka in mig i känslan i kroppen.

 

[Linda_A]

Jag kan försöka dela med mig lite av min resa. Sen är den tyvärr beroende av en massa privatlektioner, men du kanske kan få med dig nåt.

När jag började rida för min tränare (först när jag hyrde min häst, sen mer regelbundet efter att jag köpt henne) var jag riktigt, riktigt usel på att galoppera. Jag har alltid varit en mindre modig ryttare och valt tröga hästar. Funkar ok att driva fram dem som en galning i skritt och trav. Men tokdriva i galoppen? Då dör de flesta. Oavsett så lärde jag mig att maniskt gunga/trycka fram hästen i galopp, så klart med överlivet fällt framåt för att jag var osäker också.

Min häst hatar verkligen klämmande hjälper. Det är väl ingen häst som gillar det, men hon surar ihop totalt. Så min tränare har plockat isär min ridning från grunden och vi har jobbat i flera år på att radera mitt felaktiga muskelminne. Först kom jag på mig att känna när jag gungade fram henne i skritt eller trav, och kunde stoppa mig själv. Det sista året har jag äntligen börjat hitta det i galoppen.

Viktigaste nyckeln? Att jag vågar mer. Man blir så oerhört begränsad i speciellt galoppen om man spänner sig. Och det handlar inte bara om att inte vara rädd för en olycka, man måste också släppa allt tvång på att hästen inte får bryta av. Jag vet hur man hatar att det händer när man rider på ridskola, man gör allt för att rädda galoppen. Och man förstör sin ridning.

Mer konkreta tips, som kanske kan hjälpa dig att hitta känslan.

1) Räkna galoppsprången med ändan.

2) Försök absolut inte trampa ner någon stigbygel, men försök släppa knäna.

3) För att öppna upp bröstkorgen och få styrka i rätt muskler, ta tag i framvalvet med pekfingrarna och dra dig ner i sadeln. Börja i skritt och trav, hitta en känsla för hur du blir stadig och "tar upp plats" i sadeln. Du ska inte bli tung och tryckande, men hästen ska veta var din kropp är och att den håller sig på plats.

 

[Hoarfrost]

Jag kan försöka dela med mig lite av min resa. Sen är den tyvärr beroende av en massa privatlektioner, men du kanske kan få med dig nåt.

När jag började rida för min tränare (först när jag hyrde min häst, sen mer regelbundet efter att jag köpt henne) var jag riktigt, riktigt usel på att galoppera. Jag har alltid varit en mindre modig ryttare och valt tröga hästar. Funkar ok att driva fram dem som en galning i skritt och trav. Men tokdriva i galoppen? Då dör de flesta. Oavsett så lärde jag mig att maniskt gunga/trycka fram hästen i galopp, så klart med överlivet fällt framåt för att jag var osäker också.

Min häst hatar verkligen klämmande hjälper. Det är väl ingen häst som gillar det, men hon surar ihop totalt. Så min tränare har plockat isär min ridning från grunden och vi har jobbat i flera år på att radera mitt felaktiga muskelminne. Först kom jag på mig att känna när jag gungade fram henne i skritt eller trav, och kunde stoppa mig själv. Det sista året har jag äntligen börjat hitta det i galoppen.

Viktigaste nyckeln? Att jag vågar mer. Man blir så oerhört begränsad i speciellt galoppen om man spänner sig. Och det handlar inte bara om att inte vara rädd för en olycka, man måste också släppa allt tvång på att hästen inte får bryta av. Jag vet hur man hatar att det händer när man rider på ridskola, man gör allt för att rädda galoppen. Och man förstör sin ridning.

Mer konkreta tips, som kanske kan hjälpa dig att hitta känslan.

1) Räkna galoppsprången med ändan.

2) Försök absolut inte trampa ner någon stigbygel, men försök släppa knäna.

3) För att öppna upp bröstkorgen och få styrka i rätt muskler, ta tag i framvalvet med pekfingrarna och dra dig ner i sadeln. Börja i skritt och trav, hitta en känsla för hur du blir stadig och "tar upp plats" i sadeln. Du ska inte bli tung och tryckande, men hästen ska veta var din kropp är och att den håller sig på plats.

Tack, det hjälper mycket att veta att andra också har/har haft liknande problem i galoppen. För mig har galoppen liksom alltid känts onaturlig. Skritt och trav känns självklara. Sedan jag började galoppera när jag var liten har nästan alla omkring mig tjatat om att få galoppera mer och hur svårt det är att sitta i trav och jag har mest känt att något är fel med mig för det har liksom alltid varit obekvämt.

Nu är det inte längre obekvämt. Varken psykiskt eller fysiskt. Men jag är oerhört trött på att sitta där på en häst och hittat superfin bjudning, form, och ridbarhet i skritten och traven. Sitta där och njuta på en häst som också känns som att den tycker att passet är trevligt och kul. För att sedan när jag hamnar i galoppen få en häst som ramlar isär och blir obekväm med mig. Att de bryter av stressar mig inte supermycket, det är sällan eller aldrig man blir ivägen. Tvärtom får de gärna bryta av om de blir obekväma.

 

[Linda_A]

För att sedan när jag hamnar i galoppen få en häst som ramlar isär och blir obekväm med mig. Att de bryter av stressar mig inte supermycket, det är sällan eller aldrig man blir ivägen. Tvärtom får de gärna bryta av om de blir obekväma.

För mig säger "ramlar isär och blir obekväm" att du rider för mycket framåt med kroppen. Gungar fram, klämmer, jagar på. Jag hade verkligen ingen aning om hur mycket jag jagade min häst med kroppen innan jag fick känna skillnaden på hur det blir när jag slutar rida som mitt liv beror på det.

 

[Hoarfrost]

För mig säger "ramlar isär och blir obekväm" att du rider för mycket framåt med kroppen. Gungar fram, klämmer, jagar på. Jag hade verkligen ingen aning om hur mycket jag jagade min häst med kroppen innan jag fick känna skillnaden på hur det blir när jag slutar rida som mitt liv beror på det.

Ja, jag gungar och klämmer dock inte för att jaga på utan mer för att "följa med". Vilket ju är helt fel och jättedumt. Men nu är jag taggad på att vänja mig av med det.