Att inte riktigt trivas någonstans.

Hela mitt vuxna liv har jag flyttat omkring och aldrig varit riktig nöjd
Bor jag i stan vill jag bo på landet och bor jag på landet vill jag flytta in till stan igen och jag kan inte förstå varför jag har så svårt att rota mig på ett ställe.
Det känns som alla andra i min bekantskapskrets bara bor där dom bor och inte funderar så mycket på det.

 

[farin]

Hela mitt vuxna liv har jag flyttat omkring och aldrig varit riktig nöjd
Bor jag i stan vill jag bo på landet och bor jag på landet vill jag flytta in till stan igen och jag kan inte förstå varför jag har så svårt att rota mig på ett ställe.
Det känns som alla andra i min bekantskapskrets bara bor där dom bor och inte funderar så mycket på det.

Det skulle kunna vara jag som skrev exakt detta. Alldeles för mycket tid och energi går åt till att fundera på var och hur jag vill bo. Hur vet man? Och hur landar man?

För min del tror jag det bland annat handlar om att vi flyttade mycket när jag var barn. "Minsta" skav (kan ju varit jätteskav för mina föräldrar, det vet ju faktiskt inte jag) så flyttade vi. Tror det har förstärkt både min rastlöshet och min osäkerhet att veta om jag är nöjd.

 

[tuaphua]

Måste man vilja bo på ett ställe under lång tid då?
Vissa kanske är mer nomader liksom?

 

[farin]

Måste man vilja bo på ett ställe under lång tid då?
Vissa kanske är mer nomader liksom?

Nej, det måste man väl inte. Men jag är inte nöjd med att inte känna mig hemma där jag bor, jag skulle vilja känna mig mer bofast. Tror jag

 

[Eurydome]

Hela mitt vuxna liv har jag flyttat omkring och aldrig varit riktig nöjd
Bor jag i stan vill jag bo på landet och bor jag på landet vill jag flytta in till stan igen och jag kan inte förstå varför jag har så svårt att rota mig på ett ställe.
Det känns som alla andra i min bekantskapskrets bara bor där dom bor och inte funderar så mycket på det.

Kan det hjälpa att tänka att det är okej att inte vara 100% nöjd? Att även om det finns andra sätt att bo så har du fattat ett beslut att bo där du bor.

Och att det kan vara härligt att drömma om andra sätt, men att det inte behöver betyda att du behöver agera på det.

 

[Lingon]

Kan det grunda sig i en tanke att gräset är grönare på andra sidan?

 

[bettysmatte]

Hela mitt vuxna liv har jag flyttat omkring och aldrig varit riktig nöjd
Bor jag i stan vill jag bo på landet och bor jag på landet vill jag flytta in till stan igen och jag kan inte förstå varför jag har så svårt att rota mig på ett ställe.
Det känns som alla andra i min bekantskapskrets bara bor där dom bor och inte funderar så mycket på det.

Problemet är kanske att det finns för- och nackdelar med alla typer av boenden? Du kanske glömmer - till exempel - vad som var jobbigt med att bo på landet när du bor i stan, och bara kommer ihåg det fina som du sedan längtar till?

 

[Lyan]

Där jag bor nu är första gången i mitt liv som jag verkligen känner mig hemma. Sedan jag fick den känslan så har jag insett att jag aldrig har känt mig hemma eller trygg tidigare. Inte ens som barn. Det tog dock lång tid, många år, innan jag fick den känslan. Jag HATADE denna lägenheten när jag flyttade in. Allt kändes fel och här var (är) nedgånget, slitet och all målning mm är dåligt gjort. Enda anledningen till att jag bodde kvar var för att jag inte orkade eller hade möjlighet att flytta ännu en gång. Jag hade behövt flytta nu för hela huset är på väg att rasa ihop för allting är så illa skött och här är svinkallt för jag har inte råd att värma upp på vintern, men jag vågar inte för jag är så rädd att åter igen hamna i den otrygga känslan av att inte känna mig hemma och/eller hata mitt boende. Drömmen är en avskild, men fortfarande central, marklägenhet med en liten gräsplätt för djuren med samma känsla som jag har här, men jag vågar som sagt inte ta steget att lämna min nuvarande lägenhet. Så mitt problem är ju lite tvärtemot ditt just nu, men jag ville bara skriva för jag var lite liknande innan jag hamnade här och först fick flytta med familjen från ställe till ställe och sedan flyttade jag själv flera gånger tills jag blev tvingad hit

 

[Tassetassen]

Jag är rotlös
Har hittat platsen jag vill bo på, men inte stället
Bor i en underbar lägenhet just nu
Men funderar redan på var alternativ finns
Men ska ge det tid
Jag har flyttat 87 mil så kan ju faktiskt andas lite innan nästa plan

 

[Myzan87]

En fundering jag ofta har med folk som är rastlösa är att de söker nått och blir lite besvikna på när de inte fann det de önskade. Om det är att de gör upp visioner eller romantiserar en viss livsstil, eller helt enkelt bara letar efter känslan ”detta är mitt”, det vet jag inte.
Jag har flyttat lite fram och tillbaka, jobbat lite här och där men jag vet att när jag gick in i vår nuvarande sommarstuga så kom den där känslan av att vara hemma direkt på visningen. Och där jag bor nu tillsammans med sambon (ett hus som gått i arv) var mer en känsla av att det är trevligt att bo här, det är praktiskt helt enkelt. Det är inte mitt drömboende mer än historian om släkten som bott här innan. Men hästarna är precis utanför fönstret, milsvida promenad och skogsvägar att motionera på och det finns det nödvändigaste i byn med affär och sånt. Det gör att jag inte vill flytta. Dvs det praktiska går före känslan. Tids nog har livet ändå märkliga vägar åt en.

Det kanske inte är boendet du söker utan ett annat jobb/ hobby/ gemenskap? Tänka lite utanför boxen? Vissa trivs bra i kollektiv, en annan köper en kolonilott, en tredje har ett kringresande jobb.

 

[skiesabove]

Känslan av att slå rot, hitta hem, är nog för en del av oss inuti.

Jag har flyttat runt rätt så regelbundet både i Sverige och utomlands. Jag har spenderat senaste 15 åren med att utforska det där med rötter här i Norrbotten, där min släkt är från på båda sidor. Och visst finns det ställen här som liksom... Ger något sorts eko inom mig, som känns som att (nu blir det lite flummigt) marken kallar på mig.

Men det är inte 1 plats. Det är ganska många. Och en gren av min släkt är dessutom nomadiska längre bak.

För att trivas i vardagslivet som en del av det moderna samhället så har jag kommit fram till att det viktigaste är att man ser till sina och sin familjs verkliga behov. Vad behöver finnas för att vardagen ska funka? Hur mycket tid vill vi lägga på olika saker? Vad kan olika familjemedlemmar kompromissa på?

Just nu är vi i en fas i livet då det blivit försäljning av hästgården och flytt till lägenhet i ett välplanerat bostadsområde med närhet till allt - inklusive gångavstånd till ett friluftsområde och naturreservat. Vi valde en enklare mer lättskött bostadsform, med mindre boyta, för att få tillgång till bättre tillgång till naturen OCH affär OCH gym, utan att behöva vara bilburen.

Det finns för- och nackdelar med allt. För att känna sig nöjd behöver man först lista ut vad det är man faktiskt har för behov, just nu. Vad behöver man tillgång till dagligen? Varje vecka? En gång i månaden?

Det kanske blir stugköp i framtiden om jag får för mycket kli i odlings- och snickarfingrarna. Men just nu läääängtar jag efter tillträde och lättsamma kvällspromenader i fint område. Och ingen snöskottning!