Djurrelaterat Att komma till start

Jag tycker det är skittråkigt att alltid komma sist eller vara någon av de sista i resultatlistan. Jag har aldrig vunnit eller placerat mig, men det är det jag vill göra.


Den hästen rids nästan inte alls så det är svårt att se när den rids. Jag har sett det en gång på håll när jag själv var på väg tillbaka till stallet efter en uteritt.
Fast jag känner folk som har hästar för många hundra tusen som aldrig vinner. Dom fortsätter ändå. Man kan inte ha bara vinst/placering som mål, det är för högt att börja där.
Man måste börja någonstans. Säg 55% i lc. Inte alls konstigt. Och jobba uppåt, träna för att bli bättre! Man börjar inte med att vinna. Man börjar med sämre resultat, en felridning eller en uteslutning kanske. Eller så räknar man fel och kommer alldeles för sent för att ge hästen en vettig chans att förbereda sig.

Jag har gjort samtliga själv. Och vunnit massor av hopp-klasser på min travhäst. Mitt fina halvblod som jag hade i sex år vann jag aldrig med. Men hade oerhört kul med båda.
 
Det är prestationen som är drivkraften.
Jag tänkte precis samma som @kolblakkur hann skriva först.
Det låter när du beskriver värdet i att prestera, inte som att du tänker på din egen glädje av själva upplevelsen vad du och hästen gör i sammanhanget. Mer som att det är värdet av någon annans belöning/värdering/rankning av det du presterar som godkänt/bra/värdefullt du är ute efter genom tävlandet.
 
Eftersom du tidigare skrivit mycket om ditt mående så måste jag fråga:
Är det bekräftelsen av att ha gjort en bra prestation som du är ute efter? Handlar tävlandet i grund och botten om att folk ska tycka du är duktig?
Jag tänkte precis samma som @kolblakkur hann skriva först.
Det låter när du beskriver värdet i att prestera, inte som att du tänker på din egen glädje av själva upplevelsen vad du och hästen gör i sammanhanget. Mer som att det är värdet av någon annans belöning/värdering/rankning av det du presterar som godkänt/bra/värdefullt du är ute efter genom tävlandet.
Jag har också tänkt så genom hela tråden, och det förklarar varför det verkar som om glädjen kring tävlandet fattas. I stället genomsyras tråden helt av stress, frustration och missnöje.
 
Jag tänkte precis samma som @kolblakkur hann skriva först.
Det låter när du beskriver värdet i att prestera, inte som att du tänker på din egen glädje av själva upplevelsen vad du och hästen gör i sammanhanget. Mer som att det är värdet av någon annans belöning/värdering/rankning av det du presterar som godkänt/bra/värdefullt du är ute efter genom tävlandet.
Fast det är väl inte säkert? Det är väl jättemånga som vill ha uttalade, mätbara mål med sin träning/löpning/ridning/vaddetnukanvara. Och sådana mätbara mål är nog inte ”jag ska ha kul” utan ”jag vill utvecklas tills jag når 65%” eller liknande. Visst, man får kvittot av någon annan (domaren) men prestationen kan man ju vilja göra för sin egen skull.
 
Fast det är väl inte säkert? Det är väl jättemånga som vill ha uttalade, mätbara mål med sin träning/löpning/ridning/vaddetnukanvara. Och sådana mätbara mål är nog inte ”jag ska ha kul” utan ”jag vill utvecklas tills jag når 65%” eller liknande. Visst, man får kvittot av någon annan (domaren) men prestationen kan man ju vilja göra för sin egen skull.
Självklart. Men det är ju vägen dit och träningen som leder till målet som också måste vara ett nöje - och inte bara målet i sig - annars lär man i det stora hela hamna i en situation där man är missnöjd, stressad och frustrerad mest hela tiden.
 
Vet inte hur ofta du rider hästen men har ägt en gammal travhäst också (visserligen yngre än din men ändå, med en lång travkarriär bakom sig) och han fick till en hyfsad galopp med lite träning. Har du tillgång till hindermatetial? Lite galoppbommar kan ibland underlätta.

Sen ÄR det mycket jobb med fd travare, har dom inte fått en korrekt omskolning får man börja på 0 liksom. Att sitta på ”vanliga” ridhästar nu känns som en södagstur jämfört med att rida min gamla häst. Han hade dock en ren och fin tretakaktig galopp som var ganska lätt att ta fram, problemet där var istället att bromsen slutade gärna fungera när man lät honom galoppera ute. Vet inte vart i landet du befinner dig, men kan rekommendera en riktigt duktig tränare som hjälpte mig enormt mycket.
 
Självklart. Men det är ju vägen dit och träningen som leder till målet som också måste vara ett nöje - och inte bara målet i sig - annars lär man i det stora hela hamna i en situation där man är missnöjd, stressad och frustrerad mest hela tiden.
Visst. Men ”ryck upp dig och var glad” funkar sällan när man är deprimerad.
 
Magiana - du blir inmålad i ett hörn igen nu, med alla måsten och borden som alla ser kring din syn på tävling/ridning.

Jag tror inte att bristen på tävlande är det egentliga problemet just nu, utan problemet är att du har en svacka och den här gången tar du ut den på ridningen. Du mår dåligt och då behöver du något att rikta det mot. När du mådde bättre var du jätteglad i både ridningen och den här hästen, såg hans brister som något ni kunde träna på. Hoppas du kommer upp ur din svacka igen!
 
Senast ändrad:

Magiana

Trådstartare
Fast jag känner folk som har hästar för många hundra tusen som aldrig vinner. Dom fortsätter ändå. Man kan inte ha bara vinst/placering som mål, det är för högt att börja där.
Man måste börja någonstans. Säg 55% i lc. Inte alls konstigt. Och jobba uppåt, träna för att bli bättre! Man börjar inte med att vinna. Man börjar med sämre resultat, en felridning eller en uteslutning kanske. Eller så räknar man fel och kommer alldeles för sent för att ge hästen en vettig chans att förbereda sig.

Jag har gjort samtliga själv. Och vunnit massor av hopp-klasser på min travhäst. Mitt fina halvblod som jag hade i sex år vann jag aldrig med. Men hade oerhört kul med båda.
Man försöker helt enkelt tills man lyckas.

Jag tänkte precis samma som @kolblakkur hann skriva först.
Det låter när du beskriver värdet i att prestera, inte som att du tänker på din egen glädje av själva upplevelsen vad du och hästen gör i sammanhanget. Mer som att det är värdet av någon annans belöning/värdering/rankning av det du presterar som godkänt/bra/värdefullt du är ute efter genom tävlandet.
Det är väl en glädje att vinna? Annars vet jag inte riktigt vad som skapar glädje. Jag har inte mycket sånt i mitt liv och vet knappt hur det känns. Jag blev glad när jag klarade körkortet. Jag blev glad när jag klarade min första clear round. Att vara glad rent allmänt vet jag inte hur det går till. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin gått runt och varit allmänt glad. För mig måste det hända något speciellt om jag ska kunna känna glädje.

Om det nu är att få tävla som är det viktiga, varför letar du inte upp en ridskola som låter ridskolehästarna tävla?
Där får du garanterat tillräckligt utbildade hästar, lättridna gångarter, och hjälp av tränare. Dvs de förutsättningar du verkar vilja ha?
En förutsättning är ju då att det finns lediga platser på ridskolan och att de arrangerar tävlingar. Jag är med i ridklubben på en ridskola och har under våren tagit drop-in-lektioner. Jag valde att inte boka in mig i någon grupp för det fanns inga lediga platser på min nivå. Tyvärr upphörde drop-in-lektionerna och sen slutade den ridläraren och startade eget. Det är den ridläraren jag rider för nu, men den verksamheten är ju ingen vanlig ridskoleverksamhet. Jag är ju lite kinkig med vem jag rider för, men den här ridläraren tycker jag det funkar bra med.

På ridskolan hade de inga klubbtävlingar under våren, mer än blåbärshoppning, vad jag kunde notera. På en annan ridskola, som ligger närmre, har de inte heller haft klubbtävlingar men tror det haft någon P&J. Där vet jag inte ens vilka nivåer de har på grupperna och om vuxna rider där.

Så det är inte helt enkelt att bara kontakta närmaste ridskola och tro att allt löser sig. Jag behöver synka med ridläraren, det måste finnas lediga platser, det ska arrangeras tävlingar.

Vet inte hur ofta du rider hästen men har ägt en gammal travhäst också (visserligen yngre än din men ändå, med en lång travkarriär bakom sig) och han fick till en hyfsad galopp med lite träning. Har du tillgång till hindermatetial? Lite galoppbommar kan ibland underlätta.

Sen ÄR det mycket jobb med fd travare, har dom inte fått en korrekt omskolning får man börja på 0 liksom. Att sitta på ”vanliga” ridhästar nu känns som en södagstur jämfört med att rida min gamla häst. Han hade dock en ren och fin tretakaktig galopp som var ganska lätt att ta fram, problemet där var istället att bromsen slutade gärna fungera när man lät honom galoppera ute. Vet inte vart i landet du befinner dig, men kan rekommendera en riktigt duktig tränare som hjälpte mig enormt mycket.
Jag rider den i princip så ofta jag vill. Det har blivit typ 4 gånger i veckan.

Den här hästen hade ingen karriär inom travet utan blev ridhäst tidigt. Men det är väl egentligen de senaste 4 åren som han har skolats inom ridningen, om jag förstått det rätt.

Jag finns i norra Örebro län.

Nu på morgonen fick jag ett meddelande från den tränare jag rider för, så vi har nu en bokad tid då han kommer och hjälper mig med travaren.

Magiana - du blir inmålad i ett hörn igen nu, med alla måsten och borden som alla ser kring din syn på tävling/ridning.

Jag tror inte att bristen på tävlande är det egentliga problemet just ju, utan problemet är att du har en svacka och den här gången tar du ut den på ridningen. Du mår dåligt och då behöver du något att rikta det mot. När du mådde bättre var du jätteglad i både ridningen och den här hästen, såg hans brister som något ni kunde träna på. Hoppas du kommer upp ur din svacka igen!
Skillnaden är att i början testade jag inte galopp alls. Nu vet jag hur han är i galoppen. Jag vet att det finns travare som har en okej galopp, men denna har inte det.

Jag har velat tävla sen jag var 10 år så det är inget nytt. Jag har med andra ord inte kommit igång med att tävla på 35 år. Det är frustrerande när tiden bara går utan att något konkret händer.
 
Jag har velat tävla sen jag var 10 år så det är inget nytt. Jag har med andra ord inte kommit igång med att tävla på 35 år. Det är frustrerande när tiden bara går utan att något konkret händer.
Men du har ju tävlat, skriver du i tråden. Och vill man tävla kan jag bara se tre sätt:

1 du har egen häst
2 du har en långvarig medryttarhäst
3 du rider såpass länge på ridskola att du kan tävla en häst där.

Inget av det har stämmer för dig just nu. Då kanske du får lägga upp en plan för att göra något av det verkligt.

Men - det jag egentligen ville ha sagt är att när du mår bra så är den nuvarande bristen på tävlande antagligen inget du gräver ner dig för. Men nu har du en svacka och då gör du det.
 
Önskar just nu att man kunde ta avstånd från gillanden.
Känner en överhängande risk att något i mitt inlägg har kunnat läsas eller tolkas på något annat sätt än jag avsett.

@Magiana JAG har inte menat något annat än att i all välmening ge dig en tanke att reflektera kring. Säger bara att jag tror det kan finns något där som kan vara av betydelse utifrån det jag ser när jag läser.
 

Magiana

Trådstartare
Men du har ju tävlat, skriver du i tråden. Och vill man tävla kan jag bara se tre sätt:

1 du har egen häst
2 du har en långvarig medryttarhäst
3 du rider såpass länge på ridskola att du kan tävla en häst där.

Inget av det har stämmer för dig just nu. Då kanske du får lägga upp en plan för att göra något av det verkligt.

Men - det jag egentligen ville ha sagt är att när du mår bra så är den nuvarande bristen på tävlande antagligen inget du gräver ner dig för. Men nu har du en svacka och då gör du det.
Bristen på tävlande är något som är närvarande hela tiden, men nu råkade jag skriva ett inlägg om det.

Det där med att hitta en långvarig medryttarhäst har aldrig varit enkelt. Det har alltid varit något som strulat. Hästen innan travaren åkte till fodervärd. Innan dess hade jag en ponny jag inte trivdes med och ägaren var motvalls till att åka iväg och träna. Och innan dess var det en islänning som blev istadig och den utreddes aldrig grundligt och då ville jag inte vara med längre. Och hästen innan dess var The One and Only Senioren som togs bort i april förra året. När jag red honom hade jag svårt att hitta en tränare jag trivdes med och sen blev jag själv sjuk.

Och innan jag flyttade hit var det problem att dels hitta en tränare jag trivdes med och så var det brist på transport. Eller så flyttade hästen eller så var det något annat.

Så det har liksom alltid varit något som hindrat mig och jag vet inte riktigt hur man ska undvika alla dessa hinder.

Det är HELT obegripligt varför hon inte blev bannad för vad hon skrev redan i går.
Det är jäkligt skönt med ignorera-funktionen så jag slipper se vad som skrivs.
 
Bristen på tävlande är något som är närvarande hela tiden, men nu råkade jag skriva ett inlägg om det.

Det där med att hitta en långvarig medryttarhäst har aldrig varit enkelt. Det har alltid varit något som strulat. Hästen innan travaren åkte till fodervärd. Innan dess hade jag en ponny jag inte trivdes med och ägaren var motvalls till att åka iväg och träna. Och innan dess var det en islänning som blev istadig och den utreddes aldrig grundligt och då ville jag inte vara med längre. Och hästen innan dess var The One and Only Senioren som togs bort i april förra året. När jag red honom hade jag svårt att hitta en tränare jag trivdes med och sen blev jag själv sjuk.

Och innan jag flyttade hit var det problem att dels hitta en tränare jag trivdes med och så var det brist på transport. Eller så flyttade hästen eller så var det något annat.

Så det har liksom alltid varit något som hindrat mig och jag vet inte riktigt hur man ska undvika alla dessa hinder.


Det är jäkligt skönt med ignorera-funktionen så jag slipper se vad som skrivs.
Ja, läs inte skiten. En del är så jäkla små att de måste försöka växa på andras bekostnad.

Nej, att hästar försvinner är ju svårt att styra. Får man en långvarig relation med en medryttarhäst så kan man vara lycklig.

Jag tror att ditt bästa alternativ är att rida länge på en och samma ridskola. Och att ha tålamod med att det tar tid.
 
Jag tror också ridskola skulle va en utmärkt alternativ. Jag har ingen egen häst längre, rider på ridskola och har tävlat lite på ridskolans hästar, kommer troligen blir mer tävlande i framtiden på deras hästar. Perfekt när man inte har egen häst, oftast har man ridit hästarna innan och vet vad de går för.

Har du någon ridskola i närheten som arrangerar några tävlingar? Det måste inte va många tävlingar. Min klubb (ridskolan) arrangerar några stycken om året.
Ridskolan där jag rider finns även möjlighet att låna häst och tävla på annan ort, mot en viss summa och att ridskolechefen vet att man kan, men det är en väg. Kanske kolla vad det finns för utbud i din närhet?
 
Senast ändrad:

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Jobbigt förhållande

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp