Detta är tillfälligt! Att stanna kvar hade betytt misär för alltid. Du måste igenom den här skärselden nu, sen är du fri. Du och barnen.Och mitt i allt är jag så ledsen över framtiden jag förlorat. Sörjer mannen jag älskade.
Och skäms över att en del av mig oroar sig för att vara ensam resten av livet. Hur jag ens kan tänka så just nu.
Och de fina fina barnen. Som inte får vad de behöver av mig just nu för jag är bedövad och försöker bara ta mig igenom dagen en kvart i taget.
Och skolan börjar snart. De ska klara det här kaoset samtidigt. Stackars stora som får ny skola och ny klass. Börja högstadiet med all nytt och ovant det innebär och så dessutom det här.
Den där framtiden visade sig inte vara det du ville, det du hoppades på. Den var falsk. Det är sååå smärtsamt att inse en sån sak, men nödvändigt. Du kan inte leva vidare i en dröm som visat sig vara en mardröm.
Men du - du är på väg. Du har tagit gigantiska kliv! Du kommer att få ett bra liv, du och dina barn, ni är värda att kämpa för! Lejonmamman i dig fixar detta, hur omöjligt det än känns just nu. Ni kommer att tacka dig en dag! Och andas ut!