Att lämna i smyg

[Sel]

Jag tänker också att det vore en bra start att kontakta skolan. Att hålla två ungar hemma i två veckor på grund av sjukdom kan inte höra till vanligheterna.

 

[Askur2017]

Som skola gör man i så fall en socanmälan, ringer hemmet och erbjuder barnet samtal med kurator. Det kan även bli tal om frånvaroutredning där åtgärder görs baserat på vad utredningen kommer fram till.

Tyvärr kommer skolan i sig inte lägga sig i var eleverna bor, och soc är instansen man vänder sig till om man tror frånvaron beror på bristande föräldraansvar. Jag har hört att antal anmälningar har betydelse, inte alltid sett det verklighetsförankras dock. Men, det är inte fel om det kommer anmälningar från både skola och TS naturligtvis. Föräldrar som anmäler och motanmäler varandra väger väl inte lika tungt som skolans anmälningar trots allt.

 

[Mkb]

Jag kan inget göra utom att vänta. Och gå sönder. Och fokusera på Lilla. Hen rör han över min döda kropp. Hen är allt jag har nu.

Ursäkta men även om du själv är beredd att sörja och gå vidare från dina andra barn redan nu, två veckor senare, så har du ju fortfarande i praktiken två barn som lägligt nog insjuknade när deras pappa hämtade dem och som tydligen inte tillfrisknat sedan dess. Du har själv sett hur han behandlat dem innan du lämnade, du vet att han har utsatt dem för psykiskt våld, du har även hört den äldsta berätta för dig om fysiskt våld.

Så att din yngsta numera skulle vara "allt du har" nej nu får du ta och ge dig faktiskt, du har två barn till som du också har ett fortsatt föräldraansvar för.

Sen kan du förstås själv välja att inte kontakta skolan eller att inte göra en polisanmälan, det är upp till dig, men sitt inte här och intala dig själv att du inte kan göra något alls och att du redan har förlorat dina barn när du fortfarande i högsta grad har fortsatt vårdnad om dem och de fortsatt har rätt att träffa dig. Du kan polisanmäla det här eftersom det han gör är brottsligt, men du väljer att inte göra det. Du kan kontakta skolan, men du kanske väljer att inte göra det heller. Och det är självklart enbart du som bestämmer om du ska avstå från att göra de här sakerna, vi har inte hela bilden så du kan säkert ha dina skäl även om just de du anger framstår som ganska svaga. Men börja då åtminstone inte yra om sådant som att det enda du kan göra nu är att vänta, sörja och gå vidare för att din yngsta numera är allt du har. För det är ren bullshit faktiskt. Kanske är det också en liten rest av att han försökt få dig att tro att han sitter på all makt i er relation.

I själva verket är det ju han som spelar dig rakt i händerna just nu genom att vägra barnen umgänge med dig utan att ha någon som helst anledning eller grund för det. Och det har gått två veckor sen du såg dina barn, inte två decennier, du har fortfarande del i vårdnaden om dem. Gör nu inte dig själv till mer passiv än du egentligen är, det är du som väljer vilka steg du tar eller inte tar framöver.

 

[Palermo]

De HAR kontakt med honom. Flera möten och telefonsamtal men han vägrar släppa tillbaka barnen.

Jag har gjort allt rätt. Jag har gjort allt utom att hämta dem fysiskt. Och polisen kommer inte göra nåt akut eftersom socialtjänsten redan konstaterat att de inte har tillräckligt. Det kommer bara resultera i en anmälan som han blir kontaktad om som retar upp honom ännu mer.
Jag kan inget göra utom att vänta. Och gå sönder. Och fokusera på Lilla. Hen rör han över min döda kropp. Hen är allt jag har nu.

Du har ansvar för barnens skolgång även om de bor hos pappan. Du måste ju under alla omständigheter agera för att de ska komma till skolan. Det handlar ju inte bara om dig, det här, det handlar om barnen och deras skolgång.

 

[Grazing]

Har sett föräldrar ”in action” förut… det finns många sätt att hålla undan barn från den ena föräldern oavsett hur vårdnadsuppdelningen ser ut på pappret. Är barnen lite äldre är det inga problem alls om man är tillräckligt manipulativ. Lider med dig TS och har full förståelse för hur svårt det varit under hela den här processen. Vårt rättssystem är långt ifrån att lita på tyvärr

Så är det ju men rättsystemet får ju inte ens en chans om den andra föräldern inte ens anmäler eller uppmärksammar hur farlig pappan ev kan bli. Tycker inte man kan klandra samhälle eller rättsystem när dom inte fått en chans att göra det dom faktiskt kan.

Säger inte att det inte är utmattande att ha en sådan partner eller ex men samtidigt så har man också ett ansvar som förälder och man får bara inte ge upp sina barn och låta det gå som det går. Att låta det vara upp till barnen huruvida dom blir hjärntvättade eller inte och senare kan säga ifrån, dom behöver ju också hjälp att komma därifrån om han är såpass farligt lagd.

 

[Askur2017]

Så är det ju men rättsystemet får ju inte ens en chans om den andra föräldern inte ens anmäler eller uppmärksammar hur farlig pappan ev kan bli. Tycker inte man kan klandra samhälle eller rättsystem när dom inte fått en chans att göra det dom faktiskt kan.

Säger inte att det inte är utmattande att ha en sådan partner eller ex men samtidigt så har man också ett ansvar som förälder och man får bara inte ge upp sina barn och låta det gå som det går. Att låta det vara upp till barnen huruvida dom blir hjärntvättade eller inte och senare kan säga ifrån, dom behöver ju också hjälp att komma därifrån om han är såpass farligt lagd.

Jag kommer inte gå in i någon diskussion där man antyder att TS inte tar sitt föräldraansvar eller har gett upp sina barn. Det är naivt att tro att det ”bara” är att skilja sig, anmäla till polis utan att ha bevis (såvida man inte kan räkna med att de egna barnen väljer att sätta dit sin pappa) och att soc finns där och ställer allt till rätta bara man säger till.

Jag vill av hela mitt hjärta att den här tråden ska få ett lyckligt slut, men jag kommer inte delta i att sitta bakom min skärm och driva in TS i processer hon inte känner sig i skick att klara av just nu. Processer hon inte har kontroll över och där det är hennes barn som står på spel. Den stöttningen måste komma från någon som har full insyn i hela situationen. Det har inte vi.

 

[Grazing]

Jag kommer inte gå in i någon diskussion där man antyder att TS inte tar sitt föräldraansvar eller har gett upp sina barn. Det är naivt att tro att det ”bara” är att skilja sig, anmäla till polis utan att ha bevis (såvida man inte kan räkna med att de egna barnen väljer att sätta dit sin pappa) och att soc finns där och ställer allt till rätta bara man säger till.

Jag vill av hela mitt hjärta att den här tråden ska få ett lyckligt slut, men jag kommer inte delta i att sitta bakom min skärm och driva in TS i processer hon inte känner sig i skick att klara av just nu. Processer hon inte har kontroll över och där det är hennes barn som står på spel. Den stöttningen måste komma från någon som har full insyn i hela situationen. Det har inte vi.

Jag antyder ingenting men jag tycker inte man ska klandra rättsystem och samhälle om dom inte får rätt info eller anmälningar till sig.

Sen är det väl ingen som uttryckt att någonting är ”bara”. Det betyder dock inte att det är helt okej att låta det vara som det är oavsett.

 

[Askur2017]

Jag antyder ingenting men jag tycker inte man ska klandra rättsystem och samhälle om dom inte får rätt info eller anmälningar till sig.

Antydde gjorde du inte, fel formulering av mig. du skrev rätt och slätt att man som förälder har ett ansvar och inte får ge upp sina barn och låta det gå som det går.

Det räcker att öppna en tidning för att hitta exempel på att anmälningar inte är en garanti för någonting. Det skriver jag inte för att jag tycker TS ska ge upp, utan för att jag tror hon behöver stöttning av någon i sin närhet för att komma framåt i det här. Bli anklagad för att inte ta sitt föräldraansvar av anonyma användare på nätet är väl däremot det sista någon i hennes situation behöver…

 

[Grazing]

Antydde gjorde du inte, fel formulering av mig. du skrev rätt och slätt att man som förälder har ett ansvar och inte får ge upp sina barn och låta det gå som det går.

Det räcker att öppna en tidning för att hitta exempel på att anmälningar inte är en garanti för någonting. Det skriver jag inte för att jag tycker TS ska ge upp, utan för att jag tror hon behöver stöttning av någon i sin närhet för att komma framåt i det här. Bli anklagad för att inte ta sitt föräldraansvar av anonyma användare på nätet är väl däremot det sista någon i hennes situation behöver…

Så det du menar är att strunta i att anmäla, strunta i att ringa polisen och att anmäla att han hållit barnen undan från allt och alla och det faktiskt inte går att kontakta dom alls? Att som förälder bara acceptera att det är så det är är galet. Att bara låta det hända för att "det är ingen ide att anmäla ändå" är galet. Barnen behöver ju hjälp och en chans iallafall att få kontakt med sin mamma. Vem vet hur illa dom har det nu liksom.

Det har ju hållit på i snart två års tid och det blir bara värre, mycket för att ingen anmälan övht görs åt något håll alls, oavsett våld eller misstanke av våld eller att han tränger sig in i hemmet trots att det är skriftlig att det inte är önskat att ha honom där. Han har ingen rätt övht att komma in i hennes hem mot hennes vilja, det är heller ingenting polisen skulle säga.

Det är inte okej helt enkelt att låta bli att ta den hjälpen som samhället kan ge för att "det är ingen ide att försöka". Ge samhälle och polis en chans iallafall att hjälpa till. Uppenbart så behöver inte TS någon anonym på nätet heller som säger åt henne att låta bli att anmäla, att låta det gå som det går och hoppas att hon skaffar en vän som kan hjälpa till irl.

Föräldrar får inte ge upp om sina barn på detta sättet och lämna barnen till en potentiell våldsam förälder som är ganska så gränslös vad verkar som. Och sen dessutom sitta på ett forum och skriva som att det får gå som det går, huvudsaken är att Lillan är kvar. Det är vansinnigt.

Och nej jag skriver inte att det inte är svårt eller att polis och samhälle alltid gör allt rätt för så är det inte, men man måste försöka och utnyttja samhällets hjälp.

 

[Askur2017]

Så det du menar är att strunta i att anmäla, strunta i att ringa polisen och att anmäla att han hållit barnen undan från allt och alla och det faktiskt inte går att kontakta dom alls? Att som förälder bara acceptera att det är så det är är galet. Att bara låta det hända för att "det är ingen ide att anmäla ändå" är galet. Barnen behöver ju hjälp och en chans iallafall att få kontakt med sin mamma. Vem vet hur illa dom har det nu liksom.

Det har ju hållit på i snart två års tid och det blir bara värre, mycket för att ingen anmälan övht görs åt något håll alls, oavsett våld eller misstanke av våld eller att han tränger sig in i hemmet trots att det är skriftlig att det inte är önskat att ha honom där. Han har ingen rätt övht att komma in i hennes hem mot hennes vilja, det är heller ingenting polisen skulle säga.

Det är inte okej helt enkelt att låta bli att ta den hjälpen som samhället kan ge för att "det är ingen ide att försöka". Ge samhälle och polis en chans iallafall att hjälpa till. Uppenbart så behöver inte TS någon anonym på nätet heller som säger åt henne att låta bli att anmäla, att låta det gå som det går och hoppas att hon skaffar en vän som kan hjälpa till irl.

Föräldrar får inte ge upp om sina barn på detta sättet och lämna barnen till en potentiell våldsam förälder som är ganska så gränslös vad verkar som. Och sen dessutom sitta på ett forum och skriva som att det får gå som det går, huvudsaken är att Lillan är kvar. Det är vansinnigt.

Och nej jag skriver inte att det inte är svårt eller att polis och samhälle alltid gör allt rätt för så är det inte, men man måste försöka och utnyttja samhällets hjälp.

Det jag säger är att jag förstår den förtvivlan och totala maktlöshet TS känner. Och att jag inte tror en hets mot TS från anonyma användare här på nätet kommer hjälpa någon i den här familjen, varken barn eller vuxna.

Däremot hade det behövts en livs levande IRL hjälp för att stötta TS att komma framåt i processen. Vägen framåt är sen säkerligen en mix av anmälningar, samtalstöd till barn och TS själv, med insatser från både skola, socialtjänst och möjligen även polis. Men jag är inte av meningen att TS ska möta mer press härifrån.

 

[Gunnar]

Vi har fått rapporter och jag har valt att raderat några inlägg som jag tycker är över gränsen för vad TS skall behöva tåla.

 

[Grazing]

Det jag säger är att jag förstår den förtvivlan och totala maktlöshet TS känner. Och att jag inte tror en hets mot TS från anonyma användare här på nätet kommer hjälpa någon i den här familjen, varken barn eller vuxna.

Däremot hade det behövts en livs levande IRL hjälp för att stötta TS att komma framåt i processen. Vägen framåt är sen säkerligen en mix av anmälningar, samtalstöd till barn och TS själv, med insatser från både skola, socialtjänst och möjligen även polis. Men jag är inte av meningen att TS ska möta mer press härifrån.

Du måste ju förstå att det kommer en reaktion när Ts väljer att skriva som hon nu gör. Det är ett forum och man måste få skriva och uttrycka att det inte känns helt rätt att behandla barnen på detta sättet. Barnen måste alltid komma först, så är det helt enkelt även om det är jobbigt. Det gynnar uppenbart inte Ts att ha folk som stöttar henne i att fortsätta som det är att inte vilja störa och anmäla denna pappa trots allt han gör.

Och det kanske är så att om man ogillar att läsa i nästan två års tid hur illa barnen har det/riskerar att ha det och vad dom riskerar att utsättas för och inget direkt händer att man inte ska ens gå in i tråden om man inte vill stötta det men ärligt talat har jag svårt att bara läsa och se på när Ts uttrycker sig som hon gör.

Barnen kommer alltid först helt enkelt, att som förälder uttrycka sig att "jag får nöja mej med den lilla iallafall" känns så fruktansvärt fel och det är fel mot dom andra två barnen. Jag hade viss förståelse i början men nu börjar det gå för långt. Lämnar denna tråden för det är provocerande bara, hoppas Ts söker hjälp själv och börjar tänka på barnen i första hand.

 

[Catsu]

Vi har fått rapporter och jag har valt att raderat några inlägg som jag tycker är över gränsen för vad TS skall behöva tåla.

Jag vill bara förtydliga att min ledsna emoji är på grund av att inläggen togs bort. Jag insåg att det lätt kunde misstolkas.

 

[Askur2017]

Du måste ju förstå att det kommer en reaktion när Ts väljer att skriva som hon nu gör. Det är ett forum och man måste få skriva och uttrycka att det inte känns helt rätt att behandla barnen på detta sättet. Barnen måste alltid komma först, så är det helt enkelt även om det är jobbigt. Det gynnar uppenbart inte Ts att ha folk som stöttar henne i att fortsätta som det är att inte vilja störa och anmäla denna pappa trots allt han gör.

Och det kanske är så att om man ogillar att läsa i nästan två års tid hur illa barnen har det/riskerar att ha det och vad dom riskerar att utsättas för och inget direkt händer att man inte ska ens gå in i tråden om man inte vill stötta det men ärligt talat har jag svårt att bara läsa och se på när Ts uttrycker sig som hon gör.

Barnen kommer alltid först helt enkelt, att som förälder uttrycka sig att "jag får nöja mej med den lilla iallafall" känns så fruktansvärt fel och det är fel mot dom andra två barnen. Jag hade viss förståelse i början men nu börjar det gå för långt. Lämnar denna tråden för det är provocerande bara, hoppas Ts söker hjälp själv och börjar tänka på barnen i första hand.

Vi önskar samma utgång i det här men har olika synsätt på TS förutsättningar och psykiska hälsa för att driva en oerhört krävande process själv, samtidigt som hon ska ta hand om en bebis.

Hon lever i sitt krig varje dag och har gjort det i många år nu. Ibland behöver man få bryta ihop och förhoppningsvis orkar man ladda om. Nästa gång hon ska ställa sig på frontlinjen önskar jag att hon slipper stå där själv. Det är tyvärr inte vi som kan ha den rollen, hur mycket vi än tycker att vi vet hur hon borde agera och hur vi själva hade gjort.

 

[Otherside]

Det hemska är bara hur snabbt barn, känsliga barn, hjärntvättas till att tro på en bitter förälders (i detta fall pappans) historia. Hur han, får vi antar, matar barnen med negativa historier om mamman - allt för sin egen vinnings skull. Barnen är rätt så hjälplösa i den situationen. De är lojala mot föräldrarna, men väljer situationsvis den de vill ansluta sig till, för säkerhet och ytterligare lojalitet.

Mamman här behöver få TID med barnen, på tu man hand, HELT utan pappans inverkan. Lugna, förtroliga dagar då barnen vågar berätta, vågar känna, vågar inse. Just nu är de fångar hos pappan. Lite Stockholmssyndrom över det hela. OM det inte är så, att de innerst inne inte vill vara hos pappan men är tvingade? Vi vet ju inget.

Men - mamman, ts, måste få tid med sina barn. De har delad vårdnad så hon har RÄTT till detta. Pappan kan inte stänga ute henne överhuvudtaget. Detta måste anmälas till bästa instans, vilken/vilka vet jag inte, men hon behöver riva upp himmel och jord här. Jag hoppas innerligt att hon orkar. Finns där inte familjemedlemmar som kan hjälpa till?? Vänner? Jag tyckte mig läsa nåt sånt tidigare.

Snabba på. Tiden går.

 

[Niyama]

Det hemska är bara hur snabbt barn, känsliga barn, hjärntvättas till att tro på en bitter förälders (i detta fall pappans) historia. Hur han, får vi antar, matar barnen med negativa historier om mamman - allt för sin egen vinnings skull. Barnen är rätt så hjälplösa i den situationen. De är lojala mot föräldrarna, men väljer situationsvis den de vill ansluta sig till, för säkerhet och ytterligare lojalitet.

Mamman här behöver få TID med barnen, på tu man hand, HELT utan pappans inverkan. Lugna, förtroliga dagar då barnen vågar berätta, vågar känna, vågar inse. Just nu är de fångar hos pappan. Lite Stockholmssyndrom över det hela. OM det inte är så, att de innerst inne inte vill vara hos pappan men är tvingade? Vi vet ju inget.

Men - mamman, ts, måste få tid med sina barn. De har delad vårdnad så hon har RÄTT till detta. Pappan kan inte stänga ute henne överhuvudtaget. Detta måste anmälas till bästa instans, vilken/vilka vet jag inte, men hon behöver riva upp himmel och jord här. Jag hoppas innerligt att hon orkar. Finns där inte familjemedlemmar som kan hjälpa till?? Vänner? Jag tyckte mig läsa nåt sånt tidigare.

Snabba på. Tiden går.

Det känns lite onödigt att du målar upp nåt hemskt scenario som vi faktiskt inte vet nånting om. Den här historian har ju svängt hit och dit ett antal gånger under dessa år. Som du själv skriver: vi vet inget.

Sen tycker jag givetvis TS ska ta hjälp, anmäla eventuella brott osv. Men vi kanske ska vara försiktiga med att anta massa saker.

 

[athena_arabians]

Det hemska är bara hur snabbt barn, känsliga barn, hjärntvättas till att tro på en bitter förälders (i detta fall pappans) historia. Hur han, får vi antar, matar barnen med negativa historier om mamman - allt för sin egen vinnings skull. Barnen är rätt så hjälplösa i den situationen. De är lojala mot föräldrarna, men väljer situationsvis den de vill ansluta sig till, för säkerhet och ytterligare lojalitet.

Mamman här behöver få TID med barnen, på tu man hand, HELT utan pappans inverkan. Lugna, förtroliga dagar då barnen vågar berätta, vågar känna, vågar inse. Just nu är de fångar hos pappan. Lite Stockholmssyndrom över det hela. OM det inte är så, att de innerst inne inte vill vara hos pappan men är tvingade? Vi vet ju inget.

Men - mamman, ts, måste få tid med sina barn. De har delad vårdnad så hon har RÄTT till detta. Pappan kan inte stänga ute henne överhuvudtaget. Detta måste anmälas till bästa instans, vilken/vilka vet jag inte, men hon behöver riva upp himmel och jord här. Jag hoppas innerligt att hon orkar. Finns där inte familjemedlemmar som kan hjälpa till?? Vänner? Jag tyckte mig läsa nåt sånt tidigare.

Snabba på. Tiden går.

1. Det är två vuxna inblandade i det här. Vi hör bara ena sidan. Dvs dra inte för stora växlar på det här.

2. Ska det till någon förändring måste TS anmäla till relevanta myndigheter, annars kommer inget att ändra sig. Polisen etc kan inte agera på något de inte ens vet om.

 

[Tantan]

Det hemska är bara hur snabbt barn, känsliga barn, hjärntvättas till att tro på en bitter förälders (i detta fall pappans) historia. Hur han, får vi antar, matar barnen med negativa historier om mamman - allt för sin egen vinnings skull. Barnen är rätt så hjälplösa i den situationen. De är lojala mot föräldrarna, men väljer situationsvis den de vill ansluta sig till, för säkerhet och ytterligare lojalitet.

Mamman här behöver få TID med barnen, på tu man hand, HELT utan pappans inverkan. Lugna, förtroliga dagar då barnen vågar berätta, vågar känna, vågar inse. Just nu är de fångar hos pappan. Lite Stockholmssyndrom över det hela. OM det inte är så, att de innerst inne inte vill vara hos pappan men är tvingade? Vi vet ju inget.

Men - mamman, ts, måste få tid med sina barn. De har delad vårdnad så hon har RÄTT till detta. Pappan kan inte stänga ute henne överhuvudtaget. Detta måste anmälas till bästa instans, vilken/vilka vet jag inte, men hon behöver riva upp himmel och jord här. Jag hoppas innerligt att hon orkar. Finns där inte familjemedlemmar som kan hjälpa till?? Vänner? Jag tyckte mig läsa nåt sånt tidigare.

Snabba på. Tiden går.

Vårdnad och umgänge är olika saker. Sen tänker jag att polishämtning är traumatiskt för barn (eller vem som helst) men jag skulle se till att söka stöd hos socialtjänsten, försöka få kontakt och kravlöst umgänge. Jag tror kravlöst umgänge och att försöka vara tillgänglig är nycklar, barnen är väl så stora att de också själva kan söka kontakt. Man får kämpa. Massor.

 

[athena_arabians]

Jag kan tillägga att jag är inte imponerad av flera i den här tråden som till viss del svartmålar socialtjänsten. De är inte perfekta och det har varit händelser på vissa orter som inte varit bra. Men att att misstänkliggöra soc rakt av kan faktiskt i förlängningen kosta barn deras liv, för att folk inte vill anmäla.

INGEN myndighet kan hjälpa om de inte vet om missförhållanden, det går aldrig att komma ifrån.

 

[TinyWiny]

Du måste ju förstå att det kommer en reaktion när Ts väljer att skriva som hon nu gör. Det är ett forum och man måste få skriva och uttrycka att det inte känns helt rätt att behandla barnen på detta sättet. Barnen måste alltid komma först, så är det helt enkelt även om det är jobbigt. Det gynnar uppenbart inte Ts att ha folk som stöttar henne i att fortsätta som det är att inte vilja störa och anmäla denna pappa trots allt han gör.

Och det kanske är så att om man ogillar att läsa i nästan två års tid hur illa barnen har det/riskerar att ha det och vad dom riskerar att utsättas för och inget direkt händer att man inte ska ens gå in i tråden om man inte vill stötta det men ärligt talat har jag svårt att bara läsa och se på när Ts uttrycker sig som hon gör.

Barnen kommer alltid först helt enkelt, att som förälder uttrycka sig att "jag får nöja mej med den lilla iallafall" känns så fruktansvärt fel och det är fel mot dom andra två barnen. Jag hade viss förståelse i början men nu börjar det gå för långt. Lämnar denna tråden för det är provocerande bara, hoppas Ts söker hjälp själv och börjar tänka på barnen i första hand.

Det är toppen att du tror på rättssystemet. Verkligen jättebra. Tyvärr är det sällan något den som blir/har blivit utsatt gör för vi vet hur det går till. Inget händer förren du blivit ihjälslagen. Vi behöver inte tro att polis och socialtjänst ska göra något eller att den som utsätter skulle backa pga anmälningar. Vi vet att med anmälningar ökar risken för hämnd. Vi vet att varken polis eller socialtjänst kan göra något som gör att man är trygg och säker efter anmälningar. Tvärtom blir livet ännu farligare.

Ts har självklart inte gett upp sina barn. Hen är fullständigt nedbruten och helt förtvivlad och buke är hens ventil. Ventilen där ord som de du hänger upp dig på slipper ut för att hen inte ska förgås.

Att du tycker att barnen varit utsatta länge och lägger skulden på Ts är så man baxnar. Jag hoppas att du aldrig behöver få den erfarenhet Ts och många andra delar med hen men lite jävla ödmjukhet kan du åtminstone uppbringa!