Att välja utbildning

[Solvarma jordgubbar]

I dagsläget är jag utbildad Undersköterska och har jobbat inom vård och omsorg i många år,
vilket har lett till upprepade utmattningsproblem för mig genom åren= ofta sjukskriven.

Sedan kom Corona, ovanpå min utmattning och jag fann mig själv jobba med Covid19 patienter i full stridsmundering, vilket förstås inte underlättade min arbetssituation, eller min utmattning.

Jag är över 50, och inser att om jag vill leva ett bra och harmoniskt liv, måste jag byta yrke, till något som ger mig livsglädje, motivation och mer harmoni i livet, och har börjat se mig om efter en lämplig utbildning till ett mer psykolog liknande yrke, där jag även kan jobba mer hemifrån.

Kanske jobba med djur på något sätt med, skulle jag också kunna tänka mig.

Min fråga är, är jag för gammal för att plugga på universitet eller högskola?
Vet inget om de lite högre utbildningarna, men hittade lite högskoleprov- frågor på nätet, och hade nästan alla rätt på de frågorna, vilket gav mig lite hopp om att jag skulle kunna göra högskoleprovet.

Ni som pluggat på högskola/universitet, bolla gärna lite tankar med mig, om detta. Jag är så pass isolerad pga Corona pandemin, att jag inte har någon att prata med om detta förutom här på Buke

 

[SaraXX]

Nej, du är inte för gammal.
Överväg även en yh-utbildning, där finns mycket att välja på och de tar kortare tid.
Du har ju förmodligen 15-20 år kvar i arbetslivet, dvs absolut värt att byta spår! Kolla här, det kanske kan ge lite inspiration:
Att byta yrke mitt i livet

 

[Teilani]

Inte för gammal!

Det svåraste med att plugga som äldre brukar vara ekonomi eftersom studiemedlen ofta är mindre än den lön man jobbat upp sig till. Man får inte heller studiemedel lika länge efter att man fyllt 47 så minskar antal veckor man kan få, efter 57 får man inga studiemedel.

Så det finns ingen anledning att vänta längre

 

[Solvarma jordgubbar]

Nej, du är inte för gammal.
Överväg även en yh-utbildning, där finns mycket att välja på och de tar kortare tid.
Du har ju förmodligen 15-20 år kvar i arbetslivet, dvs absolut värt att byta spår! Kolla här, det kanske kan ge lite inspiration:
Att byta yrke mitt i livet

Ja en YH utbildning är också ett alternativ.
Tack för länken. Mycket peppande och inspirerande

 

[_Taggis_]

Kolla på YH-utbildningar som tidigare nämnts. Men var realistisk, både med vad du vill göra, hur marknaden ser ut där du vill bo och hur attrktiv utbildningen är. Nu är ju fördelen med just YH att det matchar arbetslivets behov. Men jag vill ändå poängtera det, då jag vet att i vissa branscher finns det ämnesutbildningar både på högskola/universitet och på YH och folkhögskola. Vad jag kan se är att i de fall det finns olika nivåer så är det de högst utbildade som prioriteras i arbetslivet, dvs de som läst på högskola/universitet går före de som läst en YH. Hälsovägledare är tex ett sånt exempel. Jag har en släkting som gick YH och aldrig fått jobba med detta, och en väninna som gått högskola oh nu doktorerar (hon har haft en fantastisk karriärutveckling men det är en enormt svår bransch att ens får jobb i).

 

[Solvarma jordgubbar]

Kolla på YH-utbildningar som tidigare nämnts. Men var realistisk, både med vad du vill göra, hur marknaden ser ut där du vill bo och hur attrktiv utbildningen är. Nu är ju fördelen med just YH att det matchar arbetslivets behov. Men jag vill ändå poängtera det, då jag vet att i vissa branscher finns det ämnesutbildningar både på högskola/universitet och på YH och folkhögskola. Vad jag kan se är att i de fall det finns olika nivåer så är det de högst utbildade som prioriteras i arbetslivet, dvs de som läst på högskola/universitet går före de som läst en YH. Hälsovägledare är tex ett sånt exempel. Jag har en släkting som gick YH och aldrig fått jobba med detta, och en väninna som gått högskola oh nu doktorerar (hon har haft en fantastisk karriärutveckling men det är en enormt svår bransch att ens får jobb i).

Nu hänger inte min utmattade hjärna med, riktigt, men du menar i princip att det är lättare att få jobb efteråt, om man studerar på högskola/universitet, och att det är svårare att få jobb efter en YH utbildning? Förstår jag dig rätt då?

 

[_Taggis_]

Nu hänger inte min utmattade hjärna med, riktigt, men du menar i princip att det är lättare att få jobb efteråt, om man studerar på högskola/universitet, och att det är svårare att få jobb efter en YH utbildning? Förstår jag dig rätt då?

I vissa branscher, ja. Där måste du söka efter fakta. Jag vet ju inte exakt vad du vill göra.

Jag har själv en YH (eller det hette KY är jag läste). Jag har aldrig haft problem att konkurrera om jobben i min bransch trots att det finns en motsvarighet på högskola, hade inte problem med det ens när jag var nyutbildad och hade noll erfarenhet. Jag är utbildad processoperatör och jobbar med driftövervakning inom energiproduktion.

Min vän som sagt som blev hälsovägledare, märker att de med lägre utbildningar än högskola har jättesvårt att komma in på arbetsmarknaden. Även de med högskoleutbildning har det svårt. Det finns för många utbildade helt enkelt och för få jobb.

 

[MiaMia]

I dagsläget är jag utbildad Undersköterska och har jobbat inom vård och omsorg i många år,
vilket har lett till upprepade utmattningsproblem för mig genom åren= ofta sjukskriven.

Sedan kom Corona, ovanpå min utmattning och jag fann mig själv jobba med Covid19 patienter i full stridsmundering, vilket förstås inte underlättade min arbetssituation, eller min utmattning.

Jag är över 50, och inser att om jag vill leva ett bra och harmoniskt liv, måste jag byta yrke, till något som ger mig livsglädje, motivation och mer harmoni i livet, och har börjat se mig om efter en lämplig utbildning till ett mer psykolog liknande yrke, där jag även kan jobba mer hemifrån.

Kanske jobba med djur på något sätt med, skulle jag också kunna tänka mig.

Min fråga är, är jag för gammal för att plugga på universitet eller högskola?
Vet inget om de lite högre utbildningarna, men hittade lite högskoleprov- frågor på nätet, och hade nästan alla rätt på de frågorna, vilket gav mig lite hopp om att jag skulle kunna göra högskoleprovet.

Ni som pluggat på högskola/universitet, bolla gärna lite tankar med mig, om detta. Jag är så pass isolerad pga Corona pandemin, att jag inte har någon att prata med om detta förutom här på Buke

Ålder är aldrig hinder för att studera.
Några av mina bästa kursare har varit de som kommit med blandad livserfarenhet och aktivt valt studierna - framför oreflekterade fjortisar som bara gör vad som förväntas. (studerade själv direkt efter gymnasiet)

Det finns åldersgränser som påverkar hur mycket studielån man kan få, men de ligger numera hyfsat högt. Och avbetalningstakten blir högre. Läs mer på csn.se

Har du ett gymnasiebetyg som ger allmän behörighet för högskolestudier? Om inte läs om att söka på reell kompetens (ev. kan någon komvuxkurs i svenska, engelska, matte behövas?)
Alltid bra att göra högskoleprovet. Betygssystemen har förändrats mycket och jag uppfattar det som att omräkningen inte direkt gynnar de med gamla betyg. Men alla utbildningar är inte svåra att komma in på heller. (tips om du testar att göra gamla prov hemma, var noga med att även tänka på tidsgränsen)

Tänker du att du vill läsa något som är distansbaserat eller finns i ditt närområde, eller att du är öppen för precis vilken utbildning som helst du finner intresse för? Vet du hur lång/kort utbildning du vill gå? Något som är mer specifikt yrkesinriktat eller bredare? Hur säker arbetsmarknad?

Om jag fattat rätt så är min kommuns studie- och yrkesvägledning numera öppen för "alla", inte bara skolelver och arbetslösa. Kan vara värt att kolla om det finns en sådan funktion hos dig som du kan nyttja.

 

[Solvarma jordgubbar]

Ålder är aldrig hinder för att studera.
Några av mina bästa kursare har varit de som kommit med blandad livserfarenhet och aktivt valt studierna - framför oreflekterade fjortisar som bara gör vad som förväntas. (studerade själv direkt efter gymnasiet)

Det finns åldersgränser som påverkar hur mycket studielån man kan få, men de ligger numera hyfsat högt. Och avbetalningstakten blir högre. Läs mer på csn.se

Har du ett gymnasiebetyg som ger allmän behörighet för högskolestudier? Om inte läs om att söka på reell kompetens (ev. kan någon komvuxkurs i svenska, engelska, matte behövas?)
Alltid bra att göra högskoleprovet. Betygssystemen har förändrats mycket och jag uppfattar det som att omräkningen inte direkt gynnar de med gamla betyg. Men alla utbildningar är inte svåra att komma in på heller. (tips om du testar att göra gamla prov hemma, var noga med att även tänka på tidsgränsen)

Tänker du att du vill läsa något som är distansbaserat eller finns i ditt närområde, eller att du är öppen för precis vilken utbildning som helst du finner intresse för? Vet du hur lång/kort utbildning du vill gå? Något som är mer specifikt yrkesinriktat eller bredare? Hur säker arbetsmarknad?

Om jag fattat rätt så är min kommuns studie- och yrkesvägledning numera öppen för "alla", inte bara skolelver och arbetslösa. Kan vara värt att kolla om det finns en sådan funktion hos dig som du kan nyttja.

Jag vill studera psykologprogrammet och jobba med något inom psykologi, människans beteende och liknande.
Jag tänker att det lär finnas mycket jobb inom det området i pandemi-tider som dessa. Har ett djupt intresse för detta ämne med, så jag tror jag skulle trivas med den utbildningen.

Tyvärr är psykologprogrammet på 5 år, plus att jag skulle behöva plugga upp min matematik, vilket ju tar ännu längre tid, så att plugga på en YH utbildning vore ju bra, men har tittat runt lite där, de har inga utbildningar som riktar in sig åt det psykologiska hållet,tyvärr.

Och ja, jag har allmän behörighet till högskoleprovet då jag är gymnasieutbildad.

 

[Eurydome]

Nu vet jag inte vad du har för gymnasiebetyg men det är väldigt höga betyg för att komma in på psykologprogrammet. Men vill du verkligen bli psykolog så undersök noga vad som krävs för att komma in innan du avfärdar det, för det är nog ett oerhört intressant jobb med många karriärvägar, möjlighet att doktorera osv.

Nej jag tror inte heller att det finns någon YH-utbildning med inrikting psykologi.

Behandlingsassistent finns ju som YH, som behandlingsassistent arbetar man ju mycket med människans beteende.

Sen som socionom kan du arbeta som t ex kurator.

 

[MiaMia]

Jag vill studera psykologprogrammet och jobba med något inom psykologi, människans beteende och liknande.
Jag tänker att det lär finnas mycket jobb inom det området i pandemi-tider som dessa. Har ett djupt intresse för detta ämne med, så jag tror jag skulle trivas med den utbildningen.

Tyvärr är psykologprogrammet på 5 år, plus att jag skulle behöva plugga upp min matematik, vilket ju tar ännu längre tid, så att plugga på en YH utbildning vore ju bra, men har tittat runt lite där, de har inga utbildningar som riktar in sig åt det psykologiska hållet,tyvärr.

Och ja, jag har allmän behörighet till högskoleprovet då jag är gymnasieutbildad.

Beteendevetare?

 

[MiaMia]

Nu vet jag inte vad du har för gymnasiebetyg men det är väldigt höga betyg för att komma in på psykologprogrammet. Men vill du verkligen bli psykolog så undersök noga vad som krävs för att komma in innan du avfärdar det, för det är nog ett oerhört intressant jobb med många karriärvägar, möjlighet att doktorera osv.

Framför allt skriv ett (eller två) högskoleprov så du vet vad du hamnar på för nivå där.
Som äldre, och kanske inte studiefokuserad på den tiden man gick gymnasiet, är det stor chans att du konkurrerar mycket bättre där. (Har också känslan att omräkningen av gamla betyg inte direkt gynnar dem i relation till de nya betygssystemen?)

När du testar dig själv med gamla prov hemma så glöm inte att vara stenhård med tidsgränserna för att få en realistiskt uppfattning.

 

[Stinaelin]

I dagsläget är jag utbildad Undersköterska och har jobbat inom vård och omsorg i många år,
vilket har lett till upprepade utmattningsproblem för mig genom åren= ofta sjukskriven.

Sedan kom Corona, ovanpå min utmattning och jag fann mig själv jobba med Covid19 patienter i full stridsmundering, vilket förstås inte underlättade min arbetssituation, eller min utmattning.

Jag är över 50, och inser att om jag vill leva ett bra och harmoniskt liv, måste jag byta yrke, till något som ger mig livsglädje, motivation och mer harmoni i livet, och har börjat se mig om efter en lämplig utbildning till ett mer psykolog liknande yrke, där jag även kan jobba mer hemifrån.

Kanske jobba med djur på något sätt med, skulle jag också kunna tänka mig.

Min fråga är, är jag för gammal för att plugga på universitet eller högskola?
Vet inget om de lite högre utbildningarna, men hittade lite högskoleprov- frågor på nätet, och hade nästan alla rätt på de frågorna, vilket gav mig lite hopp om att jag skulle kunna göra högskoleprovet.

Ni som pluggat på högskola/universitet, bolla gärna lite tankar med mig, om detta. Jag är så pass isolerad pga Corona pandemin, att jag inte har någon att prata med om detta förutom här på Buke

Du har nog självklart tänkt på detta, men finns det inte andra ställen du skulle kunna jobba på som undersköterska? Tänker själv på hospice eller rehab som ställen jag tänkte jobba på senare i livet som sjuksköterska.

Vet inte var du bor, men geriatrik-rehab i Göteborg är ett fantastiskt ställe!

 

[Solvarma jordgubbar]

Du har nog självklart tänkt på detta, men finns det inte andra ställen du skulle kunna jobba på som undersköterska? Tänker själv på hospice eller rehab som ställen jag tänkte jobba på senare i livet som sjuksköterska.

Vet inte var du bor, men geriatrik-rehab i Göteborg är ett fantastiskt ställe!

Skrev inte det i trådstarten, men i yrket som Undersköterska har jag jobbat på en väldigt bred front, och provat på det mesta, och det finns ju även specialistutbildningar för Undersköterskor, men tyvärr är det nog så att jag känner mig helt färdig med yrket som Undersköterska.

 

[Solvarma jordgubbar]

Skrev inte det i trådstarten, men i yrket som Undersköterska har jag jobbat på en väldigt bred front, och provat på det mesta, och det finns ju även specialistutbildningar för Undersköterskor, men tyvärr är det nog så att jag känner mig helt färdig med yrket som Undersköterska.

Vill tillägga att yrket som Uska är ett mycket givande och roligt jobb, Jag älskar att jobba med människor.
Det är allt runt i kring, organisationen, stressen och dåliga arbetsförhållanden, och att yrket är så nedvärderat, som har blivit lite för mycket för mig.

 

[Solvarma jordgubbar]

Har kollat runt ännu mer nu, och det ser mörkt ut för mig, att läsa psykologprogrammet.

Måste först läsa upp min matematik, som sagt, och kanske ännu fler ämnen, och när jag läst ikapp allt, så har det nog gått flera terminer, och sedan söka in på programmet, och läsa i 5 år, då har jag väl uppnått pensionsåldern, antar jag....fy vad trist detta känns.
Som någon skrev här, så krävs det ju skyhöga betyg för att komma in på utbildningen öht.
Som det ser ut nu, så är jag färdig psykolog när jag är runt 61-62 år gammal, och då har jag inte räknat med terminerna jag behöver plugga upp mina betyg, för att öht komma in på utbildningen......

Jag har inte den tiden, att plugga ikapp dåliga betyg, helt enkelt.


Känner mig smått desperat, då jag behöver fatta ett beslut, och göra något vettigt av min framtid helst igår.
Det är det enda jag är säker på. Att jag inte vill tillbaka till mitt jobb som Uska.
Har till och med lite dåligt samvete för det faktumet. För jag vet ju att jag behövs i jobbet.

Ge mig en tidsmaskin
Jag vill vara 20 år igen

 

[Kamomilla]

Vissa städer har brist på bussförare och där anordnar bussföretaget betald utbildning mot att du jobbar en viss tid efter.

I Uppsala ett år, stadsbussarna.

 

[lil-sis]

Min äldsta kurskamrat är 60+

 

[lil-sis]

Har kollat runt ännu mer nu, och det ser mörkt ut för mig, att läsa psykologprogrammet.

Måste först läsa upp min matematik, som sagt, och kanske ännu fler ämnen, och när jag läst ikapp allt, så har det nog gått flera terminer, och sedan söka in på programmet, och läsa i 5 år, då har jag väl uppnått pensionsåldern, antar jag....fy vad trist detta känns.
Som någon skrev här, så krävs det ju skyhöga betyg för att komma in på utbildningen öht.
Som det ser ut nu, så är jag färdig psykolog när jag är runt 61-62 år gammal, och då har jag inte räknat med terminerna jag behöver plugga upp mina betyg, för att öht komma in på utbildningen......

Jag har inte den tiden, att plugga ikapp dåliga betyg, helt enkelt.


Känner mig smått desperat, då jag behöver fatta ett beslut, och göra något vettigt av min framtid helst igår.
Det är det enda jag är säker på. Att jag inte vill tillbaka till mitt jobb som Uska.
Har till och med lite dåligt samvete för det faktumet. För jag vet ju att jag behövs i jobbet.

Ge mig en tidsmaskin
Jag vill vara 20 år igen

Gör högskoleprovet? Är du behörig finns det väl ingen anledning att lägga tid på att läsa upp betyg.

 

[Soapbubble]

Har kollat runt ännu mer nu, och det ser mörkt ut för mig, att läsa psykologprogrammet.

Måste först läsa upp min matematik, som sagt, och kanske ännu fler ämnen, och när jag läst ikapp allt, så har det nog gått flera terminer, och sedan söka in på programmet, och läsa i 5 år, då har jag väl uppnått pensionsåldern, antar jag....fy vad trist detta känns.
Som någon skrev här, så krävs det ju skyhöga betyg för att komma in på utbildningen öht.
Som det ser ut nu, så är jag färdig psykolog när jag är runt 61-62 år gammal, och då har jag inte räknat med terminerna jag behöver plugga upp mina betyg, för att öht komma in på utbildningen......

Exakt vad i psykologyrket du vill göra? Du har fått förslag på både socionom/kurator och beteendevetare som alternativ till psykolog.