Att välja utbildning

[Malibu_Stacy]

Har kollat runt ännu mer nu, och det ser mörkt ut för mig, att läsa psykologprogrammet.

Måste först läsa upp min matematik, som sagt, och kanske ännu fler ämnen, och när jag läst ikapp allt, så har det nog gått flera terminer, och sedan söka in på programmet, och läsa i 5 år, då har jag väl uppnått pensionsåldern, antar jag....fy vad trist detta känns.
Som någon skrev här, så krävs det ju skyhöga betyg för att komma in på utbildningen öht.
Som det ser ut nu, så är jag färdig psykolog när jag är runt 61-62 år gammal, och då har jag inte räknat med terminerna jag behöver plugga upp mina betyg, för att öht komma in på utbildningen......

Jag har inte den tiden, att plugga ikapp dåliga betyg, helt enkelt.


Känner mig smått desperat, då jag behöver fatta ett beslut, och göra något vettigt av min framtid helst igår.
Det är det enda jag är säker på. Att jag inte vill tillbaka till mitt jobb som Uska.
Har till och med lite dåligt samvete för det faktumet. För jag vet ju att jag behövs i jobbet.

Ge mig en tidsmaskin
Jag vill vara 20 år igen

Psykoterapeut då? Kurator?

 

[Solvarma jordgubbar]

Exakt vad i psykologyrket du vill göra? Du har fått förslag på både socionom/kurator och beteendevetare som alternativ till psykolog.

Jag vill jobba som psykolog, där jag tar emot människor som vill prata om hur de kan förändra sina liv till det bättre. Socionom=socialsekreterare går helt bort. Även kurator,för de jobbar väl på skolor?

 

[lil-sis]

Jag vill jobba som psykolog, där jag tar emot människor som vill prata om hur de kan förändra sina liv till det bättre. Socionom=socialsekreterare går helt bort. Även kurator,för de jobbar väl på skolor?

Du är inte begränsad till att jobba som soctant för att du är socionom, det är bara en sak man kan göra.

Kuratorer jobbar även på sjukhus och vårdcentraler och de är ofta socionomer, ska man jobba i hälso- och sjukvården behövs numer en tilläggsutbildning för att få legitimation.https://www.lu.se/artikel/ny-specialistutbildning-halso-och-sjukvardskuratorer

 

[Solvarma jordgubbar]

Du är inte begränsad till att jobba som soctant för att du är socionom, det är bara en sak man kan göra.

Kuratorer jobbar även på sjukhus och vårdcentraler och de är ofta socionomer, ska man jobba i hälso- och sjukvården behövs numer en tilläggsutbildning för att få legitimation.https://www.lu.se/artikel/ny-specialistutbildning-halso-och-sjukvardskuratorer

Sjukhus, Vårdcentraler och allt inom "vården" går helt bort pga min utmattningsproblematik.
Socionom eller kurator är väl yrken med högskoleutbildning de med, liksom psykolog?
Utbildningen får ju helst inte ta för lång tid heller, för då hinner jag inte jobba så många år, eftersom jag inte är någon ungdom, heller.

 

[Eurydome]

Jag vill jobba som psykolog, där jag tar emot människor som vill prata om hur de kan förändra sina liv till det bättre. Socionom=socialsekreterare går helt bort. Även kurator,för de jobbar väl på skolor?

Nej det stämmer inte. Som kurator finns det många fler ställen att jobba på än skolor . Du kan t ex jobba inom sjukvården och då ta emot patienter i praktiken på ungefär samma sätt som psykologer.

 

[lil-sis]

Sjukhus, Vårdcentraler och allt inom "vården" går helt bort pga min utmattningsproblematik.
Socionom eller kurator är väl yrken med högskoleutbildning de med, liksom psykolog?
Utbildningen får ju helst inte ta för lång tid heller, för då hinner jag inte jobba så många år, eftersom jag inte är någon ungdom, heller.

Yes det är högskola.

 

[Eurydome]

Sjukhus, Vårdcentraler och allt inom "vården" går helt bort pga min utmattningsproblematik.
Socionom eller kurator är väl yrken med högskoleutbildning de med, liksom psykolog?
Utbildningen får ju helst inte ta för lång tid heller, för då hinner jag inte jobba så många år, eftersom jag inte är någon ungdom, heller.

Som psykolog tror jag att man främst jobbar inom sjukvården. Privatpraktik öppnar man nog inte de först åren tänker jag mig.

Ang utbildning till kurator så är man då oftast socionom i grunden.

 

[Solvarma jordgubbar]

Som psykolog tror jag att man främst jobbar inom sjukvården. Privatpraktik öppnar man nog inte de först åren tänker jag mig.

Ang utbildning till kurator så är man då oftast socionom i grunden.

Ja, det är privatpraktik jag tänker mig, när jag vill jobba som psykolog.

 

[_Taggis_]

Ja, det är privatpraktik jag tänker mig, när jag vill jobba som psykolog.

Jag tror du får släppa fixeringen vid att det bara är psykolog som gäller. Du har ju själv sagt att du inte hinner med det? Om du inte gör högskoleprovet då och slipper läsa upp betyg, men då krävs att du är behörig.

Det du beskriver att du vill göra gör många andra än psykologer. Under alla mina år inom psykiatrin gick jag tex till en psykolog en handfull ggr, då endast för en specifik utredning. Allt övrigt, som var betydligt mer inriktat på analys och motiverande samtal, gjordes med KBT-terapeut, sjukgymnast och arbetsterapeut...

Har du koll på utbildning för olika terapeuter, vad som krävs där?

 

[EZMK]

YH-utbildning tror jag är en superbra möjlighet för dig. Genom LIA hinner du prova på lite as-you-go under studietiden så att det verkligen känns rätt. Det finns till exempel en distansutbildning på 2 år som socialpedagog med KBT-inriktning som jag tror hade kunnat passa dig utefter din beskrivning.

Jag går själv hos en kurator med KBT-inriktning och vi diskuterar mycket av det du verkar hjälpa människor med, även med lite mindfullnesträning (som även min VC's arbetsterapeut är utbildad inom).

 

[Solvarma jordgubbar]

YH-utbildning tror jag är en superbra möjlighet för dig. Genom LIA hinner du prova på lite as-you-go under studietiden så att det verkligen känns rätt. Det finns till exempel en distansutbildning på 2 år som socialpedagog med KBT-inriktning som jag tror hade kunnat passa dig utefter din beskrivning.

Jag går själv hos en kurator med KBT-inriktning och vi diskuterar mycket av det du verkar hjälpa människor med, även med lite mindfullnesträning (som även min VC's arbetsterapeut är utbildad inom).

Rätta mig om jag har fel, men socialpedagog, jobbar man inte i en skola då? Med elever lärare och föräldrar?
Att jobba i en skola går också bort nämligen.
Jag vill vara privatpraktiserande, så jag kan styra mitt jobb helt själv.

 

[Teilani]

Låter som du vill syssla med psykoterapi, då finns fler ingångsvägar än just psykolog.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykoterapeut_(Sverige)

 

[Malibu_Stacy]

Ja, det är privatpraktik jag tänker mig, när jag vill jobba som psykolog.

Ja men varför inte psykoterapeut? Jag har själv gått i KBT hos en psykoterapeut privat. Dvs enskilda samtal. Även haft samtal med en beteendevetare som jobbade med enskilda samtal.
Utbildningen till psykoterapeut är betydligt kortare men jobbet kan vara detsamma.
Även socionomer kan jobba med terapi- och rådgivning.
Jag tycker du tänker lite snävt.

 

[EZMK]

Rätta mig om jag har fel, men socialpedagog, jobbar man inte i en skola då? Med elever lärare och föräldrar?
Att jobba i en skola går också bort nämligen.
Jag vill vara privatpraktiserande, så jag kan styra mitt jobb helt själv.

Just socialpedagog är vääääldigt brett. Du kan ha en egen klinik för KBT, mindfulnessträning osv, jobba på stressmottagningar o.l. Dock tror jag man som med allt annat inte vill starta eget direkt utan kunna lära sig av en etablerad klinik först. Då kan man under tiden fila fram sin egen företagsidé, kanske starta i liten skala sidan om och så.

Själva ordet pedagog som ställer till det lite för dig kanske, men det står ju mest för "inlärande". Det kan ju vara inlärande av tankesätt inom kognitiv beteendeterapi, stresshantering och annat. Blir ju lätt att man kopplar det till skolan men så är inte fallet. Man kan nischa det ganska brett med tillägg i utbildningar.

Jag har även gått hos psykolog för KBT men det skiljde sig inte nämnvärt i utförande pga av hens titel.

 

[Solvarma jordgubbar]

Jag tror du får släppa fixeringen vid att det bara är psykolog som gäller. Du har ju själv sagt att du inte hinner med det? Om du inte gör högskoleprovet då och slipper läsa upp betyg, men då krävs att du är behörig.

Det du beskriver att du vill göra gör många andra än psykologer. Under alla mina år inom psykiatrin gick jag tex till en psykolog en handfull ggr, då endast för en specifik utredning. Allt övrigt, som var betydligt mer inriktat på analys och motiverande samtal, gjordes med KBT-terapeut, sjukgymnast och arbetsterapeut...

Har du koll på utbildning för olika terapeuter, vad som krävs där?

Jag tror att min "fixering" vid ett visst yrke eller en titel, är en del i min utmattningsproblematik. Jag brister i att se en vettig lösning på mitt problem, och får panik, och fixerar mig vid att "måste lösa detta på nåt sätt". Känner en stor frustration över att min situation ser ut som den gör, och vill lösa det så fort det bara går, och får ibland lite för bråttom, i min jakt på lösningar.
Jag jobbar på att bli mer medveten om att jag faktiskt ibland blir just fixerad vid något.

 

[MiniLi]

Låter som du vill syssla med psykoterapi, då finns fler ingångsvägar än just psykolog.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykoterapeut_(Sverige)

Ja men varför inte psykoterapeut? Jag har själv gått i KBT hos en psykoterapeut privat. Dvs enskilda samtal. Även haft samtal med en beteendevetare som jobbade med enskilda samtal.
Utbildningen till psykoterapeut är betydligt kortare men jobbet kan vara detsamma.
Även socionomer kan jobba med terapi- och rådgivning.
Jag tycker du tänker lite snävt.

Det är jättelång utbildning till psykoterapeut. Först måste man ha en grundutbildning (av de som ger behörighet, tex psykolog, socionom, ssk, läkare), sen ska du läsa grundläggande psykoterapeututbildning (om man inte är psykolog då den ingår i psykologutbildningen) för att sedan läsa psykoterapeutprogrammet. Det är betydligt fler år än psykologutbildningen.

Alla möjliga människor jobbar ju med "samtal" men det betyder inte att man får tillräcklig kompetens för att kunna bedriva patientsäker samtalsbehandling av att gå mindre omfattande utbildningar. TS vill dessutom jobba privat och jag skulle säga att det är direkt olämpligt att göra det om man "bara" har tex en beteendevetarutbildning eller liknande.

Psykoterapeut är förövrigt en skyddad titel. Det får man inte kalla sig om man inte gått psykoterapeutprogrammet och blivit legitimerad av socialstyrelsen.

 

[Malibu_Stacy]

Det är jättelång utbildning till psykoterapeut. Först måste man ha en grundutbildning (av de som ger behörighet, tex psykolog, socionom, ssk, läkare), sen ska du läsa grundläggande psykoterapeututbildning (om man inte är psykolog då den ingår i psykologutbildningen) för att sedan läsa psykoterapeutprogrammet. Det är betydligt fler år än psykologutbildningen.

Alla möjliga människor jobbar ju med "samtal" men det betyder inte att man får tillräcklig kompetens för att kunna bedriva patientsäker samtalsbehandling av att gå mindre omfattande utbildningar. TS vill dessutom jobba privat och jag skulle säga att det är direkt olämpligt att göra det om man "bara" har tex en beteendevetarutbildning eller liknande.

Psykoterapeut är förövrigt en skyddad titel. Det får man inte kalla sig om man inte gått psykoterapeutprogrammet och blivit legitimerad av socialstyrelsen.

Jag tänkte att vägen dit inte är lika lång och svår för TS som en psykologutbildning. Tänker att TS som undersköterska borde ha lättare att plugga till exempel sjuksköterska och sedan gå vidare med psykoterapi. Men ärligt så har jag ingen aning om antagningskraven, bara antog att det var högre krav för psykolog.
Det finns ju massa typer av rådgivning och samtal man kan ha med människor utan att vara psykolog. Allt måste inte heller handla om psykisk ohälsa. Kan lika gärna vara livscoachning eller liknande.

 

[MiniLi]

Jag tänkte att vägen dit inte är lika lång och svår för TS som en psykologutbildning. Tänker att TS som undersköterska borde ha lättare att plugga till exempel sjuksköterska och sedan gå vidare med psykoterapi. Men ärligt så har jag ingen aning om antagningskraven, bara antog att det var högre krav för psykolog.
Det finns ju massa typer av rådgivning och samtal man kan ha med människor utan att vara psykolog. Allt måste inte heller handla om psykisk ohälsa. Kan lika gärna vara livscoachning eller liknande.

Det tar längre tid att bli psykoterapeut än att bli psykolog. Psykoterapeut är en vidareutbildning som man kan nå från lite olika yrken.

För att bli psykoterapeut med ditt exempel gäller:
+ 3 år till sjuksköterska
+ Grundläggande psykoterapeututbildning 2 år (man läser aldrig den på heltid utan oftast tex på halvfart parallellt med arbete).
+ Psykoterapeutprogrammet 3 år (även här går inte utbildningen på heltid)
= minst 8 år i aktiv studietid.

Utöver detta ska man meritera sig så att man kommer in på alla tre utbildningar.

Klart att man kan arbeta med "samtal" på olika sätt utan att vara psykolog. Men ska man bedriva någon form av samtalsterapi i egen regi så måste man ju först tillägna sig tillräcklig kompetens och det tar helt enkelt tid. Det är väldigt oseriöst att bedriva "samtal" utan att ha den kompetensen. Det är liksom människors liv och välmående vi pratar om. Det finns en anledning till att psykologprogrammet är 5 år, det är mycket man behöver lära sig om man ska kunna hjälpa människor på ett säkert sätt.
Ska man dessutom arbeta med egen privat mottagning så krävs ytterligare utbildning. Man öppnar tex inte egen praktik som ny psykolog för inte ens då har man tillräcklig kompentens för att kunna göra jobbet helt ensam utan stöd av kollegor osv.

 

[MiniLi]

Jag menar inte att dissa på andra utbildningar än psykolog, men om TS har som mål att arbeta med samtal i egen firma så finns det inte så mycket alternativ. Psykolog eller legitimerad psykoterapeut är det som gäller isf om man inte ska sälla sig till raden av oseriösa "samtalscoacher" som inte borde få hålla på överhuvudtaget.

Socionomer, beteendevetare osv jobbar ju med samtal också men då finns de inom en kontext som inkluderar kollegialt stöd, handledning, vidareutbildning osv. Jag jobbar med jätteduktiga personer med andra utbildningar men när det gäller bedömning och behandling av människors välmående så finns det ingen annan utbildning som slår psykologutbildningen. Det finns såklart tex socionomer som är minst lika duktiga men då kommer de ju inte färska från utbildningen utan har många års arbetslivserfarenhet och vidareutbildning i bagaget.

 

[MiniLi]

Ja, det är privatpraktik jag tänker mig, när jag vill jobba som psykolog.

Jag tycker verkligen inte att du är för gammal för att utbilda dig, men jag tror att du kanske behöver tänka om lite. Jag förstår att det är svårt när man inte riktigt vet vad det innebär att jobba i ett visst yrke, men egen samtalsmottagning privat är (oavsett utbildning) ingenting man gör som nyutbildad. Dels tycker jag inte att det är särskilt lämpligt och sen behöver man generellt också erfarenhet/meriter för att folk ska vilja betala för att gå i samtal hos en.

Det är väl generellt svårt att välja ett yrke som innebär samtal om du inte vill jobba på sådana arbetsplatser där man får sådana jobb. Oavsett om du väljer psykolog, socionom eller beteendevetare så är det främst inom skola, sjukvård, behandlingshem och företagshälsovård som sådana jobb finns.

Det är dessutom jobb med hög risk för utbrändhet.. Tyvärr..

Du kanske ska tänka om helt? Finns det inget annat utöver att jobba med samtal du vill?