Att vara Jessica

Den 7 Februari 2023 ändrade jag mitt liv för alltid.
Jag gick upp för en bro som en man kom ner som kvinna.
Det var en ganska kall natt runt 21 tiden.
Jag hade tagit beslutet. och ringde en god vän och jag tror (för jag mins inte riktigt) att jag stor bölade min vän i örat ett bra tag innan jag kunde säga att jag var trans till min vän. Hon svarade med lite frågor. men jag jag mins inte vad. vi pratade i 3 timmar om olika saker som vi ofta har gjort. kom hem och la mig i sängen. Sickade några sms till olika betrodda vänner. somnade. och sov länge.
detaljerna är tyvärr glömda. Men det var starten. i de närmsta dagarna kom jag ut till flera. jag var så nevös för varje person. Men det finns så mycket kärlek i denna värd. Jag kan inte känna att jag förtjänade det. det var en annorlunda tid som var euforisk utan dess like. En av mina kompisar undrade om jag gick på några droger. Men jag var bara hög på livet. för första gången på mycket länge var jag lycklig.
Kom ut här på buke något senare. Och ni alla har vart underbara.
När någon frågar varför jag heter Jessica så säger jag att jag fick det som en gåva av vänner. ( @skiesabove ) ska ha all kred. för det! Tack
Börjare med hormoner i juli och det blev en total kortslutning av hjärnan. Hela om värden förändrades på någon månad. Hur jag upplever värden blev annorlunda, hur jag fungerar är annorlunda. ni förstår. Jag lever ett nytt och bättre liv. Jag fick ett nytt liv!
Det har verkligen inte varit lätt. Det kommer verkligen inte vara lätt någonsin. Men nu har jag en anledning att leva och hantera mina problem och se ljust på livet. även om jag misslyckas katastrofalt ibland. Det är att resa sig upp. hitta balansen och gå vidare!
Visst skulle jag vilat startat detta tidigare. helst när jag viste vid 10 års ålder. Men jag kan inte göra något åt det förflutna. Jag kan bara se framåt. Och det är vad jag tänker göra.

 

[Raderad medlem 320]

Jag tränar min röst ofta. Jag använder den softa Jag klarar. Men det är utmattade. Och jag måste göra det sakta för att inte skada mina stämband. Men ändå.
Kan inte känslan av att jag låter så manlig släppa.
Det spökar.
Jag vill vara tyst

Men jag får inte bli det.
.

 

[Otherside]

Visa bifogad fil 181827
Jag tränar min röst ofta. Jag använder den softa Jag klarar. Men det är utmattade. Och jag måste göra det sakta för att inte skada mina stämband. Men ändå.
Kan inte känslan av att jag låter så manlig släppa.
Det spökar.
Jag vill vara tyst

Men jag får inte bli det.
.

Kan du acceptera och låta din röst vara din - oavsett hur du identifierar dig? Jag har minst en väninna med väldigt djup och rentav "manlig" röst, och alla tycker bara det är vackert och fint! Jag tycker (det är jag, det, alltså) inte att du behöver jaga ALLT, förändra allt. Dina stämband kommer kanske rentav att ta skada av att ansträngas.

Hur långt bort finns en acceptans av att du är du - med allt det feminina uttryck du älskar och tar till dig, men att somligt kanske måste ses som "du"? Inte den du en gång var, utan DU? Idag är du ju någon helt annan än vad du en gång var, men du reser fortfarande i en kropp som gör sitt bästa och som - i viss utsträckning - kanske måste respekteras?

Tyst ska du verkligen inte vara!

 

[Raderad medlem 320]

Kan du acceptera och låta din röst vara din - oavsett hur du identifierar dig? Jag har minst en väninna med väldigt djup och rentav "manlig" röst, och alla tycker bara det är vackert och fint! Jag tycker (det är jag, det, alltså) inte att du behöver jaga ALLT, förändra allt. Dina stämband kommer kanske rentav att ta skada av att ansträngas.

Hur långt bort finns en acceptans av att du är du - med allt det feminina uttryck du älskar och tar till dig, men att somligt kanske måste ses som "du"? Inte den du en gång var, utan DU? Idag är du ju någon helt annan än vad du en gång var, men du reser fortfarande i en kropp som gör sitt bästa och som - i viss utsträckning - kanske måste respekteras?

Tyst ska du verkligen inte vara!

Tidvis kan jag acceptera min röst.
Men just nu gör det ont i själen när jag pratar.
För djup.
För mycket resonas.
För kraftig.
Det är alla saker som kommer i huvet.
Jag försöker skaka av mig det.
Men jag klarar inte alltid det.
Det tär.
Det gnager.
Jag vill inte att det ska störa mig.
Men det påminner mig så mycket om allt jag inte gillar med mig själv.
Men jag vet att det är min egen hjärna som ljuger för mig.
Den är inte alltid den snällaste av saker.

Jag har vänner som har mörkare röst.
Kvinliga vänner som har fantastiskt vackra röster som är mörkare.
Men det är inte mitt problem.
Mitt problem är min hjärna och dess feedback på hur jag låter.

Och min kropp.
Min underbara kropp.
Vad snäll den har varit mot mig.
Den har gett mig så mycket under dessa tre år.
Och jag kan se mig själv utan att må illa.

Ja den gör ont.
Ja den jävlas ibland.
Och vem f*n gav den tillstånd att gå in på en 28-dagars schema?

 

[Otherside]

Tidvis kan jag acceptera min röst.
Men just nu gör det ont i själen när jag pratar.
För djup.
För mycket resonas.
För kraftig.
Det är alla saker som kommer i huvet.
Jag försöker skaka av mig det.
Men jag klarar inte alltid det.
Det tär.
Det gnager.
Jag vill inte att det ska störa mig.
Men det påminner mig så mycket om allt jag inte gillar med mig själv.
Men jag vet att det är min egen hjärna som ljuger för mig.
Den är inte alltid den snällaste av saker.

Jag har vänner som har mörkare röst.
Kvinliga vänner som har fantastiskt vackra röster som är mörkare.
Men det är inte mitt problem.
Mitt problem är min hjärna och dess feedback på hur jag låter.

Och min kropp.
Min underbara kropp.
Vad snäll den har varit mot mig.
Den har gett mig så mycket under dessa tre år.
Och jag kan se mig själv utan att må illa.

Ja den gör ont.
Ja den jävlas ibland.
Och vem f*n gav den tillstånd att gå in på en 28-dagars schema?

Vad är 28 dagars schema? Måste du följa ett schema?

 

[Raderad medlem 320]

Vad är 28 dagars schema? Måste du följa ett schema?

Humöret åt fanders,
Iriterad på småsaker.
Bilr less på saker.
Saker blir ömma.
Sväller upp.
Orkar inget under ett par dagar.

 

[Otherside]

Humöret åt fanders,
Iriterad på småsaker.
Bilr less på saker.
Saker blir ömma.
Sväller upp.
Orkar inget under ett par dagar.

Hur går det till? Som 50+ kvinna förekommer det inte längre hos mig. Som 50+ och transkvinna dessutom borde det definitivt inte påverka dig. Om du menar det jag tror. Vad gör att du känner som du gör?

 

[Raderad medlem 320]

Hur går det till? Som 50+ kvinna förekommer det inte längre hos mig. Som 50+ och transkvinna dessutom borde det definitivt inte påverka dig. Om du menar det jag tror. Vad gör att du känner som du gör?

Vet inte. Borde inte påverka mig, men det gör det. Men endokrinolog säger att det inte är helt ovanligt att han hör såna feedback från sina patienter. Saknas forskning på området däremot. Uppkom ca 1,5 år på estrogen. Blev mildare efter att jag fick progesteron.

 

[Raderad medlem 320]

 

[Raderad medlem 320]

 

[Scata]

Visa bifogad fil 181887

Du börjar se ut som det fina folket i Familjen Bridgerton

 

[Raderad medlem 320]

Du börjar se ut som det fina folket i Familjen Bridgerton

Tackar. den är bara nålad och har inget struktur i sig.

 

[Raderad medlem 320]

Lite retropespektiv.
Hur det kändes för mig ett tag.
början
Varför känns allt som något är fel.
Jag vet vad som är fel.
Detta är värre på något sätt.
Varför!
Mer varför.
Men gud varför ska allt bli så fel!
Jag klarar av detta.
Men gud Hur fel kan det vara.
Får kvinliga hormoner!
Vad är detta.
Detta känns bra.
vad är detta,
Jag är glad.
Vänta jag gillar att leva.

Lite kort beskiriving

 

[Raderad medlem 320]

Den börjar bli klar!

 

[Raderad medlem 320]

Så less jag blir.
Idag så det regnat in sir. Han och honom.
Jag är så trött på att höra det.
Hör det från personer som jag inte har mött innan jag transtionerade. Nej det ska vara skönt med helg.

 

[Otherside]

Visa bifogad fil 182487
Så less jag blir.
Idag så det regnat in sir. Han och honom.
Jag är så trött på att höra det.
Hör det från personer som jag inte har mött innan jag transtionerade. Nej det ska vara skönt med helg.

Nu är det ju inte alla som vet hur just du vill bli titulerad. Många kanske vill kunna klä sig "typiskt kvinnligt" utan att för den skull vara trans - och dessa skulle kanske i sin tur bli ledsna av att kallas "hon" (i det här fallet). Man kan inte alltid ta något för givet. Så om personen inte vet precis hur du vill tituleras, kan det också vara en slags respekt? Om du kan se det så. Jag har t.ex. en ung man i min närhet som INTE vill bli kallad "hon" fastän han uttrycker sig feminint på alla de tänkbara sätt. Så, allt är inte illvilja (en del, säkerligen, men inte alltid allt).

 

[Raderad medlem 320]

Kläningen är nästan klar, var på sista passningen idag!
Nästa gång jag ser den är den klar!

 

[Raderad medlem 320]

Jag vet inte om jag verkligen får vara så glad över ett samtal.
Fick höra att klänningen är klar och redo att bli hämtad under fredagen.

Och det ska bli så roligt att få prova den nu när allt ska vara klart.

I alla fall är jag riktigt glad.

 

[Raderad medlem 320]

Här stod jag en dag!
Jag tror att året var 1983; det kan vara 1984
Det är min mellanstadielskola.
Men här stod jag när jag insåg vad jag var.
Förstod att jag inte kunde nämna det i skolan.
Jag insåg att jag aldrig kommer att bli den jag känner mig som.
Trodde inte att jag kunde vara lycklig.
Skolan var tung från den dagen.
Försökte prata med föräldrarna.
Det gick inte så bra.
Jag vet inte hur jag klarade mig från denna punkt till den där jag är nu.
Jag är glad att jag är här nu mer som jag känner mig än någonsin.
Det var inte lätt.

 

[Raderad medlem 320]

Jag kämpar mig genom vardagen.
Inget händer, känns det som.
Det är lätt att glöma alla steg som tagits.
Hur långt jag har tagit mig.
Det är som om en slags fartblindhet har slagit till.
Så alla stora steg tagna.
Nu är det bara att leva kvar.
Saknar sötman av att ta stora steg.
Men jag är så glad över resan jag har tagit.

 

[vemsomhelst123]

Visa bifogad fil 183221
Jag kämpar mig genom vardagen.
Inget händer, känns det som.
Det är lätt att glöma alla steg som tagits.
Hur långt jag har tagit mig.
Det är som om en slags fartblindhet har slagit till.
Så alla stora steg tagna.
Nu är det bara att leva kvar.
Saknar sötman av att ta stora steg.
Men jag är så glad över resan jag har tagit.

Fick upp detta som ”senaste bilder” och tänkte att det var en reklam för något hudföretag innan jag kom på att jag kände igen dig (snygga bilder och fräsch hy för åldern om man får skriva så på bägge två bilderna). Men vilken skillnad i ögonen på bilderna.