Att vara stressad. Alltid.

[Enya]

@ekra
Räknas vandra omkring i väntan på tåget som att göra "ingenting" när man väntar? För det är vad jag annars sysslar med när jag väntar, går omkring. Hatar att bara vänta.

Vad ska jag göra sista timmen innan jag lägger mig då?

 

[ekra]

@ekra
Räknas vandra omkring i väntan på tåget som att göra "ingenting" när man väntar? För det är vad jag annars sysslar med när jag väntar, går omkring. Hatar att bara vänta.

Vad ska jag göra sista timmen innan jag lägger mig då?

Kanske bra att sitta stilla ibland också och försöka bara vara i nuet och AKTIVT försöka rensa huvudet. Det kommer att rusa omkring tankar, men försök att bara acceptera att de är där och att du inte just där och då kan göra annat än att sitta stilla och vänta på tåget. Skitsvårt innan man vant sig!

Vet inte riktigt vad som är vettigt, men någon hyggligt hjärndöd aktivitet passar kanske bra, typ diska eller vika tvätt... Det skall ju ändå göras liksom, och planerar du in att du gör det som nedvarvning kanske det blir mindre frånstötande . Jag haaaatar också de aktiviteterna, men när jag väl gör dem så kopplar hjärnan in sig på någon sorts fokus, och jag bearbetar olika saker och hittar lösningar, nästan "av sig själv", samma sak händer när jag mockar eller bygger hagar, fast det är ju inte något man gör varje kväll en timme före sängdags. Läsa en bok kanske?

 

[Gimlan]

Jag tänker precis tvärtom mot @Gimlan.

Om de inte lär sig att städa och hålla ordning nu, hur ska de kunna det sen då?
Ska de bara från ingenstans komma på hur man viker tvätt och städar så att det inte blir en sanitär olägenhet?
Jag är nog mycket hårdare än dig, men jag hade krävt det av dem precis som att jag hade krävt att de ska sköta skolan, vara snälla osv.

Fast för de flesta blir det ändå olidligt med stök så med tiden lär de göra det ändå.

 

[Gimlan]

Jag började tvätta min egen tvätt som 11 åring och hjälpte alltid till mycket hemma. Inte bara för att jag var tvungen utan för att jag ville.

Deras tvätt behöver inte vara vikt, det är den inte länge i skåpen ändå efter att de har rotat runt i allt, men jag kan ju inte bara kasta in den??? Det skulle kännas så dumt! Fast jag vet. Jag VEEEET, det spelar ju ingen roll, inte egentligen väl? Det sitter bara så hårt hemifrån det där att man viker sin tvätt, man lägger in den fint i skåp och lådor så det ser snyggt ut. Man bara gör så har jag fått lära mig! Vågar jag berätta att jag hänger dotterns tröjor i garderoben...?

Men jag lovar, jag ska sluta, de får själv slänga in sina kläder hur de vill, jag sorterar dem och resten struntar jag i bara de ligger i ett skåp och inte på golvet.

Strumpor har de redan en låda till där jag lägger ner alla deras strumpor. Orkar jag så fixar jag pare, men många strumpor saknar pare så allt hamnar i en enda röra. Jag gör själv likadant med mina, har aldrig likadana strumpor nästan. Enligt Matthew Gray Gublers mormor betyder det otur att ha likadana strumpor!

Nej jag anser att de ska städa sina rum en gång i veckan. Det är inte för mycket begärt. Deras städvanor flyter annars gärna ut i resten av huset och vi är 4 människor och 3 djur här som också ska trivas. Golvet där inne behöver ju dammsugas någon gång också.

Jag har som vuxen valt att sluta vika tvätt, det funkar faktiskt, fast folk får krupp när de ser min byrå

 

[Enya]

Men jag måste faktiskt påpeka att jag i helgen var i väg och tältade helt ensam och hade j itne planerat allt. Just för att vara spontan. Och jag hade till och med tråkigt och jag satt och glodde och gjorde absolut ingenting, jag hade inga direkta måsten och inga direkta tider att passa. Jag bara gjorde vad jag kände förr.

Sömnen funkade inte så bra, min rygg accepterar inte tält tydligen, men jag sov inte mycket sämre de första nätt3erna än jag gör i vanliga fall. Dock näst sista natten när det var minusgrader ute, då sov jag hemskt dåligt. Jag sov nog drygt en timme på hela natten och var en isbit i flera timmar fram på dagen, men det fick mig att lägga mig i gräset med huvudet på min ryggsäck och så försöka sova sådär i solen. Det var mysigt!

 

[Enya]

Kanske bra att sitta stilla ibland också och försöka bara vara i nuet och AKTIVT försöka rensa huvudet. Det kommer att rusa omkring tankar, men försök att bara acceptera att de är där och att du inte just där och då kan göra annat än att sitta stilla och vänta på tåget. Skitsvårt innan man vant sig!

Vet inte riktigt vad som är vettigt, men någon hyggligt hjärndöd aktivitet passar kanske bra, typ diska eller vika tvätt... Det skall ju ändå göras liksom, och planerar du in att du gör det som nedvarvning kanske det blir mindre frånstötande . Jag haaaatar också de aktiviteterna, men när jag väl gör dem så kopplar hjärnan in sig på någon sorts fokus, och jag bearbetar olika saker och hittar lösningar, nästan "av sig själv", samma sak händer när jag mockar eller bygger hagar, fast det är ju inte något man gör varje kväll en timme före sängdags. Läsa en bok kanske?

Läsa en bok borde vara samma som att sitta vid datorn och tvn? Jag läser mycket lite nuförtiden, jag orkar inte helt enkelt. Köpte en bok i helgen och läste mer än vad jag gjort under hela årets 5 månader och ändå var det max 10 sidor jag läste.

 

[Magiana]

Vad ska jag göra sista timmen innan jag lägger mig då?

Yoga kanske? Man brukar förvisso inte rekommendera yoga precis före läggdags men Mediyoga Startpaket 3 kan passa, skulle jag tro.

 

[Enya]

Precis! Jag blir matt bara av tanken på att rodda arbete, skola,tre barn, hund och häst. Att dessutom bo på landet, inte ha bil, vara beroende av att mamma kör och ha Ep och en familj som verkar ta mycket energi känns som ett galet projekt!

Det är nog sunt att vara stressad i den situation. Jag är övertygad om att det vettigast är just göra det enya verkar vara på väg att göra. Flytta. Skaffa ett jobb. Ta kontroll över sitt liv.

Du glömde katt Piss-Nisse katten

Nej, men du har rätt. Jag ska flytta, till hösten, någon specifik datum har jag ännu inte. Jag söker jobb och hoppas jag snart får ett. Då blir det lättare med flytten.

Epilepsimedicinen har från i kväll höjts till den dosen jag ska stå på och jag hoppas att de båda medicinerna gör mig anfallsfri helt, vilket är målet. Har inte så många anfall som förut och det märks i min hjärna tycker jag. Jag kan inte beskriva känslan av förbättring i hjärnan egentligen, men den känns typ lugnare, klarar i dimman så att säga. Det är positivt och jag hoppas att det är något som håller i sig faktiskt.

Det är mycket nu. Examensmiddag den 30 maj, opponering på examensarbete den 28 maj, inlämning av examensarbete den 21 maj, 2 omtentor (verksamhetsutveckling och hälsoinformatik) innan slutet av maj och så måste jag lägga till en sammanfattning och koppla en rapport till en bok. Det ska jag göra innan den 30 maj.

Men därefter jobbar jag på mitt vanliga halvtidsjobb till i mitten av juni då jag börjar jobba heltid hela sommaren. Det ser jag nästan fram emot. Inte samma stress.

I går och i dag har jag försökt följa några av råden. T.ex. att stå still ( i dag satt jag) och vänta på tåget. Det kröp verkligen i kroppen att göra som jag brukar- vandra, röra på mig, väga från ena benet till andra, sucka och vara inne på facebook eller buke eller mailen. Men jag gjorde inget av det.

Jag somnade på tåget, försökte låta bli men det var dösvårt- vaknade hållplatsen innan jag skulle av och var inte riktigt klar i huvudet så jag beslutade mig för att stå upp och vänta de sista 6 minuterna. Resan tar 35-37 minuter så om jag sover kan det bli lite sömn av det, men jag snarkar och tycker inte det är så kul, så sova så vill jag inte göra.

Jag var lite sen till tåget i eftermiddags men valde att inte skynda mig utan ta det tåget som gick en kvart senare istället. Slippa springa och stressa.

På det hela försöker jag att inte stressa, men det är lite stressande att ha svårt att landa här hemma igen, jag vill ju fortfarande tälta och gå i skogen och titta på vattnet o.s.v. som jag gjorde förra helgen och det känns som om jag mentalt är kvar där. Känslan jag fick, framför allt i söndags när jag värmde mig i solen och bara vilade, ca 1 timmes sömn på natten gjorde att jag tyckte att jag kunde passa på att vila och bara ta det lugnt, den känslan gillade jag, men jag var så pass trött att hjärnan inte orkade göra motstånd. Men det var i alla fall en trevlig känslan. Just att jag faktiskt INTE kunde sysselsätta mig med annat egentligen, helt omöjligt eftersom orken var slut efter att inte kunna sova på natten.

Så ... jag hoppas verkligen att jag kan känna mig mindre stressad snart. Försöka få det att inte krypa i kroppen så fort jag måste göra ingenting.

Nu ska jag sova, talade om för barnen att om de väcker mig med vilje i morgon bitti halv 7 typ så kommer det att resultera i konsekvenser. De lovade att låta bli. Med tanke på att jag råkade somna i går kväll och sov som en stock kl 20 när de la sig och de inte väckte mig alls när de la sig så tror jag att de har förstått något (har pratat om detta några gånger i veckan).


Den som inte tror att jag vill förändra något tror fel. Det vill jag visst, jag försöker ju.

 

[Enya]

Yoga kanske? Man brukar förvisso inte rekommendera yoga precis före läggdags men Mediyoga Startpaket 3 kan passa, skulle jag tro.

Jag väntar lite med att ge mig på det. Lite i taget. Det kryper i hjärnan bara jag tänker på det faktiskt

 

[Raderad medlem 6459]

Jag väntar lite med att ge mig på det. Lite i taget. Det kryper i hjärnan bara jag tänker på det faktiskt

Haha! Jag förstår precis vad du menar. Testade hemmayoga med DVD när jag var väldigt pressad och hade problem med stress för några år sedan. Andningsövningarna gjorde mig så stressad att jag var tvungen att spola förbi dem .

 

[pulkaskurk]

Den som inte tror att jag vill förändra något tror fel. Det vill jag visst, jag försöker ju.

Jag kände mig nog lite träffad av den meningen
Jag blir nog lite upprörd när jag läser hur barnen kan köra med dig och du uppenbarligen inte mår jättebra eftersom det är för mycket just nu.
Då vill iaf jag se resultat direkt, för jag bryr mig ju om dig och vill att du ska ha det bra.
Dessutom har jag sett hur förödande det kan bli för människor som stressar för mcket och det vill jag verkligen inte att du ska råka ut för!
Fastän jag inte vet vem du är..
Men jag tror iaf visst att du försöker, det är jag som måste inse att de flesta gör saker mycket långsammare än vad jag gör bara...

Jag hoppas att du får sova ut idag och jag tycker det låter toppen bra att du försöker stressa mindre

 

[Enya]

Haha! Jag förstår precis vad du menar. Testade hemmayoga med DVD när jag var väldigt pressad och hade problem med stress för några år sedan. Andningsövningarna gjorde mig så stressad att jag var tvungen att spola förbi dem .

Det kan jag tänka mig!

 

[Enya]

Jag kände mig nog lite träffad av den meningen
Jag blir nog lite upprörd när jag läser hur barnen kan köra med dig och du uppenbarligen inte mår jättebra eftersom det är för mycket just nu.
Då vill iaf jag se resultat direkt, för jag bryr mig ju om dig och vill att du ska ha det bra.
Dessutom har jag sett hur förödande det kan bli för människor som stressar för mcket och det vill jag verkligen inte att du ska råka ut för!
Fastän jag inte vet vem du är..
Men jag tror iaf visst att du försöker, det är jag som måste inse att de flesta gör saker mycket långsammare än vad jag gör bara...

Jag hoppas att du får sova ut idag och jag tycker det låter toppen bra att du försöker stressa mindre

Nej alla gör inte förändringar i rasande fart. Jag tror man ska göra lite som när an går ner i vikt, att förändra saker över en dag är skitsvårt, man måste ta en sak i taget för att det ska befästas och man ska lära sig trivas med det. Så tror jag. Så om jag skulle förändra allt skulle det nog funka i några dagar en vecka eller så och sedan skulle kroppen vara tillbaka på ruta 1 igen. Viljan att förändra finns där, orken att ta tag i allt saknas, därför känns det som att jag inte behöver slå något hastighetsrekord.

Jag åkte ju faktiskt i väg och tältade och hade inte ett skit att göra periodvis, jag tittade faktiskt på moln också, och träd och solen och vatten och "berg" och staden. Tvångsavstressande måste jag säga, men gav ju resultat. En morgon blev jag akut trött igen efter att ha slagit ihop mitt tält och kröp då ner i sovsäcken på marken och glodde på träden. Mitt i allt satte sig en fågel på mitt huvud! Inträffade två gånger och när jag rörde på mig flög den bara en liten bit bort på en gren. Himla intressant djur! Jag kände mig så väldigt hemma där, jag har valt rätt ställe att flytta till och saknar det redan, det var skönt att koma hem, men jag vill så gärna tillbaka. Jag studerade kartan över staden och hittar oförskämt bra där till och med, förvånade mig rejält faktiskt. Jag har bara varit där en gång tidigare och då inte alls varit runt i den som nu. Tänk att hemma är något som inte är här.

Jag fick sova. Hörde dem lite grann men då var klockan över halv 7 och jag steg upp klockan 9. Äldsta sonen hörde jag inte alls förrän jag ropade på honom och det var bra.
I dag fick han dock en konsekvens i alla fall då han inte skötte sig i skolan i går och inte hade gjort läxan. Får mail varje dag av hans lärare om hur det gått och läste det är han lagt sig i går. Att sköta skolan är jag stenhård med. Konsekvens när han inte gör det och belöning när han gör det. I går var läraren mycket besviken då han tramsade när de gjorde experiment på NOlektionen. Han tycker att det är så synd då grabben är teknisk och är jätteduktig med att arbeta med händerna (och var den som löste uppgiften) och att tramsa bort lektionen var bara onödigt, dessutom hade han inte gjort läxan utan ljugit om att han ingen hade. Jag är stenhård, det ska gå bra i skolan för att han ska få belöning, inte ok eller nästan bra, då blir det konsekvens i stället. Han har förstått och oftast är det bra.

Just nu rotar han fram min skruvdragare han ska låna. Ska bygga på sin koja och har lånat såg och spik och hammare osv för att försöka få ordning på den en gång för alla. Inte lätt att bygga koja i ett träd som är så jättelitet som det han valt. Han ger aldrig upp, hur ofta den än brakar ihop så ger han sig på det igen. Hoppas han inte sågar av några fingrar eller spikar sig på tummen nu när vi andra strax ska åka hemifrån (händer något mot förmodan får han gå till grannen dock ).

De andra två barnen leker med bilar och jag skriver på mitt examensarbete. Lugn och ro är perfekt, annars brukar jag inte ha möjlighet att plugga förrän efter de lagt sig.

Har blivit mer sträng efter ditt inlägg och jag hoppas att detta är resultatet av det och inte bara tillfällig koma hos barnen .

Jag har tagit till mig av alla era råd, alla råd passar inte mig, men jag tänker försöka det mesta. Jag har i flera år varit nära väggen och framför allt nu när jag pluggat på utbildningen, at ge upp har inte varit möjligt så jag har försökt kämpa på, tuvvär är det svårt att minnas allt jag lärt mig, men jag tror faktiskt jag lärt ig det allra viktigaste och ser fram emot ett nytt jobb. Att åka i väg så här och gå på anställningsintervju och tälta ensam har givit mig bättre självförtroende.

 

[Enya]

Jag kände mig nog lite träffad av den meningen
Jag blir nog lite upprörd när jag läser hur barnen kan köra med dig och du uppenbarligen inte mår jättebra eftersom det är för mycket just nu.
Då vill iaf jag se resultat direkt, för jag bryr mig ju om dig och vill att du ska ha det bra.
Dessutom har jag sett hur förödande det kan bli för människor som stressar för mcket och det vill jag verkligen inte att du ska råka ut för!
Fastän jag inte vet vem du är..
Men jag tror iaf visst att du försöker, det är jag som måste inse att de flesta gör saker mycket långsammare än vad jag gör bara...

Jag hoppas att du får sova ut idag och jag tycker det låter toppen bra att du försöker stressa mindre

Nej alla gör inte förändringar i rasande fart. Jag tror man ska göra lite som när an går ner i vikt, att förändra saker över en dag är skitsvårt, man måste ta en sak i taget för att det ska befästas och man ska lära sig trivas med det. Så tror jag. Så om jag skulle förändra allt skulle det nog funka i några dagar en vecka eller så och sedan skulle kroppen vara tillbaka på ruta 1 igen. Viljan att förändra finns där, orken att ta tag i allt saknas, därför känns det som att jag inte behöver slå något hastighetsrekord.

Jag åkte ju faktiskt i väg och tältade och hade inte ett skit att göra periodvis, jag tittade faktiskt på moln också, och träd och solen och vatten och "berg" och staden. Tvångsavstressande måste jag säga, men gav ju resultat. En morgon blev jag akut trött igen efter att ha slagit ihop mitt tält och kröp då ner i sovsäcken på marken och glodde på träden. Mitt i allt satte sig en fågel på mitt huvud! Inträffade två gånger och när jag rörde på mig flög den bara en liten bit bort på en gren. Himla intressant djur! Jag kände mig så väldigt hemma där, jag har valt rätt ställe att flytta till och saknar det redan, det var skönt att koma hem, men jag vill så gärna tillbaka. Jag studerade kartan över staden och hittar oförskämt bra där till och med, förvånade mig rejält faktiskt. Jag har bara varit där en gång tidigare och då inte alls varit runt i den som nu. Tänk att hemma är något som inte är här.

Jag fick sova. Hörde dem lite grann men då var klockan över halv 7 och jag steg upp klockan 9. Äldsta sonen hörde jag inte alls förrän jag ropade på honom och det var bra.
I dag fick han dock en konsekvens i alla fall då han inte skötte sig i skolan i går och inte hade gjort läxan. Får mail varje dag av hans lärare om hur det gått och läste det är han lagt sig i går. Att sköta skolan är jag stenhård med. Konsekvens när han inte gör det och belöning när han gör det. I går var läraren mycket besviken då han tramsade när de gjorde experiment på NOlektionen. Han tycker att det är så synd då grabben är teknisk och är jätteduktig med att arbeta med händerna (och var den som löste uppgiften) och att tramsa bort lektionen var bara onödigt, dessutom hade han inte gjort läxan utan ljugit om att han ingen hade. Jag är stenhård, det ska gå bra i skolan för att han ska få belöning, inte ok eller nästan bra, då blir det konsekvens i stället. Han har förstått och oftast är det bra.

Just nu rotar han fram min skruvdragare han ska låna. Ska bygga på sin koja och har lånat såg och spik och hammare osv för att försöka få ordning på den en gång för alla. Inte lätt att bygga koja i ett träd som är så jättelitet som det han valt. Han ger aldrig upp, hur ofta den än brakar ihop så ger han sig på det igen. Hoppas han inte sågar av några fingrar eller spikar sig på tummen nu när vi andra strax ska åka hemifrån (händer något mot förmodan får han gå till grannen dock ).

De andra två barnen leker med bilar och jag skriver på mitt examensarbete. Lugn och ro är perfekt, annars brukar jag inte ha möjlighet att plugga förrän efter de lagt sig.

Har blivit mer sträng efter ditt inlägg och jag hoppas att detta är resultatet av det och inte bara tillfällig koma hos barnen .

Jag har tagit till mig av alla era råd, alla råd passar inte mig, men jag tänker försöka det mesta. Jag har i flera år varit nära väggen och framför allt nu när jag pluggat på utbildningen, at ge upp har inte varit möjligt så jag har försökt kämpa på, tuvvär är det svårt att minnas allt jag lärt mig, men jag tror faktiskt jag lärt ig det allra viktigaste och ser fram emot ett nytt jobb. Att åka i väg så här och gå på anställningsintervju och tälta ensam har givit mig bättre självförtroende.

 

[Magiana]

Helt OT, men så otroligt sugen jag blir på att komma ut och tälta själv. Du ser ut att ha haft det riktigt bra. Naturen är så läkande. Fina bilder

 

[Enya]

Helt OT, men så otroligt sugen jag blir på att komma ut och tälta själv. Du ser ut att ha haft det riktigt bra. Naturen är så läkande. Fina bilder

Tack! Det var läkande! Sådant lugn är jag inte van vid alls Kändes otroligt skönt när jag kom in i det! Första dagen var lite jobbig för det var liksom lite dött i staden så där på en röd torsdag och bara att kliva av tåget och inse att det var två spår och endast ett används till persontrafik, alltså allvarligt- jag är van vid Malmö central! Jag snubblade chockartat in i en helt ny värld lite grann.

Jag är lite tillbaka i stressandet. Dubblade min epmedicin förra fredagen och jag är så oerhört frustrerande arg och stressad att det stiger mig åt huvudet ibland. Jag behärskar mig allt jag kan men jävla vad jag ville slå kvinnan som trängde sig före på apoteket på käften eller misshandla datorn hårt och länge för att jag inte kan koncentrera och få hjärnan att tänka när jag skriver på metoddelen i examensarbete. Jag hatar alla och allt just nu. Så till den milda grad att kroppen säger ifrån. Händerna skakar på mig och det kryper i hjärnan på mig, på riktigt kryper, jag kan känna det! Det gör fysiskt ont i själen på mig just nu, för att jag är här när jag vill vara där. Jag vill till min stad!!!!!!!!!

 

[alfagamma]

Jag blev tvungen att registrera mig för att svara- den du!

hej!
Jag har läst det du skrivit och en del svar. Innan jag går loss med mina tankar vill jag understryka att jag kan ha läst slarvigt och uppfattat fel, men det var inte meningen och jag har inte gjort det medvetet.

Hur har du det med självkänslan och självförtroendet människa?
Du själv verkar vara ditt största problem! Se på dig själv och vad du gör och inte vad du inte gör.

Du kan fö perspektiv, jag läser om en smart, reflekterande, lösningsinriktad människa med två (?) barn som hon tar väl hand om. Samtidigt studerar hon och har snart klar en examen, efter det väntar jobb. Känns som du har läget under kontroll?
Vad är stressen? Har du astma?

Löjlig fråga? Du ska få perspektiv ....

Jag trodde att jag var stressad, hade ångest och social fobi - Jag hade Astma!!!! Då snackar vi lost in body-mind connection!

Mer då? det här är lite sån klassisk "nån annan som har det värre"-text;

Jag gissar att du går på toa när du behöver? Dvs, du får inte magproblem och kissar nästan på dig för du måste göra just klart det du gör innan du kan avbryta?

Att du inte funderar i tio minuter på om håret ska tvättas just idag eller inte? Ståendes naken i badrummet och fryser, för håret ska ju sättas upp eller borstas ur beroende på......

Några små skit-saker. Hur svårt är det? Det är väl bara att gå på toa!!!Det var samma sak som med astman. Jag tänkte inte ens på det förrän... för bara något år sen.

Se på vad du HAR, vad du GJORT, vad du GÖR.
Att skriva så här kanske är ett sätt för dig att se det?
Keep up! Du gör det skitbra, Och skit i stressen. Stressa inte över stt du stressar åtminstone.

 

[karamelldrottningen]

Tycker det är jättebra att du hittat din grej . Skogen är medicin för själen. Du måste tillåta dig själv att "avvara" tid för återhämtning. Det är ditt liv. Du lever här och nu. Ta stegvis och stanna upp några ggr dagligen och ta djupa andetag medan du sträcker ut armarna.

 

[Enya]

Jag blev tvungen att registrera mig för att svara- den du!

hej!
Jag har läst det du skrivit och en del svar. Innan jag går loss med mina tankar vill jag understryka att jag kan ha läst slarvigt och uppfattat fel, men det var inte meningen och jag har inte gjort det medvetet.

Hur har du det med självkänslan och självförtroendet människa?
Du själv verkar vara ditt största problem! Se på dig själv och vad du gör och inte vad du inte gör.

Du kan fö perspektiv, jag läser om en smart, reflekterande, lösningsinriktad människa med två (?) barn som hon tar väl hand om. Samtidigt studerar hon och har snart klar en examen, efter det väntar jobb. Känns som du har läget under kontroll?
Vad är stressen? Har du astma?

Löjlig fråga? Du ska få perspektiv ....

Jag trodde att jag var stressad, hade ångest och social fobi - Jag hade Astma!!!! Då snackar vi lost in body-mind connection!

Mer då? det här är lite sån klassisk "nån annan som har det värre"-text;

Jag gissar att du går på toa när du behöver? Dvs, du får inte magproblem och kissar nästan på dig för du måste göra just klart det du gör innan du kan avbryta?

Att du inte funderar i tio minuter på om håret ska tvättas just idag eller inte? Ståendes naken i badrummet och fryser, för håret ska ju sättas upp eller borstas ur beroende på......

Några små skit-saker. Hur svårt är det? Det är väl bara att gå på toa!!!Det var samma sak som med astman. Jag tänkte inte ens på det förrän... för bara något år sen.

Se på vad du HAR, vad du GJORT, vad du GÖR.
Att skriva så här kanske är ett sätt för dig att se det?
Keep up! Du gör det skitbra, Och skit i stressen. Stressa inte över stt du stressar åtminstone.

Om du hade läst tråden hade du vetat vad jag anser om att jämföra folks lidande och säga vem som har det värst. TinyWiny gjorde det i början av tråden, vilket du kanske läste, och gjorde mig väldigt ledsen och besviken, för jag anser faktiskt att man inte gör så.

Mina problem är inte skitsaker för att du har astma och står på dass i 10 minuter och fryser för att du inte kan bestämma dig. Du vet ju inget om mig eller min kropp, varför ens jämföra. Varför är det så viktigt att peka på att det finns människor som har det värre? Det är väl klart att jag vet det! Det är väl klart att jag skäms för att jag ens vågar yttra mig om att det är jobbigt nu?!

Men jag kan inte rycka på axlarna och tycka att jag är löjlig som ens är stressad. Enligt dig är jag så jävla lyckad, eller hur? Har allt under kontroll, eller hur? Hur kan du veta det, hur kan du veta hur jag mår egentligen, varför jag är stressad och att det bara är för skitsaker?

Men jo, jag har astma, bland annat. Vad har det med saken att göra? Är det godkänt att vara stressad när man har astma? Jag är med andra ord en jävla egoist för att jag är stressad i min situation. MITT liv. MIN upplevelse. MINA problem. Men de är inte godkända?

Det är inte ok att jämföra sig med andra människor och hävda att "jag har det sämre än vad du har, vad gnäller du för?", för om man inte gått ett par mil i andras skor kan man inte yttra sig om hur det är.

Jag har faktiskt försökt att inte stressa så mycket, att ta det lugnt, att se väntandet som något positivt och passa på att vila hjärnan, jag har tagit stunder från annat för att vila lite- 5 minuter här och där, en halvtimme, en timme. Jag försöker att inte stressa över disken eller städning eller ens tvätten. Jag försöker ta det lugnt och bara vara, jag ha fått med barnen mer i det jag gör, men i går och i dag har jag bara velat slå huvudet i väggen för att få den att vara lugn. Jag har suttit 10 minuter i soffan och inte gjort något mer än stirrat rakt fram och tänkt på att ta det lugnt, jag har tagit en promenad men tröttnade efter 10 minuter när jag insåg att den lugna promenaden istället blev i rask takt och en massa om metodskrivning till examensarbetet fanns i huvudet hela tiden. Jag har legat på rygg i sängen med en hund bredvid mig och en katt på mig i en halvtimme och blundat och försökt att inte tänka alls. Jag har tittat på bilder jag har tagit genom åren och som jag tycker om att titta på, jag har googlat på de olika partierna och läst om dem i ett försök att bryta hjärnans tankar, jag har spelat två spel på facebook för att liksom göra inget viktigt.

Men jag har fortfarande inte skrivit klart metoden och den ska vara klar i morgon annars blir min vän arg på mig och stressad och ledsen. Men jag kan inte fokusera så länge, jag kan inte läsa och förstå vad det står i boken, för jag kan inte komma från A till D när jag inte förstår B och C. Jag får inte grepp om det. Jag vet inte hur jag ska göra ens. Mitt huvud bara värker hela tiden. Jag har verkligen försökt att ta det lugnt, att tänka bra tankar, att sitta ner och koncentrera mig, att pausa och göra inget. men i går och framför allt i dag har det inte funkat. Det har funkat innan, de andra dagarna och jag var så jävla glad för det! Jag har tagit till mig råden i tråden och det har funkat! Fattar du lyckan ens?!

JAG är inte mitt största problem. Det är livet som är det. Det satans livet som jag försöker kontrollera och ha kontroll på för att få det som JAG vill och inte stå ut med att vara en amöba i resten av livet. Jag vill göra saker jag vill, när jag vill och hur jag vill och inte låta livet bestämma över mig, men det är så löjligt så det inte är klokt egentligen. Alla säger vi ju att vi själv bestämmer över våra liv. Det är ju inte så. Inte egentligen. För egentligen är det bara någon lögn vi stoppar i halsen och inbillar oss, det är livet som har kontrollen på vad som händer, vi kan bara påverka vad vi har för små detaljer i livet, detaljer som livet låter oss bestämma över. Men på det stora hela så kan man inte flytta på berg bara för att man vill det! Inte ens om man bombar det! Men jag vill ju! Och jag försöker ju! Men det går ju inte som jag vill och det är så gräsligt stressande, för om det inte går som jag vill, vilket liv kommer jag tvingas att leva då?

Och du får ursäkta att jag låter hård och arg. Jag är bara trött och har ont i huvudet. Och ä ledsen. Och besviken. Jo, arg också egentligen. Och trotsig. Och envis. Och hemskt frustrerad för att jag inte hittar ut ur labyrinten i dag.

Inser att jag låter svamlig och kanske till och med redo för en vit kramtröja och lugnande tabletter kanske. Men det är inte vad jag behöver just nu.

Jag behöver någon som skriver metoddelen i mitt examensarbete. Jag behöver någon som skriver mina tentor i verksamhetsutveckling och hälsoinformatik. Och någon som rättar till analysbiten och resultatdelen i min kommunikationsrapport. Detta inom 2 veckor, för om två veckor ska allt vara klart för då tar jag examen. Utan detta, ingen examen. Utan examen inget jobb. Utan jobb ingen lägenhet. Utan lägenhet ingen flytt. Utan flytt...?

 

[Enya]

Tycker det är jättebra att du hittat din grej . Skogen är medicin för själen. Du måste tillåta dig själv att "avvara" tid för återhämtning. Det är ditt liv. Du lever här och nu. Ta stegvis och stanna upp några ggr dagligen och ta djupa andetag medan du sträcker ut armarna.

Jag har blivit angripen hårt för att jag vill flytta, men just skogen har jag längtat efter. Den är inte som skogarna i skåne. Jag hittar inte samma känsla i den här som där. Jag kanske tröttnar en dag och säger att nu vill jag hem till platta skåne igen, med sina rapsfält i oändlighet och små dungor som ska föreställa skogar osv. Fast det tror jag inte

Jag försökte ta tid i dag när jag tog promenaden, hade kameran med och skulle ta en bild, det var vackert, men just när jag skulle trycka av tog batterierna slut så det blev ingen bild. Besvikelsen var stor, och jag hoppas att det är fint väder i morgon när jag kommer hem så att jag kan gå dit och ta det där fotot som jag vill ha, som jag faktiskt velat ha i flera år, men aldrig blivit klar till att ta. Nu tänkte jag att det är dags att ta den och inte skjuta den framför mig.