Nu är det ju lite att ta i och svära här men ja, jag är jävligt lycklig som har ett jobb. Det har däremot inte kommit av sig själv. Jag var sjukskriven i över 10 år och på väg in i förtidspension för att "inget" fungerade. Jag har fått kämpa ordentligt med andra ord. Ekonomiska problem har jag också erfarenhet av, men löste även det.
Innan jag insjuknade hade jag haft två olika jobb. Det blir alltså 3 jobb (på heltid) för mig som bara har 2-årig jordbrukslinje som högsta utbildning och jag vägrar tro att jag är unik med att kunna få jobb utan högre utbildning.
Att TS utbildar sig för ett jobb som kräver utbildning, känns inte relevant här eftersom det är en inkomst från ett jobb hon behöver. Om man bara hakar upp sig på en utbildning och ett jobb för att få den inkomsten (vägen till målet istället för att bara rikta in sig på att nå målet hur som helst) så utesluter man plan B, plan C o.s.v. En jag känner arbetade som läkare i sitt hemland men fick ingen svensk läkarlegitimation här p.g.a. sina dåliga språkkunskaper. Hon är egen företagare idag och jobbar med något helt annat. Man får alltså hitta andra möjligheter om den första planen går i stöpet.
Jag har aldrig påstått att TS har det lätt. Visst finns det begränsningar, men det är inte dem man ska fokusera på. Det är möjligheterna som trots allt finns som man får rikta in sig på, även om möjligheterna inte ser ut som man tänkt sig från början.
Jag har ett jobb redan, är fast anställd och har haft det i snart 9 år. Ett jobb utan att jag hade utbildning, städjobb krävde inte det förut, men nu finns det utbildningar även för den verksamheten och allt färre anställer utan ett yrkesbevis eller annat bevis på att man genomgått en utbildning. Jag fick utbildningen för kanske 2 år sedan, minns inte riktigt just nu.
Min B-plan är att söka städjobb och jag har börjat titta runt lite. Problemet i mina ögon är inte jobb i sig eftersom jag ju redan har ett och därmed troligen också kommer få ett annat lättare. Att jag sedan faktiskt har en dokumenterad utbildning (snart två) gör det lättare också.
Lägenhet kan jag också få snart, jag står långt fram i köerna och jag hoppas att det snart ger resultat för mig. Däremot måste jag ju ha ett jobb för att kunna betala hyran, jag kan inte pendla 50 mil till mitt jobb. Ett jobb inom det jag utbildar mig till kräver ofta till och med just den utbildningen jag har (finns andra kortare), många gånger är erfarenhet inom yrket också en viktig merit och det har jag ju inte som nyutbildad, därför är det ännu viktigare att kunna visa upp examensbeviset och styrka sin utbildning.
Jag hade alltså inte haft några större problem om jag bara skulle ha flyttat 2 mil härifrån. Men oavsett var jag flyttar måste jag ju flytta eftersom hyresvärden vill ha tillgång till sitt hus. Han har inte förstått att han rent lagligt inte kan säga upp mig och har börjat antyda att han ju helst inte vill skriva en uppsägning och det i sin tur gör mig stressad trots min vetskap om att han inte kan. Jag har till och med funderat på att säga upp mitt hem, flytta barnen till min syster och mig och mina djur till mamma, men det är inte optimalt kan man väl säga. Men en lösning.
På så vis hade jag kanske till och med sluppit uppsägningsmånaderna och hade kunnat samla lite pengar för att kunna flytta dit utan jobb.
Jag skulle kunna tigga och be och gråta hos socialen och få dem att hjälpa mig att få bostad, men jag skulle aldrig få hjälp till bostad för en flytt 50 mil bort när jag har jobbet här. Och bo här i dessa trakterna och ha kvar mitt jobb, det är inte ett alternativ. Det är verkligen inte ett alternativ.
Så min enda chans är att fortsätta stånga huvudet blodigt i väggen för att nå målet. 2 veckor kvar är inget, men det finns en hel massa att göra och ingen ork. Jag KAN väl rent teoretiskt plugga onsdag kväll efter 20.00 och skriva stor tenta dagen efter och plugga torsdag kväll efter 20.00 och skriva stor tenta dagen efter, men frågan är ju, kan jag lära mig så pass mycket att jag får poäng nog på tentorna? Jag kan dock försöka.
Examensarbetet ska in på onsdag, metoden skrev jag ändå 3,5 sidor på, men den blev inte bra, däremot sitter vännen och ändrar lite i texten, lägger till, kopplar till litteraturen osv och fick visst en skjuts av att jag skrivit det jag gjort ändå. Avgränsningarna skrev jag klart i går kväll och ska i dag ge mig på slutsats och sammanfattning så smått, börja liksom.
Men kommunikationsrapporten ska ju göras. Min första rapport ( den ska alltså bara kompletteras)och den ska kopplas till en bok samt disponera om innehållet i analys och resultat. Någon som vill läsa den och ge mig tips på hur jag ska gå till väga? Jag klarar inte av att tänka och har låst mig där. Jag behöver lite input, om någon vill?
