Enya
Trådstartare
Huuur hanterar ni stress? Är ni stresståliga? Eller är ni som jag, som bara blir handlingsförlamade vid stress?
Förr, framför allt under tonåren, stressade jag mycket (ännu mer nu i och för sig, men kan inte hantera det nu alls). Hade häst och klev upp Alldeles för sent på morgonen, ut med hunden fort, cykla med henne i en rasande fart till stallet, väcka och släpa ut en seg häst, slänga till hö och cykla i rasande fart hem, duscha, klä på mig och rusa till tåget med mackan i näven och tandborsten i väskan. Ofta kom jag PRECIS i tid, i stort sett alltid. Bara att grabba tag i handtaget vid dörren och slänga sig in medan dörrarna gick igen nästan samtidigt. Där stod jag och flinade åt kompisen och menade på att jag hann ju ännu en gång.
Skulle jag göra så nu skulle jag bryta ihop fullständigt av stress. Jag blir stressad av att det är 10 minuter till tåget går om jag inte står och väntar på plattformen redan. Jag får ont i kroppen när jag stressar, framför allt i händerna. Jag glömmer saker, jag upplevs oartig och tänker inte riktigt långt, blir handlingsförlamad och tappar helt enkelt hjärnan. Jag tycker om att planera saker, ha koll, men har samtidigt alltid gillat att vara spontan- nu gör det fysiskt ont i hjärnan att tvingas vara spontan.
Finns det en lösning, hur stressar man mindre och hur hanterar man stress när det uppstår? Förstör stress hjärnan för alltid eller går den att rädda? Jag har märkt att jag kan säga och skriva en sak, medan det i min hjärna är rätt ord ibland, men det är inte det som kommer ut. Tror det är stressymptom....
Förr, framför allt under tonåren, stressade jag mycket (ännu mer nu i och för sig, men kan inte hantera det nu alls). Hade häst och klev upp Alldeles för sent på morgonen, ut med hunden fort, cykla med henne i en rasande fart till stallet, väcka och släpa ut en seg häst, slänga till hö och cykla i rasande fart hem, duscha, klä på mig och rusa till tåget med mackan i näven och tandborsten i väskan. Ofta kom jag PRECIS i tid, i stort sett alltid. Bara att grabba tag i handtaget vid dörren och slänga sig in medan dörrarna gick igen nästan samtidigt. Där stod jag och flinade åt kompisen och menade på att jag hann ju ännu en gång.
Skulle jag göra så nu skulle jag bryta ihop fullständigt av stress. Jag blir stressad av att det är 10 minuter till tåget går om jag inte står och väntar på plattformen redan. Jag får ont i kroppen när jag stressar, framför allt i händerna. Jag glömmer saker, jag upplevs oartig och tänker inte riktigt långt, blir handlingsförlamad och tappar helt enkelt hjärnan. Jag tycker om att planera saker, ha koll, men har samtidigt alltid gillat att vara spontan- nu gör det fysiskt ont i hjärnan att tvingas vara spontan.
Finns det en lösning, hur stressar man mindre och hur hanterar man stress när det uppstår? Förstör stress hjärnan för alltid eller går den att rädda? Jag har märkt att jag kan säga och skriva en sak, medan det i min hjärna är rätt ord ibland, men det är inte det som kommer ut. Tror det är stressymptom....