Autism eller bara fel på mig?

Nu kommer jag skriva om kanske neggativa saker så trigger varning för det. Men jag vill skriva lite om att vara ensam och att inte kunna lita på andra och endel såna saker. Och jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja ha svar ifall kanske nån känner igen det för sigsjälv eller kanske har nåt tips eller nånting.
Men ja då först så kan jag skriva att JAG tror att det är pågrund av en diagnos som jag har som är autism. Och dethär menar jag för MIG så jag menar inget neggativt eller taskigt om andra som har det! Men som många säger att man tänker på ett lite annat sätt och upp fattar sociala saker lite annat motför domflesta andra. Och att det både kan vara en styrka och ett problem.
Men jag tycker iallafall att det BARA är neggativt. Och jag har ALLTID varit en sån som är utan för och inte passar in. Så det spelar ingen roll ifall det var skolan när jag var liten eller stallet eller vadsomhelst så har jag aldrig varit som nån viktig del i en grupp liksom. Utan jag kanske som bästa fall var med lite som utan för men domandra kanske var jätte bra vänner och kom överens jätte bra.
Men jag har ALLTID varit som att jag är fel motför alla andra. Och då när jag fick att jag har autism så var det en som sa att det kanske är skönt att veta varför jag känner mig annorlunda motför andra. Och alltså det fattar jag INTE för det är inget skönt alls för mig med det. Utan jag skulle ju mycket hellre bara normal och iallafall KANSKE kunna passa in i fram tiden mot att jag har en diagnos som jag kommer ha föralltid och att jag inte passar in och aldrig kan förklara det jag menar är som jag ÄR föralltid. Liksom vad är det för skönt med det?
Och en annan sak om att lita på andra. Så nu har jag ändå flest som jag litar på som jag har haft nånsin. Och då är det lite o lika sätt men pappa är en. Och två av personalen här på o lika sätt. Och sju vänner som jag har online och kp från det förra hvb hemmet. Men det är också på lite o lika sätt.
Men iallafall så är ju ändå det ganska många men det är ändå att jag är helatiden jätte rädd att nån av dom ska göra nånting så jag inte kan lita på den. För jag är som den sämsta kombon att jag har jätte stora be hov att kunna lita på andra OCH jag blir jätte på verkad ifall nån sviker mig OCH jag verkar vara väldigt lätt för många att svika och ljuga till. Och det är väl för jag är så lätt lurad för jag inte tänker som allaandra och att jag VILL kunna lita på andra såmycket så jag har litat på fel personer och trott på fel personer. Så har det blivit skit dåligt pågrund av det och att jag har gjort jätte dåliga saker eller hamnat i jätte dåliga situationer och även så har jag varit jätte nära att dö pågrund av sånt.
Och då är det också på vissa ställen att autism kan göra så man har mera tankar om rätt och fel och sånt och att man tror detbästa om andra och såna saker. Så IGEN är ju det en sak som dom vill att det ska låta bra men det är inte det.
Men ja jag vet inte om nån fattar nånting av dethär men säkert inte. Men om jag ska försöka ha några frågor så är det om nånannan har autism om ni känner lika? Eller om ni känner nån som har det eller så om ni vet om det är lika för den. Och om man KAN lära sig att vara mera normal och passa in och isåfall hur och hur lång tid tar det? Och bara om ni har några tips liksom.
 

Jo, men så fungerar inte samhället tyvärr.
Förresten så en sak som jag kom på bara men det är ju en ganska konstig sak att säga som förklaring. Alltså att man ungefär måste lära sig hemliga regler och an passa sig och sånt bara för om nåt annat kanske skulle vara bättre så bara säger man att tyvärr funkar inte sam hället så.
För isåfall så skulle tillexempel inte kvinnor få rösta heller för när nån tyckte att dom skulle det så skulle nån bara sagt nej tyvärr funkar inte sam hållet så. Eller att förut så fick föräldrar slå sina barn så om nån ville ändå det så bara nej tyvärr funkar inte sam hället så.
Så skulle inte tjejer få rösta nu heller och barn blev slagna och det var o lagligt att vara kär i nån i samma kön och dom rika fick ha slavar och alltmöjligt bara för om nån tyckte att nåt var dåligt så var det bara nej tyvärr så funkar inte sam hället så.
 
Ja om det jag skrev om i det inlägget och inte om vilka ord jag får skriva eller inte och massa annat sånt. Och som du fortfarande inte har svarat på varför det är så jävla dåligt att jag inte tänker säga att jag ÄR nånting. Och det verkar ju iallafall som endel andra inte har några problem att fatta att jag inte frågade om tips hur nån som inte känner mig tycker att jag ska tänka för att må bra. Så jag var nog inte SÅ o tydlig iallafall.
Jag har redan svarat på det, men eftersom du inte ser sambanden mellan det du frågade efter och det jag svarade så förstår jag att jag saknar kunskapen att förmedla de koncepten till någon i yngre tonåren. Sånt som händer.

Det är väl därför det finns utbildningar för pedagoger och barnpsykologer 😅.
 
Jag har redan svarat på det, men eftersom du inte ser sambanden mellan det du frågade efter och det jag svarade så förstår jag att jag saknar kunskapen att förmedla de koncepten till någon i yngre tonåren. Sånt som händer.

Det är väl därför det finns utbildningar för pedagoger och barnpsykologer 😅.
Ja du svarade först ett svar på det. Men SEN verkar det som du bara bestämde att du vet hur jag tänker fast att jag har förklarat hur många gånger som helst att jag ALLTID har haft ensam känslan ÄVEN innan jag hatade migsjälv och ÄVEN fast jag är accepterad i den miljön. Och då började du skriva massa om att ändra hur jag tänker om migsjälv och fråga sätta mitt ord val och ge massa såkallade tips som jag INTE hade frågat om. Och an tyda att jag väljer att må dåligt och massa sånt som du inte vet ett skit om och som jag INTE frågade om.
Och jag tror faktist inte att man måste vara psykolog för att läsa och fatta det andra skriver och svara på om man får frågor.
 
Ja du svarade först ett svar på det. Men SEN verkar det som du bara bestämde att du vet hur jag tänker fast att jag har förklarat hur många gånger som helst att jag ALLTID har haft ensam känslan ÄVEN innan jag hatade migsjälv och ÄVEN fast jag är accepterad i den miljön. Och då började du skriva massa om att ändra hur jag tänker om migsjälv och fråga sätta mitt ord val och ge massa såkallade tips som jag INTE hade frågat om. Och an tyda att jag väljer att må dåligt och massa sånt som du inte vet ett skit om och som jag INTE frågade om.
Och jag tror faktist inte att man måste vara psykolog för att läsa och fatta det andra skriver och svara på om man får frågor.

Jag vill att du ska veta att jag blir varken provocerad, upprörd, ledsen eller någon annan negativ känsla av att läsa det du skriver :).

Det är som det är ibland helt enkelt. Ibland når man inte fram. Du tolkar in syften i det jag skrev som jag aldrig hade. Det enda syfte jag har när jag svarar i såna här trådar är att kanske, kanske, kan man lyckas leverera ett sandkorn till någon som behöver hjälp. Kanske lyckas jag förmedla det jag lärt mig. I den här tråden tror jag inte jag når fram alls, utan du tolkar det som någon sorts attack (?) istället för ledtrådar/tankenötter. Det gör att jag inte kan förklara för dig varför det gör skillnad hur man tänker om sig själv, och vars känslan av *separation* (ensamhet) kommer ifrån enligt min förklaringsmodell, för det kommer inte att kunna tas emot. Jag försökte börja förklara, men du tog det som kritik. Det är alltså inte läge för det snacket.

Jag stänger aldrig dörren, du är välkommen att fråga mig mer saker den dagen det säger "klick" och det kopplar varför jag svarade massa "konstiga filosofiska saker", om vi båda fortfarande hänger på Buke då.

Eller så kommer du inte minnas den här tråden om några år, men du går förbi en bokhylla och ser ordet Upanishaderna, tycker det känns bekant, och tar ut den lilla tunna boken ur bokhyllan.

Eller så försvinner de här dagarnas chattande helt ur både din och min hjärna. Sånt är livet :).
 
Ja men det är det jag menar att då rycker ju andra isåfall att du är fel eller konstig om DU bara är som DU vill så du måste an passa för att dom har massa hemliga regler. Så att du måste veta alla deras hemliga regler och följa dom eller förklara varför du inte följer dom.
För dom kan inte bara acceptera att du vill kolla i mobilen utan att då måste dom hitta på massa andra andledningar för dom inte accepterar dig som du är. Det låter jävligt o nödigt.

Exakt och att det är hemliga regler också som man måste lära sig så man vet när man måste ge en förklaring också

Ja och igen så skulle det vara enklare om man inte be hövde lära sig allt sånt och när man borde förklara i för väg.

Det finns inga "hemliga regler", men det finns sociala koder som alla måste förhålla sig till i någon utsträckning och det är ingen som föds färdigkodad och klar utan de både lärs in och snappas upp under hela uppväxten.

Vissa har det enkelt med dessa sociala koder, andra har det svårare och vissa bryr sig inte.

Jag har noll diagnoser, men för att slippa diskussioner längre fram upplyser jag ffa i jobbsammanhang i förväg om varför jag agerar på ett specifikt sätt i vissa givna situationer. Det förhindrar att någon evt tar illa upp och ffa spar det tid att förvarna genom att jag inte behöver reda upp sånt krångel i efterhand

Vill du inte upplysa folk i förväg om varför du kommer göra/inte göra saker, så gör inte det.
Som sagt, vi har alla olika förutsättningar för det sociala, men ingen har några som helst skyldigheter att förklara något om en själv för omvärlden, om man inte vill.
 
Jag vill att du ska veta att jag blir varken provocerad, upprörd, ledsen eller någon annan negativ känsla av att läsa det du skriver :).

Det är som det är ibland helt enkelt. Ibland når man inte fram. Du tolkar in syften i det jag skrev som jag aldrig hade. Det enda syfte jag har när jag svarar i såna här trådar är att kanske, kanske, kan man lyckas leverera ett sandkorn till någon som behöver hjälp. Kanske lyckas jag förmedla det jag lärt mig. I den här tråden tror jag inte jag når fram alls, utan du tolkar det som någon sorts attack (?) istället för ledtrådar/tankenötter. Det gör att jag inte kan förklara för dig varför det gör skillnad hur man tänker om sig själv, och vars känslan av *separation* (ensamhet) kommer ifrån enligt min förklaringsmodell, för det kommer inte att kunna tas emot. Jag försökte börja förklara, men du tog det som kritik. Det är alltså inte läge för det snacket.

Jag stänger aldrig dörren, du är välkommen att fråga mig mer saker den dagen det säger "klick" och det kopplar varför jag svarade massa "konstiga filosofiska saker", om vi båda fortfarande hänger på Buke då.

Eller så kommer du inte minnas den här tråden om några år, men du går förbi en bokhylla och ser ordet Upanishaderna, tycker det känns bekant, och tar ut den lilla tunna boken ur bokhyllan.

Eller så försvinner de här dagarnas chattande helt ur både din och min hjärna. Sånt är livet :).
Men är det sååå jävla o möjligt för dig att bara svara på en fråga? Alltså jag fattar inte hur det kan vara SÅ jävla svårt??
Och DU kanske skulle prova att acceptera att DIN förklarings modell inte stämmer för alla andra bara för du tycker den är bra. Men istället för att läsa det jag skriver och lyssna på det så bara fortsatte du att tjata på om det och kallar det att hjälpa till. Och det gör du INTE då.
Och om jag ser nån bok med nåt konstigt jävla ord och får nån koppling att det var det du skrev om så finns det ungefär 0,00000001 % chans att jag skulle peta på den ens.
Och vad skönt för dig då att DU inte blir nåt neggativt av det jag skriver. Och jag vill att du ska veta att jag blir jävligt frusterad och ledsen och som att jag är HELT fucking jävla värde lös och dum i huvudet av det du har skrivit och mår skit av att du först an tyder saker och sen är helt jävla o möjlig att få en förklaring från fast du verkar tycka att du är så jävla fucking över smart och bra på att förklara men du kan inte dumma ner det så ett idiot korkat barn fattar.
Men du bryr dig antagligen inte ett skit att du gör andra jätte ledsna och frusterade.
 
Det finns inga "hemliga regler", men det finns sociala koder som alla måste förhålla sig till i någon utsträckning och det är ingen som föds färdigkodad och klar utan de både lärs in och snappas upp under hela uppväxten.

Vissa har det enkelt med dessa sociala koder, andra har det svårare och vissa bryr sig inte.

Jag har noll diagnoser, men för att slippa diskussioner längre fram upplyser jag ffa i jobbsammanhang i förväg om varför jag agerar på ett specifikt sätt i vissa givna situationer. Det förhindrar att någon evt tar illa upp och ffa spar det tid att förvarna genom att jag inte behöver reda upp sånt krångel i efterhand

Vill du inte upplysa folk i förväg om varför du kommer göra/inte göra saker, så gör inte det.
Som sagt, vi har alla olika förutsättningar för det sociala, men ingen har några som helst skyldigheter att förklara något om en själv för omvärlden, om man inte vill.
Nej och om jag inte gör det så kommer andra över tolka det föralltid och jag har fattat det nu så det är ganska hopp löst.
 
Men är det sååå jävla o möjligt för dig att bara svara på en fråga? Alltså jag fattar inte hur det kan vara SÅ jävla svårt??
Och DU kanske skulle prova att acceptera att DIN förklarings modell inte stämmer för alla andra bara för du tycker den är bra. Men istället för att läsa det jag skriver och lyssna på det så bara fortsatte du att tjata på om det och kallar det att hjälpa till. Och det gör du INTE då.

Jag tycker du låter otrevlig.

Det är ju inte farligt att läsa andras råd och välmening, det behöver inte på något vis betyda att det i nuläget fungerar för dig och absolut inte för alla.

Det är helt enkelt godhjärtade tips från andra med erfarenhet i detta ämne.

Annars är det antagligen , tom sannolikt så, att ju sämre man mår desto mindre kan man ta åt sig tips öht oavsett varför man mår dåligt.
 
Jag tycker du låter otrevlig.

Det är ju inte farligt att läsa andras råd och välmening, det behöver inte på något vis betyda att det i nuläget fungerar för dig och absolut inte för alla.

Det är helt enkelt godhjärtade tips från andra med erfarenhet i detta ämne.

Annars är det antagligen , tom sannolikt så, att ju sämre man mår desto mindre kan man ta åt sig tips öht oavsett varför man mår dåligt.
Men OJ vad jätte mycket jag bryr mig då. Om jag har försökt att förklara samma sak en miljon gånger och försökt få svar på samma frågor hur många gånger somhelst och det är HELT o möjligt så tillslut blir jag så jävla frusterad så jag inte står ut och då är JAG o trevlig men inte den som VÄGRAR att ta in det jag skriver och VÄGRAR att svara. Men det är bara JAG som är o trevlig helatiden för jag får tydligen inte ha några känslor enligt er utan jag ska bara ta allt och jag får inte fråga sätta nånting eller vilja ha nån förklaring eller nånting
 
Jag tycker du låter otrevlig.

Det är ju inte farligt att läsa andras råd och välmening, det behöver inte på något vis betyda att det i nuläget fungerar för dig och absolut inte för alla.

Det är helt enkelt godhjärtade tips från andra med erfarenhet i detta ämne.

Annars är det antagligen , tom sannolikt så, att ju sämre man mår desto mindre kan man ta åt sig tips öht oavsett varför man mår dåligt.
Och förresten så tycker jag att du är o trevlig också som inte förklarar vad du menade heller men ni kanske har som hobby att få andra att må skit så isåfall grattis då att ni har lyckats idag också
 
Men OJ vad jätte mycket jag bryr mig då. Om jag har försökt att förklara samma sak en miljon gånger och försökt få svar på samma frågor hur många gånger somhelst och det är HELT o möjligt så tillslut blir jag så jävla frusterad så jag inte står ut och då är JAG o trevlig men inte den som VÄGRAR att ta in det jag skriver och VÄGRAR att svara. Men det är bara JAG som är o trevlig helatiden för jag får tydligen inte ha några känslor enligt er utan jag ska bara ta allt och jag får inte fråga sätta nånting eller vilja ha nån förklaring eller nånting

Jag tror alla fattar att du gapar och svär för att du inte mår bra. Det fattar jag också.
Men jag tycker att där kan man eller nu då som jag säga till: -Du uppfattas som otrevlig i vissa inlägg.

Det blir lite märkligt det där från din sida. Ena stunden , ja det har varit så i andra trådar, så uppför du dig och skriver på ett sätt så många har dragit sig för att gå in och skriva- många tassar på tå för att inte skriva fel eller trampa på din tå.

Det resulterade till slut i att det blev ganska få inlägg i dina trådar vilket var självförvållat, och då skrev du att ingen brydde sig eller ville peppa dig och att du hade läst andra trådar och där andra blev uppbackade och hjälpta.
 
Jag tror alla fattar att du gapar och svär för att du inte mår bra. Det fattar jag också.
Men jag tycker att där kan man eller nu då som jag säga till: -Du uppfattas som otrevlig i vissa inlägg.

Det blir lite märkligt det där från din sida. Ena stunden , ja det har varit så i andra trådar, så uppför du dig och skriver på ett sätt så många har dragit sig för att gå in och skriva- många tassar på tå för att inte skriva fel eller trampa på din tå.

Det resulterade till slut i att det blev ganska få inlägg i dina trådar vilket var självförvållat, och då skrev du att ingen brydde sig eller ville peppa dig och att du hade läst andra trådar och där andra blev uppbackade och hjälpta.
För att jag inte mår bra nu pågrund av att några av er verkar helt helt HELT in riktade på att ni inte ens vill försöka fatta det jag menar utan bara säga allt jag gör fel. Och såklart blir jag frusterad då men det får jag inte bli. Och jag får inte säga att nån upp fattas som o trevlig eller att den inte lyssnar men ni får säga det.
 
Och det finns INGET jag hatar så mycket som att bli be handlad så att andra an tyder saker eller skriver saker och helt vägrar förklara vad dom menar. Men tydligen så är det jätte fel att bli frusterad då. Men förlåt att jag ville förstå vad ni menade då fast ni kanske bara ville hacka och göra så jag mådde skit
 
Och förresten så tycker jag att du är o trevlig också som inte förklarar vad du menade heller men ni kanske har som hobby att få andra att må skit så isåfall grattis då att ni har lyckats idag också

Ok, vad gäller patient om du syftar på det så svarade du mig i ett inlägg där jag skrev typ : -och annan hjälp. Annan hjälp är olika delar av sjukvården och då är man patient, jag borde såklart varit tydligare där.
 
För att jag inte mår bra nu pågrund av att några av er verkar helt helt HELT in riktade på att ni inte ens vill försöka fatta det jag menar utan bara säga allt jag gör fel. Och såklart blir jag frusterad då men det får jag inte bli. Och jag får inte säga att nån upp fattas som o trevlig eller att den inte lyssnar men ni får säga det.
Vet du vad? Det har du fått för dig. Ingen vill dig ont och om du inte mår bra av att jag skriver här så poppar jag ur tråden. Och du kan inte skylla ditt mående på någon här , alla vill dig väl men du är i nuläget noll mottaglig och ser fiender med noll förståelse/ läskunnighet etc överallt. Så är det inte. Krya på dig.
 
Hej. Det här är Emmas mamma Madde som önskar få skriva några rader i Emmas ställe.

Jag förstår att ni läser Emmas inlägg som ilska och "bråk". För oss som känner Emma är det dock tydligt att det inte alls handlar om ilska eller en vilja att såra någon annan, utan om en väldig frustration och sorg kring att inte känna sig förstådd eller hörd.

Emma är, som ni vet, en ung tjej som försöker navigera bland alla sociala koder. Hon är intelligent och empatisk, och också plågsamt medveten om sina svårigheter inom just den sociala biten. För Emma har det känts tryggare att försöka "umgås" och träna på det sociala samspelet online, där hon på ett sätt kan "gömma" sig lite bakom skärmen. Tyvärr blir ju det också begränsande för henne när frustrationen och uppgivenheten tar överhanden, och hon inte kan förmedla sig så väl i text som hon innerst inne önskar göra.

Jag vet inte om mitt inlägg hjälper något, men min förhoppning är att det kan ge er en viss förståelse för Emmas perspektiv. Jag hoppas också att det kan fungera som en ursäkt för min dotters räkning, om hon gjort någon ledsen eller upprörd. Jag kan med säkerhet säga att det aldrig varit hennes avsikt.

Mvh Madde
Emmas mamma
 
Nu vill jag bara göra ett sista försök fast jag vet att jag inte borde. Men jag tror inte att såmånga läser dethär ändå för ni har nog redan eran upp fattning hur jag är och vill inte läsa det jag skriver nu.
Men det som är att jag blir så himla frusterad är ifall jag skriver en sak så är det som ingen fattar vad jag skriver utan att alla miss förstår o avsett hurmycket jag försöker förklara. Och när andra verkar som dom tycker att dom vet hur jag tänker mera än jag vet det och bara skriver hur jag ÄR och hur jag tänker fast dom inte har nån aning om det.
Som att i denhär tråden så blev jag jätte frusterad för det verkar inte som nån fattade när jag försökte förklara att ensam känslan inte handlar om att ha ett samman hang som jag är accepterad eller att jag hatar migsjälv. Men även fast jag försökte förklara det så verkade ingen fatta. Och det kanske ingen annan kan fatta ifall inte ni har känt så nångång men jag tycker ändå att man kan acceptera ifall nån säger att det är så för den.
Och sen att vissa började skriva att jag ska ändra hur jag tänker och att jag väljer att må dåligt och såna saker. Och att dom menade att hjälpa även fast jag flera gånger skrev att det inte hjälper och jag inte frågade om såna tips. Och då känns det igen inte som att nån lyssnar på mig om man ändå bara fortsätter säga att det är att jag vill läsa att alla har kritik om mig. Fast det inte är så men om ingen lyssnar på mig så vet iallafall inte jag hur jag ska ta det förutom som att ingen lyssnar på mig.
Och att när jag försökte förklara att jag blev jätte ledsen och frusterad och varför så var det igen fel och att jag skyller att jag mår dåligt på andra. Och det gör jag inte men jag HATAR att bli miss förstådd helatiden och därför försökte jag förklara varför jag blev ledsen. Och då blev som svaret eller re aktionen på det att ändå ingen kunde försöka förklara. Och jag fattar att det säkert är jag som inte kan alla regler hur man är och vad man menar och sånt. Men jag fattar ändå inte hur det inte kan vara att man vill göra den ledsen då om man får en förklaring fast man bara skiter i den.
Och sista saken att exakt det att nån säger eller skriver saker som jag blir jätte på verkad av och blir ledsen och allt sånt och att den sen iggnorerar mig är en av dom största triggersarna för mig som jag mår extremt extremt dåligt av. Och det visste ju säkert inte ni men vill ändå skriva det bara för en förklaring varför ni tror eller tycker att jag är dum och arg och o möjlig. Men det är inte så utan att jag VILL förstå vad andra menar och mest av allt att jag inte vill bli miss förstådd och att andra inte lyssnar på mig för dom har en så be stämd tanke hur dom tror att jag är.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 784
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag har hört om autism är att många som har det har mera känsla om rätt och fel motför andra. Men det stämmer ju inte för...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
3 991
Senast: emma-vsm
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 569
Senast: Flixon
·
L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 274
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mat till kräsen liten valp
  • Kattbilder #9
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp