Back in the days!

[Seabaz]

Har tänkt ett tag att posta den här tråden. En tråd vi kan dela med oss av tokigheter som var helt normalt "back in the days". Crazy saker vi gjort, saker som fungerade då men nu skulle man aldrig ens tänka tanken etc...
Jag gillar verkligen att höra historier från förr!


En jag kommer att tänka på själv som exempel, det måste ha varit sent 90-tal. Vi var ett sammansvetsat gäng med inackorderingar i allas vår tränares stall. Nu skulle vi alla på 2-dagars tävling och jag var väl runt 14 år. Jag och en till i stallet fick låna tränarens gamla enaxlade värmlandsvagn och min stallkamrat som var 17-18, hennes mamma skulle köra oss i sin gamla bil, minns inte märke.
Hon hade aldrig kört med släp innan. Inget konstigt, det är ju bara 3 mil dit vi ska!

Så in lastar vi mitt engelska fullblod på 550kg+ och kamratens arab på 420kg+. In med all utrustning och foder i bakluckan på bilen och vi börjar rulla trögt. Glider nästan ner i diket efter 500m då mamman inte har koll på att släpet är bredare än bilen, dottern skriker, jag grinar i baksätet och morsan svär högt att vi ska hålla käften eller så kan vi ladda ur nu och rida resten av vägen.

Vi kom fram till slut helt oskadda. Minns inte hur tävlingarna gick men kommer aldrig glömma bilresan dit!

Tror inte man skulle lasta två stora hästar i ett sånt släp idag och dra med en bil som knappt orkade dra det haha. Alltid var inte bättre förr, men kul minne

 

[Roheryn]

Jag håller ju på med islandshästar och stötte på dem redan som barn. Då, i tidiga 80-talet, när man inte visste så mycket om rasen och man dessutom inte var så långt framme vad gäller ridundervisning, forskning etc. på Island, så cirkulerade det de mest befängda "sanningar" om islandshästen, till exempel:

"Man får inte skritta uppsuttet, då blir de lata!" (man skulle helst sitta upp i stallet - utan hjälm - och fara iväg i full fräs i oklar gångart, förhoppningsvis komma levande tillbaka och sen ställa in hästen - fortfarande flåsande som en blåsbälg - i stallet och klappa sig själv på axeln för att man ridit som en riktig islänning!

"Klappa inte hästen, då blir den för tam!" Jojo, de första hästarna som kom från Island var definitivt mer vilda än tama och sprang nog mer på spändhet och rädsla än för att de hade lärt sig något om skänklar och hjälper...

"Rid inte hästen i form, då får den för mycket ryggmuskler och tölten förstörs!" Lyckligtvis är nu stjärnkikarnas tid förbi, vi rider våra hästar i vettig form och de töltar minsann ändå - utan att tappa överlinjen!

"Islandshästen får inte bli för stor - hästar som är över 140 cm kan inte tölta!" Eh? Jag har tre hästar i stallet som är över 140 cm och de är utmärkta töltare alla tre! Skulle kanske till och med tro att den störste kommer att bli vår bästa töltare

....and the list can go on and on...

 

[grodan21]

Jag håller ju på med islandshästar och stötte på dem redan som barn. Då, i tidiga 80-talet, när man inte visste så mycket om rasen och man dessutom inte var så långt framme vad gäller ridundervisning, forskning etc. på Island, så cirkulerade det de mest befängda "sanningar" om islandshästen, till exempel:

"Man får inte skritta uppsuttet, då blir de lata!" (man skulle helst sitta upp i stallet - utan hjälm - och fara iväg i full fräs i oklar gångart, förhoppningsvis komma levande tillbaka och sen ställa in hästen - fortfarande flåsande som en blåsbälg - i stallet och klappa sig själv på axeln för att man ridit som en riktig islänning!

"Klappa inte hästen, då blir den för tam!" Jojo, de första hästarna som kom från Island var definitivt mer vilda än tama och sprang nog mer på spändhet och rädsla än för att de hade lärt sig något om skänklar och hjälper...

"Rid inte hästen i form, då får den för mycket ryggmuskler och tölten förstörs!" Lyckligtvis är nu stjärnkikarnas tid förbi, vi rider våra hästar i vettig form och de töltar minsann ändå - utan att tappa överlinjen!

"Islandshästen får inte bli för stor - hästar som är över 140 cm kan inte tölta!" Eh? Jag har tre hästar i stallet som är över 140 cm och de är utmärkta töltare alla tre! Skulle kanske till och med tro att den störste kommer att bli vår bästa töltare

....and the list can go on and on...

Min första kontakt med islandshästar var i början på 00-talet, de hästarna fick vi inte borsta för så klara inte pälsen regn/snö???!

 

[lingonben]

Jag håller ju på med islandshästar och stötte på dem redan som barn. Då, i tidiga 80-talet, när man inte visste så mycket om rasen och man dessutom inte var så långt framme vad gäller ridundervisning, forskning etc. på Island, så cirkulerade det de mest befängda "sanningar" om islandshästen, till exempel:

"Man får inte skritta uppsuttet, då blir de lata!" (man skulle helst sitta upp i stallet - utan hjälm - och fara iväg i full fräs i oklar gångart, förhoppningsvis komma levande tillbaka och sen ställa in hästen - fortfarande flåsande som en blåsbälg - i stallet och klappa sig själv på axeln för att man ridit som en riktig islänning!

"Klappa inte hästen, då blir den för tam!" Jojo, de första hästarna som kom från Island var definitivt mer vilda än tama och sprang nog mer på spändhet och rädsla än för att de hade lärt sig något om skänklar och hjälper...

"Rid inte hästen i form, då får den för mycket ryggmuskler och tölten förstörs!" Lyckligtvis är nu stjärnkikarnas tid förbi, vi rider våra hästar i vettig form och de töltar minsann ändå - utan att tappa överlinjen!

"Islandshästen får inte bli för stor - hästar som är över 140 cm kan inte tölta!" Eh? Jag har tre hästar i stallet som är över 140 cm och de är utmärkta töltare alla tre! Skulle kanske till och med tro att den störste kommer att bli vår bästa töltare

....and the list can go on and on...

Ja gud jag minns mina första uteritter på islänningar i mitten av nittiotalet "Tölta är enkelt, alla kan göra det" hojtades det och så blev en tillsagd att rida med superkorta tyglar och högt buren hand. Det kändes inte riktigt rätt...

 

[chandelier]

Travare behövdes inte ridas in det gick så bra ändå så minns rätt syrran blev uppslängd på en treårig hingst och ut på snabbjobb. "Håll dig bakom sulkyn så går det bra!" Var direktiven hon fick. Fullständigt livsfarligt... men det gick bra och jag hoppas att det snarare var en oansvarig hästägare än vedertagen sanning

 

[Lillgrådis]

Det säger kanske mer om mitt ungdomliga oförstånd än tidsandan, men sommaren 1985 var jag femton år och hade nyss gått från b-ponny/gotlandsruss till stor häst/halvblod.

Eftersom jag ramlat av ett par gånger när halvblodet skulle ridas in som treåring (1984) så hade han varit iväg på inridning drygt en månad under våren 1985. Men jag var fortfarande ganska rädd och nervös för att börja med en så stor unghäst, vilket jag då kände var mest skamligt och mitt fel, men nu betydligt mer begripligt eftersom jag egentligen kunde väldigt lite och det var en (alltför) svår övergång.

Som ett drastiskt steg i att komma över denna rädsla så tog jag därför och red ut helt själv en väldigt tidig sommarmorgon med min stora fyraåring, utan att berätta för någon vart jag skulle. Och för att verkligen spänna bågen så valde jag också det som var den längsta långrundan då, på mer än 1 1/2 timmes ridning. För att komma till och från målet behövde man bland annat rida över en obevakad järnvägsövergång (huvudspåret mellan Malmö - Göteborg) där järnvägen korsade grusvägen som jag red på. Men det var ju "bara att göra", om man red ut på sidan över själva rälsen för att minska risken att en hov skulle trampa ner i mellanrummen i själva övergången och fastna... (russet och kompisars ponnyer hade passerat där många gånger förut)

Turligt nog gick detta huvudlösa äventyr bra och utan avramling eller skenfärder. Och den där morgonrundan blev också en vändning där jag och hästen teamade ihop oss väldigt mycket under många år därefter. Men hade jag nu varit förälder till en femtonåring som gjort något motsvarande så hade jag nog varit beredd att bara lägga ner hela hästgrejen direkt. Fast 1985 var det mer "jaha oj då det var ju en lång runda ni varit ute på, vi undrade var ni var, vad roligt att allt gick bra" när vi kom hem, utan att ha hunnit efterlysas.

 

[Digbil]

Travare behövdes inte ridas in det gick så bra ändå så minns rätt syrran blev uppslängd på en treårig hingst och ut på snabbjobb. "Håll dig bakom sulkyn så går det bra!" Var direktiven hon fick. Fullständigt livsfarligt... men det gick bra och jag hoppas att det snarare var en oansvarig hästägare än vedertagen sanning

Alltså kanske inte direkt ut på snabbjobb men annars var det inte så himla långt ifrån.
Jag har "ridit in" många travare i min ungdom.

 

[WildHorse]

Travare behövdes inte ridas in det gick så bra ändå så minns rätt syrran blev uppslängd på en treårig hingst och ut på snabbjobb. "Håll dig bakom sulkyn så går det bra!" Var direktiven hon fick. Fullständigt livsfarligt... men det gick bra och jag hoppas att det snarare var en oansvarig hästägare än vedertagen sanning

Mja, sanning med modifikation. Travare är löjligt lätta att "sitta in", för lätta för deras eget bästa ibland ärligt talat. Det går ofta bra att bara hoppa upp.

Sitta in är dock inte samma som att rida in, upplever att folk ibland "utnyttjar" hur lätta de är att sitta in och därför går för fort fram med dem bara för att de är så snälla.

 

[Luff]

1987-88 fodrade, mockade och skötte jag ensam, varje vardag, allt i ett stall med 58 hästar, varav 27 var hingstar. Fick hjälp på skollov och helger, var ledig varannan helg. Jobbade alltså 12 dagar, ledig 2. Jävlar vad jag var bra på att mocka effektivt.

 

[Fd Diabetikern]

Min tränare red från Skövde till Skara ca 3 mil till tävling. Hoppade några klasser red hem. Detta var nog 70-tal

Vi red till grannstaden och hade träning pga att vi inte hade någon transport Jag på min B-ponny mamma på en lånehäst Western. Sent 80-tal jag vart inte gammal.

Vitlök botade allt hos hästar. Mögligt hö? ge lite vitlök så löser det sig. Hörde flera under uppväxten som gjorde så.

Alla gånger vi stod på vintern i billingebacken lastade ut ponnyn och mamma hängde sig på huven så vi kunde ta oss upp för backen. Jag fick leda ponnyn bredvid och lasta när vi kommit upp.

Har massor med exempel men kommer inte på fler nnu

 

[Roheryn]

Min första kontakt med islandshästar var i början på 00-talet, de hästarna fick vi inte borsta för så klara inte pälsen regn/snö???!

Intressant.... Min (numera ganska långa) erfarenhet av islandshästpäls säger snarare att pälsen får bättre motståndskraft om den blir någorlunda regelbundet borstad. Ihopklibbad päls som varit blöt och smutsig isolerar betydligt sämre än en ren päls med separerade hårstrån, liksom. Men ja, det där påståendet har jag också hört relativt många gånger!

 

[Habina]

Det mesta jag gjorde förr gör mig ledsen, för jag var så okunnig. Tex ha hästen ensam i spilta.

Men nåt lite roligt var att jag fick lära mig när jag precis fått hästen att den skulle ha filmjölk. Superviktigt! Ett halvt paket lördag och ett halvt söndag. Det var bra för magen och skyddade mot mask.

 

[Capybara]

En gubbe betalade min pappa för ett uppdrag i shetlandsponny i stället för i pengar (det här var 1985). Femårig shettis till femårigt barn (jag). Jättebra deal Oj vad jag åkte av som barn.

 

[Novisis]

Jag håller ju på med islandshästar och stötte på dem redan som barn. Då, i tidiga 80-talet, när man inte visste så mycket om rasen och man dessutom inte var så långt framme vad gäller ridundervisning, forskning etc. på Island, så cirkulerade det de mest befängda "sanningar" om islandshästen, till exempel:

"Man får inte skritta uppsuttet, då blir de lata!" (man skulle helst sitta upp i stallet - utan hjälm - och fara iväg i full fräs i oklar gångart, förhoppningsvis komma levande tillbaka och sen ställa in hästen - fortfarande flåsande som en blåsbälg - i stallet och klappa sig själv på axeln för att man ridit som en riktig islänning!

"Klappa inte hästen, då blir den för tam!" Jojo, de första hästarna som kom från Island var definitivt mer vilda än tama och sprang nog mer på spändhet och rädsla än för att de hade lärt sig något om skänklar och hjälper...

"Rid inte hästen i form, då får den för mycket ryggmuskler och tölten förstörs!" Lyckligtvis är nu stjärnkikarnas tid förbi, vi rider våra hästar i vettig form och de töltar minsann ändå - utan att tappa överlinjen!

"Islandshästen får inte bli för stor - hästar som är över 140 cm kan inte tölta!" Eh? Jag har tre hästar i stallet som är över 140 cm och de är utmärkta töltare alla tre! Skulle kanske till och med tro att den störste kommer att bli vår bästa töltare

....and the list can go on and on...

- Islandshästar kan inte hoppa. Och försöker man hoppa med dem så förstörs tölten.
- Islandshästar kan inte köras för då förstörs tölten.

Och på tal om tölten så "startade" man den genom att sätta sig långt bak i sadeln, höja händerna och dra fram benen.

 

[Fabian In Memoria]

Ja gud jag minns mina första uteritter på islänningar i mitten av nittiotalet "Tölta är enkelt, alla kan göra det" hojtades det och så blev en tillsagd att rida med superkorta tyglar och högt buren hand. Det kändes inte riktigt rätt...

Och dessutom skulle man på mitt "turridningsställe" piska med det långa dressyrspöet på baken i takt med varje steg. Varje steg!

 

[Roheryn]

- Islandshästar kan inte hoppa. Och försöker man hoppa med dem så förstörs tölten.
- Islandshästar kan inte köras för då förstörs tölten.

Jepp, har hört båda - och lugnt hoppat vidare med mina hästar (bra hålla-reda-på-benen-övning och bra sätt att stärka galoppen, jag brukar/brukade dock löshoppa). Och jag har och har haft många vänner genom åren som kört sina islandshästar - med bibehållen tölt!

Och på tal om tölten så "startade" man den genom att sätta sig långt bak i sadeln, höja händerna och dra fram benen.

Du har väl sett bilder på "gammal isländsk bonnastil"? Stolsits for the win!

 

[Roheryn]

Och dessutom skulle man på mitt "turridningsställe" piska med det långa dressyrspöet på baken i takt med varje steg. Varje steg!

Den var faktiskt HELT ny för mig! När jag kom in i islandshästvärlden ansågs det snarare att om man behövde spö så var hästen för lat!

 

[Nota]

Travare behövdes inte ridas in det gick så bra ändå så minns rätt syrran blev uppslängd på en treårig hingst och ut på snabbjobb. "Håll dig bakom sulkyn så går det bra!" Var direktiven hon fick. Fullständigt livsfarligt... men det gick bra och jag hoppas att det snarare var en oansvarig hästägare än vedertagen sanning

Är ju ofta så fortfarande vad gäller travare.

 

[Rosett]

Det här var inte så länge sen, omkring millennieskiftet.
Jag skötte en unghäst och var ofta ensam i stallet, utan telefon. En gång glömde jag stänga ett fönster, kom på det kl 23:30 så tog cykeln till stallet utan att meddela nån, gick in i boxen och stängde fönstret och cyklade hem igen.
Tur att det var en lugn och snäll unghäst, i värsta fall hade nån hittat mig skadad morgonen efter.

Red ut med en annan häst (hade inte berättat för nån vart jag skulle rida), fint väder, härligt humör, stigen gick genom en tunnel. Halvvägs inne i tunneln kom jag på att ojdå, den är rätt smal! Så hade hästen blivit rädd och slängt sig runt hade det gått illa. Som tur var så var det en äldre, lugn häst.

Öht, så sa jag aldrig till nån vart jag skulle rida. En del stall har ju en whiteboard där man ska skriva men dessa stall hade inget sånt. Minns inte att nån nånsin sa till mig heller, vart de skulle rida.

 

[Fabian In Memoria]

Den var faktiskt HELT ny för mig! När jag kom in i islandshästvärlden ansågs det snarare att om man behövde spö så var hästen för lat!

Hm, kanske var det så att samtliga hästar på detta ställe kunde klassas som lata...