Bästa resa eller semester

[Hippocampus]

Utan egentlig inbördes ordning.

En universitetsexkursion i tropisk ekologi till Borneo. Helt sjukt fantastiskt. Var bla på en forskningstation ute i orörd regnskog där vi såg helt vilda orangutanger passera förbi i träden på morgnarna när vi åt frukost. Efter kursen stannade nästan hela gruppen kvar och åkte och dök och snorklade vid Sipadan. Wooooow säger jag bara.

Alla mina resor till Namibia. Både jobb och semester. Har varit där säkert 10 gånger (har helt ärligt tappat räkningen...) Älskar landet och naturen. Kanske min andra resa dit toppar de andra, då det var under den resan jag och min numera make blev ett par. Fruktansvärt roligt hade vi också, och jag kan fortfarande skratta högt när jag tänker på vissa händelser.

Så avundsjuk! Alltid drömt om Borneo! Aldrig kommit dit Hur ska man lägga upp en resa där? Kinabatang, Sandakan? Var kan man se djur osv bäst? Finns ju några ställen som är jättedyra men ganska orört (forskingsstation?) men är det värt det för en amatör?

 

[Iamia]

Så avundsjuk! Alltid drömt om Borneo! Aldrig kommit dit Hur ska man lägga upp en resa där? Kinabatang, Sandakan? Var kan man se djur osv bäst? Finns ju några ställen som är jättedyra men ganska orört (forskingsstation?) men är det värt det för en amatör?

Jag är nog egentligen inte rätt person att fråga eftersom jag bara varit där en gång och då var ju allt arrangerat (pga att det var en exkursion). Det var dessutom...eeeh...ungefär 15 år sedan (herregud! ). Men eftersom jag älskar att tänka på resan så försöker jag lite! Vi var på många intressanta ställen men några sitter extra hårt fast i minnet och dessa hade jag hemskt gärna återvänt till. Googla namnen och förundras!

Vi var bara i malaysiska delen av Borneo. Flög till Kuching (Sarawak), som jag kommer ihåg det var det en rätt trevlig stad. Besökte bla Bako National Park, med näsapor, makaker, mangroveskog och massor av annan intressant natur. Lite äventyrlig resa dit i båt. Flög sedan vidare till östra delen av ön (Sabah). Gick/klättrade upp på Mt Kinabalu (4095m högt berg). Rekommenderas verkligen! Jättehäftig natur på väg upp och det var en nästan religiös upplevelse att stå på toppen där över molnen en tidig morgon och få se solen gå upp. Blir tårögd av att tänka på det än idag... Otroligt speciell natur där man kan se i stort sett hela gradienten från regnskog över molnregnskog till kalt berg. Har hört att det blivit dyrare och krångligare att gå upp där på senare tid. Har ingen koll på exakt hur mycket, dock. Hade jag åkt dit igen hade det dock varit värt rätt mycket för mig att göra om det - det var verkligen magiskt. Sedan Danum Valley Field Centre, mitt i ett område av orörd regnskog. Stället med frukostorangutangerna. Vi såg (och hörde!) en hel del andra djur också såklart, tex elefanter. Detta stället är ju främst för forskare, men tror det gick att boka in sig som vanlig turist också om det fanns plats ledigt. Vet ej hur det är nu. Däremot finns det en turistlodge en bit därifrån som också verkade vara bra (då). Till slut då Sipadan... För snorkling/dykning. Bara googla och åk dit! (Men hoppa gärna över Semporna (staden man åker ut till öarna ifrån) så mycket det går - den upplevde iaf jag som otrevlig och osäker.)

Rent generellt är det ju inte så lätt som man kan tro att se (stora) djur i en regnskog. Men om man är naturintresserad skulle jag personligen helt klart rekommendera att åka till ett relativt orört område. Det är en otrolig upplevelse (som det kanske dessutom inte finns möjlighet att se för all framtid - jädrarns vad mycket palmoljeplantager vi såg redan då när vi åkte buss... ). Sedan finns ju tex det där räddningscentret för orangutanger som jag glömt vad det heter som man kan besöka. Eller flodturer på Kinabatangan. Men jag har inte varit på något av det. Ett annat plus är ju förresten att de flesta pratar engelska.

Nu fick jag kanske inte med det du egentligen ville veta, men jag flöt bara med min hjärna...

 

[Bapelsin]

Jag var i Gambia för två år sedan. Det var den mest fantastiska resan! Vi blandade häng på stranden och vid poolen med utflykter så som safari i Senegal, en trip ut på landsbygden där vi hälsade på en familj och åt middag med dem och vi delade ut pennor och block till barnen som var påväg hem från skolan, stora häftiga marknader fyllda av färger och lukter, smaker och ljud och häftigast av allt vi besökte en skola och delade ut skolmaterial och plåster och annat som behövs i en första hjälpen-låda. Det var sååå häftigt och barnen var så fina och glada! De sjöng och dansade, och flera av dem hade aldrig sett vithyade människor förut och var helt fascinerade och tog på oss och i våra hår. Som bonus på resan lärde vi känna ett gäng locals som bjöd in oss på födelsedagsfest på stranden med trummor, god mat, lokal öl och mycket dans.
Kan verkligen rekommendera Gambia som resmål. Billigt att åka dit på charter (mallispris typ) och väldigt billigt att leva där. Och 100%
Så fort vi får röra oss i världen igen kommer jag åka tillbaka

 

[Milosari]

Jag tycker att det är helt omöjligt att välja en ensam resa. Jag hade förmånen att resa väldigt mycket som barn, men valde bort resandet som ung vuxen när de flesta reser mycket, för att återuppta resandet som medelålders småbarnsförälder.

Från barndomen minns jag särskilt en resa till Ungern. Vi var först igenom Polen och hälsade på vänner där, sedan vidare genom dåvarande Tjeckoslovakien och sedan till Tokaj och där paddlade vi kanot på floden Tisza.

En annan resa gick till Turkiet, till någon avlägsen by. Vi hyrde in oss hos en familj och fick följa med upp i bergsbyarna för att bevittna rituella ceremonier. Det var alltså vandring som gällde och jag minns att det var så extremt kallt i bäckarna trots hög lufttempereratur. Men kanske är en av anledningarna till att jag minns just denna resa att jag fick en god vän i en by, och året efter fick jag reda på att hon blivit bortgift. Då var vi 13 år.

I vuxen ålder får jag säga att Thailand har gjort störst intryck och kanske särskilt ön Koh Muk. Oansenlig, lite småsmutsig, men satan vilken god mat. Och vattnet! Jag blev nästan tårögd av lycka när jag insåg hur varmt vattnet var. Kanske att första kvällen på stranden på fastlandet räknas till min bästa någonsin.

 

[EmmaBovary]

Jag var i Gambia för två år sedan. Det var den mest fantastiska resan! Vi blandade häng på stranden och vid poolen med utflykter så som safari i Senegal, en trip ut på landsbygden där vi hälsade på en familj och åt middag med dem och vi delade ut pennor och block till barnen som var påväg hem från skolan, stora häftiga marknader fyllda av färger och lukter, smaker och ljud och häftigast av allt vi besökte en skola och delade ut skolmaterial och plåster och annat som behövs i en första hjälpen-låda. Det var sååå häftigt och barnen var så fina och glada! De sjöng och dansade, och flera av dem hade aldrig sett vithyade människor förut och var helt fascinerade och tog på oss och i våra hår. Som bonus på resan lärde vi känna ett gäng locals som bjöd in oss på födelsedagsfest på stranden med trummor, god mat, lokal öl och mycket dans.
Kan verkligen rekommendera Gambia som resmål. Billigt att åka dit på charter (mallispris typ) och väldigt billigt att leva där. Och 100%
Så fort vi får röra oss i världen igen kommer jag åka tillbaka

Visa bifogad fil 65921

Osäker på hur man ska framföra detta utan att bara låta dryg, det går kanske inte. Det är på alla vis positivt och bra att på något vis hjälpa till och samtidigt ha en fin upplevelse, det vänder jag mig inte emot! Men efterlyser kanske lite nyansering, det här med fokuset på att barnen blev fascinerade av en person med vit hy etc, det blir lite för likt fenomenet white savior-complex. Menar egentligen inte att kritisera dig och din resa, utan fenomenet och hur man kanske kan ändra vissa ordval för att ta ett steg ifrån det.

 

[Bapelsin]

Osäker på hur man ska framföra detta utan att bara låta dryg, det går kanske inte. Det är på alla vis positivt och bra att på något vis hjälpa till och samtidigt ha en fin upplevelse, det vänder jag mig inte emot! Men efterlyser kanske lite nyansering, det här med fokuset på att barnen blev fascinerade av en person med vit hy etc, det blir lite för likt fenomenet white savior-complex. Menar egentligen inte att kritisera dig och din resa, utan fenomenet och hur man kanske kan ändra vissa ordval för att ta ett steg ifrån det.

Ja, det har du kanske rätt i. Jag har inte tänkt på det på det sättet. Det var iaf både fint och lärorikt. Hade vi bara legat vid poolområdet hade jag inte haft en aning om hur folk lever på landsbygden. Men ja, man kanske ska vara mer noggrann i sina ordval när det gäller sånt här.

 

[EmmaBovary]

Ja, det har du kanske rätt i. Jag har inte tänkt på det på det sättet. Det var iaf både fint och lärorikt. Hade vi bara legat vid poolområdet hade jag inte haft en aning om hur folk lever på landsbygden. Men ja, man kanske ska vara mer noggrann i sina ordval när det gäller sånt här.

Skönt att du tog vad jag skrev på det sättet (tänkte på det under natten och var orolig för om jag lät för otrevlig...). Var liksom inte meningen att misstro dina intentioner, utan bara lyfta fenomenet, som jag själv var ganska omedveten om tills för x antal år sedan då det ingått i mina studier att bla. läsa Tintin i Kongo.

 

[Bapelsin]

Skönt att du tog vad jag skrev på det sättet (tänkte på det under natten och var orolig för om jag lät för otrevlig...). Var liksom inte meningen att misstro dina intentioner, utan bara lyfta fenomenet, som jag själv var ganska omedveten om tills för x antal år sedan då det ingått i mina studier att bla. läsa Tintin i Kongo.

När jag läste det igår kväll blev jag lite kränkt men när jag läste om det imorse lät det rimligt

Jag kan inte uttala mig om andra länder än Gambia, men där är det väldigt vanligt att barnen har västerländska ”sponsorer”. Skolan är gratis men barnen måste ha skoluniform vilket många familjer inte har råd med. Det gör att ”sponsorerna” är barnens enda chans till skolgång. Vi ”sponsrar” vår familj med skoluniformer till två av barnen och menskoppar (vilka är nästan mer uppskattade än skoluniformerna).

 

[escodobe]

Jag tycker att det är helt omöjligt att välja en ensam resa. Jag hade förmånen att resa väldigt mycket som barn, men valde bort resandet som ung vuxen när de flesta reser mycket, för att återuppta resandet som medelålders småbarnsförälder.

Från barndomen minns jag särskilt en resa till Ungern. Vi var först igenom Polen och hälsade på vänner där, sedan vidare genom dåvarande Tjeckoslovakien och sedan till Tokaj och där paddlade vi kanot på floden Tisza.

En annan resa gick till Turkiet, till någon avlägsen by. Vi hyrde in oss hos en familj och fick följa med upp i bergsbyarna för att bevittna rituella ceremonier. Det var alltså vandring som gällde och jag minns att det var så extremt kallt i bäckarna trots hög lufttempereratur. Men kanske är en av anledningarna till att jag minns just denna resa att jag fick en god vän i en by, och året efter fick jag reda på att hon blivit bortgift. Då var vi 13 år.

I vuxen ålder får jag säga att Thailand har gjort störst intryck och kanske särskilt ön Koh Muk. Oansenlig, lite småsmutsig, men satan vilken god mat. Och vattnet! Jag blev nästan tårögd av lycka när jag insåg hur varmt vattnet var. Kanske att första kvällen på stranden på fastlandet räknas till min bästa någonsin.

Samma här, det är inte en fantastisk resa som står ut och överskuggar alla andra, det är olika delar av olika resor som häftiga.
Vi gjorde en långresa runt i turkiet när jag var barn, det var häftigt att vara två månader i ett land och se olika delar, första gången jag var i en regnskog med Gabbi härifrån när vi åkte till Tobago, hingstsläppet på Gotland, den galet vindögda pappan med två tonåringar vi snackade med på Tarfala, munken som flörtade med på ett kloster i Georgien, den övervintrande hippien med eget museum i källaren i Amsterdam, tonåringen med målade naglar i en jurta mitt ute i ingenstans när jag red i Kirgistan, dom barska musuemtanterna i Kiev som vägrade låta en hoppa över rum man inte var intresserad av, Prewalskis hästar och den fantastiska lilla markan i Tjernobyl som mest sålde korv, choklad, sprit och kondomer, Capadoccia i Turkiet när det fortfarande var rätt oorganiserat och man kunde gå runt hur som helst. När jag vaknade en morgon i husvagnen på en parkering i österike och såg berg med snö på IRL för första gången i mitt liv... Solvarma mullbär från trädet på hotellets innegård vid svarta havskusten i Turkiet. Att laga middag på stormkök brevid en rauk på en strand i Gotland. Sen finns det massa historier som är betydligt mer kul i efterhand än just då, som när vi sov 4 personer i en bil i tyskland, eller den gången då det hotell jag bokat (innan internets tid) inte längre fanns och jag fick jaga runt London i röd dag när allt var stängt för att hitta något inte skulle ta upp hela reskassan, eller när vi fick sova på busstationen i Leeds efter att ha missat sista tåget hem. Eller när hela familjen fick lifta från strömstad som barn när min pappa tappat bort bilen och inte kunde hitta den ens när vi fick åka polisbil och leta efter den, det visade sig att den inte alls var stulen utan bara borttappad.