Barn och julklappar (utbruten från Vad får dina barn i julklapp i år?)

[Mineur]

Hoppas att det inte är opassande att jag klampar in här som icke-förälder, men jag såg något klokt i Facebookgruppen Heja Livet igår och har delat det med de av mina vänner som har barn. Tycker att det var tänkvärt nog att dela även här!

 

[Hedinn]

Hoppas att det inte är opassande att jag klampar in här som icke-förälder, men jag såg något klokt i Facebookgruppen Heja Livet igår och har delat det med de av mina vänner som har barn. Tycker att det var tänkvärt nog att dela även här!

Visa bifogad fil 134366

Och som tillägg till det är det också bra att tänka på att inte uttrycka sig som att ”snälla barn får många/dyra julklappar” eller motsatsen - att man inte får julklappar om man inte är snäll. Både ekonomi men också religion/tradition kan ju påverka om barn får julklappar, så det där med att tomten besöker alla snälla barn kan också vara problematiskt.

 

[Imogen]

Hoppas att det inte är opassande att jag klampar in här som icke-förälder, men jag såg något klokt i Facebookgruppen Heja Livet igår och har delat det med de av mina vänner som har barn. Tycker att det var tänkvärt nog att dela även här!

Visa bifogad fil 134366

Jag har också sett den där delas några gånger varje år sen jag fick barn och jag måste säga att jag inte riktigt förstår grejen. Och att den känns komma från något brittiskt/amerikanskt perspektiv även om den cirkulerar på svenska.

Barn pratar om vad de fått i julklapp. Men barn som är så små att de tror på tomten återberättar det inte som att ”jag fick en nalle av mamma och ett tv-spel av tomten”. De pratar om vad de fått för saker, inte av vem. När de blir avundsjuka på varandra blir de det pga saken, inte pga vem man fått den från. Inte heller har de någon större uppfattning om ekonomiskt värde.

Det är ju inte heller bara det som är skillnad mellan olika familjer. Till en del kommer tomten på besök till andra inte. Till en del kommer han fyra gånger på olika platser. Till en del ger han klappar i julstrumpan på morgonen, hos en del ligger tomtens paket under granen.

Barn som är så stora att de pratar om vad de fått av vem och förstår skillnad i värde på olika klappar, de är så stora att de inte heller tror på tomten. Och fattar att det inte är tomten som är orättvisan i det hela.

Sen är jag ju iofs frågande till det här med att skriva att julklapparna är från tomten? Gör folk så? Alltså då inte att tomten kommer på besök med en julklapp utan att alla julklapparna är från tomten.

DÄREMOT är det givetvis jätteviktigt att lära sina barn om allas olika förutsättningar, varför det finns skillnader i hur mycket julklappar barn får och inte minst vad man kan göra åt saken.

 

[Imogen]

Och som tillägg till det är det också bra att tänka på att inte uttrycka sig som att ”snälla barn får många/dyra julklappar” eller motsatsen - att man inte får julklappar om man inte är snäll. Både ekonomi men också religion/tradition kan ju påverka om barn får julklappar, så det där med att tomten besöker alla snälla barn kan också vara problematiskt.

Men verkligen! Eller hota sina barn med att om du inte gör si eller så blir det inga julklappar…

Men det där med snälla barn borde folk sluta med i största allmänhet. En bebis som inte skriker är ”snäll”, en som gör det är dum då antar jag…

 

[Mineur]

Jag har också sett den där delas några gånger varje år sen jag fick barn och jag måste säga att jag inte riktigt förstår grejen. Och att den känns komma från något brittiskt/amerikanskt perspektiv även om den cirkulerar på svenska.

Barn pratar om vad de fått i julklapp. Men barn som är så små att de tror på tomten återberättar det inte som att ”jag fick en nalle av mamma och ett tv-spel av tomten”. De pratar om vad de fått för saker, inte av vem. När de blir avundsjuka på varandra blir de det pga saken, inte pga vem man fått den från. Inte heller har de någon större uppfattning om ekonomiskt värde.

Det är ju inte heller bara det som är skillnad mellan olika familjer. Till en del kommer tomten på besök till andra inte. Till en del kommer han fyra gånger på olika platser. Till en del ger han klappar i julstrumpan på morgonen, hos en del ligger tomtens paket under granen.

Barn som är så stora att de pratar om vad de fått av vem och förstår skillnad i värde på olika klappar, de är så stora att de inte heller tror på tomten. Och fattar att det inte är tomten som är orättvisan i det hela.

Sen är jag ju iofs frågande till det här med att skriva att julklapparna är från tomten? Gör folk så? Alltså då inte att tomten kommer på besök med en julklapp utan att alla julklapparna är från tomten.

DÄREMOT är det givetvis jätteviktigt att lära sina barn om allas olika förutsättningar, varför det finns skillnader i hur mycket julklappar barn får och inte minst vad man kan göra åt saken.

Jag har som sagt inte barn så jag vet inte hur pass applicerbart det är i praktiken, men jag tänker att det väl till exempel är ganska vanligt att barn skriver sina önskelistor till "tomten", även i Sverige? Det gjorde vi i alla fall under min uppväxt och då var det även ganska vanligt att paketen under granen hade "tomten" som avsändare, oavsett om mottagaren faktiskt trodde på det eller ej. Själv minns jag varken när jag trodde eller slutade tro på tomten, och jag kan heller inte minnas att jag någonsin påverkats negativt på det sätt som beskrivs i texten, men jag tyckte ändå att det kändes som en vettig påminnelse för de som det eventuellt är applicerbart på.

 

[Hedinn]

Sen är jag ju iofs frågande till det här med att skriva att julklapparna är från tomten? Gör folk så? Alltså då inte att tomten kommer på besök med en julklapp utan att alla julklapparna är från tomten.

Min pappa brukade skriva så på julklapparna han köpte till sig själv.

 

[Hedinn]

Jag har som sagt inte barn så jag vet inte hur pass applicerbart det är i praktiken, men jag tänker att det väl till exempel är ganska vanligt att barn skriver sina önskelistor till "tomten", även i Sverige? Det gjorde vi i alla fall under min uppväxt och då var det även ganska vanligt att paketen under granen hade "tomten" som avsändare, oavsett om mottagaren faktiskt trodde på det eller ej. Själv minns jag varken när jag trodde eller slutade tro på tomten, och jag kan heller inte minnas att jag någonsin påverkats negativt på det sätt som beskrivs i texten, men jag tyckte ändå att det kändes som en vettig påminnelse för de som det eventuellt är applicerbart på.

Ja, jag tänker ju att det inte behöver handla om huruvida man tror på tomten eller inte, men nog pratas det ofta om att det är tomten som kommer med julklapparna på jul, till alla snälla barn, och om då barn som inte får en massa julklappar (eller inte firar jul alls) får höra det är det såklart lätt hänt att de kan bli ledsna och fundera på varför inte de fått en massa paket av tomten, har de inte varit snälla nog?

Absolut att det är vettigt att prata med sina barn, men vi kan liksom inte lägga ansvaret på dem. Och för den fattiga familjen kanske det inte är jättekul att sitta och berätta för sin fyraåring att ”vi är fattiga, därför får inte du lika många julklappar som de andra barnen på din förskola som har föräldrar med mer välbetalda jobb”.

Det viktigaste är ju hur vi uttrycker oss i vardagen kring det hela.

Och inser nu att detta är ett väldigt sidospår, ska försöka bryta ut det!

 

[Kilauea]

Min pappa brukade skriva så på julklapparna han köpte till sig själv.

Det har jag med gjort .

 

[Imogen]

Jag har som sagt inte barn så jag vet inte hur pass applicerbart det är i praktiken, men jag tänker att det väl till exempel är ganska vanligt att barn skriver sina önskelistor till "tomten", även i Sverige? Det gjorde vi i alla fall under min uppväxt och då var det även ganska vanligt att paketen under granen hade "tomten" som avsändare, oavsett om mottagaren faktiskt trodde på det eller ej. Själv minns jag varken när jag trodde eller slutade tro på tomten, och jag kan heller inte minnas att jag någonsin påverkats negativt på det sätt som beskrivs i texten, men jag tyckte ändå att det kändes som en vettig påminnelse för de som det eventuellt är applicerbart på.

Ja kanske. För mig är det helt främmande att man bygger upp det som att all paketen kommer från tomten. Mina barn skriver också önskelistor som de kanske gett till någon tomte någon gång men vi har aldrig byggt upp illusionen om att paketen har en annan avsändare än inom familjen. Vore ju otroligt märkligt om de själva förväntas ge julklappar till andra, men själva får de från tomten

Jag tycker som sagt att det är massor man behöver fundera på som förälder kring jul när det gäller vad man förmedlar till sina barn. Men just detta kan jag inte se som problemet

 

[Imogen]

Absolut att det är vettigt att prata med sina barn, men vi kan liksom inte lägga ansvaret på dem. Och för den fattiga familjen kanske det inte är jättekul att sitta och berätta för sin fyraåring att ”vi är fattiga, därför får inte du lika många julklappar som de andra barnen på din förskola som har föräldrar med mer välbetalda jobb”.

Det jag menade när jag skrev det var att de som är de vars barn riskerar få mer från "tomten" hade ansvaret att prata med sina barn om allas olika förutsättningar. Barnen har såklart inget ansvar i det

 

[gulakatten]

Vi är så tråkiga föräldrar att vi nog aldrig ens kommer vilja lura i barnen att tomten finns. Vill inte ens göra hela den där nisse-grejen för att det känns så taskigt att lura i barnen saker som bara är påhitt.

 

[Imogen]

Vi är så tråkiga föräldrar att vi nog aldrig ens kommer vilja lura i barnen att tomten finns. Vill inte ens göra hela den där nisse-grejen för att det känns så taskigt att lura i barnen saker som bara är påhitt.

Det beror väl på hur man gör det ändå?

Vi har haft Nissedörr ett par år. Spekulerat med barnen kring vem den där Nissen kan vara. Att det är mamma eller pappa som är ”Nisse” har varit en teori många gånger. Vi har aldrigt nekat eller ljugit utan mer ställt motfrågor ”vad tror du”. Nu är de 6 och 8 och helt på det klara med att Nissen inte skriver sina brev på egen hand, men tycker ändå att Nissedörren är jätterolig, skriver brev och gör bus tillbaka till ”Nisse” osv. Och så märkligt när Nisses handstil plötsligt var helt annorlunda! Vem hade då varit nisse den natten?

Vi känner oss absolut inte taskiga

 

[gulakatten]

@Imogen Jag tror inte någon förälder skulle göra så om de kände sig taskiga av det . Jag förstår att alla gör på sitt sätt och för min del har jag ingen uppfattning alls om hur andra gör. Det är ju jättevanligt att säga att tomten finns och att säga att man inte vet varifrån nissen kommer. Men jag vill inte göra så .

 

[Imogen]

@Imogen Jag tror inte någon förälder skulle göra så om de kände sig taskiga av det . Jag förstår att alla gör på sitt sätt och för min del har jag ingen uppfattning alls om hur andra gör. Det är ju jättevanligt att säga att tomten finns och att säga att man inte vet varifrån nissen kommer. Men jag vill inte göra så .

Fast jag skrev ju att vi inte säger att vi inte vet varifrån Nissen kommer? Varför tycker du att vårt upplägg vore taskigt?

 

[gulakatten]

Fast jag skrev ju att vi inte säger att vi inte vet varifrån Nissen kommer? Varför tycker du att vårt upplägg vore taskigt?

Oj vad du missförstått! Jag menar inte att ni säger så, jag menar att det är vanligt att säga så = inget som jag tycker är konstigt eller knäppt eller elakt på något vis. Bara nåt som inte jag känner mig bekväm med.

Jag har ingen uppfattning om ert sätt. Alls. Precis som jag skrev har jag ingen åsikt om hur andra gör. Jag personligen vill inte vara en del i att lura i mitt barn nåt, även om det bara är indirekt med motfrågor etc. Så känner jag.

Det är inte kritik mot dig eller nån annan .

 

[Imogen]

Oj vad du missförstått! Jag menar inte att ni säger så, jag menar att det är vanligt att säga så = inget som jag tycker är konstigt eller knäppt eller elakt på något vis. Bara nåt som inte jag känner mig bekväm med.

Jag har ingen uppfattning om ert sätt. Alls. Precis som jag skrev har jag ingen åsikt om hur andra gör. Jag personligen vill inte vara en del i att lura i mitt barn nåt, även om det bara är indirekt med motfrågor etc. Så känner jag.

Det är inte kritik mot dig eller nån annan .

Det var nog jag som var ute efter annat än vad du trodde.

Om du skriver att du inte vill ha Nisse-dörr för att det känns taskigt att lura barnen så går det ju inte tolka på annat sätt än att du anser att det är taskigt att göra så. Hur det går ihop med ”det var inte kritik mot någon” har jag svårt att förstå.

MEN jag har inga som helst problem med att du har kritik mot mig eller någon annan. Det finns massor med saker där jag har kritik mot andra föräldrar och inte gör saker som andra gör för att jag tycker det är taskigt eller farligt eller vad det nu kan vara.

Därför undrade jag också om det här exemplet med Nissedörren inte beror på hur man gör det om det är taskigt eller ej och tog upp vårt exempel.

Jag undrar fortfarande vad i vårt exempel som du tycker skulle vara
taskigt och varför. Jag har inget som helst emot kritik och diskuterar det gärna! Jag tycker barnbemötande är både jätteviktigt och intressant och diskuterar gärna olika synsätt. Och det var därför jag ställde motfrågan. Men du behöver ju givetvis inte svara som du inte var intresserad av diskussionen

 

[soom]

Vi är så tråkiga föräldrar att vi nog aldrig ens kommer vilja lura i barnen att tomten finns. Vill inte ens göra hela den där nisse-grejen för att det känns så taskigt att lura i barnen saker som bara är påhitt.

Jag har en liknande inställning, har aldrig försökt lura i barnen att tomten eller nåt annat finns. 5-åringen är ändå fast övertygad om att det är på riktigt.
Jag har en gång försökt förklara för henne att påskharen inte finns, men det trodde hon inte på. Kände mig faktiskt mest taskig när jag försökte förklara verkligheten för henne och har sen dess bemött det på samma sätt som gud (en del tror, andra inte, vad tror du?)

I början av december berättade hon att dom hade hittat nissespår på förskolan. Och så berättade hon om nåt bus som nissen hittat på hos hennes kompis. Hon riktigt strålade, så spännande tyckte hon det var. Sen undrade hon varför ingen nisse ville bo hos oss. Så nu har vi en nissedörr. Jag har aldrig sagt att nissen är riktig, men visst uppmuntrar vi det genom att ha den där dörren och göra små bus. Det är typ det bästa som hänt henne, hon tycker det är SÅ roligt.

 

[gulakatten]

@soom Ja, vår dotter kommer få tro på det hon tror på. Om det så är gud eller tomten. Frågar hon vad vi tror kommer vi ju svara på det men för vår del får man tro på vad man vill. Däremot kommer inte vi att vara dem som säger att jultomten finns eller aktivt underhåller den tanken.

 

[Human]

Jag känner mig tvungen att erkänna att jag sa till min partner redan när jag var gravid med vårt första barn att det jag såg fram emot med föräldraskapet var att få upprätthålla tomtelögnen så länge som möjligt Är fortfarande väldigt pepp på det och känner mig inte ett dugg taskig.

 

[Praefatio]

Vi är så tråkiga föräldrar att vi nog aldrig ens kommer vilja lura i barnen att tomten finns. Vill inte ens göra hela den där nisse-grejen för att det känns så taskigt att lura i barnen saker som bara är påhitt.

Sådär tänkte jag också när äldsta var liten. Jag trodde liksom att jultomten (och tandfen, och annat som var ”taskigt att lura i barnen”) var något föräldrarna introducerade i barnets liv. Sedan började hon prata om jultomten alldeles av sig själv, i treårsåldern, med glittrande ögon och ansiktet lysande av pirrig förväntan. Och tandfen när hon tappade sin första tand. Och plötsligt insåg jag att det taskiga hade varit att inte spela med lite och låta henne känna den där förväntansfulla magin. Det hade varit brutalt att slå ner den naiva, underbara, barnsliga förundran med ett ”vet du, tomten är bara ett påhitt, han finns inte”. Eller ens ett ”jag tror inte på tomten”.

Jag har aldrig någonsin sagt rakt ut att varken jultomten eller tandfen finns. Däremot så lyssnar jag nyfiket på hennes egna fantasier, ställer följdfrågor och låter henne tro. Det gör hon fortfarande, sex år senare (även om hon i år, lite frågande sådär, har börjat säga att tomten nog inte finns… eller?).