Barn som slåss på försklan

Fast förskolepersonalen är ju förhoppningsvis så kompetenta att de kan hantera sin egen sekretess. "Vad gör ni åt att mitt barn blir slaget (av E)?" Och "Vad gör ni åt att E slår (mitt barn)?” Är exakt samma fråga och personalen ska ju såklart kunna formulera ett svar oavsett.

Det är ju inte heller så att personalen inte får nämna andra barn vid namn. Däremot får de ju inte diskutera andra barns förutsättningar och situation, men det är ju något annat.

Jag hade inlett med att säga att jag vet att ni inte får och ska diskutera andra barn och jag är medveten om att det kan finnas delar av detta som jag inte är medveten om eller ska känna till. Men vi behöver diskutera Rs situation där han inte vågar gå till förskolan på grund av hur han behandlas av E.

Sen är det upp till personalen att hålla diskussionen på rätt sida sekretessen. TS kan säga vad som helst utan att bryta mot någon sekretess.
Jo, givetvis kan man säga vad man vill. Man kan uttrycka det med 17 svordomar insprängda i ordflödet också och personalen ska fortfarande vara professionella.
Men poängen var att man kan bidra själv till att maximera möjligheten av ett konstruktivt samtal.

Nej, det är faktiskt inte samma fråga. Det är olika subjekt, olika fokus, olika perspektiv, olika problemformuleringar.
 
Jo, givetvis kan man säga vad man vill. Man kan uttrycka det med 17 svordomar insprängda i ordflödet också och personalen ska fortfarande vara professionella.
Men poängen var att man kan bidra själv till att maximera möjligheten av ett konstruktivt samtal.

Nej, det är faktiskt inte samma fråga. Det är olika subjekt, olika fokus, olika perspektiv, olika problemformuleringar.
Nu svarade du inte på ett av mina inlägg. Men jag kommer självklart ta upp allt sakligt, respektfullt och påpeka vad som också fungerar bra nu (vilket jag gjort i varje kontakt och mail vi hittills haft). Jag kommer inte anklaga någon, hänga ut någon eller skrika och svära. Jag är intressera av fakta och lösningar, för allas bästa. Men kommer inte acceptera att situationen fortgår som nu.
 
Nu svarade du inte på ett av mina inlägg. Men jag kommer självklart ta upp allt sakligt, respektfullt och påpeka vad som också fungerar bra nu (vilket jag gjort i varje kontakt och mail vi hittills haft). Jag kommer inte anklaga någon, hänga ut någon eller skrika och svära. Jag är intressera av fakta och lösningar, för allas bästa. Men kommer inte acceptera att situationen fortgår som nu.
Det har framgått av dina svar. Det jag svarade på börjar dra mot att vara en mindre viktig sidofråga i tråden. :)
 
Jag förstår också personalens dilemma då de måste se till alla barns behov.

Som jag skrev i något svar ovan så finns det fsk där de helt enkelt plockat ett barn till annat rum etc om det varit enda sättet att skydda övriga barn. Förstås inte permanent, utan i stunden.

Jag har också förstått det som att det finns en plan, men inte vad. Och det jag önskar är att de kan tillse att övriga barn i gruppen är trygga medan de löser problemet.

På vilket sätt tänker du att specialpedagogen ska hjälpa R? Annat än för att fysiskt hindra E att ge sig på honom.
Det är ju deras jobb att lösa det. Ingen här på forumet kommet att lösa det. Specialpedagoger har utbildning för att lösa problemet eller dra i rättt trådar
 
Det är ju deras jobb att lösa det. Ingen här på forumet kommet att lösa det. Specialpedagoger har utbildning för att lösa problemet eller dra i rättt trådar
Jag tror och hoppas att jag ingenstans har uttryckt att jag inte tycker att det är deras jobb att lösa, eller att någon på forumet ska lösa situationen. Jag sökte input och tankar inför möte om rådande situation. Jag är ödmjuk inför att det kan finnas tankar och förhållningssätt som jag själv inte tänkt på, och som kan vara av vikt att ha i beaktande inför förestående möte.

Absolut hoppas jag att specialpedagogen har adekvat kompetens, det säger dock inget om vad för plan som är tänkt eller används i realiteten. Samt att R fortsatt blir angripen av aktuellt barn. Jag tycker att det är bättre att specialpedagogen i så fall använder sin kompetens preventivt i situationen (dvs så att den ej uppstår för R) än på honom.
 
Jag tror och hoppas att jag ingenstans har uttryckt att jag inte tycker att det är deras jobb att lösa, eller att någon på forumet ska lösa situationen. Jag sökte input och tankar inför möte om rådande situation. Jag är ödmjuk inför att det kan finnas tankar och förhållningssätt som jag själv inte tänkt på, och som kan vara av vikt att ha i beaktande inför förestående möte.

Absolut hoppas jag att specialpedagogen har adekvat kompetens, det säger dock inget om vad för plan som är tänkt eller används i realiteten. Samt att R fortsatt blir angripen av aktuellt barn. Jag tycker att det är bättre att specialpedagogen i så fall använder sin kompetens preventivt i situationen (dvs så att den ej uppstår för R) än på honom.
Det är alltid mycket bättre att kommunicera direkt än via mail när det är problematiska frågor, så jättebra att det blir ett möte. Att specialpedagogen är inkopplad är också bra. Hen behöver få höra och se helheten.

Pedagogerna kan förhoppningsvis också ge svar på vad som händer vid lämningen när du försvunnit ur synhåll. Den frågan kan du förslagsvis ta med dig till mötet.

Jag tänker att det är rätt vanligt att barn i perioder inte vill bli hämtade eller lämnade på förskolan.
Det är också skrämmande vanligt att barn biter och slår varandra i den ålder som ditt barn är i. Väldigt många går igenom en sån fas och barn drabbas åt båda hållen. Naturligtvis ska och gör pedagoger vad de kan för att såna situationer inte ska uppstå.
Det betyder inte att man inte ska ta ditt barns upplevelse på allvar, absolut inte, men att det är bättre att prata med pedagogerna direkt. För har de varit bra hittills, så tror jag ni kan lösa situationen tillsammans.
 
Det är alltid mycket bättre att kommunicera direkt än via mail när det är problematiska frågor, så jättebra att det blir ett möte. Att specialpedagogen är inkopplad är också bra. Hen behöver få höra och se helheten.

Pedagogerna kan förhoppningsvis också ge svar på vad som händer vid lämningen när du försvunnit ur synhåll. Den frågan kan du förslagsvis ta med dig till mötet.

Jag tänker att det är rätt vanligt att barn i perioder inte vill bli hämtade eller lämnade på förskolan.
Det är också skrämmande vanligt att barn biter och slår varandra i den ålder som ditt barn är i. Väldigt många går igenom en sån fas och barn drabbas åt båda hållen. Naturligtvis ska och gör pedagoger vad de kan för att såna situationer inte ska uppstå.
Det betyder inte att man inte ska ta ditt barns upplevelse på allvar, absolut inte, men att det är bättre att prata med pedagogerna direkt. För har de varit bra hittills, så tror jag ni kan lösa situationen tillsammans.
Det har inte varit/är lämpligt att kommunicera live när mitt barn är med. Sedan är det inte för alla lättare och bättre att kommunicera via direktkontakt än mail. Dessutom finns allt sparat och dokumenterat i mail.

Ang vad som händer efter lämning när jag gått (mer direkt) så skickar de bild och sms och uppdaterar.

Jag tror (men har inga belägg) för att det kan vara vanligt att barn inte vill bli lämnade/hämtade. R har tidigare inte velat gå hem, nu är det ok. Skillnaden här är att han sagt att han vill åka till fsk dagar även när han varit sjuk (sagt "R frisk, åka fsk", för han vet att han inte kan åka dit när sjuk) och nu säger han, efter att han blivit knuffad att han inte vill åka dit för att han är rädd för E.

Vanligt betyder inte bra. Eller att det inte påverkar vissa individer väldigt negativt.

Hur menar du med det sista om att det är bättre att prata med pedagogerna direkt? Istället för vad? Maila? Eller annat?

Jag tycker att så mkt annat är bra, och hoppas också på att situationen ska gå att lösa, förr än senare.
 
Nu får du det att låta som att barnen är elaka för skojs skull och slutar om en vuxen säger stopp. Nu pratar vi om små barn, inte tonåringar. Troligen ligger det ju stora problem bakom det andra barnets beteende, och jag kan fårstå personalens dilemma. De kan inte hålla ett barn utanför gruppen, de kan inte sparka ut ett barn, och samtidigt ska de skydda alla andra barn och få en massa skit från föräldrar.

Delvis kl. Om specialpedagog är inkopplad så har de ju säkert någon plan över hur de ska hjälpa det utåtsgerande barnet. Ts kunde tillsammans med gruppens pedagoger be om hjälp av samma specialpedagog för att hjälpa sitt eget barn.
Jag har erfarenhet av små barn också. Vem har pratat om elakhet. Om något är det elakt att låta ett litet barn misshandla.
 
Jag har erfarenhet av små barn också. Vem har pratat om elakhet. Om något är det elakt att låta ett litet barn misshandla.
Sorry, det var inte du som nämnde elakhet men några andra. Du pratar fortfarande om misshandel. Barnet behöver ju hjälp! Det kommer inte att sluta vara för att nån vuxen "sätter ner foten".
 
Jo, givetvis kan man säga vad man vill. Man kan uttrycka det med 17 svordomar insprängda i ordflödet också och personalen ska fortfarande vara professionella.
Men poängen var att man kan bidra själv till att maximera möjligheten av ett konstruktivt samtal.

Nej, det är faktiskt inte samma fråga. Det är olika subjekt, olika fokus, olika perspektiv, olika problemformuleringar.

Nu var det väl inte riktigt det jag föreslog.

Det är samma fråga/problem att hantera även om den är formulerad på samma sätt i bemärkelsen att det är samma situation för personalen att hantera. Sen finns det två perspektiv beroende på vilka vårdnadshavare man pratar med. Men det ska kompetent personal nog kunna reda ut själva utan att TS ska behöva ta ansvar för deras sekretess.
 
Det går att vara ännu mer neutral i sitt frågande.

"Mitt barn vill inte gå till fsk för att hen säger att hen blir slagen och utsatt av ett annat barn. Hur stärker/hjälper vi hen i detta?"
 
Det går att vara ännu mer neutral i sitt frågande.

"Mitt barn vill inte gå till fsk för att hen säger att hen blir slagen och utsatt av ett annat barn. Hur stärker/hjälper vi hen i detta?"

Det antyder att det är det utsatta barnets fel att hen blir utsatt. Som att om hen bara kunde bli lite starkare och lite bättre på att skydda sig själv så skulle hen inte vara utsatt. Nä, det rätta i den situationen är att ge skulden på den som slåss och bråkar. "Mitt barn vill inte gå till förskolan för att E slår honom. Vad gör ni åt att E slår mitt barn? Vad gör ni för att mitt barn ska kunna känna sig trygg?".
 
Det går att vara ännu mer neutral i sitt frågande.

"Mitt barn vill inte gå till fsk för att hen säger att hen blir slagen och utsatt av ett annat barn. Hur stärker/hjälper vi hen i detta?"
Jag har under högstadiet blivit hotad till livet av barn i ett par årskurser över mig (plus mkt annat skit), jag har upprepat suttit hos lärare och rektor och kurator som frågat mig vad det är för fel på mig. Så nej, frågan är verkligen inte att stärka R, och frågan var inte heller vad jag gjort för fel på högstadiet. Utan det är de som beteer sig som borde ta tiden hos kuratorn och som insatserna ska riktas mot.

Jag har heller ingen ambition om att vara neutral, utan saklig och tydlig.
 
Det känns ganska självklart att ett så litet barn som konsekvent brukar våld har någon form av problematik i livet som barnet behöver hjälp med. MEN det är inte ts uppgift att ta hänsyn till det eller se till att det händer.
Jag kan tycka att socialtjänsten bör kopplas in i ett sånt här läge. Inte för att straffa någon utanför att någonstans verkar det som att stöd behöver sättas in. Barn kan vara busiga och bråkiga men det finns instanser som kan hjälpa och jag tror inte barn beter sig så som ts beskriver om allt är tip top.

Jag kan bli lite irriterad så fort nån form av mobbing eller våld i skolan diskuteras så ska det lyftas att barnet som utsätter lider. Det är säkert så, och jag tycker absolut att mer resurser skall sättas in där också. Men det är noll och inget som den eller de utsatta ska behöva ta hänsyn till.
 
Jag kan bli lite irriterad så fort nån form av mobbing eller våld i skolan diskuteras så ska det lyftas att barnet som utsätter lider. Det är säkert så, och jag tycker absolut att mer resurser skall sättas in där också. Men det är noll och inget som den eller de utsatta ska behöva ta hänsyn till.

Jag är helt med dig där! Det är inte förövaren det är synd om. Det är inte offret som ska stärkas och peppas att inte ta åt sig. Offret har inte gjort något fel! Det är otroligt viktigt att poängtera! Det är förövaren som ska lära sig hur man uppför sig! Och om förövaren, som i det här fallet är för liten för att kunna resoneras med, så får personalen punktmarkera så att hen inte får chansen att slåss och utsätta andra barn för obehag.
 
Jag är helt med dig där! Det är inte förövaren det är synd om. Det är inte offret som ska stärkas och peppas att inte ta åt sig. Offret har inte gjort något fel! Det är otroligt viktigt att poängtera! Det är förövaren som ska lära sig hur man uppför sig! Och om förövaren, som i det här fallet är för liten för att kunna resoneras med, så får personalen punktmarkera så att hen inte får chansen att slåss och utsätta andra barn för obehag.
Nu läser du in saker som inte skrivs. Det är givetvis lika synd om båda två. Men det är inte alls barnet som ska lära sig hantera att bli slagen. Det tror jag ingen alls menar.


De enda som kan fixa problemet är specialläraren och pedagogerna. De måste försöka hitta en lösning som funkar för båda.
 
Det känns ganska självklart att ett så litet barn som konsekvent brukar våld har någon form av problematik i livet som barnet behöver hjälp med. MEN det är inte ts uppgift att ta hänsyn till det eller se till att det händer.
Jag kan tycka att socialtjänsten bör kopplas in i ett sånt här läge. Inte för att straffa någon utanför att någonstans verkar det som att stöd behöver sättas in. Barn kan vara busiga och bråkiga men det finns instanser som kan hjälpa och jag tror inte barn beter sig så som ts beskriver om allt är tip top.

Jag kan bli lite irriterad så fort nån form av mobbing eller våld i skolan diskuteras så ska det lyftas att barnet som utsätter lider. Det är säkert så, och jag tycker absolut att mer resurser skall sättas in där också. Men det är noll och inget som den eller de utsatta ska behöva ta hänsyn till.
Tycker du att socialtjänsten ska kopplas in?

Små barn biter (och slåss) inte för att vara elaka eller besvärliga. De har ofta nära till känslor och kan vara impulsiva. 1177 tar upp hur vanligt det är att barn bits. Där står inte ett ord om att socialtjänsten bör koppas in.

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/mun-och-tander/tander/nar-barn-biter/
 
Nu läser du in saker som inte skrivs. Det är givetvis lika synd om båda två. Men det är inte alls barnet som ska lära sig hantera att bli slagen. Det tror jag ingen alls menar.


De enda som kan fixa problemet är specialläraren och pedagogerna. De måste försöka hitta en lösning som funkar för båda.

Nä, alltså, det är inte lika synd om förövare och offer!

Lösning som funkar för båda. Prio 1 är att inget barn blir slaget eller psykiskt misshandlat på skola/förskola. Där anser jag att man kan gå väldigt långt, inkl. hålla barnet som slåss från andra barn. Om det inte går att uppnå på annat sätt. Troligtvis löser det sig i de flesta fallen om en i personalen får som sin uppgift att punktmarkera barnet som slåss och lära barnet att så får man inte göra.
 
Tycker du att socialtjänsten ska kopplas in?

Små barn biter (och slåss) inte för att vara elaka eller besvärliga. De har ofta nära till känslor och kan vara impulsiva. 1177 tar upp hur vanligt det är att barn bits. Där står inte ett ord om att socialtjänsten bör koppas in.

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/mun-och-tander/tander/nar-barn-biter/

Jag vet detta, jag bet själv mina syskon när jag var liten. Men jag gick för den delen inte på andra barn.
Och ja, jag tycker absolut att de ska kopplas in i större omfattning. Jag tror att många familjer skulle må bra av hjälp utifrån, vilket exempelvis socialtjänsten kan bidra med.
De sysslar inte enbart med placeringar.

Men ärligt talat, ett barn som konsekvent brukar våld på andra barn på det sättet låter oroväckande i mina öron. Det kanske inte är nån speciell orsak, men det kan också vara stökiga hemförhållanden som orsakar det. Då är det väl inte fel att man kollar upp det?
 
Jag vet detta, jag bet själv mina syskon när jag var liten. Men jag gick för den delen inte på andra barn.
Och ja, jag tycker absolut att de ska kopplas in i större omfattning. Jag tror att många familjer skulle må bra av hjälp utifrån, vilket exempelvis socialtjänsten kan bidra med.
De sysslar inte enbart med placeringar.

Men ärligt talat, ett barn som konsekvent brukar våld på andra barn på det sättet låter oroväckande i mina öron. Det kanske inte är nån speciell orsak, men det kan också vara stökiga hemförhållanden som orsakar det. Då är det väl inte fel att man kollar upp det?
Vad säger ni som jobbar på socialtjänsten? @Görel @lil-sis mfl Tycker ni utifrån information som har framkommit i tråden att personalen på förskolan ska göra en orosanmälan?
 

Liknande trådar

Småbarn Om du vill får du (och andra i samma sits) gärna berätta mer om hur det funkade/funkar att jobba hemifrån med små barn. Min fästman...
Svar
14
· Visningar
858
Senast: WildWilma
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
7 676
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 002
Senast: Milosari
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 047
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp