Barnaskaran

[Badger]

Jag förstår verkligen att både @Sel och @Irrbloss tycker att grupper med pojkar är obehagliga. Jag har samma erfarenhet, pojkar (ålder från 8 år och uppåt) kan bete sig helt fruktansvärt. Jag blev utsatt på ett annat sätt som yngre (när jag var i deras ålder) men även om jag sällan blir personligt påhoppad numera i vuxen ålder så ser jag fortfarande ganska ofta grupper med pojkar som beter sig rent illa.

Absolut, själv har jag bara råkat ut för det en gång när jag var runt 25 och skrek tillbaka.

Jag har också tyckt att flickor i tweenieåldern i stallet är sjukt obehagliga och sådana har varit betygligt mer vidriga oftare än grupper av pojkar gentemot mig. Men jag har ändrat attityd där också och det är mycket mer behagligt i stallet efter det, för mig personligen. Dessutom verkar de också gladare när man smilar upp sig och ser lite snäll ut.

Och jag skrev tydligt i mitt inlägg att jag brukade se grupper av pojkar som obehagliga.

Men nu har jag en själv och bestämde mig för att ändra attityd och det känns mycket mycket bättre att stöta på grupper av pojkar med en inom sig ändrad attityd. Om sedan någon enstaka grupp beter sig illa så händer det oavsett.

Men att le och vinka tex när man stannar bilen och de cyklar förbi gör faktiskt även pojkarna lite gladare verkar det som.

 

[Badger]

Vem har skrivit att de hatar barn?

Jag ser ofta att folk med barn skriver att alla hatar barn. Att det är normen numera. Men jag ser aldrig någon som skriver att de hatar barn? Så vart kommer föreställningen att folk hatar barn ifrån?

• #97

Till exempel. Men många övriga har mest skrivit att de är obehagliga och man föredrar djur. Som om djur vore något slags barn eller jämförbart med barn, djur är ju vuxna individer, underbara i egen rätt och egen kategori, varför blandar man ihop dem med barn?

Alltså uppfostran av båda har ju likheter men det är ju två helt skilda kategorier.

 

[SiZo]

• #97

Till exempel. Men övriga har mest skrivit att de är obehagliga och man föredrar djur. Som om djur vore något slags barn eller jämförbart med barn, djur är ju vuxna individer, underbara i egen rätt och egen kategori, varför blandar man ihop dem med barn?

Så du baserar det på att ett barn säger att hon hatar barn?

Ja att barn upplevs som obehagliga betyder inte att man hatar dem. Barn uppför sig ofta ologiskt, och har beter sig på ett sätt som vuxna helt enkelt inte gör.

"Som om djur vore något slags barn eller jämförbart med barn,(...)". Det där är din tolkning. Poängen för många är nog att djur är just inte barn, och att de därför föredrar dem.

 

[Skojamindoja]

Jag förstår verkligen att både @Sel och @Irrbloss tycker att grupper med pojkar är obehagliga. Jag har samma erfarenhet, pojkar (ålder från 8 år och uppåt) kan bete sig helt fruktansvärt. Jag blev utsatt på ett annat sätt som yngre (när jag var i deras ålder) men även om jag sällan blir personligt påhoppad numera i vuxen ålder så ser jag fortfarande ganska ofta grupper med pojkar som beter sig rent illa.

Jag också. Kanske inte i så låg ålder som 8, men pojkar i 15-årsåldern tycker jag är... skrämmande. Det sitter i sen jag själv var typ 13 och blev trakasserad av större pojkar för att vi höll på med hästar. Har till och med varit killar i den åldern som jagat mig med hästen med moped, och då var jag vuxen.

Det gäller givetvis inte alla pojkar. Men just större grupperingar med pojkar i den åldern, särskilt om de är utrustade med mopeder, tycker jag är framför allt obehagligt om hästen är med.

 

[Askur2017]

Jag som jobbar på ett gymnasium möter ju grabbgäng både i och utanför skolan ofta, och får därmed en annan erfarenhet än många andra.

Min reflektion är att de blir lite som de blir bemötta. Ogillande och fientlighet från en mötande person (i kroppsspråk/ord/attityd) leder till att gruppen uppträder på samma sätt tillbaka. Medan ett glatt hej, leenden osv gör att man får även det tillbaka. Tyvärr är det nog ofta de möter det förstnämnda och formas därefter. Missförstå mig rätt, jag tror inte alltid det är medvetet eller ens går att styra vilka signaler man sänder ut i en situation man upplever som obekväm.

Jag med min erfarenhet blir varm i hjärtat av att möta dessa killgäng, för jag får 100% alltid både leenden och hejande tillbaka. Men det behöver vara jag som börjar… Sen är jag ju en sån som faktiskt trivs väldigt bra med och runt barn, även stora nästan vuxna sådana. Det märks nog av de där barnen tror jag

 

[Bison]

• #97

Till exempel. Men många övriga har mest skrivit att de är obehagliga och man föredrar djur. Som om djur vore något slags barn eller jämförbart med barn, djur är ju vuxna individer, underbara i egen rätt och egen kategori, varför blandar man ihop dem med barn?

Alltså uppfostran av båda har ju likheter men det är ju två helt skilda kategorier.

Men det är ju ett barn/tonåring
Jag sa också att jag hatade barn + en massa annat när jag var tonåring.

Jag föredrar djur överlag framför människor, inte för att jag jämför eller ser djur som barn, jag tycker bara djur är enklare.
Som jag skrev en gång i en annan tråd, möter jag en katt när jag är ute blir jag alltid glad och varm i hjärtat, möter jag en människa känner jag absolut ingenting mer en möjligen obehag.

 

[Skojamindoja]

Men det är ju ett barn/tonåring
Jag sa också att jag hatade barn + en massa annat när jag var tonåring.

Jag föredrar djur överlag framför människor, inte för att jag jämför eller ser djur som barn, jag tycker bara djur är enklare.
Som jag skrev en gång i en annan tråd, möter jag en katt när jag är ute blir jag alltid glad och varm i hjärtat, möter jag en människa känner jag absolut ingenting mer en möjligen obehag.

Som memet som cirkulerar omkring. "Ser jag en katt säger jag hej. Ser jag en människa undviker jag ögonkontakt och hoppas att den ska gå sin väg."

 

[Irrbloss]

@Badger

Jag har aldrig skrivit att jag hatar barn så jag förstår inte varför du valde just mitt inlägg att spinna iväg på. Inte heller är jag typen som blir rädd om det cyklar förbi barn utanför huset. Så länge dom är trevliga om dom alls säger nåt så är det ju lugnt.

Jag tycker att jag har varit tydlig med att problemet är ett specifikt beteende - att välja ut en person som offer och vräka ur sig nåt skit till den för att vara cool inför kompisgänget. Jag har råkat ut för dåligt beteende från tjejer också men det är inte lika utåtriktat, dom kan titta på mig och sen på varann och börja fnissa när dom går förbi typ.

När det händer fast jag sköter mig själv och inte ens tittat åt barnen/ungdomarna... ja då tycker jag faktiskt att det är befogat att känna ett visst obehag när dom t ex står och hänger utanför en affär där jag måste in. Kommer det hända nåt igen? Erfarenheten säger att risken aldrig är noll.

Trevligt för dig om du aldrig har varit med om nåt liknande. Själv är jag både fet, ful och dessutom autistisk så mitt kroppspråk sänder helt säkert ut allehanda saker som jag är helt omedveten om men som får andra att tycka att dom måste markera mot mig.

Vad gäller att föredra djur över människor så ja, jag är en sån typ. Djur kan jag läsa av helt okej och dom dömer inte ut mig pga nåt ytligt skit. Människor är i jämförelse helt oförutsägbara, och yngre brukar ligga högre på skalan vad gäller den egenskapen.

 

[Badger]

Så du baserar det på att ett barn säger att hon hatar barn?

Ja att barn upplevs som obehagliga betyder inte att man hatar dem. Barn uppför sig ofta ologiskt, och har beter sig på ett sätt som vuxna helt enkelt inte gör.

"Som om djur vore något slags barn eller jämförbart med barn,(...)". Det där är din tolkning. Poängen för många är nog att djur är just inte barn, och att de därför föredrar dem.

Men varför är det vanligt att jämföra djur och barn?

ok hatar är kanske inte ordet folk skrivit i tråden, men att känna intensivt obehag inför barn verkar vara väldigt vanligt.

 

[Zinfernia]

Men det är ju ett barn/tonåring
Jag sa också att jag hatade barn + en massa annat när jag var tonåring.

Jag föredrar djur överlag framför människor, inte för att jag jämför eller ser djur som barn, jag tycker bara djur är enklare.
Som jag skrev en gång i en annan tråd, möter jag en katt när jag är ute blir jag alltid glad och varm i hjärtat, möter jag en människa känner jag absolut ingenting mer en möjligen obehag.

Haha, jag på långpromenad i skogen:
Möter bara främmande människor = tittar inte, hälsar inte, låtsas som att de inte finns även om vi möts på samma stig
Möter främmande människor med hund = "-Nämen hej! GUD VAD FIN!!! Får jag hälsa? Vad heter han/hon? Vad är det för ras? Åååååhhhh vad du var söt och go!" tills antingen ägarna eller hunden tröttnar och vill gå vidare

 

[Badger]

Men det är ju ett barn/tonåring
Jag sa också att jag hatade barn + en massa annat när jag var tonåring.

Jag föredrar djur överlag framför människor, inte för att jag jämför eller ser djur som barn, jag tycker bara djur är enklare.
Som jag skrev en gång i en annan tråd, möter jag en katt när jag är ute blir jag alltid glad och varm i hjärtat, möter jag en människa känner jag absolut ingenting mer en möjligen obehag.

Ah ja jag blir också väldigt glad av att möta en katt Mysigt och tryggt.

Jag skulle inte heller ha barn eller tyckte om att leka med barn när jag var liten. Men jag har alltid trott att det var en reaktion på att alla äldre personer sa att jag borde älska att vara med barn och vilja ha barn och redan som 7 åring byta blöja på kusiner osv "så att jag lärde mig" och orsaken alltså var att det fanns en hård press man reagerade mot. Men den pressen måste ju vara helt borta nu ur yngre generationer.

 

[Bison]

Ah ja jag blir också väldigt glad av att möta en katt Mysigt och tryggt.

Jag skulle inte heller ha barn eller tyckte om att leka med barn när jag var liten. Men jag har alltid trott att det var en reaktion på att alla äldre personer sa att jag borde älska att vara med barn och vilja ha barn och redan som 7 åring byta blöja på kusiner osv "så att jag lärde mig" och orsaken alltså var att det fanns en hård press man reagerade mot. Men den pressen måste ju vara helt borta nu ur yngre generationer.

Tror mer det handlar om att det är mer och mer "okej" att inte skaffa barn och att gå sin egen väg.
Där är ju faktiskt some väldigt positivt.

Sen just att hata barn, det är ju typiskt tonåringar. Jag har själv en tonårstjej i mitt liv och det är ofta dramatiskt och starka känslomässiga uttryck. Jag var som sagt likadan så inget jag lägger någon värdering vid.

 

[Badger]

@Badger

Jag har aldrig skrivit att jag hatar barn så jag förstår inte varför du valde just mitt inlägg att spinna iväg på.

Skrev knapplån på den biten.

Inte heller är jag typen som blir rädd om det cyklar förbi barn utanför huset. Så länge dom är trevliga om dom alls säger nåt så är det ju lugnt.

Vad bra! våra grannar mittemot har ibland varit aktiva i grannskapets Facebook och klagat på tweenies som bara cyklat förbi deras hus. (de kom tre förbi här, nu cyklar de österut! var vakna!)

Jag tycker att jag har varit tydlig med att problemet är ett specifikt beteende - att välja ut en person som offer och vräka ur sig nåt skit till den för att vara cool inför kompisgänget. Jag har råkat ut för dåligt beteende från tjejer också men det är inte lika utåtriktat, dom kan titta på mig och sen på varann och börja fnissa när dom går förbi typ.

När det händer fast jag sköter mig själv och inte ens tittat åt barnen/ungdomarna... ja då tycker jag faktiskt att det är befogat att känna ett visst obehag när dom t ex står och hänger utanför en affär där jag måste in. Kommer det hända nåt igen? Erfarenheten säger att risken aldrig är noll

Jättetråkigt, ja eftersom jag inte upplevt det och vet att grannarna tex överreagerar totalt så skrev jag som jag skrev. Men jag skrev också att om man faktiskt har upplevt att ungdomarna lagt märke till en och sagt någonting så är det helt begripligt.

Vad gäller att föredra djur över människor så ja, jag är en sån typ. Djur kan jag läsa av helt okej och dom dömer inte ut mig pga nåt ytligt skit. Människor är i jämförelse helt oförutsägbara, och yngre brukar ligga högre på skalan vad gäller den egenskapen.

Ja, det kanske känns mer naturligt för mig att jämföra så som du säger djur och människor. Det är ju mer lika grupper, inte en viss ålder kontra en grupp. Typ ett barn och en golden retriever samtidigt är ju djur typ allt möjligt men man menar nog husdjur. Det sägs ju att djur är lättare att läsa av för vissa. Vet inte om det är så, antar att det handlar om vana också (tex häst eller hund är ju olika).

 

[Badger]

Tror mer det handlar om att det är mer och mer "okej" att inte skaffa barn och att gå sin egen väg.
Där är ju faktiskt some väldigt positivt.

Sen just att hata barn, det är ju typiskt tonåringar. Jag har själv en tonårstjej i mitt liv och det är ofta dramatiskt och starka känslomässiga uttryck. Jag var som sagt likadan så inget jag lägger någon värdering vid.

Exakt och iom att det är helt ok att inte skaffa barn borde det ju numera vara utan att man känner att man är rebellisk liksom.

 

[Bison]

Exakt och iom att det är helt ok att inte skaffa barn borde det ju numera vara utan att man känner att man är rebellisk liksom.

Vem har pratat om rebellisk?

 

[Badger]

Jag som jobbar på ett gymnasium möter ju grabbgäng både i och utanför skolan ofta, och får därmed en annan erfarenhet än många andra.

Min reflektion är att de blir lite som de blir bemötta. Ogillande och fientlighet från en mötande person (i kroppsspråk/ord/attityd) leder till att gruppen uppträder på samma sätt tillbaka. Medan ett glatt hej, leenden osv gör att man får även det tillbaka. Tyvärr är det nog ofta de möter det förstnämnda och formas därefter. Missförstå mig rätt, jag tror inte alltid det är medvetet eller ens går att styra vilka signaler man sänder ut i en situation man upplever som obekväm.

Jag med min erfarenhet blir varm i hjärtat av att möta dessa killgäng, för jag får 100% alltid både leenden och hejande tillbaka. Men det behöver vara jag som börjar… Sen är jag ju en sån som faktiskt trivs väldigt bra med och runt barn, även stora nästan vuxna sådana. Det märks nog av de där barnen tror jag

Ja så tänkte jag med lite.

Sedan känns det ibland som att de blir glatt överraskade om man ler osv.

 

[Badger]

Vem har pratat om rebellisk?

Jag? jag skrev det i förra posten. Det är väl ganska sällan man säger spontant att man tex hatar aborrar om man inte på något sätt först fått en känsla av en press att tycka om dem.

 

[Bison]

Jag? jag skrev det i förra posten. Det är väl ganska sällan man säger spontant att man tex hatar aborrar om man inte på något sätt först fått en känsla av en press att tycka om dem.

Jaha men det är väl ingen som gör om barn heller
Det är ju i ett samtal om barn eller om man befinner sig på en plats med barn.

Jag kan absolut känna den känslan även som vuxen om jag tex är trött och hungrig och befinner mig på en plats med någon unge som gallskriker

 

[Otherside]

Nu tänker jag, att det är en himla tur att inte ALLA vill ha barn. Och typiskt familjeliv. Liksom att inte ALLA är utåtriktade och supersociala, eller introverta och eremitiska, osv osv osv. Lite som i en valpkull: man hittar alla olika personligheter och det är så det ska vara; alla i flocken KAN inte vara ledartyper. Flocken skulle inte fungera då. Man behöver hela spektrat av personligheter.

Samma sak med oss människor: några måste vara lite galna och vilja åka till Mars (fastän de aldrig kommer tillbaka eller ens tar sig dit, men de VILL!!) och några måste stanna kvar och odla grönsakerna. Några måste bli forskare, några bygga raketerna åt galningarna som vill iväg. Osv osv i det oändliga.

Barn är inte nåt som funkar för alla. För andra är det meningen med livet. Och det är absolut ok. (Och ingen här har väl sagt nåt annat, men ändå...)

 

[Halfrek]

Jag är barnfri, 44 år nu. Kan känna igen mig lite i det här när jag var yngre hade jag ett större behov av att positionera (i brist på bättre uttryck) som antibarn på något sätt. Normen var starkare då och jag blev mer ifrågasatt, ibland på väldigt hårda vis. Nu pratas det ju mer om att frivilligt välja bort barn så hoppas det blivit bättre för den yngre generationen. Jag har egentligen aldrig hatat barn, men har säkerligen slängt ur mig det i respons på diverse tjat