Ja, det har väldigt många.Jag har så svårt att förstå att man kan tro det om man gått i svensk skola och läst samhällskunskap. Hur kan man då ha så dålig koll på hur samhället fungerar?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, det har väldigt många.Jag har så svårt att förstå att man kan tro det om man gått i svensk skola och läst samhällskunskap. Hur kan man då ha så dålig koll på hur samhället fungerar?
Jag tänker att den övervakning/kontroll som "folk" ger uttryck för att de upplever, är ljusår från hur Sverige faktiskt fungerar. Lyckligtvis. Och i den meningen ett tecken på svår okunnighet. Den där kontrollen är mer något för fascistiska och kommunistiska stater, typ. (Och typ Saudi. Vad nu sådan regim kallas.)Sent på bollen. Men tror ni inte ”vanligt folk” i allmänhet har just uppfattningen att mycket kontrolleras? Är man en del i systemet har man så svårt att missa sånt som hör till skolan, bilbesiktningen, tandläkaren, ja allt som hör vardagen till. Man är rädd för att fuska med vab för man kan bli påkommen och vet inte vad som händer om man är sen med deklarationen.
Jag tror kanske inte så många tänker, precis som @Petruska skriver, att vi bor i ett land där storebror ser dig eller att man samkör register men man har nog upplevelsen av att vara ”påpassad”. Min bild är nog att Sverige är ett sånt typ av land? Det är ordning och reda liksom.
Jag tänker att den övervakning/kontroll som "folk" ger uttryck för att de upplever, är ljusår från hur Sverige faktiskt fungerar. Lyckligtvis. Och i den meningen ett tecken på svår okunnighet. Den där kontrollen är mer något för fascistiska och kommunistiska stater, typ. (Och typ Saudi. Vad nu sådan regim kallas.)
Kanske hänger det ihop med att bybor tycker sig ha kontaktat myndigheter? Att lite undrande prat grannar emellan på något vis ges vikten av orosanmälan i retrospekt?
Det är ju åtminstone ett par stycken som nu säger att de pratat med socialtjänsten. Och visst, jag tror att man i ett sånt här läge kanske är benägen att överskatta sina insatser, i synnerhet om man får uttala sig anonymt. Men den f d rektorn ger ett stabilt intryck, och hade heller inte fått det utrymmet i Sydsvenskans granskning om de tyckt att hon verkade svajig. Hon säger att hon inte gjorde någon formell orosanmälan, men hade flera samtal med 3 olika tjänstemän i socialtjänsten om sina farhågor. Och en orosanmälan är så vitt jag förstår inte bunden till en viss form så jag förstår om hon tänkte att det hon gjorde räckte. Men vad gäller övriga vet jag inte, det kanske var just det du säger, prat bybor emellan.
Så måste det ju vara, ja. Den som låter tydligast på den punkten är ju rektorn, de andra vet man nog inte.Frågan är om de uppgett namn på familjen eller rådgjort anonymt? Ringer man och pratar löst om en icke namngiven familj blir det ingen anmälan. Men kontaktar man socialtjänsten med såna uppgifter att barn kan identifieras och har en formulerad oro ska det ses som en anmälan oavsett i vilken form det görs.
Jag har så svårt att förstå att man kan tro det om man gått i svensk skola och läst samhällskunskap. Hur kan man då ha så dålig koll på hur samhället fungerar?
Tyvärr verkar en del tro mycket om myndigheter och databaser. När jag jobbade på posten kom en man in och langade fram sitt körkort med orden ”kan du se vad det står på mig?”. Frågade vad han menade och han ville att jag skulle plocka fram vilket namn vi hade på honom, adress och vilka paket som var på väg så att jag kunde ändra namnet på paketen eftersom han bytt efternamn men inte bytt legitimation och därför inte fick ut paketen på utlämningsstället.
Kan bara föreställa mig vad folk har för tankar kring andra myndigheter, kansle särskilt de som man inte känner till.
Ja. That makes sense i högsta grad.Ja absolut. Men om man nu upplever det (jag gör det själv t ex, även om jag ”vet” att det inte är så har jag en överdriven rädsla för att göra fel eller bli påkommen) så har man antagligen svårt att föreställa sig att en hel familj kan gå under radarn på det här sättet.
Ja, jag varken misstror eller klandrar någon här.Det är ju åtminstone ett par stycken som nu säger att de pratat med socialtjänsten. Och visst, jag tror att man i ett sånt här läge kanske är benägen att överskatta sina insatser, i synnerhet om man får uttala sig anonymt. Men den f d rektorn ger ett stabilt intryck, och hade heller inte fått det utrymmet i Sydsvenskans granskning om de tyckt att hon verkade svajig. Hon säger att hon inte gjorde någon formell orosanmälan, men hade flera samtal med 3 olika tjänstemän i socialtjänsten om sina farhågor. Och en orosanmälan är så vitt jag förstår inte bunden till en viss form så jag förstår om hon tänkte att det hon gjorde räckte. Men vad gäller övriga vet jag inte, det kanske var just det du säger, prat bybor emellan.
Det värsta i den vägen jag varit med om var när en person kom in med underlag från en annan myndighet (som verkligen borde veta bättre) som krävde att hen skulle ha ett intyg på att hen inte haft försörjningsstöd.Man blir verkligen häpen ibland. Allt oftare träffar jag i jobbet på de som förutsätter att jag kollat upp dem i alla register och som nästan blir kränkta när jag förklarar att jag inte ens kan se andra kommuners socialregister.
Men rektorn hade kommit med namn och info. Så i det läget måste socialtjänsten gjort fel?Frågan är om de uppgett namn på familjen eller rådgjort anonymt? Ringer man och pratar löst om en icke namngiven familj blir det ingen anmälan. Men kontaktar man socialtjänsten med såna uppgifter att barn kan identifieras och har en formulerad oro ska det ses som en anmälan oavsett i vilken form det görs.
Samtidigt hade barnen ändå fått äta sig mätta minst en gång per dag under vardagarna och troligen hade det märkts mer att något inte stod rätt till och förhoppningsvis fått hjälp fortare.Jag tycker skola är ett av de minsta problemen här, bristande språk, usel mat och omvårdnad är 100 ggr värre. Sånt som föräldrarna är ansvariga för.
Men rektorn hade kommit med namn och info. Så i det läget måste socialtjänsten gjort fel?
Nej, det trodde jag inte heller.Ja, jag varken misstror eller klandrar någon här.
Hon kom nog definitivt med namn och info, eftersom hon bad socialtjänsten göra hembesök.Men rektorn hade kommit med namn och info. Så i det läget måste socialtjänsten gjort fel?
Det finns nog ingen som argumenterar mot att barnen borde ha gått i skolan.Samtidigt hade barnen ändå fått äta sig mätta minst en gång per dag under vardagarna och troligen hade det märkts mer att något inte stod rätt till och förhoppningsvis fått hjälp fortare.
Jag tycker inte det är det minsta problemet utan en del av problemet och mycket av en förutsättning till att det kunnat pågå så länge och också påverkat hälsa, inlärning och utveckling.Det finns nog ingen som argumenterar mot att barnen borde ha gått i skolan.