Barnen i Skåne

Sent på bollen. Men tror ni inte ”vanligt folk” i allmänhet har just uppfattningen att mycket kontrolleras? Är man en del i systemet har man så svårt att missa sånt som hör till skolan, bilbesiktningen, tandläkaren, ja allt som hör vardagen till. Man är rädd för att fuska med vab för man kan bli påkommen och vet inte vad som händer om man är sen med deklarationen.

Jag tror kanske inte så många tänker, precis som @Petruska skriver, att vi bor i ett land där storebror ser dig eller att man samkör register men man har nog upplevelsen av att vara ”påpassad”. Min bild är nog att Sverige är ett sånt typ av land? Det är ordning och reda liksom.
Jag tänker att den övervakning/kontroll som "folk" ger uttryck för att de upplever, är ljusår från hur Sverige faktiskt fungerar. Lyckligtvis. Och i den meningen ett tecken på svår okunnighet. Den där kontrollen är mer något för fascistiska och kommunistiska stater, typ. (Och typ Saudi. Vad nu sådan regim kallas.)
 
Jag tänker att den övervakning/kontroll som "folk" ger uttryck för att de upplever, är ljusår från hur Sverige faktiskt fungerar. Lyckligtvis. Och i den meningen ett tecken på svår okunnighet. Den där kontrollen är mer något för fascistiska och kommunistiska stater, typ. (Och typ Saudi. Vad nu sådan regim kallas.)

Ja absolut. Men om man nu upplever det (jag gör det själv t ex, även om jag ”vet” att det inte är så har jag en överdriven rädsla för att göra fel eller bli påkommen) så har man antagligen svårt att föreställa sig att en hel familj kan gå under radarn på det här sättet.
 
Kanske hänger det ihop med att bybor tycker sig ha kontaktat myndigheter? Att lite undrande prat grannar emellan på något vis ges vikten av orosanmälan i retrospekt?

Det är ju åtminstone ett par stycken som nu säger att de pratat med socialtjänsten. Och visst, jag tror att man i ett sånt här läge kanske är benägen att överskatta sina insatser, i synnerhet om man får uttala sig anonymt. Men den f d rektorn ger ett stabilt intryck, och hade heller inte fått det utrymmet i Sydsvenskans granskning om de tyckt att hon verkade svajig. Hon säger att hon inte gjorde någon formell orosanmälan, men hade flera samtal med 3 olika tjänstemän i socialtjänsten om sina farhågor. Och en orosanmälan är så vitt jag förstår inte bunden till en viss form så jag förstår om hon tänkte att det hon gjorde räckte. Men vad gäller övriga vet jag inte, det kanske var just det du säger, prat bybor emellan.
 
Det är ju åtminstone ett par stycken som nu säger att de pratat med socialtjänsten. Och visst, jag tror att man i ett sånt här läge kanske är benägen att överskatta sina insatser, i synnerhet om man får uttala sig anonymt. Men den f d rektorn ger ett stabilt intryck, och hade heller inte fått det utrymmet i Sydsvenskans granskning om de tyckt att hon verkade svajig. Hon säger att hon inte gjorde någon formell orosanmälan, men hade flera samtal med 3 olika tjänstemän i socialtjänsten om sina farhågor. Och en orosanmälan är så vitt jag förstår inte bunden till en viss form så jag förstår om hon tänkte att det hon gjorde räckte. Men vad gäller övriga vet jag inte, det kanske var just det du säger, prat bybor emellan.

Frågan är om de uppgett namn på familjen eller rådgjort anonymt? Ringer man och pratar löst om en icke namngiven familj blir det ingen anmälan. Men kontaktar man socialtjänsten med såna uppgifter att barn kan identifieras och har en formulerad oro ska det ses som en anmälan oavsett i vilken form det görs.
 
Frågan är om de uppgett namn på familjen eller rådgjort anonymt? Ringer man och pratar löst om en icke namngiven familj blir det ingen anmälan. Men kontaktar man socialtjänsten med såna uppgifter att barn kan identifieras och har en formulerad oro ska det ses som en anmälan oavsett i vilken form det görs.
Så måste det ju vara, ja. Den som låter tydligast på den punkten är ju rektorn, de andra vet man nog inte.
 
Jag har så svårt att förstå att man kan tro det om man gått i svensk skola och läst samhällskunskap. Hur kan man då ha så dålig koll på hur samhället fungerar?

Tyvärr verkar en del tro mycket om myndigheter och databaser. När jag jobbade på posten kom en man in och langade fram sitt körkort med orden ”kan du se vad det står på mig?”. Frågade vad han menade och han ville att jag skulle plocka fram vilket namn vi hade på honom, adress och vilka paket som var på väg så att jag kunde ändra namnet på paketen eftersom han bytt efternamn men inte bytt legitimation och därför inte fick ut paketen på utlämningsstället.

Kan bara föreställa mig vad folk har för tankar kring andra myndigheter, kansle särskilt de som man inte känner till.
 
Tyvärr verkar en del tro mycket om myndigheter och databaser. När jag jobbade på posten kom en man in och langade fram sitt körkort med orden ”kan du se vad det står på mig?”. Frågade vad han menade och han ville att jag skulle plocka fram vilket namn vi hade på honom, adress och vilka paket som var på väg så att jag kunde ändra namnet på paketen eftersom han bytt efternamn men inte bytt legitimation och därför inte fick ut paketen på utlämningsstället.

Kan bara föreställa mig vad folk har för tankar kring andra myndigheter, kansle särskilt de som man inte känner till.

Man blir verkligen häpen ibland. Allt oftare träffar jag i jobbet på de som förutsätter att jag kollat upp dem i alla register och som nästan blir kränkta när jag förklarar att jag inte ens kan se andra kommuners socialregister.
 
Ja absolut. Men om man nu upplever det (jag gör det själv t ex, även om jag ”vet” att det inte är så har jag en överdriven rädsla för att göra fel eller bli påkommen) så har man antagligen svårt att föreställa sig att en hel familj kan gå under radarn på det här sättet.
Ja. That makes sense i högsta grad.
 
Det är ju åtminstone ett par stycken som nu säger att de pratat med socialtjänsten. Och visst, jag tror att man i ett sånt här läge kanske är benägen att överskatta sina insatser, i synnerhet om man får uttala sig anonymt. Men den f d rektorn ger ett stabilt intryck, och hade heller inte fått det utrymmet i Sydsvenskans granskning om de tyckt att hon verkade svajig. Hon säger att hon inte gjorde någon formell orosanmälan, men hade flera samtal med 3 olika tjänstemän i socialtjänsten om sina farhågor. Och en orosanmälan är så vitt jag förstår inte bunden till en viss form så jag förstår om hon tänkte att det hon gjorde räckte. Men vad gäller övriga vet jag inte, det kanske var just det du säger, prat bybor emellan.
Ja, jag varken misstror eller klandrar någon här.
 
Man blir verkligen häpen ibland. Allt oftare träffar jag i jobbet på de som förutsätter att jag kollat upp dem i alla register och som nästan blir kränkta när jag förklarar att jag inte ens kan se andra kommuners socialregister.
Det värsta i den vägen jag varit med om var när en person kom in med underlag från en annan myndighet (som verkligen borde veta bättre) som krävde att hen skulle ha ett intyg på att hen inte haft försörjningsstöd.
Jag var tvungen att skriva något slags inlaga till berörd handläggare om det inte finns något sätt att kontrollera personen mot alla 290 kommuner i landet..
Det blev en övning i att formulera mig diplomatiskt och tydligt samtidigt som jag egentligen ville skriva "är du helt dum i huvudet?"
 
Frågan är om de uppgett namn på familjen eller rådgjort anonymt? Ringer man och pratar löst om en icke namngiven familj blir det ingen anmälan. Men kontaktar man socialtjänsten med såna uppgifter att barn kan identifieras och har en formulerad oro ska det ses som en anmälan oavsett i vilken form det görs.
Men rektorn hade kommit med namn och info. Så i det läget måste socialtjänsten gjort fel?
 
Men rektorn hade kommit med namn och info. Så i det läget måste socialtjänsten gjort fel?
Hon kom nog definitivt med namn och info, eftersom hon bad socialtjänsten göra hembesök.

Och hon uppger att hon t o m ringt BVC för att höra om barnen följt vaccinationsprogrammet och om någon isåfall reagerat på deras status. Men där kammade hon naturligtvis noll, pga sekretess. Dock styrker det nog att det var med namn hon sökte hjälp.
 
Jag finner det bara sa sorgligt att barn kan "gommas undan" pa det sattet, i Sverige 2019. Nog borde Sverige kunna varna battre om barn an att lita pa vad foraldrar sager?
Pa -80 talet, nar ett av mina barn var sma blev bade han och jag utfragade av lakare skilda fran varandra nar sonen var pa nagot lakarbesok. Han var full med blamarken da hans balans var super dalig och han anda alltid forsokte skynda sig. (Bada ar slaktdrag han fatt fran mig :cautious:) och han holl pa att lara sig att cykla. Lakaren noterade noga och vi blev ombedda att komma tillbaka ett par veckor senare. Jag gissade for att kolla att blamarkena hade gatt ner och att inga nya uppstod. Nagot jag kande stor trygghet med. Barnet kom i forsta hand och man litade inte pa foraldern.
 
Ni som sett Kalla Fakta - vad tänker ni?
Skrämmande hur kommunen har agerat tycker jag. Varför har skolchefen godkänt varje år att barnen skulle vara inskrivna i skolan i USA fast det tydligt framgår att de inte är inskrivna där?
Så sorgligt..
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
937
Senast: Crossline
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
14 989
Senast: Badger
·
Kropp & Själ En person jag känner har drabbats av ME (vi kan kalla hen K) K är myndig, bor hemma. Har autism vilket förvärrar sjukdomen. K:s högsta...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 203
Senast: TinyWiny
·
Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
Svar
19
· Visningar
2 626
Senast: Saigon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp