Barnen i Skåne

[karamelldrottningen]

Skriver du ”orosanmälanblankett” så låter det som en blankett som anmälaren fyllt i och lämnat in. En handling som visar att en orosanmälan kommit in är däremot upprättad av socialtjänsten.

Men de måste ju fått in någon form av blankett innan det kan bli en handling eller hur många led gäller det?

 

[mandalaki]

Men de måste ju fått in någon form av blankett innan det kan bli en handling eller hur många led gäller det?

De hade fått ett brev, och då upprättade de själva en handling om att det fått det brevet. Om det finns någon form av blankett för orosanmälan vet jag inte, jag skulle tro att det vanligaste är att folk ringer eller mailar.

 

[Görel]

Det var Skatteverket som gjort orosanmälan eftersom barnen inte gick i skola i Sverige och eftersom föräldrarna lämnat osammanhängande uppgifter om deras skolgång.

Socialtjänsten gjorde den akuta bedömningen och kom fram till att barnen inte behövde akuta åtgärder, men kallade föräldrarna till möte om två veckor. Det låter inte orimligt för mig. Det jag däremot kan tycka är märkligt att det därefter tog så lång tid innan något hände.

Många socialkontor är uppbyggda så att orosanmälningar förhandsbedöms av en mottagningsgrupp vilka är de som gör en första skyddsbedömning och ska ha fattat beslut om utredning ska inledas eller inte inom 14 dagar från det anmälan kommit in. Beslutar man att utredning ska inledas lämnas den över till en utredningsgrupp. Där kan det ha fastnat på grund av att man hade annat som just då bedömdes behöva prioriteras. @julgrisen beskriver mycket bra vad som kan ha gjort att det tagit så lång tid.

Är det någon som vet om det var första försöket till hembesök? Tänker att man ju kan ha gjort flera försök men av olika anledningar inte fått komma in i bostaden tidigare.

 

[Görel]

Men de måste ju fått in någon form av blankett innan det kan bli en handling eller hur många led gäller det?

Man behöver inte fylla i någon speciell blankett, man kan skriva för hand på ett blankt papper, det är inte formen utan innehållet som gör det till en anmälan.

 

[mandalaki]

Många socialkontor är uppbyggda så att orosanmälningar förhandsbedöms av en mottagningsgrupp vilka är de som gör en första skyddsbedömning och ska ha fattat beslut om utredning ska inledas eller inte inom 14 dagar från det anmälan kommit in. Beslutar man att utredning ska inledas lämnas den över till en utredningsgrupp. Där kan det ha fastnat på grund av att man hade annat som just då bedömdes behöva prioriteras. @julgrisen beskriver mycket bra vad som kan ha gjort att det tagit så lång tid.

Är det någon som vet om det var första försöket till hembesök? Tänker att man ju kan ha gjort flera försök men av olika anledningar inte fått komma in i bostaden tidigare.

Om de hade gjort flera försök tror jag att det hade framkommit, Sydsvenskan hade inte uttryckt det såhär: ”103 dagar senare bestämde socialtjänsten sig för att knacka på hemma hos familjen.”

Naturligtvis förstod jag @julgrisens inlägg - men vi vet ju inte vilka orsakerna var.

 

[Görel]

Om de hade gjort flera försök tror jag att det hade framkommit, Sydsvenskan hade inte uttryckt det såhär: ”103 dagar senare bestämde socialtjänsten sig för att knacka på hemma hos familjen.”

Naturligtvis förstod jag @julgrisens inlägg - men vi vet ju inte vilka orsakerna var.

Jag menade inte att du inte förstod inlägget, bara att jag inte behövde upprepa de eventuella anledningarna till glappet.

 

[mandalaki]

Jag menade inte att du inte förstod inlägget, bara att jag inte behövde upprepa de eventuella anledningarna till glappet.

Egentligen letar jag inte förklaringar, det där bara skvalpar omkring i skallen: alltså att om NÅGOT har frågetecken för mig så är det inte att soc inte agerade efter den akuta bedömningen, utan snarare det senare dröjsmålet. Men jag förstår att det lät som att jag ville ha tänkbara förklaringar. Dock är det ju bara soc själva som har svaret i just det här fallet.

 

[Cambrie]

Är man skriven utomlands så följer man ju lagen i det landet. Sverige har inget med det att göra då. Dom jag känner får betala allt i det landet precis som dom som bor där får göra.

Nja, så enkelt är det inte. Det beror mer vad du gör utomlands. Är du utsänd av staten (diplomater blir till exempel utsända på tre år i taget och skriver sig då också i landet förstås, enligt svensk lag måste man skriva ut sig efter ett år utomlands) får du till exempel ta med skolpengen oavsett om du är skriven i Sverige eller utomlands. Samma för svenska företag. Vi har precis haft dessa duster med vår kommun eftersom jag ofta jobbar borta för en överstatlig organisation och pappan till ungarna bor i Prag men betalar skatt via sitt företag i Sverige. Vi har rätt att ta med oss skolpengen. Nu blev inte det bra för barnen så det blir anpassad studiegång och hemundervisning istället nästa utlandsperiod, men vi hade fått tagit med oss skolpengen, och för att gå i skolan i nya landet hade vi behövt skriva oss där. (men visst, det finns andra förbehåll för att det ska gälla också).

 

[AraSlei]

Fast man pratar ju Engelska oerhort olika runt varlden, bade i uttal och manga ord och uttryck, vilket gor att det ar mycket svart for nagon som inte har Engelska som modersmal att hora om det ar modersmal eller inte. Eller rattare sagt, det ar svart for nagon som inte har samma dialekt att hora om det ar modersmal eller inte eller ens om det ar ett godtagligt sprak.
Att ha ett bristfalligt sprak betyder att man har stora luckor och det har man ofta aven om man "tar sig fram runt varlden". De flesta har en bra "turist Engelska". Man kan bestalla pa restaurant, fixa hotell rum, handla, och hyra bil. Men om man pratar om kanslor eller vardagliga saker som man inte pratar "som turist" sa finns det stora brister i spraket.

Dessutom aven om foraldrarna pratat Svenska men kravt svar pa Engelska ar det inte alls sakert att barnen kan prata Svenska. Nar min yngste var liten pratade vi Svenska hemma, men glomde att krava svar pa Svenska, sa han svarade pa Engelska. Nar vi kom hem nasta sommar svarade han Mormor pa Engelska Gissa om jag var i "trouble" med mormor. Svenskan kom tillbaka fort, men det tog ett par veckor innan hjarnan hade stallt om sig for honom.

Ja, alltså jag förstår din poäng, men jag tolkar det som att barnen har haft svårt att kommunicera pga ett bristfälligt språk. Alltså i princip inte kunnat prata om något som rör saker utanför hemmet, vilket så klart inte är särskilt konstigt om de inte lämnat hemmet.
Men alltså ett betydligt sämre språk som leder till att man har svårt att förklara och göra sig förstådd om enkla saker.

 

[hastflicka]

Idag är lagen skriven att skolplikten upphör vid långvarig vistelse utomlands (vilket är upp till varje kommun att bestämma, sex månader är praxis) och att barn då blir utskrivna från svensk skola samtidigt. Och det oavsett var manr skriven. Jag kan absolut köpa att man om man är kvarskriven i Sverige måste fylla i skola barnet går på men att jaga medborgare över hela världen känns ju jättemärkligt och överkurs och troligen helt omöjligt.

Absolut att man skulle vara tvungen att fylla i skola barnen gar pa. Med namn, address och hela koret. I alla fall om barnet ar inskriven som boende i Sverige att det finns nagon koll.
Nar vara barn flyttade mellan Amerikanska skolor var det en evinnerlig pappershantering ... Dessutom, om man akte forbi shopping centret med ett barn i skolaldern efter ett lakarbesok eller liknande kunde en polis komma och undra varfor barnet inte var i skolan da det ar skolplikt till arskurs 12 har. (Barnen kan dock droppa ut ur skolvarlden, med en annan uppsjo av pappersjobb vid 16 ars alder)

Ja, alltså jag förstår din poäng, men jag tolkar det som att barnen har haft svårt att kommunicera pga ett bristfälligt språk. Alltså i princip inte kunnat prata om något som rör saker utanför hemmet, vilket så klart inte är särskilt konstigt om de inte lämnat hemmet.
Men alltså ett betydligt sämre språk som leder till att man har svårt att förklara och göra sig förstådd om enkla saker.

Och om ingen nagonsin pratat med dem far de ju inte ord och kan uttrycka nagot annat an det mest basala, det de hort.

 

[Grazing]

Nja, så enkelt är det inte. Det beror mer vad du gör utomlands. Är du utsänd av staten (diplomater blir till exempel utsända på tre år i taget och skriver sig då också i landet förstås, enligt svensk lag måste man skriva ut sig efter ett år utomlands) får du till exempel ta med skolpengen oavsett om du är skriven i Sverige eller utomlands. Samma för svenska företag. Vi har precis haft dessa duster med vår kommun eftersom jag ofta jobbar borta för en överstatlig organisation och pappan till ungarna bor i Prag men betalar skatt via sitt företag i Sverige. Vi har rätt att ta med oss skolpengen. Nu blev inte det bra för barnen så det blir anpassad studiegång och hemundervisning istället nästa utlandsperiod, men vi hade fått tagit med oss skolpengen, och för att gå i skolan i nya landet hade vi behövt skriva oss där. (men visst, det finns andra förbehåll för att det ska gälla också).

Vet bara hur det är för mina vänner som pluggar utomlands med barnen och dom barnen har då ingen skolpeng från sverige alls. Dom har ingenting med sverige att göra pga att dom är skrivna utomlands. Däremot så hade barnen haft rätt till vård i sverige osv om en av föräldrarna var skriven i sverige, nu eftersom båda skrevs sig i landet dom pluggade i så är helt enkelt inte barnen med i sveriges system längre. Också en anledning till att dom flyttade hem en period för att få tillgång till vården.

 

[Hyacinth]

Absolut att man skulle vara tvungen att fylla i skola barnen gar pa. Med namn, address och hela koret. I alla fall om barnet ar inskriven som boende i Sverige att det finns nagon koll.
Nar vara barn flyttade mellan Amerikanska skolor var det en evinnerlig pappershantering ... Dessutom, om man akte forbi shopping centret med ett barn i skolaldern efter ett lakarbesok eller liknande kunde en polis komma och undra varfor barnet inte var i skolan da det ar skolplikt till arskurs 12 har. (Barnen kan dock droppa ut ur skolvarlden, med en annan uppsjo av pappersjobb vid 16 ars alder)



Och om ingen nagonsin pratat med dem far de ju inte ord och kan uttrycka nagot annat an det mest basala, det de hort.

Fast ändå finns ju fall som familjen Turpin där man haft hemskolning och barnen helt är lämnade åt föräldrarnas nycker. Det finns såna här fall lite överallt, man kan inte säkra upp systemen helt.

 

[hastflicka]

Fast ändå finns ju fall som familjen Turpin där man haft hemskolning och barnen helt är lämnade åt föräldrarnas nycker. Det finns såna här fall lite överallt, man kan inte säkra upp systemen helt.

sjalvklart finns det alltid fall som faller mellan stolar, sarskilt med en befolkning av mer an 300 millioner manniskor. Fallet Turpin var ju mycket speciellt. Om jag minns ratt sa gav pappan "falsk vittnesbord" och hade forfalskat dokument som visade att barnen var "home schooled" och tog regelbundna tester.
Det jag efterfragar ar att man foljer upp da det finns skolplikt och inte sa godtroget tror pa vad foraldrarna sager.

Nar jag stoppade pa shopping centret eller en restaurant med barn som varit till doktorn pratade vi ju alltid Svenska och jag havdade bara att vi var turister... da jag ju ocksa hade Svenskt pass da var det inga problem. Men vi blev stoppade mer an en gang nar vi bodde i Maryland. Om de ar lika noga har vet jag inte, men det var faktiskt (efter forsta schocken) en viss trygghet i att barn inte vistades pa "stan" hur som helst under skoltid.

 

[Cambrie]

Vet bara hur det är för mina vänner som pluggar utomlands med barnen och dom barnen har då ingen skolpeng från sverige alls. Dom har ingenting med sverige att göra pga att dom är skrivna utomlands. Däremot så hade barnen haft rätt till vård i sverige osv om en av föräldrarna var skriven i sverige, nu eftersom båda skrevs sig i landet dom pluggade i så är helt enkelt inte barnen med i sveriges system längre. Också en anledning till att dom flyttade hem en period för att få tillgång till vården.

Hur det är att plugga utomlands vet jag inte, jag pratade om föräldrar som jobbar utomlands ;-) . Det är den kommun barnen var skrivna i senast som avgör huruvida barn får ta med sig skolpengen förutom vissa statliga och överstatliga jobb där staten går in och tar kostnaden.

 

[Cambrie]

Absolut att man skulle vara tvungen att fylla i skola barnen gar pa. Med namn, address och hela koret. I alla fall om barnet ar inskriven som boende i Sverige att det finns nagon koll.
Nar vara barn flyttade mellan Amerikanska skolor var det en evinnerlig pappershantering ... Dessutom, om man akte forbi shopping centret med ett barn i skolaldern efter ett lakarbesok eller liknande kunde en polis komma och undra varfor barnet inte var i skolan da det ar skolplikt till arskurs 12 har. (Barnen kan dock droppa ut ur skolvarlden, med en annan uppsjo av pappersjobb vid 16 ars alder)



Och om ingen nagonsin pratat med dem far de ju inte ord och kan uttrycka nagot annat an det mest basala, det de hort.

Fast idag utgår skolplikten vid varaktigt spenderande utomlands (vilket i rättsmål har varit runt sex månader). Det vill säga som lagen ser ut idag har inte ett barn som bor eller reser utomlands skolplikt efter en tid, så det är med andra ord inget brott i Sverige att inte ha det i skolan om man spenderar tid utomlands . Oavsett om man är skriven i Sverige.

 

[Lenis]

Myndig är ju personen oavsett vad man kommer fram till efter eventuell utredning?

Ja givetvis, men du fattar nog vad jag menar.

Vilket lagrum tänkte du skulle användas?

Om jag hade vetat det hade jag rimligen skrivit det, Görel. Tycker du att det känns ok att sådana här fall släpps bara för att den utsatta fyllt 18, eller har du några andra tankar? Att lägga gliringar om lagar etc för att du kan mer om sådant än många av oss här ger liksom inget till diskussionen. Detta är ett diskussionsforum och jag tycker det är en intressant (och upprörande) fråga värd att diskutera. Om/att det inte finns en tydlig lag som styr hur man ska sköta det ger väl bara diskussionen ett ännu större syfte när dylika fall sker. Annars kan vi ju bara klistra in lagboken och stänga forumet.

 

[Görel]

Ja givetvis, men du fattar nog vad jag menar.



Om jag hade vetat det hade jag rimligen skrivit det, Görel. Tycker du att det känns ok att sådana här fall släpps bara för att den utsatta fyllt 18, eller har du några andra tankar? Att lägga gliringar om lagar etc för att du kan mer om sådant än många av oss här ger liksom inget till diskussionen. Detta är ett diskussionsforum och jag tycker det är en intressant (och upprörande) fråga värd att diskutera. Om/att det inte finns en tydlig lag som styr hur man ska sköta det ger väl bara diskussionen ett ännu större syfte när dylika fall sker. Annars kan vi ju bara klistra in lagboken och stänga forumet.

Mina personliga tankar har inget med detta att göra, hur tänkte du då?

Det du beskriver att du önskar att samhället gör med denna ungdom är faktiskt ett myndighetsövergrepp, tänkt ett varv till så inser du nog det. Det samhället kan göra är att försöka motivera men man kan inte tvinga en person att ta emot det stöd man anser att denne person behöver om personen inte uppfyller rekvisiten för tvångslagstiftning.

Visst är detta ett diskussionsforum men det är väl bra om man är realistisk och inte går alltför långt från verkligheten?

 

[Petruska]

Ja givetvis, men du fattar nog vad jag menar.



Om jag hade vetat det hade jag rimligen skrivit det, Görel. Tycker du att det känns ok att sådana här fall släpps bara för att den utsatta fyllt 18, eller har du några andra tankar? Att lägga gliringar om lagar etc för att du kan mer om sådant än många av oss här ger liksom inget till diskussionen. Detta är ett diskussionsforum och jag tycker det är en intressant (och upprörande) fråga värd att diskutera. Om/att det inte finns en tydlig lag som styr hur man ska sköta det ger väl bara diskussionen ett ännu större syfte när dylika fall sker. Annars kan vi ju bara klistra in lagboken och stänga forumet.

Jag fattar faktiskt inte vad du menar. I sammanhanget är ju det att personen är myndig helt avgörande. Om samhället börjar behandla myndiga personer som om de inte vore myndiga, försätts ju hela grejen med myndiga medborgare (till skillnad från tex omyndiga undersåtar) i gungning.

Förutom att det ju inte finns något lagrum som möjliggör omhändertagande av myndiga personer, så fattar jag överhuvudtaget inte hur du hypotetiskt tänker dig att sådan lagstiftning skulle se ut?

 

[mandalaki]

Ja givetvis, men du fattar nog vad jag menar.



Om jag hade vetat det hade jag rimligen skrivit det, Görel. Tycker du att det känns ok att sådana här fall släpps bara för att den utsatta fyllt 18, eller har du några andra tankar? Att lägga gliringar om lagar etc för att du kan mer om sådant än många av oss här ger liksom inget till diskussionen. Detta är ett diskussionsforum och jag tycker det är en intressant (och upprörande) fråga värd att diskutera. Om/att det inte finns en tydlig lag som styr hur man ska sköta det ger väl bara diskussionen ett ännu större syfte när dylika fall sker. Annars kan vi ju bara klistra in lagboken och stänga forumet.

Men vi VET ju inte om myndigheterna släpper det. Det vi vet är bara att personen är för gammal för LVU.

Jag håller det för sannolikt att man väldigt försiktigt kommer att försöka övertyga hen att ta emot hjälp. Och hen kommer förhoppningsvis att inse att hen inte klarar sig. Hen måste ju, vid 18-19 års ålder, på något vis börja gå igenom hela skolan. Och dit kommer hen inte utan hjälp.

Du skriver dels att man borde göra en bedömning av ifall hen är tillräknelig, dels att hen inte kan anses vara det eftersom hen vill vara med sina föräldrar. Men så funkar ju inte samhället.

 

[Petruska]

Men vi VET ju inte om myndigheterna släpper det. Det vi vet är bara att personen är för gammal för LVU.

Jag håller det för sannolikt att man väldigt försiktigt kommer att försöka övertyga hen att ta emot hjälp. Och hen kommer förhoppningsvis att inse att hen inte klarar sig. Hen måste ju, vid 18-19 års ålder, på något vis börja gå igenom hela skolan. Och dit kommer hen inte utan hjälp.

Du skriver dels att man borde göra en bedömning av ifall hen är tillräknelig, dels att hen inte kan anses vara det eftersom hen vill vara med sina föräldrar. Men så funkar ju inte samhället.

Det är ju givetvis inte ett kriterium på allvarlig psykisk störning att vilja bo hos sina föräldrar. Tack Gode Gud, så definieras ju inte tillräknelighet utifrån vad utomstående tror vore det bästa för en person!

Jag blir nästan lite skrämd av vad du säger, @Lenis .