Bäst att äta ihjäl sig?

[MissFideli]

Det tror jag är en jättebra idé! Försök vara förlåtande mot dig själv och gör så gott du kan. Har du läst Gisela van der Sters bok Mattillåtet?

Jag är alldeles för sträng mot mig själv, det kan jag hålla med om och det ska jobbas med hoppas jag. Nej, det har jag inte. Får kolla upp den

 

[Koltrast]

Gisela van der Sters paroll är "Hellre nästan rätt än helt fel"(fritt citerat, minns inte exakt) och det tycker jag är ett bra sätt att tänka på mat.

 

[MissFideli]

Jag tror att det bästa är att hitta sin personliga motivation först. Så här var det för mig: jag hade svårt att motiveras av att jag skulle passa bättre in i normen om jag var smalare för det retar mig hur dagens norm ser ut. Så att gå ner i vikt för utseendets skull motiverade mig inte särskilt mycket. Däremot vore det lite lättare att göra vissa saker rent fysiskt om jag blev av med mina extrakilon. Men det kändes fortfarande inte som nog viktigt för att jag skulle förändra mig.

I ett helt annat sammanhang började jag läsa mer om mental styrka och funderade på om jag kunde testa min mentala styrka på nåt sätt och valde då viktnedgång. Då funkade det plötsligt att hitta motivationen eftersom att vara mentalt stark (kunna bestämma mig för något och hålla fast vid det oavsett om det börjar blåsa lite i trädtopparna) är på allvar värdefullt för mig. Dessutom ville jag motbevisa min egen tes att jag är mentalt ganska svag och i stället bevisa för mig själv att jag är envis och stark nog att sätta ett mål och uppnå det. Funkar bra som motivation hittills.

Jag tror du har en stor poäng där, det är ju mycket jag själv som sänker mig själv. Det känns bara som att jag inte har tid att vänta på hjälp?

 

[MissFideli]

@Koltrast För den som är insatt i sockerberoende så är det vad som kan läsas ut av ts inlägg utan några direkta problem.
Hade ts skrivit en macka här eller där, en frukt osv hade det varit en helt annan sak men här handlar det om godis.
Precis som @Rolle skriver så ser man sig själv sällan som sockerberoende så länge man är fast i det.

Fast för mig duger det lika bra med en chipspåse. Så jag tror faktiskt inte jag är sockerberoende.

 

[MissFideli]

Det här har varit väldigt viktigt för mig: inga förbud. Förbud gör mig direkt nedstämd och det leder lätt till att jag ger upp och börjar tröstäta och blir besviken på mig själv och blir ännu mer ledsen och så vidare..

Jag får äta allt men övar dagligen på att begränsa mängden. Ibland misslyckas man, men då gäller det att gå vidare och inte älta det.
För mig har det fungerat ganska bra när jag är sugen på något att vänta en kvart, tjugo minuter eller en halvtimme innan jag äter det jag ville ha. Eller så äter jag en frukt eller grönsak eller ett par glas vatten innan jag äter det där jag var sugen på. Ofta är man inte lika sugen då och det blir lättare att minska mängden. Inte jämt, men ofta.
Det här är kanske inte en strategi som fungerar för alla dock, men det kan vara värt att prova!

Ja, ju mer jag tänker på det, desto mer känns det så. Hur klarar du att bara gå tillbaka? Gör jag minsta fel, ger jag upp helt och känner mig hopplös.

 

[MissFideli]

Socker/sötningsmedel är starkt vanebildande och det ökar hungern, sluta med det så har du kommit långt på vägen Och tänk på att i stort sätt så är det socker i all processad mat så sockerintaget kan vara betydligt högre än man tror

Ja, jag vet att man bör minska sockerintaget. Och även kolhydraterna. På Capio kör dom 1/3 grönsaker, 1/3 kolhydrater och 1/3 protein. Psykiskt kommer jag inte kunna minska kolhydratintaget så mycket som lchf kräver. Inte nu.

 

[EmmaW]

Fast för mig duger det lika bra med en chipspåse. Så jag tror faktiskt inte jag är sockerberoende.

Kan så vara, och är bra i så fall men du vet att en hel del chips innehåller sötningsmedel? Chips är dessutom kolhydrater relativt snabba dvs snabbenergi som ger liknande resultat som socker...

Om man läser innehållsförteckningar och läser på vad allt är osv så försvinner lusten att äta tex godis och sånt ganska snabbt. Om man inte stoppar huvudet i sanden och ljuger för sig själv så klart. sen finns det ju godis som är bättre än andra men nu ska jag inte tjata om det

 

[MissFideli]

Kan så vara, och är bra i så fall men du vet att en hel del chips innehåller sötningsmedel? Chips är dessutom kolhydrater relativt snabba dvs snabbenergi som ger liknande resultat som socker...

Om man läser innehållsförteckningar och läser på vad allt är osv så försvinner lusten att äta tex godis och sånt ganska snabbt. Om man inte stoppar huvudet i sanden och ljuger för sig själv så klart. sen finns det ju godis som är bättre än andra men nu ska jag inte tjata om det

Jag har kollat, men lever nog lite i förnekelse.
Absolut kan chips säkert ge samma som socker, chips har en förmåga att ge mig hjärtklappning. Och kanske är jag sockerberoende, det kan mycket väl tänkas.

 

[EmmaW]

Jag har kollat, men lever nog lite i förnekelse.
Absolut kan chips säkert ge samma som socker, chips har en förmåga att ge mig hjärtklappning. Och kanske är jag sockerberoende, det kan mycket väl tänkas.

Det är ju inte för inte som man tex reducerar just kolhydrater i maten som behandling i första stadie till diabetes Det finns många fällor där ute och det är svårt att veta alla i början. Det var inte förrän jag helt gav upp socker som jag förstod hur starkt det faktiskt är. I dag kan jag äta det ibland, godis och glass med. man behöver inte sluta leva för det men nu kan jag känna skillnaden om vad det är som drar. Hunger, socker, mående, känslor osv på ett annat sätt än innan jag blev sockerfri och lärde mig skillnaden.

 

[MissFideli]

Det är ju inte för inte som man tex reducerar just kolhydrater i maten som behandling i första stadie till diabetes Det finns många fällor där ute och det är svårt att veta alla i början. Det var inte förrän jag helt gav upp socker som jag förstod hur starkt det faktiskt är. I dag kan jag äta det ibland, godis och glass med. man behöver inte sluta leva för det men nu kan jag känna skillnaden om vad det är som drar. Hunger, socker, mående, känslor osv på ett annat sätt än innan jag blev sockerfri och lärde mig skillnaden.

Säkert. Men eftersom jag inte lagar mycket mat själv, så är det svårt att gå in så djupt på nått. Jag får nog börja med lättare saker.

 

[MissFideli]

Gisela van der Sters paroll är "Hellre nästan rätt än helt fel"(fritt citerat, minns inte exakt) och det tycker jag är ett bra sätt att tänka på mat.

Beställt boken nu

 

[EmmaW]

Säkert. Men eftersom jag inte lagar mycket mat själv, så är det svårt att gå in så djupt på nått. Jag får nog börja med lättare saker.

Ta små steg, när resultat börjar får du motivationen av fortsätta. Låt det ta tid, jag ändrade inte mitt i en handvändning direkt

 

[MissFideli]

Ätstörningen har med meckandet med maten att göra. Börjar man väga, mäta och avstå saker är det triggers för en ätstörning. Först tar man bort godiset, sen tar man bort mjölet, brödet, pastan, potatisen, alla rotsaker, alla mjölkprodukter (mjölksocker) sen tar man bort allt fett bara för att vara säker, sen tar man bort allt kött sen tar man bort resten av "maten" också av bara farten. Tillslut dricker man inte ens vatten ifall att det skulle möjligen kunna innehålla en kalori.

Precis så är det ju. När jag gick ner som mest i vikt, åt jag ingen frukost, men 2 ggr/dag så åt jag 100 gr fisk och 60 gr ris/portion.

 

[MissFideli]

Jag vet inte riktigt vad plantar fasciit är, men tycker du om att simma? Det har varit räddningen för mig motionsmässigt de perioder då jag har olika besvär i kroppen som gör det omöjligt för mig att träna "vanligt". I vattnet känner jag inte av min värk vilket gör att jag känner mig fri och lycklig, vilket såklart blir en motivation i sig.
Sedan är jag noga med att låta kroppen bestämma hur mycket den orkar just den dagen, att köra slut på sig tar kål på glädjen för träning totalt för min del.

Jag fick väldigt ont i senan som går mellan hälen och tårna, kan man säga. Fotvalvet kollapsade och jag kunde inte gå mer än 30 min utan att få ont, och då gjorde det riktigt ont! Tack vare stötvågsbehandling blev jag bra efter 1 års problem, men har man fått det en gång så är risken större att man får det igen så jag måste trappa upp sakta. Har speciella fotbäddar och så, men ändå.
Tyvärr kan jag inte simma. Eller ja, jag kan simma, men jag vågar inte visa mig i baddräkt. Det är också en dröm, men just nu funkar det inte.

 

[lil-sis]

Jag fick väldigt ont i senan som går mellan hälen och tårna, kan man säga. Fotvalvet kollapsade och jag kunde inte gå mer än 30 min utan att få ont, och då gjorde det riktigt ont! Tack vare stötvågsbehandling blev jag bra efter 1 års problem, men har man fått det en gång så är risken större att man får det igen så jag måste trappa upp sakta. Har speciella fotbäddar och så, men ändå.
Tyvärr kan jag inte simma. Eller ja, jag kan simma, men jag vågar inte visa mig i baddräkt. Det är också en dröm, men just nu funkar det inte.

Kan du inte köpa typ GI-boxen eller liknande färdigmat?

 

[Samba]

Alla är vi olika, men sedan några veckor är jag med i Aftonbladets viktklubb, och hittills fungerar det bra för mig. Jag äter mer och bättre mat än jag har gjort på länge, och godissuget är (nästan) borta. När jag får så där riktigt okontrollerbart sug, så äter jag hallon! Jag har alltid några paket i frysen, och ett halvt paket botar suget hur bra som helst.

 

[Mammadutt]

((Äter du någon medicin som kan påverka din vikt? Tex antidepressiv medicin?))

Är du rädd för att lyckas? Är du rädd för det nya? Trygg i det gamla?

Fokusera på mer hälsa. Lägg inte fokus på mindre ohälsa. Börja med att lägga till bra saker, lägg fokus på vad du vill se mer av i ditt liv... Kanske vatten? Frukt? Fisk? Tomater? (Vad det nu än kan vara)... Fullt fokus framåt på vad du vill ha. Efter några veckor kommer du märka att en massa 'dåligt' trillat bort... Du kanske väljer vatten före cola eller skiter i godis för du har precis mumsat i dig ett paket med eko körsbärstomater... Du fortsätter i sakta takt lägga till (vilket även innebär byter ut) och på så sätt förbättrar du din livsstil...

Ist för att motionera för att gå ner i vikt,,,, motionera för att få frisk luft och energi (cykla runt och njut av naturen),.. Eller kanske mer muskler, bättre hållning etc. (Styrketräning,,, och ja det går att göra hemma).

 

[Alexandra_W]

Fler har skrivit om att ta bort förbuden. För mig var det helt avgörande. Och gav stor skillnad. Om man "får" äta onyttiga saker är det mindre risk att man överäter/hetsäter av dem "eftersom man ändå misslyckats och det är kört". När skam osv slår på, så 1 chockladbit eller 10 chokladbitar är irrelevant. Det är svart eller vitt, avstå och "lyckats", inte avstå och "misslyckats". Och det finns bara misslyckats. Inte nästan lyckats eller misslyckats grovt. Så en eller 10 - spela roll.

Om man däremot får bort förbudet, så är det lättare (inte lätt i början dock) att stanna vid en chokladbit/etc. Alltså en mindre mängd.

Sen vad gäller LCHF osv. Jag har varit frisk från mina ätstörningar i många, många, många år nu. Jag äter dock ganska dåligt (inte ätstört, bara dåligt) och tänkte prova LCHF eftersom det gör att jag inte kan slarväta. INGET har varit så nära att få mig att trilla dit igen. Anorexispöket formligen vrååålade åt mig. Dessutom gick jag ner i vikt (vilket jag INTE varken behöver eller bör) och där jublade ju anorexispöket. Som uppenbarligen är alive även om det varit tyst i 15 år.. Jag tvingade mig själv att avbryta hela LCHF genast. Det hade slagit totalslint annars.
Så även jag håller med om att INTE prova nåt som är väga/mäta/räkna matintag/ingredienser/kalorier. Tallriksmodellen hjälper och räcker utmärkt om man har svårt att avgöra riktigt (och den kan modifieras lite om man vill dra ner på kolhydrater.)

 

[Koltrast]

Beställt boken nu

Vad glad jag blir. Jag tror att du kan ha stor nytta av den!

 

[tuaphua]

Precis så är det ju. När jag gick ner som mest i vikt, åt jag ingen frukost, men 2 ggr/dag så åt jag 100 gr fisk och 60 gr ris/portion.

Jag tipsar om att kolla upp Dr Barry Sears böcker och hemsidor om The Zone.
Han är en forskare vars manliga släktingar alla dött tidigt i hjärt-/kärl-relaterade åkommor. Han ville själv inte göra det och insåg att han då behövde forska och läsa på.
Han har tagit fram ett sätt att leva som inte är en diet. Men som håller en sund.
På någon hemsida finns massor med olika recept. De rekommenderar så klart hans egna produkter. Men i min värld går det lika bra att ersätta med likvärdiga utan hans namn på. Så det finns mycket gratisinfo att ta del av på sidorna.
Jag har bara läst någon bok. Men den var himla bra!

Och för mig funkar det utmärkt att leva enligt The Zone och göra små avsteg från det då jag har lust.
Jag har lätt att bli sockerberoende. Men med den här typen av kost har jag noll och intet sötsug.
För mig skulle Atkins, LCHF etc kännas ofräscht att äta. Och jag skulle utöver det behöva väldigt mycket mer kolhydrater då jag jobbar iom att jag då rör mig mycket.
Men The Zone tycker jag ger utrymme för mer egna justeringar. Och maten tycker jag känns fräschare med mer grönsaker, inte bara grädde/smör/protein typ..
Jag får också mer energi och håller mig friskare. Det är den största vinsten för mig som lever ett liv med rätt stor fysisk påfrestning.