Beach 2015, del 2

[Emtherlia]

@cili Kram! Det verkar vara en jobbig tid i ditt liv och jag hoppas du får hjälp att komma igenom det!

 

[zassoo]

Du är väl medryttare? Du har inte möjlighet att göra ett uppehåll eftersom just ridningen verkar vara en stor bidragande orsak till stressreaktionerna?

Alltså, helt ärligt - din hälsa går före din pliktkänsla att hjälpa din höggravida hästägare. Det är hennes häst = hennes ansvar. Om du känner att stallet ger mer stress än nöje i ditt liv så tycker jag faktiskt att du ska sluta.

Ja, jag är medryttare. Började faktiskt gråta när jag läste ditt svar för jag har tänkt tanken många gånger. Det ska ju vara kul med hästar och det är det alldeles för sällan just nu. Pliktkänsla är det verkligen. Känner att jag måste hjälpa till med stallpass också (det är ett kollektivstall) och det stressar ännu mer, speciellt eftersom jag åker buss.

Låter verkligen stressrelaterat. Kram på dig! Angående hästen så kanske ägaren får se till att skaffa en till medryttare tills hon är tillbaka? Det är trots allt inte din häst och inte ditt ansvar i slutändan, även om man såklart vill vara lojal och du vill säkert fortsätta också, egentligen. Men just nu kanske ni behöver vara två som alltid kan dela på det hela och då kan du bara mocka på dina dagar t.ex.

@cili kram till dig också! Har tyvärr inga vettiga råd att ge förutom att det inte är värt att stressa ihjäl sig, ingen tackar dig i efterhand!

Som sagt så är det en annan tjej i stallet också som hjälper till med hästen. Hon är superduktig och rider honom ca 3 dagar i veckan. Så allt ansvar ligger inte på mig, förutom hoppträningarna. Kanske skulle hon kunna tänka sig att rida lite mer och så gör det ingenting om jag inte rider på mina dagar... *funderar*

Jag vill ju verkligen vara lojal, tycker verkligen om hästägaren och vill hjälpa till Men som ni säger, det är ju inte min häst... Så extremt dålig tajming bara.

 

[Chili]

Som sagt så är det en annan tjej i stallet också som hjälper till med hästen. Hon är superduktig och rider honom ca 3 dagar i veckan. Så allt ansvar ligger inte på mig, förutom hoppträningarna. Kanske skulle hon kunna tänka sig att rida lite mer och så gör det ingenting om jag inte rider på mina dagar... *funderar*

Jag vill ju verkligen vara lojal, tycker verkligen om hästägaren och vill hjälpa till Men som ni säger, det är ju inte min häst... Så extremt dålig tajming bara.

Ja det är synd att han inte bara kan vila. I så fall kan du ju bara göra stalljobbet, för det är kanske gött att komma iväg och inte vara hemma/inte plugga också? Kan du inte göra annat tills det hela löst sig, t.ex. longera, gå promenader eller bara rida ut? Förstår dock att underlaget kanske suger, här blev det isgata igen i natt efter solsken och nollgradigt igår...

Man vill ju inte lämna hästägaren vind för våg men du får nog flagga för att situationen måste lösas annars kommer det inte gå bra för din hälsa! Jag har också haft en lång dipp pga bland annat att vi fastnade i träningen, viss rädsla och längre sjukdom från min sida så vi helt kom ur kuggorna. Jag sålde då faktiskt hästen efter 12 år tillsammans. Och det var väldigt rätt att göra! Ibland får man släppa taget och det var det bästa jag gjort för oss båda. För mig tog det sedan två år innan jag ville greja med hästar igen. Jag behövde göra annat och släppa prestationsångesten helt enkelt.

 

[Kolbeinn]

Godmorgon bästa trådmedlemmar!

I söndags dömde jag för första gången, snacka om självförtroende-boost när det kommer fram folk (och även skriver till mig på kvällen) att jag är väldigt duktig på att döma och rättvis, att det var en mycket bra premiär och mycket lovande.

I söndags ÅT jag(!) och samma igår. Då åt jag kvällsmat hos mormor utan att kräkas!! Även om jag på kvällen fick århundradets ångest och ville, såg mig i spegeln och grät, så gjorde jag inte det.

Idag har jag min bästis vovve på dagverksamhet (hon pluggar på annan ort och kommer hem sent) så det blir lite promenader, mormor saknade min hund på dagis så han fick sova hos mamma och åka dit över dagen.
Nu 45 minuter-1 timmes cykling och sen ska jag försöka sova lite. Har fått 4 timmars sömn inatt, somnade 2 och gick upp 6.
Sen ska det ridas några hästar, 5-6 stycken står egentligen på dagens schema. Vi får se hur mycket tant orkar..

Mvh tjej som börjar tycka om livet!

 

[zassoo]

Ja det är synd att han inte bara kan vila. I så fall kan du ju bara göra stalljobbet, för det är kanske gött att komma iväg och inte vara hemma/inte plugga också? Kan du inte göra annat tills det hela löst sig, t.ex. longera, gå promenader eller bara rida ut? Förstår dock att underlaget kanske suger, här blev det isgata igen i natt efter solsken och nollgradigt igår...

Man vill ju inte lämna hästägaren vind för våg men du får nog flagga för att situationen måste lösas annars kommer det inte gå bra för din hälsa! Jag har också haft en lång dipp pga bland annat att vi fastnade i träningen, viss rädsla och längre sjukdom från min sida så vi helt kom ur kuggorna. Jag sålde då faktiskt hästen efter 12 år tillsammans. Och det var väldigt rätt att göra! Ibland får man släppa taget och det var det bästa jag gjort för oss båda. För mig tog det sedan två år innan jag ville greja med hästar igen. Jag behövde göra annat och släppa prestationsångesten helt enkelt.

Jo, mocka och fylla höpåsar och klappa häst är ganska trevligt men det är just ridningen som ställer till det. Sen är hästen ganska bänglig och lite för påhittig och det räcker inte alltid min energi eller tålamod till. Jag inser ju att vi verkligen inte är en perfect match. Jag tittar på annonser om fina snälla små connemaraponnys och drömmer mig bort.

Nä underlaget suger verkligen. Och ridvägar är i stort sett obefintliga här. Man kan rida en sväng runt gården men för fler vägar (som också är tråkiga) måste man korsa en 70-väg och sist hästen gjorde det blev han skrämd av en bil och gick omkull i diket...

Jag minns ju att du sålde din fina nordsvensk. Det är till stor hjälp det du skriver för det är så lätt att klamra sig fast vid det som varit. Jag har funderat många gånger på ett uppehåll men blir alltid så ledsen för att det känns som att min identitet på något vis är så starkt sammankopplad med hästeriet. Men det ska ju kännas som att det är värt det också.

 

[cherie]

Jag vill ju verkligen vara lojal, tycker verkligen om hästägaren och vill hjälpa till Men som ni säger, det är ju inte min häst... Så extremt dålig tajming bara.

Det låter som att ni har en bra relation, du och hästägaren. Om du förklarar läget så tror jag hon skulle förstå - jag tror inte hon skulle vilja att du mår dåligt och kanske till och med bränner ut dig på grund av pliktkänslor gentemot henne.

Det jag menade med mitt förra inlägg är att det är jättebra att du har uppmärksammat ditt mående och börjat förstå att din situation är ohållbar - men att det kanske faktiskt inte räcker, utan något måste aktivt göras för att förändra situationen också. Det låter toppenbra att du tar dig tiden att träffa dina vänner, och börjar fundera över detta med medryttrarhästen

 

[Chili]

Jo, mocka och fylla höpåsar och klappa häst är ganska trevligt men det är just ridningen som ställer till det. Sen är hästen ganska bänglig och lite för påhittig och det räcker inte alltid min energi eller tålamod till. Jag inser ju att vi verkligen inte är en perfect match. Jag tittar på annonser om fina snälla små connemaraponnys och drömmer mig bort.

Nä underlaget suger verkligen. Och ridvägar är i stort sett obefintliga här. Man kan rida en sväng runt gården men för fler vägar (som också är tråkiga) måste man korsa en 70-väg och sist hästen gjorde det blev han skrämd av en bil och gick omkull i diket...

Jag minns ju att du sålde din fina nordsvensk. Det är till stor hjälp det du skriver för det är så lätt att klamra sig fast vid det som varit. Jag har funderat många gånger på ett uppehåll men blir alltid så ledsen för att det känns som att min identitet på något vis är så starkt sammankopplad med hästeriet. Men det ska ju kännas som att det är värt det också.

Nä exakt - vem är man utan hästarna egentligen? Det har varit lite identitetskris och jag har inte helt kunnat fylla upp mitt liv så som det var när jag hade häst. Men ändå tog det lång tid innan jag saknade det på riktigt. Nu är det istället riktigt gött att ha en medryttarhäst men det är ju gött för att det är så enkelt med henne. Hon har dock dåliga sidor men hittills känns det bra ändå eftersom ridningen funkar så bra och hon är 100 % trygg. I dagsläget skulle jag tröttna direkt och bli rädd om hästen var osäker och istadig. Det är verkligen inte värt det att skada sig, eller att bränna ut sig för en häst som man inte ens äger själv!

Var rädd om dig och fundera igenom hur du vill göra. Kommunikation är ju alltid det bästa, som cherie säger så är det bara att prata med hästägaren. Jag är rätt säker på att hon förstår.

 

[Nixehen]

Är det någon annan än jag som upplever att endomondo är lite opålitligt i sin distansräkning? Har gått samma runda 3ggr nu, första gången var den 10,14km, andra gången 9,65km och nu sist bara 8,9km.

 

[Ninnurur]

Jag är fortfarande öm i huden och börjar bli mer allmänpåverkad nu kryper ihop till en boll på mammas soffa och hoppas på att det ger sig eller bryter ut ordentligt.

 

[Kiwifrukt]

@cili, Åh, jag blir så ledsen för din skull. Det här med grupparbete upplever jag i nio fall av tio enbart vara av ondo, och jag önskar att jag förstod varför skolorna tycker det är så himla viktigt (jaja, det är säkert jätteviktigt att lära sig samarbeta och blablabla, men alla människor kan inte samarbeta med alla). Vet inte riktigt vad jag ska säga mer, mer än att skicka en hel hög med styrkekramar!

 

[Kiwifrukt]

@zassoo, Jag förstår dig, det kan vara skittungt att ha häst ibland. För övrigt så är kollektivstall rena bajset, jag har provat allt från att stå i ett stall där jag skötte precis allting själv, till att prova kollektivstall och helinackordering, och kollektivstallet var helt klart det sämsta. Ironiskt nog var det det stallet där jag skötte precis allting själv, eller nåja, min pappa tog den tidiga morgonfodringen när han körde till jobbet, som var det bästa stället. I ett kollektivstall går så fruktansvärt mycket tid och energi åt till att göra jobb med alla andras hästar, och det passar mig ungefär så här mycket: '. Jag är inte den som är den, i helgen har jag till exempel lunchen på min lott för att hon som sköter det i vanliga fall ska resa bort, och jag ställer givetvis upp om någon behöver hjälp, men det här med att ha flera pass i veckan och alla är så krångliga och vill ha det si eller så, och vill aldrig göra något själva, nej tack, aldrig mer.

Jag får intrycket av att "din" häst står på en lite större anläggning, eftersom det verkar vara smått kaos varenda gång du ska rida i ridhuset? Vi står i ett litet stall med bara fem hästar, men ridhuset vi rider i ligger på en större gård, och jag har också jättesvårt att koncentrera mig om det är flera andra ryttare inne i ridhuset när vi försöker rida. Vissa människor är ju inte så himla duktiga på att visa hänsyn heller, eller ens lära sig reglerna, så då blir jag en tyst liten mus som står och trycker i mitten tills det andra ekipaget är klart. Min häst är ju också lite knepig att rida ut på, i synnerhet ensam, och framför allt har hon varit väldigt knepig förut. Jag går, och har gått, jättemycket med henne vid handen för att bygga upp ett förtroende och vänja henne vid att vara ute i naturen utan att hon för den sakens skull behöver släpa runt på mig. Tror du att det skulle fungera att du provade att göra något sånt med hästen, i alla fall någon gång i veckan? Ni får en chans att bättra på er relation, samtidigt som du "slipper" ta fajten med hästen inne i ridhuset, när ni nu har kört fast där?

Och sen är det, som de andra redan sagt, egentligen inte ditt problem att ägaren är gravid. Du har dina dagar, och det finns ju liksom en anledning till att du bara har tid att ha häst ett visst antal dagar. Jag antar att du har dina dagar i vanliga fall, och sen rider ägaren de övriga? Då kanske hon får fixa en medryttare till, som kan ta hennes dagar under den här tiden? Om ni har en bra relation kan jag inte tänka mig att hon blir sur om du berättar för henne hur du mår? Har man egen häst har man det sju dagar i veckan, oavsett vad, men det har inte du, och du ska inte behöva göra så mycket med någon annans häst att du blir sjuk av det. Kram!

 

[Kiwifrukt]

Måndagskvällen slutade med 4 kilometer powerwalk för min del. Och jag åt middag, trots att maten är en av de rätter som jag verkligen inte gillar.

 

[Emtherlia]

Alltså halsont och hicka gör ju asont!!

 

[cherie]

Är det någon annan än jag som upplever att endomondo är lite opålitligt i sin distansräkning? Har gått samma runda 3ggr nu, första gången var den 10,14km, andra gången 9,65km och nu sist bara 8,9km.

Nä faktiskt inte! Jag är alltid förvånad över hur exakt min Endomondo mäter samma rundor, det skiljer oftast bara max hundra meter eller så. När jag är ute tillsammans med min sambo och han använder sin GPS-klocka brukar våra distanser överensstämma bra också. Men beror inte det på GPS i telefonen snarare än Endomondo?

 

[GoLightly]

Idag har jag "droga ner mig" med allergitabletter bara för att kunna ta mig iväg till skolan. Sån vidrig ångest inför den här dagen. Och så ska man spela att allt är bra. Sitter på tåget med en kurskamrat nu, och pratar om det där grupparbetet och hur svårt det är - men utan att nämna att jag är utslängd ur min grupp och därför inte kommer kunna/få göra det arbetet alls.


Tror inte det Jag har mat hemma, det ligger nån matlåda i frysen, men jag är inte det minsta sugen. Kan liksom inte ens förmå mig att stoppa in en sådan i micron. Hamnade på 1000 kcal igår, mycket tack vare att jag tvingade i mig en smoothie för det var det enda jag inte fick illamåendekänslor av.


Fast jag vill inte ge upp och vägra livet. Jag vill leva, jag vill må bra. Men jag vill inte gå upp till det här Vet inte hur jag skulle kunna sänka kraven heller, har ju inte ens nått upp till godkänt på senaste tentan.


Jo det har vi, men jag har inte hört så mycket bra om den. Ingen samtalskontakt, trots att jag frågade efter det på VC när jag ringde dit igår.

Det låter ju helt fel att du inte ska kunna göra arbetet pga av att det inte funkar i gruppen. Du kan inte hoppa in i någon annan grupp eller göra klart arbetet på egen hand? Säg till läraren att det här måste lösas. Låter inte bra alls att du har så mycket ångest att du måste ta tabletter för att klara av dagen

 

[GoLightly]

Nä faktiskt inte! Jag är alltid förvånad över hur exakt min Endomondo mäter samma rundor, det skiljer oftast bara max hundra meter eller så. När jag är ute tillsammans med min sambo och han använder sin GPS-klocka brukar våra distanser överensstämma bra också. Men beror inte det på GPS i telefonen snarare än Endomondo?

Jag tror att det kan bero på GPSen och hur känslig den är som du säger. Nu har jag iofs mest använt runkeeper, men där jag bodde förut freakade den alltid ut och kunde mäta att jag hoppade över kanalen fram och tillbaka flera gånger osv, det var helt omöjligt att lita på sträckan. Här där jag bor nu använder jag samma telefon men får inte alls de resultaten. Vet inte om det kan bero på att jag förut bodde i en brant backe och att det här är helt plant.

 

[zassoo]

Det låter som att ni har en bra relation, du och hästägaren. Om du förklarar läget så tror jag hon skulle förstå - jag tror inte hon skulle vilja att du mår dåligt och kanske till och med bränner ut dig på grund av pliktkänslor gentemot henne.

Det jag menade med mitt förra inlägg är att det är jättebra att du har uppmärksammat ditt mående och börjat förstå att din situation är ohållbar - men att det kanske faktiskt inte räcker, utan något måste aktivt göras för att förändra situationen också. Det låter toppenbra att du tar dig tiden att träffa dina vänner, och börjar fundera över detta med medryttrarhästen

Jo jag borde absolut prata med henne. Känns som att jag sviker. Men ni har ju rätt och det är inte första gången jag tänker tanken på att sluta rida hästen (stressad eller inte).

 

[Chili]

Jag tror att det kan bero på GPSen och hur känslig den är som du säger. Nu har jag iofs mest använt runkeeper, men där jag bodde förut freakade den alltid ut och kunde mäta att jag hoppade över kanalen fram och tillbaka flera gånger osv, det var helt omöjligt att lita på sträckan. Här där jag bor nu använder jag samma telefon men får inte alls de resultaten. Vet inte om det kan bero på att jag förut bodde i en brant backe och att det här är helt plant.

Om nånting skuggar signalen från satelliten kan det nog få GPS-signalen att hoppa omkring lite. Är det väldigt kuperat kan nog träd/berg/hus skugga. Det samma gäller ju om man går inomhus, då bryts GPS-signalen. Har också haft problem med den med min förra telefon men med nuvarande fungerar det klockrent. Den gamla stängde gärna av och började aldrig mäta igen, antagligen för att den vid nån punkt förlorade signalen. Dock fortsatte alltid klockan att gå men sträckan avslutades mitt i så att säga.

 

[Chili]

Alltså halsont och hicka gör ju asont!!

Uuuusch, stackare! Hade det funnits en smiley som klappar en annan på huvudet så hade du fått en sån nu. Kram!

 

[snow]

Jo jag borde absolut prata med henne. Känns som att jag sviker. Men ni har ju rätt och det är inte första gången jag tänker tanken på att sluta rida hästen (stressad eller inte).

Om ni har en bra relation så skadar det ju inte att prata med henne. Berätta hur du mår och hur du känner inför ridningen, så kanske ni tillsammans kan komma fram till en lösning?