Beach 2015, del 3

@Mineur Den enda planering jag gör kring vad jag ska äta är när jag handlar. De flesta dagar när jag vaknar har jag ingen aning om vad jag kommer ha stoppat i mig när jag går och lägger mig. Jag har varit i din sits (och värre), och när jag läste ditt inlägg så insåg jag hur lätt en kontrollerad kostplanering leder till ångest. Jag har aldrig ångest längre över hur/vad jag äter, för det finns ingen plan att avvika från. Jag går alltid och lägger mig mätt och jag är oftast även tillfreds med livet när jag somnar - då måste jag ha ätit rätt under dagen. Varför planera och fundera så mycket kring maten?

Jag tror också det är superviktigt att vara uppmärksam om man har en kontrollerad kostplanering, och se till att släppa på den när det börjar bringa ångest. Så himla enkelt att hamna i en ond cirkel annars, det är farligt.

Angående att planera sin mat så gör jag det till viss det, på så vis att jag gärna vill se till att jag kommer äta regelbundet under dagen för att hålla blodsockret stabilt. Jag mår nämligen bäst med regelbundna måltider, både humör och energi hålls stabilt. Jag tar kanske med ett litet mellanmål extra om jag inte vet ifall jag kommer kunna köpa något på plats, osv. Däremot är det ingen fara om jag frångår min plan, det är väl däri skillnaden ligger mellan sunt och osunt. Det är sunt att ifrågasätta intag av glass varje dag i veckan, det är däremot osunt att få ångest av att äta en glass en solig vårdag när man i övrigt äter rimligt hälsosamt.

Tack så mycket för er input hörrni, mycket nyttig läsning för mig. Mina funderingar och planeringar när det kommer till maten grundar sig helt och hållet i det att jag hela tiden tycker att jag är lite för kraftig och att jag tycker att jag måste kontrollera maten för att se till att jag inte blir rundare. Att bli rundare är sorgligt nog en av de värsta sakerna jag kan tänka mig, bara tanken ger mig mild panik.

Samtidigt är jag en gottegris av stora mått som lätt faller för frestelser, och eftersom att min kroppsbild inte förändras trots att jag tränar hårt så känner jag att det helt och hållet hänger på maten. Det är maten jag måste kontrollera för att förbättra min självbild, för att kväva de värsta tjockhetskänslorna, den värsta viktpaniken, och när jag då sitter här på söndagskvällen och klämmer på magen känns det som en fantastisk idé att skriva ett matschema för kommande vecka - dag för dag, mål för mål. Lättnaden jag känner när jag gör det går inte att beskriva, det är liksom som att jag för en liten kort stund får leva helt utan tankarna på hur stora mina lår är eller hur många kalorier jag äter, för en liten kort stund känner jag mig helt i kontroll över saker och ting, och det har blivit en skön tröstande vana. Å andra sidan så innebär det ju också att ångesten när jag frångår planen blir stor, så i längden är det förmodligen en jättedålig idé.

Även här är det dock mycket omgivningen som påverkar mig - jag får beröm och folk tycker att jag är duktig som planerar och kontrollerar min mat så hårt och då blir det liksom ännu mera prestige i det. Jag inser dock att ni alla har en bra poäng i det ni skriver och att gränsen mellan sunt förnuft och osunt tänkande är hårfin. Jag har därför lyckats avstå från att skriva matplan för veckan idag, och så hoppas jag på att jag kan sköta mig ändå samt att det blir en lite lugnare vecka på den psykiska fronten.

Angående artikeln om ortorexi är det ett väldigt intressant ämne, det var så det började för mig, jag började plocka bort allt jag ansåg vara ohälsosamt och farligt, åt bara "ren" mat och gick ner i vikt och tränade massor. Var extremt noga med vad jag åt och vad saker innehöll. Hade perioder då jag bara levde på vattenmelon och andra då det var morötter som jag åt, dolde så gott det gick att jag åt så här och lyckades i början väldigt bra med det. Andra perioder kunde jag äta lite mer varierat men det var fortfarande hårt styrt av ätstörningen.

Fick till en början nästan bara positiv feedback från alla och var beroende av träning, tränade flera timmar varje dag. Kunde inte avvika från min planerade kost och åt jag minsta lilla som jag ansåg var fel eller för mycket straffades det med en timmes eller mer löpning plus all den andra träningen. Jag prioriterade träningen framför att umgås med släkt och vänner, missade t.ex. halva födelsedagsfesten för min bror för att jag var tvungen att springa efter jobbet trots att jag var brevbärare och redan hade cyklat och sprungit i trappor i 3 timmar och sedan tagit hand om min häst och stallarbetet. När vi varit på restaurang eller om jag ätit med kompisar och kom hem sent var jag tvungen att springa trots att det var dags att gå och lägga sig.

Min ätstörning började 2 år innan det blev anorexi, visst hade jag hatat min kropp och velat gå ner i vikt sen jag var 6 år gammal men det var när jag var 16-17 år som jag började bli sjuk på riktigt. Men ingen såg det, alla såg bara tjejen som var så duktig och hälsosam. De såg inte att hela mitt liv styrdes av siffrorna på vågen, måttbandet som mätte alla delar på kroppen, kalorier och förbjuden och tillåten mat och hård, hård träning. Jag fick också positiv respons på viktnedgången och att jag var vältränad.

Till och med nu när jag enligt BMI har en anorektisk vikt får jag beröm av bekanta i hundvärlden och andra när de ser att jag är ute och springer med hunden. De ropar efter mig hur duktig jag är och hur bra det är att jag springer. Så det gör det extra svårt att ta till sig att det skulle vara något fel med att träna när jag i princip varje gång jag springer eller nämner att jag springer bara får positiv feedback, det gäller alla utom mina föräldrar och min bästa vän. ALLA andra säger att jag är duktig om jag säger att jag springer 3 gånger i veckan och att jag promenerar 2,5-3 timmar per dag.

Ja herregud vad farligt det kan vara det där, och vad bra av dig att berätta hur det hela började för dig. Varje sådan berättelse är nyttig att höra tror jag, och personligen blir jag mer och mer vaksam på mig själv och mitt eget beteende ju mer jag hör om sådana här fall. Jag försöker också tackla tankarna och förebygga det osunda beteendet genom att prata, prata, prata med folk i min omgivning om sådant här. Jag skriver om det här, jag pratar om det med min pojkvän, jag diskuterar det med mina vänner och försöker på så vis hålla hjärnan sunt och logiskt tänkande. Jag utmanar mig själv och andra när jag hör/märker något som inte riktigt verkar friskt, och hoppas att det hjälper att hantera såväl nuet som framtiden.
 
Jag har haft världens lataste dag och en ganska lat men jäkligt skön (solbränna :love:) vecka som summeras såhär:

Måndag: Självständigt gympass med fokus rumpa, axlar och rygg.
Tisdag: Vila. (5 km transportpromenad)
Onsdag: Självständigt gympass med fokus kondition, rygg, biceps och bröst.
Torsdag: Vila. (8 km transportpromenad)
Fredag: PT-pass med fokus lår, biceps och triceps.
Lördag: Vila.
Söndag: Vila.

Planen för veckan som kommer är som följer:

Måndag: Metafit + självständigt core-pass.
Tisdag: Självständigt gympass med fokus rumpa, axlar och triceps.
Onsdag: PT-pass.
Torsdag: Vila.
Fredag: Självständigt gympass med fokus rygg, biceps och rumpa.
Lördag: Självständigt gympass med fokus lår, triceps och core.
Söndag: Vila.
 
Tack tjejer! Jag sa ja, haha! ;)

@Trollunge, stämmer bra att jag är i Seoul. Här och hälsar på en vän tillsammans med pojkvän och en vän :)

Angående frieriet sa att han skulle säga en sak och så började han prata om när vi träffades och så. Fattade inte alls vart han ville komma, haha. Så gav han mig en ring med en mustasch (jag gillar grejer med mustascher på, haha) och frågade om jag vill bära hans mustasch resten av livet :p (eller ja, en annan ring framöver då, haha).
Jag bara "vadå, friar du till mig??"
Och det gjorde han :D

Sjukaste är att frieriet blev av någonstans ovanför Ryssland, haha. Känns ju sådär :p ;)

Åååååh vad roligt! :love: Grattis!
 
Ett tag sen jag skrev här nu :) Har inte tränat så mycket de två senaste veckorna eftersom jag varit begravd i jobb. Nu har jag bara en vecka kvar med det här schemat, och sen kommer jag tack och lov hinna återgå till mina träningsrutiner. Ska bli skönt! Känner mig ganska rastlös i kroppen för tillfället, samtidigt som jag inte hinner eller orkar träna, så det ska bli underbart att få lite mer tid igen. Är pepp på att träna mer pass och mer styrketräning så jag siktar in mig på det. Känner bara hur jag längtar efter att få svettas lite igen :bump:
 
@Mineur För det första: Du är inte rund/kraftig/tjock/whatever någonstans. Helt orimligt, jag har sett bilder vet du ;) Sen vill jag säga att det är bra att du är medveten om att du tänker på det här sättet, du förstår problematiken. Jättebra också att du struntade i matschemat!

Här tänkte jag försöka skriva något vettigt och konstruktivt men jag är lite trög för tillfället pga citodon så det blir nog ingenting med det :p
 
Hatar denna smärtan. Vaknade 01:45 efter typ 2,5 timmars sömn och hade skitont. Nu är klockan strax efter 4 och jag ska göra ett nytt försök att sova, drämde till med en citodon som nu börjat verka. Nej, jag hoppar nog föreläsningarna idag... :crazy:
 
Hatar denna smärtan. Vaknade 01:45 efter typ 2,5 timmars sömn och hade skitont. Nu är klockan strax efter 4 och jag ska göra ett nytt försök att sova, drämde till med en citodon som nu börjat verka. Nej, jag hoppar nog föreläsningarna idag... :crazy:

Stackare! Sa de nåt om hur länge de trodde du skulle ha ont?

Jag kan för övrigt joina dig. Vaknade 4 idag igen, för typ 4:e dagen i rad. Långa dagar och korta nätter på sistone. Idag var det dock mer "rimligt", är lite struligt inom familjen och jag har väldigt mycket ångest kring hur jag (under flera års tid) har hanterat en sak. Usch, så jobbigt detta är...
 
Stackare! Sa de nåt om hur länge de trodde du skulle ha ont?

Jag kan för övrigt joina dig. Vaknade 4 idag igen, för typ 4:e dagen i rad. Långa dagar och korta nätter på sistone. Idag var det dock mer "rimligt", är lite struligt inom familjen och jag har väldigt mycket ångest kring hur jag (under flera års tid) har hanterat en sak. Usch, så jobbigt detta är...

Typ en vecka. Dvs till på onsdag och fram till dess har jag obligatoriskt skrivgruppsmöte för kandidatarbeteskursen plus en tenta... Jippie. Lyckades somna om och sov 1-1,5 timme till nu i alla fall men ska försöka sova mer under dagen om det går.

Men fy vad jobbigt att vakna så tidigt, och med familjestrul :( Vet inte vad det handlar om men jag hoppas att allt löser sig till det bästa. Stor kram! :heart
 
@zassoo Det känns orimligt att du har så ont, och så länge! När jag opererade ut en visdomstand så minns jag att det såg ut som att jag fått en käftsmäll men inte att det gjorde så ont efteråt?

@cherie Det låter inget roligt, hoppas allt löser sig med familjen och att du kan sluta ha ångest över hur det har varit.
 
Idag har jag träningsvärk i lår, axlar och mage, gutt! Jag behövde en nytändning som jag tror var igår:D Idag blir det således en promenad, för min mage och mina lår klarar inte ett core-pass till idag:laugh:
 
Usch vad ni vaknar tidigt @zassoo och @cherie! Inga roliga anledningar heller :(

Så 45 min väldigt lugn o fin yoga idag! Bara lite meditation, solhälsningar och stretch för mina stela ben. Nöjd :) Känns lite tråkigt att ha blivit så stel o tradig igen, jämfört med när vi åkte och jag yogade nästan varje dag! Menmen, finns ju inget sätt att ändra på det förutom att komma igång igen!
 
Kom hem igår efter min visit i Sveige, så nu ska jag försöka läsa ikapp! Kan börja med att säga grattis till @Sleepan :bump:

Jag har gottat mig med pizza, smörgåstårta, godis, sushi och gifflar så jag blev inte lite förvånad när jag ställde mig på vågen imorse och såg att jag har gått ner nästan ett halvt kg :confused: Nog för att jag har gått ganska mycket och även varit på gymmet en dag, men jag brukar bara behöva titta på godis för att lägga på mig :p Bara att tacka och ta emot antar jag.

Slog även PB på mitt gamla hemmagym, inga fantastiska vikter direkt men jag har blivit ganska feg har jag märkt. Önskar att jag hade tillgång till ordentliga skivstänger där jag tränar nu. I vilket fall så blev det 2x60 kg knäböj och 3x80 kg marklyft (56-57 kg kroppsvikt)
 
Ojoj, det går snabbt neråt nu... Har gått ner 1,2 kg senaste veckan märkte jag när jag vägde mig imorse så vikten har gått ner varje vecka senaste tiden. Anorexin är jätte glad och jag kan absolut tänka mig att gå ner några kilo till men det som skrämmer mig är att jag inte vet om jag klarar att stoppa det när jag nått en vikt jag är nöjd med. Eller om jag kommer nå en sådan vikt.Kanske blir jag aldrig nöjd?
 
@Mineur Jag känner igen mig i vissa av tankarna du har kring kroppen och maten och vill bara säga att du inte är ensam.Och jag har också för mig att jag sett bilder på dig och rund är nog ett av de sista orden jag skulle använda för att beskriva dig. Det är bara dina känslor och tankar som spökar och ställer till det för dig i huvudet. Kämpa på och försök tänka snälla tankar om din fina kropp som klarar alla dessa saker du vill göra.
 
Det som gör mig både ledsen och upprörd att läsa är att gå upp i vikt ska vara en av de värsta saker någon kan tänka sig?! Har ni tänkt på hur det påverkar dem som faktiskt ÄR överviktiga när ni, normalviktiga och smala kvinnor, nojar över er vikt och säger att det värsta som kan hända är att bli som dem - tjock. Att värdera människor på det viset är horribelt och ni bidrar faktiskt till detta genom att värdera er själva utifrån er vikt.

Jag tror inte att ni menar något illa, men er egen viktskräck kan få konsekvenser även för andra.
 
Usch ja :( Alltså jag har SÅ dåligt samvete för att jag när jag var yngre, runt 15, stod i spegeln jämte min syster och klämde mig i magskinnet och klagade på att jag var tjock. Så står min älskade syster där jämte bah, 13 år gammal och kanske 20 kg tyngre (jag var liten i växten och smal) och typ "men vad är jag då?" Uschuschusch :( Om man kunde åka tillbaka i tiden ibland alltså.

Det jag ville säga var att jag håller med om det du skrev @snow!
 

Liknande trådar

  • Låst
Kropp & Själ Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen...
99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
86 378
Senast: lizan
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 368
Senast: Ackio
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
78 625
Senast: cili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp