Ja fy sjutton, det är verkligen inte lätt sådant här! Jag försöker dock trösta mig med att det förhoppningsvis kommer att kännas lättare ju mer tiden går, samt att det är bra att låta sig vara lite ledsen ibland. Jätteskönt att kunna ventilera tankarna här också!![]()
Det blir lättare med tiden, men åtminstone för mig går det lite i vågor. I maj är det femton år sedan mamma dog och vissa årsdagar, födelsedagar m.m. passerar tämligen obemärkta, medan andra gör att jag nästan kastas tillbaka till dagen det hände. Dottern är född i april och dödsdagen det året var inte rolig. Samma sak med pappa, sex år sedan nu i december och där är ju allt lite färskare och gör än så länge lite ondare, men det varierar där med.
Oavsett vilket så ska man ha klart för sig att man får känna och må precis hur man vill. Det finns inga regler i det här. För de flesta tar det många år att bearbeta en närståendes död, jag fick lära mig att fem år för att komma över sorgen är inte alls ovanligt. Sedan finns förstås saknaden kvar mycket längre än så.