Jadu.... jag hade min häst på lösdrift ett par månader... det gör jag inte om, kan jag säga! I alla fall inte här i Göteborg... Efter flera veckors ihållande regn förvandlades den vackra kuperade skogshagen på över 2 ha till ett stinkande gyttjeträsk. Häst efter häst fick flytta därifrån pga allvarlig lymfangit,mugg och rasp pga den äckliga leran. Man fastnade dagligen med stövlarna i geggan, och hästarna tyckte det var pest. Min häst försökte varje dag gå med mig ut därifrån.Hon stod så mycket hon bara kunde inne i vindskjulet och tyckte livet var allmänt pest. När hon vid ett tillfälle fick hög feber och behövde penicillin, kunde hon inte få det i sprutform, vilket hade varit bästa allternativet, för det fanns ingen box där hon säkert kunde behandlas i fall hon skulle drabbas av penicillinschock. Hon fick stå ute i ösregn och frös så hon skakade med över 40 graders feber. Täcke var inte att tänka på, det hade blivit dyblött och blytungt på en gång av allt regn. Hon klarade trots allt av det hela och blev frisk av antibiotika i pastaform, men kul var det inte.
Min häst är bara 2,5 år och jag har haft henne sedan november 2005.
Förra sommaren bodde vi i Södermanland och där var markerna något bättre lermässigt. Vi hade våra hästar ute dygnet runt så snart markerna hade torkat upp någorlunda efter vårsmältan så att de kunde ligga bekvämt på natten. Det funkade kanon ända tills sommarens insekter och hetta gjorde entré. Dag efter dag såg vi hästarna skena i vild panik genom hagarna tills de var helt luddriga av svett pga insektsattackerna och var det inte insekterna så stod de bara och hängde och flåsade i hettan och mådde uttryckligen dåligt. De kom rusande till grinden så snart de såg oss och ville hem till stallet. Hade vi släppt dem lösa kan jag lova dig att samtliga hade galopperat de 2 km hem till stallet och in i sina boxar. Vi började ha dem inne under dygnets hetaste timmar när solen och insekterna var som värst och de gick absolut självmant hem till stallet, även om de satt i grimskaft och väl inne i de svala stallarna drog de djupa, lättade suckar och ställde sig och tvärsomnade på en gång i sina boxar. Flera av dem fick vi sedan tvinga ut i värmen igen, de lämnade ytterst motvilligt sina svala boxar.
Nu har jag min häst på ett inhysningsstall med 14 privathästar, 7 valacker och 7 ston. De går könsseparerat 7 och 7 i 2 rejält tilltagna kuperade hagar och NU trivs mitt lilla sto! Hur vet jag det då? Jo, det är TYDLIG skillnad mellan en häst som ideligen vankar av och an och vaktar på grinden, är rastlös och har ett bekymrat, deppigt uttryck i ögonen, mot en häst som brallar omkring och leker med kompisarna, står och sover med kompisarna, fullständigt avspänd och hon struntar nu fullständigt i grinden, men möter mig med pigga, glada ögon och spetsade öron.
Ok, hon hade säkert inte haft något emot att få vara ute fler timmar per dygn (går ute 8 timmar per dag), men hon är överlag piggare, gladare och mer harmonisk nu.... och FRISKARE! Inga infekterade sår och inga förkylningar.
Ok, vildhästar står inte i stall, de strövar fritt vart de vill och lever som de är skapta, men därmed är det INTE sagt att de är särskilt lyckliga och friska eller att de har ett bra liv. Medelåldern är låg, de plågas periodvis svårt av hunger, kyla, hetta, sjukdomar och törst. Många av dem hade säkerligen inte haft något emot ett svalt utrymme sommartid, ett varmt vintertid, skydd mot insekter och ihållande regn. De överlever, men för en ständig kamp mot tillvaron.
Inga ytterligheter är något att stå efter, maximal utevistelse allt efter väder i så stora hagar som möjligt med ett så naturligt flockliv som möjligt är optimalt, men stall i lagom dos är ingen plåga för en häst så länge den inte får stå där 23-24 timmar per dygn, utan möjlighet till hagvistelse.
MvH Countrystyle