Håller helt med pepe.
Kanske behöver du inte använda just tredelat, eftersom det är väldigt olika vilket "milt" bett hästen går bra på (vissa har rakt bett, vissa har ett böjt tvådelat bett, andra tredelat eller bettlöst). Men när hästen väl börjar hoppa och bestämmer sig för att dra spelar det ibland ingen roll vad du har för bett! Har varit med en tjej vars häst skenade när hon hade em TUNN westernstång med långa skänklar! Detta kan göra hästen rätt mycket skada, och ändå fortsatte hästen sin springtur.
Bäst är självklart att ta itu med problemet redan INNAN du har kommit så långt att du inte kan hålla hästen. Mig veterligen brukar hästar testa innan de drar iväg, och först efter att ha vant sig vid att kunna dra iväg lär de sig att sticka "oavsett". Det gäller att sätta sina gränser redan INNAN de lärt sig att sticka.
Vad som försigår i din hästs huvud är vad som skapar reaktionen, det har inte med brist på styrka i bett eller dina armar att göra.
Försöker du slappna av och bara njuta av ridturerna, sitter du och normalrider, eller har du börjat försöka göra hästen uppmärksam för att du inväntar trubbel? Jag har märkt att om man redan ibörjan av ridturen kortar tyglarna, ramar in hästen och visar den att den hör hemma inom dina hjälper och ska vara uppmärksam på dig, så lugnar hästen ner sig aningens. Sedan är det väldigt viktigt med eftergift när hästen har sin fokus på dig. Följ hästens öronspel.
Igår när jag satt upp på min häst för första gången på typ 6 månader så skulle vi rida ut. Han dansade runt och blåste upp sig redan på stallplanen, stod still så jag kunde kliva upp, men dansade sedan iväg i en nervös skritt. Jag kortade genast upp tyglarna med en väldigt stadig hand och ramade på så vis in honom med tyglarna. Så fort han rann iväg i huvudet (det känner man i hela hästen, när de blir självcentrerade) så lekte jag lite stadigt med händerna för att säga "hörru duru, här är jag". Inget elakt eller något, jag bara tog i jättelätt för att få honom att känna att han inte var ensam och att han inte hade all frihet i världen. Detta gjorde jag på ett milt hackamore (ett hack utan skänklar, ser ut lite som ett sidepull, men är mildare). Hade jag låtit honom älga på och hoppa runt för allt så hade nog ridturen gått betydligt värre, särskillt eftersom jag red i sällskap med 2 för dagen hoppiga hästar.
Sedan är hästar vanedjur, det får man inte glömma! Har sett att det är många som använder uteritterna som "busturer" hela tiden, ridturer där hästarna får lös form, får busa och hitta på tokigheter när de känner för det (ryttarna kallar detta för "frihet"). Tack vare detta blir hästarna helt vilsna när ryttarna en dag helt plötsligt sitter upp och tror att det ska gå och rida som på ridbanan. Det uppstår en konflikt.
Var ordentlig med gränserna, men var ändå mild. Ge efter när han gör rätt och finns där du vill ha honom, men rama in honom stadigt när han glömmer bort dig. Var noga med att inte låta småsaker passera förbi, börjar de smyga iväg, ta tag i hästen redan DÅ; inte vänta tills det blir värre. Redan när de gör detta så testar de oss.
INTE kul.. detta händer bara när jag rider ut med någon annan... men jag varken får eller vill rida ut ensam varje gång jag ska ut i skogen.
(hade två tyglar,,, lite kruxigt i början.. men ja lärde mej tillslut.. 
