Bukefalos 28 år!

Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

Jag blev faktiskt lite ledsen av att pappan kallade mina hundar för onödiga och jag tycker inte föräldrar ska lära sina barn att det okej att säga nedvärderande kommentarer om människor på det viset.
Men absolut kan det ha varit så men jag tänker att en förälder borde kunna förklara för sitt barn varför dom inte kan skaffa hund/fler hundar på ett mer pedagogiskt vis än att säga att andras djur är onödiga?
Okej, jag tolkade inte kommentaren som att dina hundar var onödiga, utan att det var onödigt (möjligtvis för dem) att ha så många hundar. Och förklaringarna kan ju ha gjorts tidigare, när de inte satt på cykel. Eller så fortsatte diskussionen när de cyklat iväg. Jag håller med om att det inte var optimalt uttryck, men jag uttrycker mig också fel ibland och jag räknar med att det kommer hända även då jag har barn.
 
Det är just det som är poängen med tråden föräldrar är som vilka människor som helst ibland på strålande humör ibland trötta och griniga och då hoppar grodor ur munnen på en del :)
Absolut, och det håller jag med om! Jag tror mer på personlighet än förälder/icke förälder i det avseendet, även om såklart ett föräldraskap kan vara personligt utvecklande för många. Men det finns det ju mycket annat som är också, och att man skulle bli bättre på att hantera/anpassa sig efter människor i allmänhet tror jag inte på.
 
Angående den här kommentaren om hundarna - jag tycker det faller in inom att folk ska sluta ha så mycket åsikter och förutfattade meningar om andras livsval. Allt som avviker från normerna anses suspekt och konstigt. Om vi vänder på dilemmat som många kommit med i de här trådarna (den ursprungliga och den här som är utbruten) att folk har åsikter om att folk väljer att inte skaffa barn eller "bara" skaffa ett barn. Folk har i ärlighetens namn lika mycket synpunkter och gnäll om någon väljer att skaffa "många" barn. Mina föräldrar har fyra barn tillsammans. Jag vet inte hur många gånger både dem och vi barn fått frågan varför de skaffat så många barn tillsammans, när det inte är fråga om "dina barn och mina barn och våra barn".

Om folk slutade lägga sig i om någon väljer att ha många barn, ett barn, inga barn, en hund, fem hundar och så vidare hade förmodligen behovet av liknande trådar inte funnits. Visst, pappan i det här fallet kanske var dödligt less på att höra ungen tjata om en hund. Men jag hade också blivit sur om kommentaren hade gällt mig och mina hundar, inte om han istället hade sagt "ja så kan man också göra, men det passar inte oss". Istället för att stämpla (ofrivilligt eller inte vet ju inte vi) @Lhas som konstig som hade tre hundar.
 
Poängen med tråden uppfattar jag som hur unika och förträffliga föräldrar är och hur socialt inkompetenta vi som valt att inte skaffa ungar är
Ja jag skrev lite fel där såg jag nu, menade såklart att Poängen är att föräldrar inte är bättre eller sämre människor.
 
Har inte läst tråden direkt men tänkte på det här med att få barn och vad som händer med en, kan det inte vara så att vissa mognar på ett sätt som dom kanske inte hade gjort om dom inte fått barn. Att barn för med sig en viss typ av ansvarskänsla och att man helt enkelt måste "växa upp".
Ursäkta, men det här är ett argument jag är så löjligt trött på. Återigen grupperar vi i "vad som händer med föräldrar" och att det skulle vara något som inte händer i icke-föräldra-gruppen. Jag lovar dig att inomgruppsvariationen är betydligt större än variationerna mellan grupperna. Det vill säga, det finns icke-föräldrar som aldrig lär sig ta ansvar och icke-föräldrar som föddes in som förståndiga, superansvarstagande individer. Precis som det finns föräldrar som uppenbart inte tar ansvar och föräldrar som gör det.

Exempelvis har en granne till mig precis fått sitt andra barn; de bor i andra hand i ett kontrakt som kan sägas upp vilken sekund som helst, han har inget fast jobb utan tar emot frisörkunder svart hemma i lägenheten, vilket precis har uppdagats och gör att han kommer kastas ut om han inte slutar, och han dessutom haft delgivningsmän från Kronofogden och letat efter honom i huset. Jag skulle inte påstå att ansvarstagandet slog ned som ett brev på posten efter första barnet, direkt.

Det är ju bara att titta på vilken shitty parent som helst för att inse att man inte måste växa upp när man får barn. Vissa klarar helt utmärkt att undvika det.
 
Jo, fast den förklaringen kan ju ha gjorts flera gånger om i hemmet, inte optimalt att påbörja en sån då man cyklar? Alternativet kanske var att ignorera barnet och det tycker jag inte är bättre. Man kan ju vara trött och grinig efter en tuff morgon också, och vara less på tjatet från barnet. Absolut att man har ett ansvar att visa bra omdöme inför barnet, men föräldrar är också människor och därmed inte perfekta. Man kan ju göra rätt 99 gånger av 100, men så hör/ser någon den där enda gången då man är trött och har slut på ork och gör något mindre optimalt, och då får man skit för det. Man blir ju liksom inte automatiskt perfekt och felfri för att man blir förälder.

Oavsett hur pisstrött och utsliten jag är så har jag aldrig sagt så någon förälder hört det att vad onödigt att hen skaffat barn med tanke på att vårt klot är överbefolkat... eller att hens skrikare är skitdryg som gapat sig genom hela affären (det förstnämnda har jag faktiskt aldrig sagt någon gång, det sistnämnda när jag pyst frustration till tex särbon). Det finns helt enkelt saker en inte gör oavsett hur trött en är. Det är en fråga om god uppfostran och hyfs.

Att vara trött och grinig efter en dålig morgon är inte förbehållet föräldrar.
 
Senast ändrad:
Oavsett hur pisstrött och utsliten jag är så har jag aldrig sagt så någon förälder hört det att vad onödigt att hen skaffat barn med tanke på att vårt klot är överbefolkat... eller att hens skrikare är skitdryg som gapat sig genom hela affären (det förstnämnda har jag faktiskt aldrig sagt någon gång, det sistnämnda när jag pyst frustration till tex särbon). Det finns helt enkelt saker en inte gör oavsett hur trött en är. Det är en fråga om god uppfostran och hyfs.

Att vara trött och grinig efter en dålig morgon är inte förbehållet föräldrar.
Fast nu sa ju inte personen att det var onödigt att just den de passerade hade flera hundar, eller sa det till henne. Det var, vad jag förstod det, riktat mot dottern, och i alla fall jag kan tolka det som att det syftade till deras egen situation. Som sagt, de cyklade förbi och det kan ha sagts mer om sånt både innan och efter.

Jag har inte någonstans sagt att det är förbehållet föräldrar att vara trötta och griniga? Men har man haft en diskussion x antal gånger och fortsätter få höra tjatet kanske man inte lyckas uttrycka sig helt optimalt varje gång.
 
Fast nu sa ju inte personen att det var onödigt att just den de passerade hade flera hundar, eller sa det till henne. Det var, vad jag förstod det, riktat mot dottern, och i alla fall jag kan tolka det som att det syftade till deras egen situation. Som sagt, de cyklade förbi och det kan ha sagts mer om sånt både innan och efter.

Jag har inte någonstans sagt att det är förbehållet föräldrar att vara trötta och griniga? Men har man haft en diskussion x antal gånger och fortsätter få höra tjatet kanske man inte lyckas uttrycka sig helt optimalt varje gång.

Skulle du ursäkta någon utan barn som var trött och less om hen sagt samma sak till en kompis/släkting/kollega när de passerade hundarna? Du börjar låta som de som anser att det heliga föräldraskapet ursäktar allt. Jag har faktiskt rätt stor förståelse för att någon kan ha en dålig dag men det finns gränser för hur en uppför sig. Det har som sagt med hyfs att göra och den försvinner inte för att en är trött... Jag har ett vidrigt humör som inte blir bättre när jag är trött och less. Eftersom jag är medveten om mitt humör är det min förbannade skyldighet att ha det under kontroll.

Sedan var det säkert inte riktat till @Lhas men det är fortfarande inte ok att säga sådant så den berörde hör.
 
Skulle du ursäkta någon utan barn som var trött och less om hen sagt samma sak till en kompis/släkting/kollega när de passerade hundarna? Du börjar låta som de som anser att det heliga föräldraskapet ursäktar allt. Jag har faktiskt rätt stor förståelse för att någon kan ha en dålig dag men det finns gränser för hur en uppför sig. Det har som sagt med hyfs att göra och den försvinner inte för att en är trött... Jag har ett vidrigt humör som inte blir bättre när jag är trött och less. Eftersom jag är medveten om mitt humör är det min förbannade skyldighet att ha det under kontroll.

Sedan var det säkert inte riktat till @Lhas men det är fortfarande inte ok att säga sådant så den berörde hör.
Ja, det skulle jag, för jag brukar i regel undvika att döma folk när jag bara får en bråkdel av informationen. Jag hade tolkat även det som att de pratade utifrån sin egen situation. Hade jag varit ute och gått med mitt (framtida) barn, ett par hade passerat och den ena sagt ”åh titta, ett barn” och den andra svarat ”äh, det är onödigt att ha barn” så hade jag utgått ifrån att hen syftade till sig själv, inte att hen tyckte att det var onödigt att jag hade barn eller att mitt barn var onödigt.

Jag har mycket folk i min omgivning som är snabba på att döma andra, det tycker jag generellt de flesta är. Och ja, jag brukar i de allra flesta lägen protestera om det är möjligt att se situationen ur en annan synvinkel. Det har ingenting med föräldraskap att göra.
 
Har inte läst tråden direkt men tänkte på det här med att få barn och vad som händer med en, kan det inte vara så att vissa mognar på ett sätt som dom kanske inte hade gjort om dom inte fått barn. Att barn för med sig en viss typ av ansvarskänsla och att man helt enkelt måste "växa upp".

Vet att det ofta är så för ston tex, har bekanta som har tävlingshästar och tar fram hästar för att utbilda till högre nivåer och många ston som dom köper in som små och som inte följer planerna av olika anledningar, oftast helt enkelt för att dom är för jobbiga och har för mycket humör, tar dom föl på och dom är alltid mognare och har mindre humör och är lättare att rida.

Jag tror dock verkligen inte att föräldrar på något vis har bättre sociala färdigheter än andra, det har jag märkt mer en många gånger. Föräldrar kan vara hemska att ha att göra med.
Jag tror inte att barn per automatik har någon slags uppstramande effekt på en persons ansvarskänsla eller moral. Visst finns det folk som "kommer ned på jorden" när de väl får barn, men jag är övertygad om att man som individ måste ha det i sig från början för att det ska komma fram, det är inget som bara dyker upp hux flux ur tomma intet. Man kan absolut diskutera den rent hormonella påverkan som en graviditet har på kroppen och psyket och diskutera huruvida hormonerna gör att en person förändras mer eller mindre men jag tror att vi människor är alldeles för komplexa för att det ska gå att bara jämföra oss rakt av med andra djur (jag menar nu inte att vi är bättre). Det mänskliga samhället är betydligt mer avancerat och vår förmåga att själva resonera, dra slutsatser, medvetet anpassa oss, medvetet lära oss saker och medvetet söka utveckling och tillpassligt är på en helt annan nivå än hos en häst som i högre grad är styrd av den "naturliga gången" och sina instinkter. Jag tror därmed att människor kan nå den där "mognaden" som rent biologiskt kanske är förknippad med barnafödande och föräldraskap utan att få barn eftersom vi kan hitta den på andra sätt i andra aspekter av vårt liv.
 
Ja, det skulle jag, för jag brukar i regel undvika att döma folk när jag bara får en bråkdel av informationen. Jag hade tolkat även det som att de pratade utifrån sin egen situation. Hade jag varit ute och gått med mitt (framtida) barn, ett par hade passerat och den ena sagt ”åh titta, ett barn” och den andra svarat ”äh, det är onödigt att ha barn” så hade jag utgått ifrån att hen syftade till sig själv, inte att hen tyckte att det var onödigt att jag hade barn eller att mitt barn var onödigt.

Jag har mycket folk i min omgivning som är snabba på att döma andra, det tycker jag generellt de flesta är. Och ja, jag brukar i de allra flesta lägen protestera om det är möjligt att se situationen ur en annan synvinkel. Det har ingenting med föräldraskap att göra.

Jag ger absolut folk "benefit of a doubt"... men jag har ytterst lite tålamod med avsaknad av hyfs. Att tiga är guld är något fler borde ta till sig. En behöver inte vräka ur sig allt, speciellt inte när någon sas utomstående kan höra det.
 
Jag ger absolut folk "benefit of a doubt"... men jag har ytterst lite tålamod med avsaknad av hyfs. Att tiga är guld är något fler borde ta till sig. En behöver inte vräka ur sig allt, speciellt inte när någon sas utomstående kan höra det.
Absolut, det håller jag med om. Men i vissa fall formulerar man sig olyckligt så det kan tolkas på ett sätt man inte menade. Min poäng är att man inte behöver vara en dålig förälder för att man inte lyckas uttrycka sig optimalt hela tiden. Vi vet ju som sagt inte alls vad som sades varken före eller efter den meningen.
 
Jag blev faktiskt lite ledsen av att pappan kallade mina hundar för onödiga och jag tycker inte föräldrar ska lära sina barn att det okej att säga nedvärderande kommentarer om människor på det viset.
Men absolut kan det ha varit så men jag tänker att en förälder borde kunna förklara för sitt barn varför dom inte kan skaffa hund/fler hundar på ett mer pedagogiskt vis än att säga att andras djur är onödiga?
Fast föräldern kanske svarat pedagogiskt på frågan femtioelva gånger redan samma dag, och det är väl lite skillnad om man råkat höra vad någon sa jämfört med om någon säger en sak direkt till en?
 
Man kan absolut diskutera den rent hormonella påverkan som en graviditet har på kroppen och psyket och diskutera huruvida hormonerna gör att en person förändras mer eller mindre men jag tror att vi människor är alldeles för komplexa för att det ska gå att bara jämföra oss rakt av med andra djur (jag menar nu inte att vi är bättre).
Jag som är gravid nu kan garantera att hormonerna verkligen inte gör en till en bättre människa. :angel: Just nu är det varelsen i magens behov som trumfar allt - vilket i förlängningen innebär mina behov. Och i min hjärna är det fullständigt orimligt om folk i min närhet inte förstår det utan kan gå runt och tänka på andra saker som är totalt oväsentliga i sammanhanget.🤷‍♀️ Även om det (förhoppningsvis!!) kommer lugna sig senare så har jag svårt att se att jag skulle bli mer förstående och anpassa mig efter andra vuxna människor i större utsträckning.

Tvärtom tänker jag väl snarare att det är större risk att jag kommer vara mindre tolerant mot beteenden som kan påverka mitt barn negativt. Och jag lär också anse att vuxna bör vara mer förstående och visa hänsyn mot barn än tvärtom (något jag i och för sig anser idag också, även om jag i allra högsta grad anser att andras barn kan vara jobbiga och att de bör kunna bete sig på åtminstone en viss nivå i olika åldrar). Det jag kan tänka mig att jag får större förståelse för är väl möjligtvis andra föräldrar och svårigheterna de kan få gå igenom i vardagen. Men i övrigt, generellt mot andra människor, har jag svårt att se vad som skulle bli ”bättre”.
 
Jag som är gravid nu kan garantera att hormonerna verkligen inte gör en till en bättre människa. :angel: Just nu är det varelsen i magens behov som trumfar allt - vilket i förlängningen innebär mina behov. Och i min hjärna är det fullständigt orimligt om folk i min närhet inte förstår det utan kan gå runt och tänka på andra saker som är totalt oväsentliga i sammanhanget.🤷‍♀️ Även om det (förhoppningsvis!!) kommer lugna sig senare så har jag svårt att se att jag skulle bli mer förstående och anpassa mig efter andra vuxna människor i större utsträckning.

Tvärtom tänker jag väl snarare att det är större risk att jag kommer vara mindre tolerant mot beteenden som kan påverka mitt barn negativt. Och jag lär också anse att vuxna bör vara mer förstående och visa hänsyn mot barn än tvärtom (något jag i och för sig anser idag också, även om jag i allra högsta grad anser att andras barn kan vara jobbiga och att de bör kunna bete sig på åtminstone en viss nivå i olika åldrar). Det jag kan tänka mig att jag får större förståelse för är väl möjligtvis andra föräldrar och svårigheterna de kan få gå igenom i vardagen. Men i övrigt, generellt mot andra människor, har jag svårt att se vad som skulle bli ”bättre”.

Precis så. Mitt ansvar är mot mitt barn i första hand. Nåde den som står i vägen för mitt barns väl och ve. Det kan säkert uppfattas av de som inte har barn som att föräldrar prioriterar sig själv när man prioriterar barnets bästa. För ärligt talat, jag struntar i om andra människor anser att jag är egoistisk/jobbig så länge jag vet att jag gjort mitt bästa för mitt barn. Det är alltid prio 1. En del i att lyckas vara en bra förälder är att se till att man själv mår bra. Barnen är så bra på att läsa av oss att man inte kan fejka välmående. Mår jag skit så märker mitt barn det och mår dåligt av det. Därför måste jag prioritera mig själv också, utöver mitt barn. Så är det bara.
 
Precis så. Mitt ansvar är mot mitt barn i första hand. Nåde den som står i vägen för mitt barns väl och ve. Det kan säkert uppfattas av de som inte har barn som att föräldrar prioriterar sig själv när man prioriterar barnets bästa. För ärligt talat, jag struntar i om andra människor anser att jag är egoistisk/jobbig så länge jag vet att jag gjort mitt bästa för mitt barn. Det är alltid prio 1. En del i att lyckas vara en bra förälder är att se till att man själv mår bra. Barnen är så bra på att läsa av oss att man inte kan fejka välmående. Mår jag skit så märker mitt barn det och mår dåligt av det. Därför måste jag prioritera mig själv också, utöver mitt barn. Så är det bara.
Jag spinner vidare lite på det du skriver. För mig som barnlös så är det faktiskt ganska stor skillnad på hur föräldern uttrycker det här med "man prioriterar sitt barn först i alla lägen". Exempelvis då när jag har haft häst installad i kollektivstall och det är andra hästägare som har barn. För mig är det stor skillnad på "Kalle har fotbollsträning varje onsdag klockan 18 så jag har svårt att vara i stallet då, skulle vi kunna byta så att jag tar torsdagar istället för dig?" (okej anledning) och "jag har ju barn och det har inte du, så du får ta alla lördagmornar" (inte okej anledning). Eller "skulle vi kunna göra så att du tar insläppet julafton om jag tar morgonen, för vi ska iväg till X:s föräldrar och fira jul sen" (okej anledning) jämfört med "du har ju inte familj så nu får du faktiskt ställa upp och ta alla pass under storhelgerna här så vi som har familj får fira med våra familjer" (inte okej).

Nu har jag flyttat till eget stall för att slippa hålla på med andras hästar och andras familjeaktiviteter, men rent krasst går det ju att applicera på flera olika situationer där barnlösa och föräldrar ska samsas. Plockar man fram barnkortet varje gång man vill slippa göra något jobbigt eller dra fördel av det så blir man inte så populär. Är man däremot tillmötesgående (åt båda hållen självklart!), kompromissar och försöker lösa det så att det passar alla, så får jag i alla fall känslan av att alla kommer må bättre och vara bättre vänner.
 
Fast nu sa ju inte personen att det var onödigt att just den de passerade hade flera hundar, eller sa det till henne. Det var, vad jag förstod det, riktat mot dottern, och i alla fall jag kan tolka det som att det syftade till deras egen situation. Som sagt, de cyklade förbi och det kan ha sagts mer om sånt både innan och efter.

Jag har inte någonstans sagt att det är förbehållet föräldrar att vara trötta och griniga? Men har man haft en diskussion x antal gånger och fortsätter få höra tjatet kanske man inte lyckas uttrycka sig helt optimalt varje gång.
Visst kan personen vara trött och grinig, ledsnat på diskussionen osv. Det kan alldeles säkert hända mig också. Däremot känns det väl lite vridet att man bara ska anta att det är pga föräldern är sååå trött på sitt barns tjat eller vad det nu kan röra sig om. Hundägaren i detta fall blev ju uppenbarligen ledsen dessutom. Med all rätt kan jag tycka. Inte sjutton hade jag accepterat att någon snubbe muttrat "detta jävla kvinnofolk" åt mig för att han kanske eventuellt bråkat med sin fru på morgonen. Hade du gjort det?
 
Precis så. Mitt ansvar är mot mitt barn i första hand. Nåde den som står i vägen för mitt barns väl och ve. Det kan säkert uppfattas av de som inte har barn som att föräldrar prioriterar sig själv när man prioriterar barnets bästa. För ärligt talat, jag struntar i om andra människor anser att jag är egoistisk/jobbig så länge jag vet att jag gjort mitt bästa för mitt barn. Det är alltid prio 1. En del i att lyckas vara en bra förälder är att se till att man själv mår bra. Barnen är så bra på att läsa av oss att man inte kan fejka välmående. Mår jag skit så märker mitt barn det och mår dåligt av det. Därför måste jag prioritera mig själv också, utöver mitt barn. Så är det bara.
Jag tror inte att någon har ifrågasatt att föräldrar sätter sina barn i första rummet. Gör man inte det undrar jag nog hur det egentligen är ställt. Det som många däremot ställer sig tveksamma till är när detta går över styr. När en del föräldrar anser sig ha rätt att köra över andra människor som en ångvält eftersom att hela världen (inte bara deras värld utan allas värld) kretsar kring just deras barn och hela världen ska anpassa sig efter deras barn som ska ha förtur i alla lägen. Jag tror man gör barnet en otjänst genom att låta det växa upp i en miljö där barnet lär sig att h*n är den viktigaste människan i hela världen och alla ska rätta sig efter h*ns behov hela tiden. Det är helt naturligt att föräldrar sätter sina barn främst och slåss för sina barns behov, rättigheter och frihet, vem ska göra det om inte föräldrarna? Men sker det på bekostnad av verklighetsförankringen så är man fel på det kan jag tycka och tyvärr tycker jag mig se en ökad trend i samhället när man tittar på hur en del föräldrar beter sig mot exempelvis skolpersonal. Lärare som blir mordhotade av föräldrar för att deras barn fått för låga betyg, för många fel på prov, för att deras barn inte kunnat bete sig i skolan och fått en tillsägelse som föräldrarna ansett vara fel osv. Fullständigt oacceptabla beteenden från föräldrar som anser sig ha speciella rättigheter.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 436
Senast: Nepenthe
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
35 011
Senast: monster1
·
Relationer Jag vet egentligen inte om jag borde skriva ner och posta det här men jag är verklige rådvill. Efter en turbulent vår med flera stora...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
7 662
Senast: Loons
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp