Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

[xfie]

kombinationen bajsblöja och kladdkaka höll på att få mig att kräkas rakt ut.

Det kunde blivit en episk scen.

 

[Amha]

Hugger sista...

Jag som jobbar med HR-frågor kan nog tycka att det ibland är precis tvärtom. Föräldrar kan vara otroligt egoistiska, både mot sina kollegor och mot verksamheten de är anställda för att bidra till.

Om jag inte får den semester jag vill så söker jag föräldraledigt i stället. Eller förresten, jag tar f-ledigt direkt, semestern kan jag spara till senare. (Blir även sur när vi förklarar att man enligt lag måste ta ut 20 dagar/år)

Missförstå mig rätt, jag tycker vi ska ha möjlighet till föräldraledigt, anpassa arbetstider, inte hamna efter i karriär och löneutveckling pga barn. Men jag tycker det handlar om ett ge och ta, inte bara ta.

Det där är en intressant grej. Jag tillhör delvis den gruppen. Barnomsorgen är stängd vissa veckor och hundrastningen är även den igenbommad vissa veckor. Semesteransökning begär jobbet in i början av februari varje år. Brukar vara runt den 5:e. Då bör de ju (kan man tycka) kunna pussla ihop det där med semestervikariat i god tid. Detta år försökte de få mig att ta en tid när skolan är igång, fritids är öppet, hundrastningen kör på osv. Resultatet blev att jag då sa att ja visst, jag kan ta den semestern men det måste också bli föräldraledighet för att matcha skolan, hundrastning osv. Då löste de semestern jag ville (behövde) ha men jag mötte dem ju (som vanligt) med att ring om det krisar med personal någon dag så försöker jag hitta en lösning och hugga in.

Hade jag haft ett jobb där jag kan ta hem jobbet så att säga eller haft barn och pälsboll med på jobbet hade jag inte alls haft samma behov av semester dessa datum utan kunnat lösa det själv. Nu har jag inte det. Jag begär inte någon ledighet för att jag vill matcha samma datum som alla andra för att åka till Kreta eller vad folk nu gör utan för att jag måste kunna styra upp ett liv med barn och hund.


Angående ämnet i övrigt kan jag inte se några tydliga "föräldrar är bättre människor än andra". Jag kan tänka mig att personer som jobbar med t.ex tillgång till förskola, fritids etc vinner lite på erfarenheter av att planera livet med yngre barn+jobb/ha sett det på nära håll men det innebär ju inte att man inte kan göra ett bra jobb om man saknar den erfarenheten.

 

[gulan]

Mitt inlägg handlade framför allt om att påpeka en viss dubbelmoral i hur @Inte_Ung resonerar. Men din jämförelse är för märklig för att inte svara på.

Människor från Afrika har bara en sak gemensamt, nämligen sitt ursprung. Hela idiotin med rasism är att det inte går att skilja människor åt beroende på var de är födda eller vilken hudfärg de har; det går inte att dela upp människan i raser på det viset. Vi är alldeles för lika varandra.
Tvååringar födda i ett afrikanskt land skiljer sig alltså generellt sett inte från svenska tvååringar, om de växt upp med samma förutsättningar. Däremot har jag väldigt svårt att se att någon skulle hävda att tvååringar, tolvåringar och tjugoåringar generellt sett beter sig likadant.

Om man menar att det är jämförbart med rasism att föredra människor i vissa åldrar har jag svårt att förstå att inte inläggen där folk förklarat att de inte gillat bebistiden, utan föredragit när barnen blivit lite äldre, fått mer uppmärksamhet. För att inte tala om hur många som skrivit att man inte behöver gilla andras barn för att man ska gilla sina egna. Det skulle med ditt sätt att jämföra bli som klassikern "jag gillar inte utlänningar, men jag har en kompis som är invandrare och han är ok".

(Ytterligare en aspekt är f ö att det inte enbart var åldern som nämndes, det var OUPPFOSTRADE barn som var exemplet. Men det är bara grädde på moset, s a s.)

Jag läser i Inte_Ung:s inlägg att Jag kan gott tänka mig artighet men då så måste alla kränkande uttalanden om "andras äckliga och ouppfostrade ungar" upphöra.
Ditt svar blir: - blir man upprörd av ett sådant inlägg kan lösningen vara att hoppa över sådana inlägg eller inte läsa dem.
Visserligen utnyttjar jag ett brännhett ämne som jämförelse, (övervikt är typ lika brännhett) men frågan var egentligen om du skulle godta en mening som säger : jamen blir du upprörd av inlägg där det uttrycks att man ogillar afrikaner eller överviktiga så låt bli och läs dem.

 

[Dentaku]

Jag läser i Inte_Ung:s inlägg att Jag kan gott tänka mig artighet men då så måste alla kränkande uttalanden om "andras äckliga och ouppfostrade ungar" upphöra.
Ditt svar blir: - blir man upprörd av ett sådant inlägg kan lösningen vara att hoppa över sådana inlägg eller inte läsa dem.
Visserligen utnyttjar jag ett brännhett ämne som jämförelse, (övervikt är typ lika brännhett) men frågan var egentligen om du skulle godta en mening som säger : jamen blir du upprörd av inlägg där det uttrycks att man ogillar afrikaner eller överviktiga så låt bli och läs dem.

Jag tog inte med hela första citatet eftersom jag riktade mig till @Inte_Ung och jag var rätt säker på att hon visste vad hon själv skrivit och i viken kontext. Det var i en del av diskussionen som handlade om huruvida hon har så stor social kompetens som föräldraskapet påstås ge, med tanke på att det hon skriver på forumet faktiskt kan få vissa personer att ta illa vid sig. Att lösningen på inlägg man blir upprörd över skulle vara att man helt enkelt lät bli att läsa dem är inte min åsikt. Det är en påminnelse om hur @Inte_Ung själv föreslagit att folk ska hantera detta.

DIN åsikt ja. Men du tar ju inte in andras åsikter heller? Och du backar inte heller när folk som valt bort barn eller inte har barn (av olika anledningar) säger att de inte alls är egoistiska människor som är socialt inkompetenta och inte kan ta hand om andra? Jag tror inte alls att folk i tråden känner sig utanför, snarare förolämpade. Jag gör det i alla fall.

Men när du märker att flera inte håller med och till och med blir upprörda väljer du att köra på ändå helt utan att ta hänsyn till någon. Det skulle, med din egen argumentation, tyda på dåligt föräldraskap.

Vad har syskon med saken att göra?

Jag blir gärna ifrågasatt och t.o.m. överbevisad.
Det är utvecklande och själva idén med att diskutera.
Personliga påhopp däremot är inte det minsta utvecklande, de är bara trista att läsa oavsett vem som är föremål för påhoppen.
Om man däremot känner att man mår dåligt av att läsa mina inlägg så kanske det är bättre att låta bli. Jag tvingar ju inte någon att läsa.

Så här ser hela citatet från mitt första inlägg ut. Nu borde min avsikt framgå tydligare även för andra.

Just på detta forum så unnar jag mig att få tycka och tänka fritt utan filter. För min egen skull.
Jag väljer ett forum då det ger andra möjligheten att komma undan.
Det går ju att låta bli att läsa om man inte vill.

 

[Dentaku]

Det finns ett tak även på bukefalos. Råkade i en tidigare tråd nämna att jag tycker barn gör äckliga grejer (inte sällan kopplat till kroppsvätskor och mat och klet som förekommer på ställen där de inte vanligtvis förekommer) och inom loppet av några minuter var jag utmålad som funkofob och åldringshatare (eftersom det i de grupperna ibland också förekommer kroppsvätskor, mat och klet på ställen som de inte vanligtvis förekommer).

Men det är ju liksom en stark anledning till varför jag inte vill ha barn. Precis som du skiver bryr jag mig inte heller om källan till kroppsvätskor, men det är inget jag vill befatta mig med. Nivån av klet, nedgrisning och stök som förekommer i miljöer där barn befinner sig skulle göra mig deprimerad på några timmar.

Jag förstår precis, även problemet för mig inte är just klet och kroppsvätskor. Däremot är jag känslig för skrik och spring. Jag blir dessutom extremt trött av situationer där det inte finns ett tydligt socialt ”regelverk” som följs. En grupp vuxna kan jag umgås med flera timmar innan energin är slut. Finns barn med i bilden är jag i värsta fall gråtfärdig av utmattning efter en halvtimme.

Jag älskar mina brorsbarn och skulle inte säga att jag ogillar barn som grupp(de personer som hävdar att de hatar barn tycker jag uttrycker sig direkt omoget). Men rent generellt gillar jag inte att umgås med barn, av ovan nämnda skäl.

 

[Amha]

Jag förstår precis, även problemet för mig inte är just klet och kroppsvätskor. Däremot är jag känslig för skrik och spring. Jag blir dessutom extremt trött av situationer där det inte finns ett tydligt socialt ”regelverk” som följs. En grupp vuxna kan jag umgås med flera timmar innan energin är slut. Finns barn med i bilden är jag i värsta fall gråtfärdig av utmattning efter en halvtimme.

Jag älskar mina brorsbarn och skulle inte säga att jag ogillar barn som grupp(de personer som hävdar att de hatar barn tycker jag uttrycker sig direkt omoget). Men rent generellt gillar jag inte att umgås med barn, av ovan nämnda skäl.

Det där visar ju att du tänkt igenom det ordentligt. Att vara ljuskänslig/känslig för spring osv är väldigt jobbigt när man står där med egna barn, även om man älskar dem. Hade en sån period pga provade medicin och hade det varit mitt normalläge hade det varit jävligt synd om mina barn.

 

[SiZo]

Jag förstår precis, även problemet för mig inte är just klet och kroppsvätskor. Däremot är jag känslig för skrik och spring. Jag blir dessutom extremt trött av situationer där det inte finns ett tydligt socialt ”regelverk” som följs. En grupp vuxna kan jag umgås med flera timmar innan energin är slut. Finns barn med i bilden är jag i värsta fall gråtfärdig av utmattning efter en halvtimme.

Jag älskar mina brorsbarn och skulle inte säga att jag ogillar barn som grupp(de personer som hävdar att de hatar barn tycker jag uttrycker sig direkt omoget). Men rent generellt gillar jag inte att umgås med barn, av ovan nämnda skäl.

Jag tänker att sådana uttalanden mycket väl kan komma från det tjat från omgivningen om att man minsann måste skaffa barn. När man hör detta om och om igen i hur många år som helst så tröttnar man. Man börjar därför uttrycka sig starkare för att försöka få folk att förstå, för att man inte orkar med tjatet längre. Jag har själv uttryckt att jag hatar barn, många gånger. Men det är inte sant egentligen. Egentligen så hatar jag skitföräldrar. För det finns barn som jag kan umgås med, tillomed tycka är lite roliga. Men gemensamt för dessa barn är att de har inte skitföräldrar. Sen är det såklart inte alltid så enkelt, det förstår jag med. Får man ett barn med många funktionsvariationer så kan man vara en bra förälder och inte få samma resultat som andra bra föräldrar.


Men iaf, att man uttrycker sig så starkt är ofta ett försvar mot omgivningen som försöker pracka på en något man inte vill. Det spelar ingen roll vad det är egentligen, blir man tjatad på om att man måste använda den "gula tröjan" som man inte vill ha så blir det till slut kanske "Jag hatar gula tröjor". Trots att det inte är grundproblemet.

Nu har jag en omgivning som har accepterat vad jag vill, och jag har märkt att jag uttrycker mig bättre kring att jag inte vill ha barn när pressen har släppt.

 

[Dentaku]

Jag tänker att sådana uttalanden mycket väl kan komma från det tjat från omgivningen om att man minsann måste skaffa barn. När man hör detta om och om igen i hur många år som helst så tröttnar man. Man börjar därför uttrycka sig starkare för att försöka få folk att förstå, för att man inte orkar med tjatet längre. Jag har själv uttryckt att jag hatar barn, många gånger. Men det är inte sant egentligen. Egentligen så hatar jag skitföräldrar. För det finns barn som jag kan umgås med, tillomed tycka är lite roliga. Men gemensamt för dessa barn är att de har inte skitföräldrar. Sen är det såklart inte alltid så enkelt, det förstår jag med. Får man ett barn med många funktionsvariationer så kan man vara en bra förälder och inte få samma resultat som andra bra föräldrar.


Men iaf, att man uttrycker sig så starkt är ofta ett försvar mot omgivningen som försöker pracka på en något man inte vill. Det spelar ingen roll vad det är egentligen, blir man tjatad på om att man måste använda den "gula tröjan" som man inte vill ha så blir det till slut kanske "Jag hatar gula tröjor". Trots att det inte är grundproblemet.

Nu har jag en omgivning som har accepterat vad jag vill, och jag har märkt att jag uttrycker mig bättre kring att jag inte vill ha barn när pressen har släppt.

Jo, det har du nog helt rätt i. Även i stundens hetta kan det förstås bli de ouppfostrade barnen man känner en inre aversion mot även om det är föräldrarna man borde rikta all vrede mot.

Jag börjar komma upp i den åldern då folk slutar fråga, det är rätt skönt. Mina föräldrar har jag lyckligtvis aldrig känt någon press från och jag har flera vänner och bekanta som också valt att inte skaffa barn.

 

[Dentaku]

Det där visar ju att du tänkt igenom det ordentligt. Att vara ljuskänslig/känslig för spring osv är väldigt jobbigt när man står där med egna barn, även om man älskar dem. Hade en sån period pga provade medicin och hade det varit mitt normalläge hade det varit jävligt synd om mina barn.

Ja, det var faktiskt när jag insåg att det handlade om något som aldrig skulle försvinna som jag fattade det slutgiltiga beslutet att jag inte skulle ha barn. Barn har rätt få växa upp i en tillvaro som jag inte skulle må bra av. Det är inte rättvist mot vare sig barnet eller sig själv att bli förälder om man redan från början vet att ansträngningen att försöka vara en bra förälder skulle göra att man mådde dåligt - i värsta fall riktigt dåligt.

Innan dess hade jag aldrig något barnsug men förkastade inte tanken på föräldraskap helt heller. Nu är jag jättenöjd och glad att det blev som det blev.

 

[Lhas]

Kom att tänka på den här tråden nu när jag gick morgonpromenaden och blev omcyklad av en pappa och ett barn i förskoleåldern och barnet utbrister med glad röst titta pappa hon har tre hundar och pappan svarar då ja vad onödigt att ha så många hundar.
En del föräldrar är bra förebilder en del inte folk är som folk är.

 

[BernT]

Kom att tänka på den här tråden nu när jag gick morgonpromenaden och blev omcyklad av en pappa och ett barn i förskoleåldern och barnet utbrister med glad röst titta pappa hon har tre hundar och pappan svarar då ja vad onödigt att ha så många hundar.
En del föräldrar är bra förebilder en del inte folk är som folk är.

Vilken tråkmånsgubbe.

 

[Mia_R]

Med tanke på hur världen ser ut och att det beror på de flesta människor som har ungar, tycker jag hela resonemanget om hur utvecklande och förträffligt det är faller som ett korthus. Skövling, föroreningar, förföljelser, tjuv- och troféjakt, krig, det mesta utförs trots allt av folk som valt att föröka sig.

 

[Amha]

Med tanke på hur världen ser ut och att det beror på de flesta människor som har ungar, tycker jag hela resonemanget om hur utvecklande och förträffligt det är faller som ett korthus. Skövling, föroreningar, förföljelser, tjuv- och troféjakt, krig, det mesta utförs trots allt av folk som valt att föröka sig.

Bra poäng

 

[Amha]

Kom att tänka på den här tråden nu när jag gick morgonpromenaden och blev omcyklad av en pappa och ett barn i förskoleåldern och barnet utbrister med glad röst titta pappa hon har tre hundar och pappan svarar då ja vad onödigt att ha så många hundar.
En del föräldrar är bra förebilder en del inte folk är som folk är.

Gubbstrutt...

 

[Hedinn]

Kom att tänka på den här tråden nu när jag gick morgonpromenaden och blev omcyklad av en pappa och ett barn i förskoleåldern och barnet utbrister med glad röst titta pappa hon har tre hundar och pappan svarar då ja vad onödigt att ha så många hundar.
En del föräldrar är bra förebilder en del inte folk är som folk är.

Man vet ju dock inte vad som föranlett en sån kommentar. De kanske har en hund och barnet tjatar om en till, och föräldrarna försökt förklara att det räcker med en, att det är mycket mer jobb med flera, och barnets argument är ”men x och y har två hundar”. Och så ser de dig och barnet ville poängtera att man till och med kan ha TRE hundar, då är det ju inga problem med två. I en sån situation är ju inte pappans kommentar jättekonstig, eller hur?

Ibland tror jag att vi behöver vara lite bättre på att inte döma folk så snabbt när vi inte vet alla omständigheter.

 

[Grazing]

Har inte läst tråden direkt men tänkte på det här med att få barn och vad som händer med en, kan det inte vara så att vissa mognar på ett sätt som dom kanske inte hade gjort om dom inte fått barn. Att barn för med sig en viss typ av ansvarskänsla och att man helt enkelt måste "växa upp".

Vet att det ofta är så för ston tex, har bekanta som har tävlingshästar och tar fram hästar för att utbilda till högre nivåer och många ston som dom köper in som små och som inte följer planerna av olika anledningar, oftast helt enkelt för att dom är för jobbiga och har för mycket humör, tar dom föl på och dom är alltid mognare och har mindre humör och är lättare att rida.

Jag tror dock verkligen inte att föräldrar på något vis har bättre sociala färdigheter än andra, det har jag märkt mer en många gånger. Föräldrar kan vara hemska att ha att göra med.

 

[athena_arabians]

Man vet ju dock inte vad som föranlett en sån kommentar. De kanske har en hund och barnet tjatar om en till, och föräldrarna försökt förklara att det räcker med en, att det är mycket mer jobb med flera, och barnets argument är ”men x och y har två hundar”. Och så ser de dig och barnet ville poängtera att man till och med kan ha TRE hundar, då är det ju inga problem med två. I en sån situation är ju inte pappans kommentar jättekonstig, eller hur?

Ibland tror jag att vi behöver vara lite bättre på att inte döma folk så snabbt när vi inte vet alla omständigheter.

Fast nä. Man behöver inte komma med den kommentaren så hundägaren hör det, det om något är att visa enormt dåligt omdöme framför sina barn. Plus att jag är inte imponerad av någon förälder som använder den typen av argumentation med sina barn, bättre att förklara varför deras familj inte kan ha flera hundar men att det kan fungera för andra. Något annat är ett väldigt slött föräldraskap i mina ögon. Jag blev alltid tagen på allvar som barn och fick saker pedagogiskt förklarade för mig och det funkade.

Jag hade dessutom blivit väldigt ledsen om någon sagt det om mina intressen eller djur.

 

[Hedinn]

Fast nä. Man behöver inte komma med den kommentaren så hundägaren hör det, det om något är att visa enormt dåligt omdöme framför sina barn. Plus att jag är inte imponerad av någon förälder som använder den typen av argumentation med sina barn, bättre att förklara varför deras familj inte kan ha flera hundar men att det kan fungera för andra. Något annat är ett väldigt slött föräldraskap i mina ögon. Jag blev alltid tagen på allvar som barn och fick saker pedagogiskt förklarade för mig och det funkade.

Jag hade dessutom blivit väldigt ledsen om någon sagt det om mina intressen eller djur.

Jo, fast den förklaringen kan ju ha gjorts flera gånger om i hemmet, inte optimalt att påbörja en sån då man cyklar? Alternativet kanske var att ignorera barnet och det tycker jag inte är bättre. Man kan ju vara trött och grinig efter en tuff morgon också, och vara less på tjatet från barnet. Absolut att man har ett ansvar att visa bra omdöme inför barnet, men föräldrar är också människor och därmed inte perfekta. Man kan ju göra rätt 99 gånger av 100, men så hör/ser någon den där enda gången då man är trött och har slut på ork och gör något mindre optimalt, och då får man skit för det. Man blir ju liksom inte automatiskt perfekt och felfri för att man blir förälder.

 

[Lhas]

Man vet ju dock inte vad som föranlett en sån kommentar. De kanske har en hund och barnet tjatar om en till, och föräldrarna försökt förklara att det räcker med en, att det är mycket mer jobb med flera, och barnets argument är ”men x och y har två hundar”. Och så ser de dig och barnet ville poängtera att man till och med kan ha TRE hundar, då är det ju inga problem med två. I en sån situation är ju inte pappans kommentar jättekonstig, eller hur?

Ibland tror jag att vi behöver vara lite bättre på att inte döma folk så snabbt när vi inte vet alla

Jag blev faktiskt lite ledsen av att pappan kallade mina hundar för onödiga och jag tycker inte föräldrar ska lära sina barn att det okej att säga nedvärderande kommentarer om människor på det viset.
Men absolut kan det ha varit så men jag tänker att en förälder borde kunna förklara för sitt barn varför dom inte kan skaffa hund/fler hundar på ett mer pedagogiskt vis än att säga att andras djur är onödiga?

 

[Lhas]

Jo, fast den förklaringen kan ju ha gjorts flera gånger om i hemmet, inte optimalt att påbörja en sån då man cyklar? Alternativet kanske var att ignorera barnet och det tycker jag inte är bättre. Man kan ju vara trött och grinig efter en tuff morgon också, och vara less på tjatet från barnet. Absolut att man har ett ansvar att visa bra omdöme inför barnet, men föräldrar är också människor och därmed inte perfekta. Man kan ju göra rätt 99 gånger av 100, men så hör/ser någon den där enda gången då man är trött och har slut på ork och gör något mindre optimalt, och då får man skit för det. Man blir ju liksom inte automatiskt perfekt och felfri för att man blir förälder.

Det är just det som är poängen med tråden föräldrar är som vilka människor som helst ibland på strålande humör ibland trötta och griniga och då hoppar grodor ur munnen på en del