Jag känner lite samma sak faktiskt. Jag är 30 år, precis i den där åldern när många bildar familj och jag upplever emellanåt att folk ibland tycks anse att så länge man inte fått barn så är man inte en "riktig vuxen" utan någon slags förväxt tonåring som är efter i livsutvecklingen. Jag har hört från ffa äldre kvinnor att "du kommer lära dig att [insert random life skill] när du väl får barn ska du se." Ursäkta? En annan linje som drivs ganska hårt på min arbetsplats är att föräldrar ska ha förtur på "bra" veckor under semesterperioderna och ha förtur när det kommer till att vara ledig över jul/nyår och andra storhelger, som om vi som är barnfria inte har familjer öht utan bara sitter och ugglar hemma på kammaren när vi inte är på jobbet. Jag förstår absolut att man vill vara ledig när ens barn är ledig på lov och storhelger, men man kan inte reservera samma ledighet varje år och förvänta sig att alla andra ska pussla och anpassa sig enbart för att man har barn.
Jag misstänker att den här översittarattityden som vissa tyvärr har bottnar i att vi har ett så oerhört inpräntat ideal i vårt samhälle att det här med att bilda familj och få barn på något sätt är målsättningen med hela livet, att barn är viktigt att få och att man inte är normal om man inte har barn. Det har ju varit så i tusentals år, familjen behöver nya familjemedlemmar som kan hjälpa till, arbeta på åkrarna, föra familjenamnet vidare, ta hand om sina föräldrar när de blir gamla osv. Jag tror i ärlighetens namn inte att vi är speciellt långt ifrån det stadiet fortfarande, trots att man gärna vill tro att samhället har utvecklats så mycket socialt de senaste 100 åren. Vi lever fortfarande i ett samhälle där det finns kvar ett underförstått tabu att inte vilja eller inte kunna få barn, ffa som kvinna. Sen har det också funnits ett tryck från samhället i stort att man "måste" få barn för att samhället behöver barn som kan jobba i framtiden, då känner man ju sig "duktig" som har uppfyllt sin samhällsplikt genom att bidra med framtida arbetskraft. Även politiker har ju i omgångar skyltat med hur viktiga våra barn är för det framtida samhället, man höjer barnafödandet till skyarna genom att indirekt berömma föräldrarna för att ha skaffat barn. När olika länders statistik för barnafödande publiceras och jämförs så anses det ju ofta som en negativ grej att det föds få barn, "det föds för lite barn" säger man ju ofta och de flesta länder har gjort uträkningar som visar hur många barn som måste födas under en viss tidsperiod för att landet ska gå runt i framtiden, både ekonomiskt och arbetskraftsmässigt.
Även om jag avskyr det så tycker jag inte det är konstigt alls att en del föräldrar höjer sig själv till skyarna på samhällets sociala stege jämfört med personer som inte har barn när barn och barnafödande "glorifieras" och lyfts fram på detta sättet.
