Sv: Bli ensam
Jag har inte varit riktigt där du är.
Men jag har varit suicid, ätstörd, gått igenom många trauman i unga år.
Jag hade PTSD, generell ångestproblematik, panikångest etc.
Jag skadade mig själv. Men inte så det syntes iom att jag var så ytlig att jag var livrädd för ärr.
Jag har också fysiska skador som gett smärtproblematik och sömnstörningar.
Jag kommer också från ett hem med fin fasad. Där det inte var så trevligt bakom fasaden alltid. Känslor gömde jag undan iom att de inte fick förståelse.
Jag blev av det så trasig att jag inte kunde känna i perioder. Jag var som en robot och sen crashade jag och så rullade det på.
Jag fick jättebra hjälp av dels först lite olika sorters terapi. Men främst EMDR mot trauman som jag förträngt och lett till PTSD och panikångest.
Och sen schematerapi. Men för att det skulle kunna hjälpa mig behövde jag något som var MITT och älskade mig mitt i alla kaos där alla andra styrde.
Min ponny.. Han klarade sig inte utan mig. Och ingen annan var och bestämde över honom eller mej när jag var där. Där kunde jag få ro. Så jag kunde inte ta livet av mig iom att han slutade äta om jag inte var där.
Och när jag är med djuren mår jag om inte bra, så bättre iaf.
Jag tror att själva terapeuten är lika viktig som terapi-typ.
Jag hoppas, hoppas du kan hitta något som du kan kämpa för, om du inte sporras nog av att kämpa för egen skull.
Och när du hittat det du vill.. Skriv ner det, fota bilder, snoka reda på allt om det. För att sysselsätta dina vakna tankar med bra såna. Och sen upp med bilderna och texterna överallt så du påminns. Och läs dem när det känns som värst.
Kanske kan du få ha ett djur på besök iaf ibland om du skulle gilla det?
Jag har idag lyckats ta mig ur det där måendet. Det var ett långt slit. Men det var så värt det! Idag lever jag ju! Inte bara väntar.. För så kände jag det förut..
Jag önskar dig lycka till! Jag brukar inte berätta om mina problem så fritt. Men jag tänkte att det kanske kan hjälpa dig på något vis.. Om du hör att andra varit jäkligt illa däran.
Mina föräldrar var också oroliga att de skulle få samtal om att jag var död eller tagit en överdos ett gäng år.
Nu för tiden är jag för det mesta en strålande glad människa som älskar livet.
Jag hoppas du kan hitta det som ska hjälpa dig att nå dit. För jag tror på dig!