Sv: Borde inte dagis ringt mig?
Jag har inte så mycket förståelse för mammor som blir förbannade när deras barns pappa väljer att hämta från dagis tidigare OCH hör av sig och meddelar det, nej. Men den jag främst inte förstår var den som skrev att "skulle inte du bli skitirriterad?" Ungefär som att det vore självklart ATT bli det. Jag fattar inte det.
Jag antar att personalen anser att om barnet har två vårdnadshavare så har
båda två rätt att hämta barnet när/om de vill. Och att de förutsätter att barnets föräldrar har en kommunikation sinsemellan. Hur ska de annars göra? Kanske kan det hända att även i ett par som delar boende så har man inte talat med varann om planer att hämta barnet tidigare. Ska personal ALLTID informera den andra föräldern "utifall att"??
Det må så vara, men det har som många sagt; inget med förskolan att göra. Jag bor med min sambo och det finns saker som jag eller han kan tycka att den andre gör "fel", men då tar vi upp det med varandra.
En sen kväll pga besök någonstans är dock inget som någon av oss skulle hänga upp oss på. Jag tycker det är en ren skitsak. Men det kanske slutar vara en skitsak just för att man har separerat? Om det är ett beteendemönster att hela tiden strunta i rutiner så förstår jag att man kan bli irriterad. Och då bör man väl ta upp det med den det berör = den andra föräldern.
I min värld är det lika ok att rucka på sina rutiner för att mamma ska umgås. Eller farmor/mormor eller vem det må vara som är en person som har betydelse i barnets liv. Och frågan är ju om en tidigare hämtning från dagis inte är mer
positivt än negativt gällande att bryta rutiner? Senare kväll: tja, det är väl dumt om det händer ständigt. Men, sen när är detta enda exempel = alltid??
Föräldrar är olika. Jag och sambon är olika i vårt föräldraskap. Har lika syn i mycket, men vi är två olika personer och därmed så gör vi på lite olika sätt med vår son. Det måste få vara okej! Om jag skulle hävda att mitt sätt är det enda rätta så blir det svårt för honom att vara den pappa
han vill vara. Och tvärtom. Om nu rutiner är jätteviktigt för den ena parten, men inte för den andra så får man ju via diskussion hitta en kompromiss som fungerar för båda (och för barnet). Om barnet far illa av brutna rutiner så bör väl båda föräldrarna märka det? Om de har en någorlunda nära och regelbunden kontakt med barnet i alla fall.
Jag tycker visst han ska respektera detta, men även
Mirre måste kanske respektera att/om pappan
inte tycker rutiner och tider är så viktiga! Om vi nu alla tycker olika så undrar jag varför det per automatik är det som mamman i denna tråd tycker är viktigt
är det som ska följas?
Ok, jag förklarar igen hur jag menar, för helt uppenbart har jag inte nått fram trots att jag skrivit det flera gånger.
Jag tycker att det är JÄTTEBRA att pappan hämtade sonen på dagis när han kunde göra så. Det är så man "ska" göra som icke boförälder, tycker jag.
Han gjorde också rätt som informerade Mirre om det, så det tycker inte jag att Mirre skulle bli irriterad över ( om hon nu ens blev det).
Jag har skrivit, redan tidigt i tråden, att dagis inte har skyldighet att informera den andra föräldern om att barnet blev hämtad. Jag har skrivit att de måste lämna ut barnet så länge föräldrarna har gemensam vårdnad.
Jag har också skrivit i tråden om att JAG skulle tycka att det vore helt ok ifall de ringde FÖRSTA gången det händer att pappan hämtar IFALL de vet om att
1. paret har nyligen separerat
2. föräldrarna är oense
3. barnet träffar den andra föräldern sällan.
Jag tror att dagispersonal många gånger märker/ får höra om föräldrarna inte är överrens eller vänner och liknande.
Jag skrev också att JAG inte hade blivit irriterad, men dock bara om de ringde EN gång och jag sedan berättat att det var ok.
Det finns ju trots allt en hel del par runt om i Sverige som har gemensam vårdnad där föräldern inte respekterar boföräldern eller inte träffar barnet särskilt ofta. Som bekant är det rätt svårt att få enskild vårdnad om barn.
Jag har inte någonstans påstått att Mirre ska skälla på dagis för att sonen kom hem "för sent". Jag tror inte ens hon har skrivit att hon tycker att det är dagis fel? Jag kanske läste det slarvigt, så visa gärna mig vart det står!
Att barnet kom hem sent får hon ta med pappan, inte dagis, alltså.
Jag har skrivit att som nybliven ensam boförälder som har barnet allt utom varannan helg, så tycker faktiskt jag att det inte ok att lämna barnet sent bara för att umgås när det finns 365 dagar på ett år. NU MISSADE JAG ATT DET BARA RÖRDE SIG OM 30 MINUTER, så jag tog för givet att det var längre. Fel av mig. Åsikten står dock fast, det är inte ok att lämna barnet sent ( mer än de här 30 minutrarna kanske ska tilläggas då?) bara för att man vill umgås med barnet.
Jag har inte sagt ett ljud om att pappan inte ska respekteras, att han inte har det svårt osv. Det är väl en självklarhet att båda föräldrarna underlättar för varandra i föräldraskapet? Det är väl också en självklarhet att båda har det svårt? Precis som det är svårt för barnet just nu?
Jag har som sagt pratat om mer än 30 minuter sen alltså så mitt resonemang rör det. Om man kommer hem sent med ett barn som redan skulle vara i säng så tycker faktiskt jag att man har rätt att ha åsikten om att det inte är ok. För det försa tror jag Mirres son ganska nyss börjat på förskolan. För det andra är separationen ny vilket gör att alla rutiner är viktiga för sonen, senare anser inte jag att rutinerna är spikade utan då är det lättare att bryta dem och fullt acceptabelt.
Dessutom är det Mirre som är boföräldern i det här fallet medan pappan har honom varannan helg. Det är Mirre som dagen efter ska släpa upp barnet, som ska stå ut med kinkighet pga övertrötthet osv. Så länge ett beteende drabbar någon annan person, som inte bett om det, så tycker faktiskt jag att man frågar först om det är ok.
Jag har inte sett att Mirre inte ville att han skulle hämta, jag har inte sett att hon tyckte att det var fel ATT han hämtade på dagis, jag har sett reaktionen för att han skulle komma hem sent!
Jag anser att man kan umgås med barnet och samtidigt inte rucka på rutiner som kan skapa problem för den andra föräldern. Samma sak gäller ju självklart pappan också, att mamman ska respektera saker för hans skull. Jag trodde folk förstod att jag resonerade så.
Vad är det som gör att det är svårt för pappan att respektera att han kommer hem med barnet i tid? Mamman kan i sin tur respektera att pappan inte tycker att tider är viktiga eller att han bara vill att sonen har rosa nappar hos honom osv. Men så länge en sak kan skapa "problem" elelr onödig kinkighet för boföräldern så tycker i alla fall jag att man måste tänka en runda längre. Pappan är trots allt inte där dagen efter och tar hand om barnet när det är trött. Därför tycker jag att pappan ska respektera rutinerna, om nu Mirre ( helt uppenbart) tycker att rutinerna är viktiga.
Jag har pratat om att jag kan förstå Mirres reaktion, men att jag INTE tycker som hon ändå. Jag kan förstå att man överreagerar ibland och att det inte alls är så farligt när man har fått sova på saken. JAg känner igen mig, då jag kan överreagera på en sak för att ett dygn senare inte alls tycka att det är så upprörande.
Hur hade ni känt om det var Mirre som fredagen lämnade sin son 2 timmar senare på kvällen eller två timmar tidigare, lite hur som? Att Mirre inte tycker att rutiner och tider är viktiga och inte bryr sig om att pappan bokat middag med farmor och farfar och den nu blev två timmar sen, eller att pappan är på gymmet just när hon lämnar sin son? Det är inte ok va? Men tvärtom är ok, bara för att det är en pappa som gör det självklara: umgås med sitt barn.
Jag kan ärligt säga att jag inte helt förstår det här curlandet för pappor ( inte speciellt menar jag denna utan ÖVERLAG).. Självklart mår barnet bäst av båda sina föräldrar, men ett litet barn mår också bra av rutiner och fasta tider i umgänget och allt annat i sitt liv. Jag har fått lära mig att det inger trygghet. Jag har inte någonstans i tråden skrivit att det är fel att pappan hämtade sin son utan ENBART påpekat om att han inte borde ha lämnat sent ( återigen trodde jag det var senare!!!), man KAN faktiskt umgås med sitt barn och ändå passa en tid, speciellt om man haft barnet halva dagen redan så är det ju inte så svårt. Det kommer fler dagar liksom.
Precis som du skriver så var han verkligen jättetrött och seg dagen efter. Han blir väldigt orolig dagen efter och på ett uselt humör (vem blir inte det när man är trött) Dessutom träffades jag, son och hans pappa när han hämtat honom och allt var bra. Vi bestämde att de skulle komma hem i tid för att vi alla tre skulle äta middag och ha trevligt. Jag gick hem, gjorde mat och allting och väntade och väntade och väntade. 
