Borde inte dagis ringt mig?

[CillaW]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Du skrev att dagis borde kontaktat mamman. Det tycker inte jag att de är skyldiga att göra så länge barnet har två vårdnadshavare och ingen är förbjuden att hämta barnet.
Jag tycker att pappan är värd all cred för vad han gjorde, speciellt som han messade mamman när han var PÅ VÄG för att hämta barnet.

Att du har invändningar mot det måste väl bero på att du dömer honom efter en annan mall.

"Du om någon" - japp. Vad vet du om hur jag mår?

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Och för barnet är det viktigaste att ha så stor tillgång till båda sina föräldrar som det bara går, för att känna trygghet i en mkt jobbig situation..

Absolut, jag har inte sagt nåt annat, däremot kanske man kan hämta barnet på dagis, umgås med det och lämna till mor så att rutinerna på kvällen med bad, kvällsmat och sovdags inte rubbas och sedan gör om samma sak igen dagen efter och dagen efter det och helgen? Jag har för mig att de ska ha varannan helg..... det är inget jag förespråkar i alla fall, då får barnet inte den där tryggheten med föräldern den bara träffar varannan helg.

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Du skrev att dagis borde kontaktat mamman. Det tycker inte jag att de är skyldiga att göra så länge barnet har två vårdnadshavare och ingen är förbjuden att hämta barnet.
Jag tycker att pappan är värd all cred för vad han gjorde, speciellt som han messade mamman när han var PÅ VÄG för att hämta barnet.

Att du har invändningar mot det måste väl bero på att du dömer honom efter en annan mall.

"Du om någon" - japp. Vad vet du om hur jag mår?

Jag har inte skrivit att dagis har skyldighet att ringa mamman, vart läser du det? Däremot har jag skrivit att JAG hade velat att de ringde första gången. JAG JAG JAG, alltså inte överlag att dagis ska göra det. Jag hade inte sett det som hemskt ifall de hade ringt, JAG hade talat om att det är ok att de inte behöver ringa mer.

JAG tycker att pappan gjorde nåt bra, något ANNAT har jag inte skrivit, hur svårt är det att läsa allt jag skriver istället för att hänga upp sig på enstaka meningar, som jag dessutom gång på gång förklarar hur jag menar???

Jag har inga som helst invändingar mot det, jag ser bara situationen som den skulle kunna annars vara, faktiskt. i det fallet diskuterar jag inte ens TS eller pappan utan mer dagis och deras rutiner. Som sagt det är två diskussioner. Men jag kanske utrycker mig otydlig. Som vanligt.

Ja, du om någon vet en hel del om hur jag känner inför Elins pappa.

Var har jag skrivit att jag vet hur du mår?

 

[Brandgul]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Vad menas med domstolsbeslut? Jag fick ensam vårdnad genom att han själv skrev på om det, räknas det?

Det var en fiktiv händelse vi pratade om och jag minns inte riktigt hur det var vi resonerade. Men utifrån det att min chef sa att då ville hon se ett domstolsbeslut antar jag att min chef inte heller får papper per automatik om vilka barn som har besöksförbud, hämtningsförbud etc. Det var bara en del av en slutsats jag drog! Alltså att det är, precis som alla säger, föräldrarnas skyldighet att informera! Annars vet man inte.

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Det var en fiktiv händelse vi pratade om och jag minns inte riktigt hur det var vi resonerade. Men utifrån det att min chef sa att då ville hon se ett domstolsbeslut antar jag att min chef inte heller får papper per automatik om vilka barn som har besöksförbud, hämtningsförbud etc. Det var bara en del av en slutsats jag drog! Alltså att det är, precis som alla säger, föräldrarnas skyldighet att informera! Annars vet man inte.

Jo jag förstår hur du menar

Jag bara undrade ifall du visste om ett papper påskrivet på familjerätten av båda parter funkar istälelt för ett domstolsbelsut.

Jag förstår att ni inte får den informationen automatiskt. Och i de fallen där pappan inte får hämta så ser mamman till att informera dagis om det, det tar jag för givet faktiskt.

 

[Björk]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Har ni inte det minsta förståelse för hennes reaktion? Vet ni vad? Jag tror inte att pappan INTE fick hämta, men jag tror att hon vill bli informerad av dagispersonalen när så händer bara, det är allt jag tror hon menade. Sätt er in i tanken att pappan hämtar men inget säger till mamman......

Jag har inte så mycket förståelse för mammor som blir förbannade när deras barns pappa väljer att hämta från dagis tidigare OCH hör av sig och meddelar det, nej. Men den jag främst inte förstår var den som skrev att "skulle inte du bli skitirriterad?" Ungefär som att det vore självklart ATT bli det. Jag fattar inte det.

Jag antar att personalen anser att om barnet har två vårdnadshavare så har båda två rätt att hämta barnet när/om de vill. Och att de förutsätter att barnets föräldrar har en kommunikation sinsemellan. Hur ska de annars göra? Kanske kan det hända att även i ett par som delar boende så har man inte talat med varann om planer att hämta barnet tidigare. Ska personal ALLTID informera den andra föräldern "utifall att"??

Jag förstår att hon blir irriterad på att han kommer hem sent.

Det må så vara, men det har som många sagt; inget med förskolan att göra. Jag bor med min sambo och det finns saker som jag eller han kan tycka att den andre gör "fel", men då tar vi upp det med varandra. En sen kväll pga besök någonstans är dock inget som någon av oss skulle hänga upp oss på. Jag tycker det är en ren skitsak. Men det kanske slutar vara en skitsak just för att man har separerat? Om det är ett beteendemönster att hela tiden strunta i rutiner så förstår jag att man kan bli irriterad. Och då bör man väl ta upp det med den det berör = den andra föräldern.

Varför måste det alltid vara ok att rucka på sina rutiner för barnet för att pappan ska umgås?

I min värld är det lika ok att rucka på sina rutiner för att mamma ska umgås. Eller farmor/mormor eller vem det må vara som är en person som har betydelse i barnets liv. Och frågan är ju om en tidigare hämtning från dagis inte är mer positivt än negativt gällande att bryta rutiner? Senare kväll: tja, det är väl dumt om det händer ständigt. Men, sen när är detta enda exempel = alltid??

Föräldrar är olika. Jag och sambon är olika i vårt föräldraskap. Har lika syn i mycket, men vi är två olika personer och därmed så gör vi på lite olika sätt med vår son. Det måste få vara okej! Om jag skulle hävda att mitt sätt är det enda rätta så blir det svårt för honom att vara den pappa han vill vara. Och tvärtom. Om nu rutiner är jätteviktigt för den ena parten, men inte för den andra så får man ju via diskussion hitta en kompromiss som fungerar för båda (och för barnet). Om barnet far illa av brutna rutiner så bör väl båda föräldrarna märka det? Om de har en någorlunda nära och regelbunden kontakt med barnet i alla fall.

Om nu Mirre tycker att rutinerna och tiderna är viktiga så tycker jag att pappan ska respektera detta. Och även ni. Vi kan inte alla ha samma åsikter och samma saker som vi tycker är viktiga.

Jag tycker visst han ska respektera detta, men även Mirre måste kanske respektera att/om pappan inte tycker rutiner och tider är så viktiga! Om vi nu alla tycker olika så undrar jag varför det per automatik är det som mamman i denna tråd tycker är viktigt är det som ska följas?

 

[Björk]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Och för barnet är det viktigaste att ha så stor tillgång till båda sina föräldrar som det bara går, för att känna trygghet i en mkt jobbig situation..

Precis!

Det är ju jättebra om två nyligen separerade föräldrar kan stötta/hjälpa även varandra.

Men när jag tänker på det där med att mamman ska det tas hänsyn till för att hon ska "hålla huvudet ovanför vattenytan" när hon är nyseparerad. Pappan då? Han som kanske inte ens längre har sitt barn hemmavid mer än då och då? Är det då verkligen hans uppgift att hjälpa mamman att hålla sin näsa ovan vattenytan?

 

[boccia]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Rutiner är viktiga för en nybliven ensamstående mamma för att orka hålla näsan ovanför ytan, just i början.

Men har inte pappan lika stor rätt att hålla näsan över ytan i början? Pappan är väl lika mkt människa och förälder som mamman??

Och BARNET då, har inte det lika stort behov av BÅDA sina föräldrar, även om det bara bor hos den ena föräldern? BARNET är det som är mest utsatt vid separationer, och varför då inte göra separationen så smidig som möjligt för BARNET?? Som förälder blir man faktiskt tvungen att släppa sig själv till en viss mån för att se till att barnet har det bra. Och i det här fallet handlade det, om jag inte missförstått totalt, om att rutinerna fick ruckas på 30 minuter.... Är de 30 minuterna verkligen något att tjafsa om??

 

[FannyN]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Håller med.
Båda har det väl jobbigt efter en separation och särskilt den som inte bor med barnet. De flesta tycker ju att det är det som är det jobbigaste. Att då vilja hämta barnet när det blir oplanerat ledigt är ju en chans de flesta skulle ta. Att då bli upprörd över 30 minuter vittnar enligt mig om att det handlar om något HELT annat som kanske inte har med barnet att göra öht.

 

[Mirre]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Shit vad tråden har spårat ur.
Inte ens orkat läsa allt.

Så, jag kanske överreagerade lite so what?
Fullt mänskligt.


När jag skapade tråden trodde jag att de skulle bli borta hela kvällen.
Alltså komma hem sent. Nu blev det inte så dock.

Förövrigt är det mest jag som tjatar att sonen och pappa SKA träffas även om det blivit bättre och han nu hör av sig själv också.
Så nej jag vill, försöker och tänker inte hindra dem från att träffas alls

 

[CillaW]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

jag tror att hon vill bli informerad av dagispersonalen när så händer bara, det är allt jag tror hon menade. Sätt er in i tanken att pappan hämtar men inget säger till mamman......

Om nu Mirre tycker att rutinerna och tiderna är viktiga så tycker jag att pappan ska respektera detta.
Jag tror bara att hon är rädd om sonen och vill att pappan ska umgås, men inom rutinerna som funkar för henne och sonen.

För vi vet väl alla att om man har gemensam vårdnad kan andra föräldern hämta barnet och vägra lämna tillbaka det. Är det konstigt att nyseparerade Mirre blir lite orolig??? Jag har full förståelse för hennes reaktion

Att strö salt i såret känns inte som något trevligt att göra, men ok, fortsätt du. Bara fortsätt om det får dig att må bra......

Var har jag skrivit att jag vet hur du mår?

Nej, det har du ju ingen aning om. Men strör salt i dina sår, det gör jag visst.

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Jag har inte så mycket förståelse för mammor som blir förbannade när deras barns pappa väljer att hämta från dagis tidigare OCH hör av sig och meddelar det, nej. Men den jag främst inte förstår var den som skrev att "skulle inte du bli skitirriterad?" Ungefär som att det vore självklart ATT bli det. Jag fattar inte det.

Jag antar att personalen anser att om barnet har två vårdnadshavare så har båda två rätt att hämta barnet när/om de vill. Och att de förutsätter att barnets föräldrar har en kommunikation sinsemellan. Hur ska de annars göra? Kanske kan det hända att även i ett par som delar boende så har man inte talat med varann om planer att hämta barnet tidigare. Ska personal ALLTID informera den andra föräldern "utifall att"??


Det må så vara, men det har som många sagt; inget med förskolan att göra. Jag bor med min sambo och det finns saker som jag eller han kan tycka att den andre gör "fel", men då tar vi upp det med varandra. En sen kväll pga besök någonstans är dock inget som någon av oss skulle hänga upp oss på. Jag tycker det är en ren skitsak. Men det kanske slutar vara en skitsak just för att man har separerat? Om det är ett beteendemönster att hela tiden strunta i rutiner så förstår jag att man kan bli irriterad. Och då bör man väl ta upp det med den det berör = den andra föräldern.


I min värld är det lika ok att rucka på sina rutiner för att mamma ska umgås. Eller farmor/mormor eller vem det må vara som är en person som har betydelse i barnets liv. Och frågan är ju om en tidigare hämtning från dagis inte är mer positivt än negativt gällande att bryta rutiner? Senare kväll: tja, det är väl dumt om det händer ständigt. Men, sen när är detta enda exempel = alltid??

Föräldrar är olika. Jag och sambon är olika i vårt föräldraskap. Har lika syn i mycket, men vi är två olika personer och därmed så gör vi på lite olika sätt med vår son. Det måste få vara okej! Om jag skulle hävda att mitt sätt är det enda rätta så blir det svårt för honom att vara den pappa han vill vara. Och tvärtom. Om nu rutiner är jätteviktigt för den ena parten, men inte för den andra så får man ju via diskussion hitta en kompromiss som fungerar för båda (och för barnet). Om barnet far illa av brutna rutiner så bör väl båda föräldrarna märka det? Om de har en någorlunda nära och regelbunden kontakt med barnet i alla fall.


Jag tycker visst han ska respektera detta, men även Mirre måste kanske respektera att/om pappan inte tycker rutiner och tider är så viktiga! Om vi nu alla tycker olika så undrar jag varför det per automatik är det som mamman i denna tråd tycker är viktigt är det som ska följas?

Ok, jag förklarar igen hur jag menar, för helt uppenbart har jag inte nått fram trots att jag skrivit det flera gånger.

Jag tycker att det är JÄTTEBRA att pappan hämtade sonen på dagis när han kunde göra så. Det är så man "ska" göra som icke boförälder, tycker jag.

Han gjorde också rätt som informerade Mirre om det, så det tycker inte jag att Mirre skulle bli irriterad över ( om hon nu ens blev det).

Jag har skrivit, redan tidigt i tråden, att dagis inte har skyldighet att informera den andra föräldern om att barnet blev hämtad. Jag har skrivit att de måste lämna ut barnet så länge föräldrarna har gemensam vårdnad.

Jag har också skrivit i tråden om att JAG skulle tycka att det vore helt ok ifall de ringde FÖRSTA gången det händer att pappan hämtar IFALL de vet om att
1. paret har nyligen separerat
2. föräldrarna är oense
3. barnet träffar den andra föräldern sällan.

Jag tror att dagispersonal många gånger märker/ får höra om föräldrarna inte är överrens eller vänner och liknande.
Jag skrev också att JAG inte hade blivit irriterad, men dock bara om de ringde EN gång och jag sedan berättat att det var ok.

Det finns ju trots allt en hel del par runt om i Sverige som har gemensam vårdnad där föräldern inte respekterar boföräldern eller inte träffar barnet särskilt ofta. Som bekant är det rätt svårt att få enskild vårdnad om barn.

Jag har inte någonstans påstått att Mirre ska skälla på dagis för att sonen kom hem "för sent". Jag tror inte ens hon har skrivit att hon tycker att det är dagis fel? Jag kanske läste det slarvigt, så visa gärna mig vart det står!

Att barnet kom hem sent får hon ta med pappan, inte dagis, alltså.

Jag har skrivit att som nybliven ensam boförälder som har barnet allt utom varannan helg, så tycker faktiskt jag att det inte ok att lämna barnet sent bara för att umgås när det finns 365 dagar på ett år. NU MISSADE JAG ATT DET BARA RÖRDE SIG OM 30 MINUTER, så jag tog för givet att det var längre. Fel av mig. Åsikten står dock fast, det är inte ok att lämna barnet sent ( mer än de här 30 minutrarna kanske ska tilläggas då?) bara för att man vill umgås med barnet.

Jag har inte sagt ett ljud om att pappan inte ska respekteras, att han inte har det svårt osv. Det är väl en självklarhet att båda föräldrarna underlättar för varandra i föräldraskapet? Det är väl också en självklarhet att båda har det svårt? Precis som det är svårt för barnet just nu?

Jag har som sagt pratat om mer än 30 minuter sen alltså så mitt resonemang rör det. Om man kommer hem sent med ett barn som redan skulle vara i säng så tycker faktiskt jag att man har rätt att ha åsikten om att det inte är ok. För det försa tror jag Mirres son ganska nyss börjat på förskolan. För det andra är separationen ny vilket gör att alla rutiner är viktiga för sonen, senare anser inte jag att rutinerna är spikade utan då är det lättare att bryta dem och fullt acceptabelt.

Dessutom är det Mirre som är boföräldern i det här fallet medan pappan har honom varannan helg. Det är Mirre som dagen efter ska släpa upp barnet, som ska stå ut med kinkighet pga övertrötthet osv. Så länge ett beteende drabbar någon annan person, som inte bett om det, så tycker faktiskt jag att man frågar först om det är ok.

Jag har inte sett att Mirre inte ville att han skulle hämta, jag har inte sett att hon tyckte att det var fel ATT han hämtade på dagis, jag har sett reaktionen för att han skulle komma hem sent!

Jag anser att man kan umgås med barnet och samtidigt inte rucka på rutiner som kan skapa problem för den andra föräldern. Samma sak gäller ju självklart pappan också, att mamman ska respektera saker för hans skull. Jag trodde folk förstod att jag resonerade så.

Vad är det som gör att det är svårt för pappan att respektera att han kommer hem med barnet i tid? Mamman kan i sin tur respektera att pappan inte tycker att tider är viktiga eller att han bara vill att sonen har rosa nappar hos honom osv. Men så länge en sak kan skapa "problem" elelr onödig kinkighet för boföräldern så tycker i alla fall jag att man måste tänka en runda längre. Pappan är trots allt inte där dagen efter och tar hand om barnet när det är trött. Därför tycker jag att pappan ska respektera rutinerna, om nu Mirre ( helt uppenbart) tycker att rutinerna är viktiga.

Jag har pratat om att jag kan förstå Mirres reaktion, men att jag INTE tycker som hon ändå. Jag kan förstå att man överreagerar ibland och att det inte alls är så farligt när man har fått sova på saken. JAg känner igen mig, då jag kan överreagera på en sak för att ett dygn senare inte alls tycka att det är så upprörande.

Hur hade ni känt om det var Mirre som fredagen lämnade sin son 2 timmar senare på kvällen eller två timmar tidigare, lite hur som? Att Mirre inte tycker att rutiner och tider är viktiga och inte bryr sig om att pappan bokat middag med farmor och farfar och den nu blev två timmar sen, eller att pappan är på gymmet just när hon lämnar sin son? Det är inte ok va? Men tvärtom är ok, bara för att det är en pappa som gör det självklara: umgås med sitt barn.

Jag kan ärligt säga att jag inte helt förstår det här curlandet för pappor ( inte speciellt menar jag denna utan ÖVERLAG).. Självklart mår barnet bäst av båda sina föräldrar, men ett litet barn mår också bra av rutiner och fasta tider i umgänget och allt annat i sitt liv. Jag har fått lära mig att det inger trygghet. Jag har inte någonstans i tråden skrivit att det är fel att pappan hämtade sin son utan ENBART påpekat om att han inte borde ha lämnat sent ( återigen trodde jag det var senare!!!), man KAN faktiskt umgås med sitt barn och ändå passa en tid, speciellt om man haft barnet halva dagen redan så är det ju inte så svårt. Det kommer fler dagar liksom.

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Nej, det har du ju ingen aning om. Men strör salt i dina sår, det gör jag visst. Jag har ju inga såna.

Jag fattar inte vad du menar?

Du läser mina inlägg som fan läser bibeln, och inte fan läser du när jag försöker förklara.

Var har jag skrivit att du inte har sår? Var har jag skrivit att jag vet hur du mår? Det är du som angriper mig för att jag skaffade barn med ett pucko, se det jag skrev i förra inlägget eller när det nu var, till dig. Jag har inte skrivit ett ord om att du inte mår dålig eller att du mår dåligt eller att du inte har några sår eller att du har några sår.

 

[CillaW]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Du skriver att jag kan strö salt i dina sår om det får mig att må bättre. Vad vet du om det?

Jag angriper dig inte för att du skaffade barn med ett pucko, jag tyckte inte du skulle döma andra pappor efter honom.

- end of OT -

 

[Mirre]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Nu får ni ge er! Det här är inte ok, att i inlägg efter inlägg upprepa hur fel hon har och med den tonen bland annat du har mot henne. Tror ni inte att budskapet har gått in nu? Har ni inte det minsta förståelse för hennes reaktion? Vet ni vad? Jag tror inte att pappan INTE fick hämta, men jag tror att hon vill bli informerad av dagispersonalen när så händer bara, det är allt jag tror hon menade. Sätt er in i tanken att pappan hämtar men inget säger till mamman......

Jag förstår att hon blir irriterad på att han kommer hem sent. Nog för att en pappa också vill umgås med sitt barn men att komma hem sent en vardag hade inte jag heller tyckt var ok. Varför inte lämna i tid och umgås dagen efter igen? Varför måste det alltid vara ok att rucka på sina rutiner för barnet för att pappan ska umgås? Rutinerna är satta av en anledning liksom. I min familj måste rutinerna funka annars förstör det inte bara för det barnet utan för barnets två syskon. Om nu Mirre tycker att rutinerna och tiderna är viktiga så tycker jag att pappan ska respektera detta. Och även ni. Vi kan inte alla ha samma åsikter och samma saker som vi tycker är viktiga.

Jag tycker också att det är bra att pappan hämtar för att umgås, jag tycker också att dagis inte har någon anledning att ringa egentligen, jag tycker också att en del har konstig inställning om det här MEN jag tycker inte att det är ok att säga att TS betett sig illa eller att hon har en bedrövlig inställning så att hon inte kan ta hand om sonen. Man behöver inte ta i så för att få fram att " nej det finns ingen skyldighet för dagis att ringa dig, och det är väl bra att pappan umgås med sitt barn?"

Jag tror bara att hon är rädd om sonen och vill att pappan ska umgås, men inom rutinerna som funkar för henne och sonen. Pappan som är såååå duktig är ju inte där dagen efter när sonen är på uselt humör pga trötthet och inte orkar följa med på dagis aktiviteter......

TACK!
Äntligen någon som fattar vad jag menar och inte bara tycker jag är en stor idiot. Precis som du skriver så var han verkligen jättetrött och seg dagen efter. Han blir väldigt orolig dagen efter och på ett uselt humör (vem blir inte det när man är trött) Dessutom träffades jag, son och hans pappa när han hämtat honom och allt var bra. Vi bestämde att de skulle komma hem i tid för att vi alla tre skulle äta middag och ha trevligt. Jag gick hem, gjorde mat och allting och väntade och väntade och väntade.

Ringde till slut och frågade vart dem var, då fick jag veta att han var i kga och "skulle åka snart, om en stund" då var kl halv sex. Vid den tiden är Isak jättetrött när han varit på dagis. Han var ju helt slut när han kom hem stackarn. Det är INTE ok. Sedan kan han ha hur mycket umgängesrätt han vill. Han lär ändå sätta Isaks behov i första hand, inte sina egna.
Kan säga att dagen efter var kaos från början till slut och vi kom försent båda två trots att liten vaknade halv fem och inte kunde somna om.

 

[FannyN]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Shit vad tråden har spårat ur.
Inte ens orkat läsa allt.

Så, jag kanske överreagerade lite so what?
Fullt mänskligt.


När jag skapade tråden trodde jag att de skulle bli borta hela kvällen.
Alltså komma hem sent. Nu blev det inte så dock.

Förövrigt är det mest jag som tjatar att sonen och pappa SKA träffas även om det blivit bättre och han nu hör av sig själv också.
Så nej jag vill, försöker och tänker inte hindra dem från att träffas alls

Mirre, du blev arg för att du förmodar att pappan ska vara borta hela kvällen och störa pluttens rutiner ( det kan jag förstå, oron alltså om man är i ny roll) så blir du kritisk mot dagis?

Tråden har ballat ur och jag har skuld i det. Jag vill bara poängtera att jag tycker inte det är konstigt att det blir svajjigt med roller och förhållningssätt ibland. Det är att dra in dagis i det hela samt att även andra tyckte det var legitimt att att bli skitirriterad som gjorde mig upprörd. Det har gått över.

Pappan till min son är speciell. Minst sagt. Men det jag lärt mig nu är att ta vara på hans goda sidor och blunda för tokerierna. Hade jag blivit arg varenda gång han gjort något knasbolleaktigt hade jag blivit galen. Det finns ju nånstans en anledning till att man både valt att bli föräldrar tillsammans och att man valt att separera. Mitt råd till dig är att se till det goda och ha överseende med det som du tyckt kunde gjorts bättre. Om det inte är helt bort i tok men det vet jag att du begriper själv.

 

[Mirre]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Nej jag tror inte något gått in faktiskt och jag förstår inte hur hon kan bli det minsta upprörd nej.

Att skriva " jag ska se till så ingen annan kan hämta om jag inte sagt till eller nåt sånt vittnar om att det finns NOLL absolut NOLL förståelse för
1. Hur regelverket är uppbyggt
2 Vad det innebär att vara vårdnadshavare
3 Ett barns behov
4 Anledningen till att barn är i barnomsorgen

Eftersom dessa punkter inte fungerar kunskapsmässigt för ts är jag rätt tveksam faktiskt att hon skulle förstå.

I övrigt kan jag meddela dig att jag skriver precis hur mycket jag vill i trådarna och på det sätt jag önskar och bryr mig inte det minsta om din åsikt kring det såvida du inte är moderator.

Ts behöver mycket hjälp så att hon kan bli mer orienterad gällande sitt barns behov.

Dessutom tycker jag att spermadonation är en bra grej för omnipotenta mammor. Det är ett tips i all välmening om någon mamma av den här kalibern vill ha fler barn för då kan de ju ha sina rutiner i fred. Rutiner som i de flesta fall är för mammans skull det märker vi ofta på BUP.

Nej du verkar inte ha något som helst intresse av hur andra känner och att det skit du häver ur dig kan såra. Lätt att bli modig bakom en skärm.

Du vet inte ett förbannade dugg om mig, min son eller hans pappa så ge dig!
Att bara föreslå donation, hävda att jag behöver hjälp för att förstå mitt eget barns behov och att hans rutiner är för min skull är så lågt och kränkande skrivet av dig att jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin behöver stöta på dig IRL.

 

[FannyN]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Jag är inte ens anonym här så jag är precis lika modig irl.Jag är inte ens modig utan bara korrekt. Jag skulle inte kunna försörja mig om jag hade en annan åsikt.

Jag är fortfarande övertygad att de flesta rutiner är för de vuxnas skull när de används för att bevisa sin ståndpunkt. Jag ser det ofta. Jag tycker fortfarande att om man skaffar barn med en annan människa så är båda föräldrar och ska respektera varandras olikheter. Du har bara lyckats förmedla att du är arg och din son kom hem en halvtimme för sent enligt din bedömning. Varför dagis nämns i rubriken är fortfarande oklart. Om man inte vill samarbeta med någon är det ju en bra ide att skaffa barn ensam eftersom det enligt föräldrabalken åligger föräldrar att just samarbeta med varandra om båda är vårdnadhavare.

Jag hoppas också att du slipper träffa mig irl eftersom det är barn och föräldrar med problem som träffar mig.

Jag har lärt mig massor av den här tråden och förstår mer och mer varför vi inte kommer längre med jämställdheten. Det är också väldigt tydligt hur lätt det kan bli en konflikt, att det inte behövs just någonting. Det är lätt att ta för givet att saker som är självklara för en själv är det för alla.

Nu lämnar jag din tråd eftersom du inte är intresserad av ändra din ståndpunkt och du är nöjd med dig själv. Vi är på helt olika planeter.

Lycka Till.

 

[Björk]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Jag har också skrivit i tråden om att JAG skulle tycka att det vore helt ok ifall de ringde FÖRSTA gången det händer att pappan hämtar IFALL de vet om att
1. paret har nyligen separerat
2. föräldrarna är oense
3. barnet träffar den andra föräldern sällan.

Jag tror att dagispersonal många gånger märker/ får höra om föräldrarna inte är överrens eller vänner och liknande.
Jag skrev också att JAG inte hade blivit irriterad, men dock bara om de ringde EN gång och jag sedan berättat att det var ok.

Jag hade nog mest blivit förvånad först. Och sen irriterad (efter att jag lagt på luren). För jag hade tyckt att det borde vara helt utanför deras befogenheter om de gjorde det.

Jag har inte någonstans påstått att Mirre ska skälla på dagis för att sonen kom hem "för sent". Jag tror inte ens hon har skrivit att hon tycker att det är dagis fel? Jag kanske läste det slarvigt, så visa gärna mig vart det står!

Jag tolkade henne som att huvudfrågan var om inte dagis borde ha ringt henne i och med att pappan hämtade barnet. Att barnet sen kom sent hem tolkade jag som en sekundär fråga och som om det var den saken hon egentligen var mest irriterad på.

Jag har inte sagt ett ljud om att pappan inte ska respekteras, att han inte har det svårt osv.

Nej, men du sa en del om hur svårt det är för mamman efter en separation. Och att rutinerna följs kan vara viktigt för henne för att hålla näsan ovan vattenytan. Och utelämnade (åtminstone i skrift) hur det också kan vara jobbigt för pappan.

Om man kommer hem sent med ett barn som redan skulle vara i säng så tycker faktiskt jag att man har rätt att ha åsikten om att det inte är ok.

Absolut har man rätt att tycka/känna det! Men, det är inte den absoluta sanningen att det aldrig är okej. För det beror på vad båda föräldrarna känner och tycker är viktigt. Och självklart; hur barnet reagerar på det.

För oss är också sängtider viktiga, men jag respekterar att andra föräldrar kanske lever på annat sätt och INTE tycker det är så viktigt. Därmed har inte jag eller de absolut RÄTT. Vi bara tycker/tänker olika. Om man är två föräldrar som är olika i den frågan så måste man ju själva finna en kompromiss (som du ju också säger). Det jag reagerade på var att någon menade att man nästan "ska" bli skitirriterad på att en pappa kommer hem sent.

Jag har inte sett att Mirre inte ville att han skulle hämta, jag har inte sett att hon tyckte att det var fel ATT han hämtade på dagis, jag har sett reaktionen för att han skulle komma hem sent!

Jag såg att hon reagerade på att dagis inte ringde henne. Hon undrade om de inte borde ringa henne (och kolla så att det var okej). Och sen reagerade hon på sen hemkomst också (mest).

Samma sak gäller ju självklart pappan också, att mamman ska respektera saker för hans skull. Jag trodde folk förstod att jag resonerade så.

Ja, jag vet att du brukar resonera så (du vet väl att jag tycker du verkar vara en väldigt klok människa!? ) Därför blev jag lite förvånad av en del du skrev.

Hur hade ni känt om det var Mirre som fredagen lämnade sin son 2 timmar senare på kvällen eller två timmar tidigare, lite hur som? Att Mirre inte tycker att rutiner och tider är viktiga och inte bryr sig om att pappan bokat middag med farmor och farfar och den nu blev två timmar sen, eller att pappan är på gymmet just när hon lämnar sin son? Det är inte ok va? Men tvärtom är ok, bara för att det är en pappa som gör det självklara: umgås med sitt barn.

Jag känner: inte okej! Vare sig om det var Mirre eller pappan som lämnade 2 timmar sent. Men; det handlade ju inte om 2 timmar (som du missade).

Jag kan ärligt säga att jag inte helt förstår det här curlandet för pappor ( inte speciellt menar jag denna utan ÖVERLAG)..

Fast jag tycker inte jag ser så mycket curlande för pappor? I alla fall står inte jag för den åsikten. Jag tycker snarare att det i så fall curlas för många mammor i och med att mammorna ska bestämma både det ena och det andra över hur papporna ska umgås eller inte med sina barn. Inte nödvändigtvis i denna tråd, men jag tycker mig ha sett vissa signaler på det. Inte nödvändigtvis från Mirre (jag har också förståelse för att man kan skriva ett inlägg i en "ilsk stund" och senare går det över..), men från andra som talar om att "sätta ner foten", "bli skitirriterad", "han ska ha förståelse för hennes situation som nyseparerad" osv.

När man har gemensam vårdnad och ens funderar över att dagis "borde" ringa när/om pappan hämtar barnet; det kan nog faktiskt tolkas som att man själv inte ser pappan som lika viktig som en själv? Jag tolkar det i alla fall som att man på ett omedvetet plan kanske kan känna lite så...

Mirre>> jag tycker det låter jättebra att du och exet verkar försöka finna bra vägar till att umgås så mycket ni kan båda två med sonen!

 

[Enya]

Sv: Borde inte dagis ringt mig?

Jag hade nog mest blivit förvånad först. Och sen irriterad (efter att jag lagt på luren). För jag hade tyckt att det borde vara helt utanför deras befogenheter om de gjorde det.
Ja kanske, men jag tror att jag faktiskt inte hade brytt mig, det finns så konstigt folk liksom så det hade nog varit ännu en sak som folk gör. Precis som att dagis oftare ringer mammorna än papporna när barnen sjuknar under dagen. Tex Eftersom jag har mina erfarenheter bakom mig så tycker jag att det hade varit ok att de hade ringt. En person som inte har mina erfarenheter utan har andra, resonerar säkert helt annorlunda.

Jag tolkade henne som att huvudfrågan var om inte dagis borde ha ringt henne i och med att pappan hämtade barnet. Att barnet sen kom sent hem tolkade jag som en sekundär fråga och som om det var den saken hon egentligen var mest irriterad på.

Så tolkade jag också, så jag hängde inte med i resonemanget om att hon borde ta sena hemkomsten med pappan- det var i mina självklart att det inte var dagis fel ju.

Nej, men du sa en del om hur svårt det är för mamman efter en separation. Och att rutinerna följs kan vara viktigt för henne för att hålla näsan ovan vattenytan. Och utelämnade (åtminstone i skrift) hur det också kan vara jobbigt för pappan.
Ja eftersom det i detta fallet rör en mamma mest, eftersom det var hon som är boförälder och får ta hand om problemen dagen efter när han inte är där. Visst är det synd om pappan också, men det gör det inte mer ok att gå emot mammans vilja i det här fallet och komma hem för sent ( som jag senare skrev att jag missat) och låta henne få ta hand om effekten av det dagen efter. Det jag menar är att om man gör något som går emot den andra förälderns vilja, som det här med Mirres rutiner, så får man väl tänka lite på vad det ger för effekt. Om nu pappan är där dagen efter och fixar och donar med sin son trots uruslet humör och kinkighet, så är det helt ok att bryta rutinerna, men om det drabbar Mirre, som ju precis som pappan inte har det lätt att ro allt i land just nu, så känn det inte helt ok i mina ögon. Med andra ord, om han gör saker med sin son de helger han har honom och då inte har rutiner eller liknande så drabbar det ju bara honom själv ( och sonen) men inte Mirre, det försvårar inte Mirres försök till att få ihop allt. Förstår du hur jag tänker?

Absolut har man rätt att tycka/känna det! Men, det är inte den absoluta sanningen att det aldrig är okej. För det beror på vad båda föräldrarna känner och tycker är viktigt. Och självklart; hur barnet reagerar på det.
Fast hur kan det vara ok att göra det svårare för den andra föräldern bara för att, när man faktiskt kan få som man vill ( umgås med sitt barn) samtidigt som man underlättar för andra föräldern ( inte kommer hem för sent).

För oss är också sängtider viktiga, men jag respekterar att andra föräldrar kanske lever på annat sätt och INTE tycker det är så viktigt. Därmed har inte jag eller de absolut RÄTT. Vi bara tycker/tänker olika. Om man är två föräldrar som är olika i den frågan så måste man ju själva finna en kompromiss (som du ju också säger). Det jag reagerade på var att någon menade att man nästan "ska" bli skitirriterad på att en pappa kommer hem sent.
Jag hade också blivit irriterad, men kanske mycket beroende på att jag vet hur personen i fråga är, så att jag redan första gången hade kunnat räkna ut att det var ett mönster hos honom.

Jag såg att hon reagerade på att dagis inte ringde henne. Hon undrade om de inte borde ringa henne (och kolla så att det var okej). Och sen reagerade hon på sen hemkomst också (mest).



Ja, jag vet att du brukar resonera så (du vet väl att jag tycker du verkar vara en väldigt klok människa!? ) Därför blev jag lite förvånad av en del du skrev.
Nej det visste jag inte, och just nu verkar det som om jag skriver rappakalja för alla missförstår vad jag skriver.

Jag känner: inte okej! Vare sig om det var Mirre eller pappan som lämnade 2 timmar sent. Men; det handlade ju inte om 2 timmar (som du missade).



Fast jag tycker inte jag ser så mycket curlande för pappor? I alla fall står inte jag för den åsikten. Jag tycker snarare att det i så fall curlas för många mammor i och med att mammorna ska bestämma både det ena och det andra över hur papporna ska umgås eller inte med sina barn. Inte nödvändigtvis i denna tråd, men jag tycker mig ha sett vissa signaler på det. Inte nödvändigtvis från Mirre (jag har också förståelse för att man kan skriva ett inlägg i en "ilsk stund" och senare går det över..), men från andra som talar om att "sätta ner foten", "bli skitirriterad", "han ska ha förståelse för hennes situation som nyseparerad" osv.
Jag ser det ganska nära mig och det gör mig kräkfärdig faktiskt. Så hemskt att följa och hemskt att mamman inte klarar av att söga ifrån.
Jag håller som sagt inte med dem som skrev att hon ska sätta ner foten. Däremot anser jag att han ka respektera rutinerna om hon tycker att de är viktiga ifall det är så att det han gör kommer att påverka henne och sonen dagen efter. Tar han hand om effekten själv så visst, om inte så tycker jag att det inte är ok. Nu är en halvtimme inte mycket att dilla om egentligen, men det visste jagi nte när jag började skriva.

När man har gemensam vårdnad och ens funderar över att dagis "borde" ringa när/om pappan hämtar barnet; det kan nog faktiskt tolkas som att man själv inte ser pappan som lika viktig som en själv? Jag tolkar det i alla fall som att man på ett omedvetet plan kanske kan känna lite så...

Mirre>> jag tycker det låter jättebra att du och exet verkar försöka finna bra vägar till att umgås så mycket ni kan båda två med sonen!

Där kan jag hålla med dig, men samtidigt så behöver det ju inte vara så, kankse är hon den som tagit hand om barnet mest, hon är dessutom boföräldern så hon kankse tycker att de borde ha ringt och meddelat. Jag tror nog att hon förstått att hon hade fel på den punkten nu. Som jag skrev tidigare så är det inte min åsikt att de borde ha gjort det.