PopcornPlayer
Trådstartare
Jag har senaste tiden plöjt igenom hästannonser ganska frekvent, och eftersom jag sitter hemma med krossad fot i högläge ft, gör jag inte så mycket mer än lusläser annonser.
Jag och sambon har planer på att om ungefär ett år börja kika efter en gård och flytta ut på landet. Nu kan det ta flera år innan har hittat våran gård och flyttat in, men jag har ändå kollat hästannonser redan nu. Till stor del för att hålla koll på marknaden, men framförallt att det är så roligt att dreggla över fina hästar
.
Vad jag har kikat efter är främst avelsston, vilket finns en hel del på marknaden. Men jag förfasas över vilken dålig kvalité det är på stona
Många annonser finns inte ens stamtavlan utskriven. Att stoet är äldre eller triangelmärkt gör henne automatiskt klassat som ett bra avelssto!
Jag har ingen erfarenhet av egen avel, men arbetat en hel del med både halvblods och fullblodsavel (lite RP också), men främst har jag arbetat med ridning och utbildning av hästar. Har utbildat hästar från scratch till svår klass. Tycker mig börja få en del koll på hblstammar och tänkte använda denna tid innan jag drar igång avel själv att lära mig så mycket jag bara kan. Till hjälp har jag bla erfarna hbl-upf som jag sammarbetat med och ridit hästar åt.
Har inte tänkt o ha mer en ett par ston, o det är inget jag räknar med att tjäna pengar på, utan blir glad om jag går plus minus noll någon gång i framtiden. Däremot är jag helt inne på att satsa på kvalité före kvantitet. Jag vill ha bra ston med meriter i minst 130-140 klasser, ska det undantagas så ska härstamningen vara riktigt

.
Men jag tycker mest man ser ston som gått 110-120 (vilken häst kan inte det?).
Och framförallt vill jag avla på hållbarhet, vilket jag anser har blivit lite förbisett de senaste decenniet i denna prestationskoncentrerade avel. Att ta ett sto till avel som blivit T-märkt pga en spark, ordentlig omkullridning etc är en grej, men att ens fundera avla på ett sto som t-märkts pga återkommande kotledsinflammationer?
Jag förstår själv att man inte hittar ett bra sto som har några år kvar i 15-20 000 kronors klassen, men problemet är att jag sällan ser ston över den prisklassen, som tidigare varit i avel.
Tjuvhåller ni på era bra ston så dom aldrig kommer ut på marknaden, är det ont om dessa ston eller ska man helt enkelt köpa en tävlingshäst och avbryta karriären?
Eller är dom så eftertraktade att dom inte hinner komma ut på öppna marknaden?
Jag och sambon har planer på att om ungefär ett år börja kika efter en gård och flytta ut på landet. Nu kan det ta flera år innan har hittat våran gård och flyttat in, men jag har ändå kollat hästannonser redan nu. Till stor del för att hålla koll på marknaden, men framförallt att det är så roligt att dreggla över fina hästar
Vad jag har kikat efter är främst avelsston, vilket finns en hel del på marknaden. Men jag förfasas över vilken dålig kvalité det är på stona
Många annonser finns inte ens stamtavlan utskriven. Att stoet är äldre eller triangelmärkt gör henne automatiskt klassat som ett bra avelssto!
Jag har ingen erfarenhet av egen avel, men arbetat en hel del med både halvblods och fullblodsavel (lite RP också), men främst har jag arbetat med ridning och utbildning av hästar. Har utbildat hästar från scratch till svår klass. Tycker mig börja få en del koll på hblstammar och tänkte använda denna tid innan jag drar igång avel själv att lära mig så mycket jag bara kan. Till hjälp har jag bla erfarna hbl-upf som jag sammarbetat med och ridit hästar åt.
Har inte tänkt o ha mer en ett par ston, o det är inget jag räknar med att tjäna pengar på, utan blir glad om jag går plus minus noll någon gång i framtiden. Däremot är jag helt inne på att satsa på kvalité före kvantitet. Jag vill ha bra ston med meriter i minst 130-140 klasser, ska det undantagas så ska härstamningen vara riktigt
Men jag tycker mest man ser ston som gått 110-120 (vilken häst kan inte det?).
Och framförallt vill jag avla på hållbarhet, vilket jag anser har blivit lite förbisett de senaste decenniet i denna prestationskoncentrerade avel. Att ta ett sto till avel som blivit T-märkt pga en spark, ordentlig omkullridning etc är en grej, men att ens fundera avla på ett sto som t-märkts pga återkommande kotledsinflammationer?
Jag förstår själv att man inte hittar ett bra sto som har några år kvar i 15-20 000 kronors klassen, men problemet är att jag sällan ser ston över den prisklassen, som tidigare varit i avel.
Tjuvhåller ni på era bra ston så dom aldrig kommer ut på marknaden, är det ont om dessa ston eller ska man helt enkelt köpa en tävlingshäst och avbryta karriären?
Eller är dom så eftertraktade att dom inte hinner komma ut på öppna marknaden?