Då hundlivet inte blev som man tänkt

[vintervila]

Nu vet jag inte exakt hur hunden beter sig så det här kanske inte är relevant - men är hunden genomkollad av typ fysio/veterinär? Det finns ju en del studier idag som pekar på att vissa problembeteenden faktiskt har sitt ursprung i att hunden har ont (t.ex. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7071134/ om man vill nörda ner sig, men räcker annars att googla för mer populärvetenskapliga tolkningar). Säger inte att det är det såklart, men har ni inte kollat hunden skulle jag kanske ge det en chans - om inte annat för att du själv ska kunna känna att du gjort allt du kan. Antar att ni HD/ED röntgat? Jag säger det här för att jag haft en hund som var extremt stressad redan som valp - visade sig att han var sjuk och hade ont.

Sen håller jag med alla andra. Det ska vara kul att ha hund och jag tänker att så länge man efter bästa förmåga ser till att hunden får ett bra nästa hem, så har man tagit sitt hundägaransvar.

 

[soom]

Nu. Det är okej att ge upp nu.

Och för att balansera ”alla som säger att det blev bättre efter 2-3 år”: jag har haft en borderterrier som jag kunde beskriva ungefär som du beskriver din hund, och mina känslor var ungefär som du beskriver dina. Det blev marginellt bättre med åldern. Det blev aldrig bra. Jag ångrade hunden varenda dag (min partner gjorde det inte och vägrade göra sig av med hunden så jag fick stå ut).

 

[Arlinda]

Leave the dog, live your life