Dejtingtråden 23

Status
Stängd för vidare inlägg.
Mer an tva gor man nog bara i Sydeuropa!
Nä, finns flera regioner i Schweiz där du gör tre, samma i Nederländerna. I Spanien gör man två, i Italien en eller två. Så tycker nog inte att just Sydeuropa specifikt har mer pussar än andra länder.

Jag börjar alltid med att luta åt vänster (dvs höger kind mot höger kind först), har funkat i alla länder jag kindpussat i.
 
Nä, finns flera regioner i Schweiz där du gör tre, samma i Nederländerna. I Spanien gör man två, i Italien en eller två. Så tycker nog inte att just Sydeuropa specifikt har mer pussar än andra länder.

Jag börjar alltid med att luta åt vänster (dvs höger kind mot höger kind först), har funkat i alla länder jag kindpussat i.
Whaaat! Jag ska till Nederländerna på jobb. Förväntas jag kindpussa då??
 
Whaaat! Jag ska till Nederländerna på jobb. Förväntas jag kindpussa då??
Nej, förmodligen inte i jobbet :). Jag har aldrig kindpussat i jobbet i Spanien, inte min make heller. Då skakar man hand. Bör väl vara samma sak i Nederländerna. Dessutom har de nästan alltid koll på att utlänningar har andra seder och sätt att hälsa på, så oroa dig inte :).
 
Det är så uppfriskande att läsa här och se hur olika syn vi har på ”relationer” och intimitet. Jag önskar att jag kom loss ur mitt ”celibat” och slutade att hålla mig själv tillbaka.

Jag har blivit väldigt restriktiv med kroppskontakt och tycker att det är svårt att bryta det mönstret. Jag har inte ens hånglat med någon på typ sju år(?). Jag är väldigt rädd om mig själv efter en del händelser tidigare, och kroppen går ibland i försvar utan att jag själv väljer det när folk blir närgångna.

Jag har ju som jag tidigare skrivit hittat en man på en dejtingsida som jag fortsatt träffa, vi har nog setts kanske sju ggr sedan januari, och skrivit mycket på messenger. Jag uppfattar att han verkar gilla mig, och skulle jag ge mig hän så är jag rätt säker på att han nappar. Jag bad honom att backa, efter tredje dejten då jag tyckte att han var för närgången. Men sa också att jag gärna vill lära känna honom utan att det blir en ”dejt-setting” och absolut gärna är vän med honom eftersom jag uppskattar att vara med honom. Det var han helt med på, och vi har jobbat på att lära känna varandra sedan dess.

Jag har inte känt någon direkt attraktion, men liiite väcktes sist jag träffade honom. Jag har SÅ konstiga triggers!!! Han hade sin stora entusiastiska hund kopplad till ett bälte, och när de halvsprang utför en backe där han försökte lugna ned hunden kände jag plötsligt att. ”Är han inte lite läcker ändå?” ;)

Vi tog en kvällspromenad och jag kände att NU hade det passat fint att hålla om varandra. Trots galen hund. Och kanske hångla lite i gatlysenas sken.

Jag har nog blivit lite löpsk! :laugh:
 
Det är så uppfriskande att läsa här och se hur olika syn vi har på ”relationer” och intimitet. Jag önskar att jag kom loss ur mitt ”celibat” och slutade att hålla mig själv tillbaka.

Jag har blivit väldigt restriktiv med kroppskontakt och tycker att det är svårt att bryta det mönstret. Jag har inte ens hånglat med någon på typ sju år(?). Jag är väldigt rädd om mig själv efter en del händelser tidigare, och kroppen går ibland i försvar utan att jag själv väljer det när folk blir närgångna.

Jag har ju som jag tidigare skrivit hittat en man på en dejtingsida som jag fortsatt träffa, vi har nog setts kanske sju ggr sedan januari, och skrivit mycket på messenger. Jag uppfattar att han verkar gilla mig, och skulle jag ge mig hän så är jag rätt säker på att han nappar. Jag bad honom att backa, efter tredje dejten då jag tyckte att han var för närgången. Men sa också att jag gärna vill lära känna honom utan att det blir en ”dejt-setting” och absolut gärna är vän med honom eftersom jag uppskattar att vara med honom. Det var han helt med på, och vi har jobbat på att lära känna varandra sedan dess.

Jag har inte känt någon direkt attraktion, men liiite väcktes sist jag träffade honom. Jag har SÅ konstiga triggers!!! Han hade sin stora entusiastiska hund kopplad till ett bälte, och när de halvsprang utför en backe där han försökte lugna ned hunden kände jag plötsligt att. ”Är han inte lite läcker ändå?” ;)

Vi tog en kvällspromenad och jag kände att NU hade det passat fint att hålla om varandra. Trots galen hund. Och kanske hångla lite i gatlysenas sken.

Jag har nog blivit lite löpsk! :laugh:

Är inte detta en bra början då? Vet han något om vad du känner?
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Jag har lite lösa planer på en promenaddejt nästa vecka :nailbiting: han är trevlig i skrift och jobbar i min stad, tidigare bott här också. Jag är mest nervös att det blir awkward silence får du slutar min hjärna fungera och jag babblar om allt och inget :o

Usch. Jag hade bestämt mig för att ha en plan för att undvika sådant men jag har ännu inte skaffat mig någon 😅 sämst på att kallprata, blir precis sådär.
 
Är inte detta en bra början då? Vet han något om vad du känner?
Jo det är en jättebra början! Ja han vet en del om hur jag känner, men inte mycket mer än att jag ”fryser” ibland när någon tar på mig på sätt jag inte var beredd på, eller vill. Och att jag verkligen uppskattar hans sällskap men blev stressad av själva ”dejtsettingen”. Vi har pratat en del om känslor. Och om att jag är rädd att han har lite för stora förväntningar på vad vår vänskap eventuellt skall leda till.

Jag känner fortfarande mer vänskapligt för honom än att jag känner attraktion. Förutom där med hunden plötsligt! :)
 
Jo det är en jättebra början! Ja han vet en del om hur jag känner, men inte mycket mer än att jag ”fryser” ibland när någon tar på mig på sätt jag inte var beredd på, eller vill. Och att jag verkligen uppskattar hans sällskap men blev stressad av själva ”dejtsettingen”. Vi har pratat en del om känslor. Och om att jag är rädd att han har lite för stora förväntningar på vad vår vänskap eventuellt skall leda till.

Jag känner fortfarande mer vänskapligt för honom än att jag känner attraktion. Förutom där med hunden plötsligt! :)

Tycker det låter asnice ändå! Låter som att du hanterar det bra :)
 
Usch. Jag hade bestämt mig för att ha en plan för att undvika sådant men jag har ännu inte skaffat mig någon 😅 sämst på att kallprata, blir precis sådär.

Jag är normalt sett rätt bra på det, men så finns de där tillfällena när tystnaden blir lite för jobbig och jag är lite för nervös och plötsligt är det som bortblåst :angel:
 
Jag har just insett en stor skillnad med A jämfört med alla tidigare dejter. Nu kommer jag på mig själv med att fundera över om jag ska bjuda hem honom på fika nån helg när jag har barnen, eller vad vi kan hitta på i sommar när vi har semester. Tidigare har jag ju typ fått panik om de har velat planera in nåt nästa helg :p

Intressant.
 
Jag har börjat prata med någon och han verkar så himla fin. Dessutom verkar han uppriktigt nyfiken och intresserad av mig. Vi har samtal om lite allt möjligt och jag blir glad när han skriver.

MEN han är 22, jag skulle kunna vara hans mamma. En väldigt ung mamma men ändå. Vet inte om det borde störa mig mer..

Jag har ju inte tänkt att gifta mig med honom men ibland märks hans ålder verkligen. Oftast tänker jag inte på den alls och han är ju vuxen..
 
Jag har börjat prata med någon och han verkar så himla fin. Dessutom verkar han uppriktigt nyfiken och intresserad av mig. Vi har samtal om lite allt möjligt och jag blir glad när han skriver.

MEN han är 22, jag skulle kunna vara hans mamma. En väldigt ung mamma men ändå. Vet inte om det borde störa mig mer..

Jag har ju inte tänkt att gifta mig med honom men ibland märks hans ålder verkligen. Oftast tänker jag inte på den alls och han är ju vuxen..

Hur gammal är du?

Jag tycker det är skitsvårt med ålder, vill helst träffa någon i min ålder. V är sex år yngre och det stör mig fortfarande. Avskyr när någon frågar hur gammal han är och känner mig sjukt obekväm.
 
Jag har börjat prata med någon och han verkar så himla fin. Dessutom verkar han uppriktigt nyfiken och intresserad av mig. Vi har samtal om lite allt möjligt och jag blir glad när han skriver.

MEN han är 22, jag skulle kunna vara hans mamma. En väldigt ung mamma men ändå. Vet inte om det borde störa mig mer..

Jag har ju inte tänkt att gifta mig med honom men ibland märks hans ålder verkligen. Oftast tänker jag inte på den alls och han är ju vuxen..
För mig skulle den personliga gränsen gå just där. Kunde jag vara hans mamma, då blir det inget.
 
Vet inte om det borde störa mig mer..
Det beror kanske på vilka hänsyn man väger in kring det där borde tänker jag. Vad man borde utifrån värderingar och tyckanden hos människor som inte har ett skvatt med saken att göra tycker jag själv att det kan vara skönt att bortse så mycket som möjligt från. Skall man åldersnoja, vilket jag själv inte tycker att man skall, så tror jag att det är bäst om det är utifrån så personliga ställningstaganden som möjligt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Måste ta och skriva av mig lite, samt vädja om råd från kloka bukare. Vet inte var jag ska börja i denna sörja..:P Träffade en trevlig...
2
Svar
28
· Visningar
4 991
Senast: yllva
·
Relationer Jag är en sådan användare som mest smyger runt och läser, men nu är det sen kväll och jag har ingen annan att bolla med så jag väljer...
Svar
13
· Visningar
1 647
Senast: Shoreline
·
Hundhälsa Jag behöver få lite neutrala åsikter om min älskade vovve. Han är en blandras chihuahua/powder puff, med lite inblandning av nåt mer på...
Svar
9
· Visningar
2 888
Senast: Monstermom
·
H
Gravid - 1år Jag är gravid i 15 veckan och är så fruktansvärt velig!!! Jag och den eventuellt blivande pappan har varit tillsammans i drygt 4 år...
2 3
Svar
58
· Visningar
10 055
Senast: escodobe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp