Jag har alltid tidigare arbetat på starkt mansdominerade arbetsplatser, jag är uppväxt med bröder och jag har umgåtts mest med män/killar i mitt liv. När jag började på min nuvarande arbetsplats för åtta år sen, var det en kvinnodominerad arbetsplats (det är det fortfarande) och de som jag kom bäst överens med var två av de få männen som jobbade där (en är fortfarande kvar och det är fortfarande han jag har mest kontakt med). Den ena kollegan har sambo, den andra var liksom jag singel.Herregud, jag blir då trött på människor
Har flera nära vänner som är män, jobbar dessutom på en kraftigt mansdominerad arbetsplats men kanske borde sluta av hänsyn till min partner
Det var en (kvinnlig...) kollega som blev full på en tjänsteresa efter ett par månader och spred ut ett rykte om att jag och singelkollegan hade ett förhållande. Hela jävla gruppen trodde till slut på hennes fyllepladder och det spelade ingen roll vad vi sa. Hon satt till och med och lurpassade på morgonen för att se om vi kom samtidigt för att kunna "bevisa" att vi visst hade ett förhållande.
Om han hade några andra känslor mig vet jag ju givetvis inte, men han har aldrig gjort något närmande eller antytt något i den vägen. Snarare pratade vi ofta om andra som vi tyckte var snygga. Jag har definitivt aldrig tänkt en romantisk tanke om honom. Men de refererar fortfarande till honom som "din gamla pojkvän"...
