Dejtingtråden 39

Bukefalos 30 år!

Nu känns det som du försöker ta ut din frustration över mig.

Det är bara en standard/artighetsfras för mig, precis som "det var trevligt", "det var gott" fast det inte alls var det osv.
Exakt. Det är ju en fras som man säger.

Och då är jag ändå en person som kan säga vi hörs och faktiskt mena det också. Sa ”vi hörs” till hovslagaren förra veckan när han skulle köra och senast idag till en kollega som med största sannolikhet kommer höra av sig imorgon.

Men kan även använda det som du. Jag tror på att inte analysera sönder saker så mycket. Ibland är vi hörs faktiskt ingenting annat än just vi hörs.
 
Exakt. Det är ju en fras som man säger.

Och då är jag ändå en person som kan säga vi hörs och faktiskt mena det också. Sa ”vi hörs” till hovslagaren förra veckan när han skulle köra och senast idag till en kollega som med största sannolikhet kommer höra av sig imorgon.

Men kan även använda det som du. Jag tror på att inte analysera sönder saker så mycket. Ibland är vi hörs faktiskt ingenting annat än just vi hörs.
Hovslagaren tillhör inte den kategorin av människor som man inte vill se igen. Han är alltid välkommen. Så ”vi hörs” stämmer. Precis som när man pratar med kompisar, familjen etc.

Det kommer alltid finnas personer som övertolkar precis allt man säger. Oavsett hur man säger det så blir de alltid offret och vänder på det man har sagt. Och de enda som kan ändra på sitt beteende är de själva.
 
Jag tror bara inte att jag riktigt förstår vad man ska säga istället? Måste man specificera När man ska höras? Det känns ju asjobbigt.

Är bara "hejdå" bättre, och i så fall varför? 😅 Någonting flytande som "Jag ringer sen.." är till exempel i exakt samma fack som "vi hörs" utöver att man då tagit på sig att vara den som "hörs av".
 
Jag tror bara inte att jag riktigt förstår vad man ska säga istället? Måste man specificera När man ska höras? Det känns ju asjobbigt.

Är bara "hejdå" bättre, och i så fall varför? 😅 Någonting flytande som "Jag ringer sen.." är till exempel i exakt samma fack som "vi hörs" utöver att man då tagit på sig att vara den som "hörs av".
Ja, jag funderade också vidare på detta sen. Mest eftersom det faktiskt var någon mer som tyckte att "vi hörs" är så definitivt och något man säger när man egentligen vill säga "jag vill aldrig prata med dig mer". Är det annorlunda om det är en person man känner väl (jag pratar mest med personer jag faktiskt känner, inte så många nya bekantskaper)? Eller är det värre om det är i skrift? Att om man säger vi hörs till en person IRL eller i telefon så är det mer okej, men skriver man vi hörs försöker man få tyst på konversationen?

Detta är egentligen inte riktat till dig, utan mer en allmän fundering. Jag har liksom aldrig ens tänkt tanken att två små ord som vi hörs kan skapa ett sånt drama. Men jag dejtar ju inte och definitivt inte på nätet, så jag kanske missar något eftersom jag mest pratar med personer som jag förväntar mig att fortsätta prata med och som dessutom kan vara tvungna att fortsätta prata med mig (som kollegor).
 
Och du sårar folk. Men det skiter du väl i 🤷‍♀️

Blir man sårad av det efter att ha pratat eller träffat en person en gång tycker jag faktiskt inte att man ska dejta öht 🤷‍♀️

Tror nog det sårar betydligt mer att säga "du är dötrist, dig vill jag aldrig mer träffa"
Som sagt, för mig är det en standardfras och jag lägger själv ingen större vikt vid det om en människa jag inte känner säger så till mig.
 
Men du, på riktigt nu, lägg av. Att du blir sårad av det betyder faktiskt inte att de som @Bison dejtat/träffat/snackat med blivit det - det vet du ingenting om om du inte pratat med dem. Vi (människor i allmänhet) fungerar inte precis likadant allihop.
Alltså, jag blir på riktigt rädd för att det finns människor där ute som reagerar på det här helt orimliga sättet? Att man blir så ledsen och sårad för att en person man inte ens träffat eventuellt har dissat en? Det är ju mil mellan det och verkligen bli dissad av en person man känner och tycker om.

Om man reagerar så starkt ska man inte dejta alls. Definitivt inte på en dejtingsida där nio av tio kontakter förmodligen kommer rinna ut i sanden. Jag förstår inte varför man envisas med att utsätta sig för något som är så fruktansvärt för en? Jag anmäler mig ju inte till Bonde söker fru liksom, trots att det till och med funnits karlar där som jag tyckt varit riktigt snygga, för jag vet att jag skulle må piss av hela den situationen.
 
Alltså, jag blir på riktigt rädd för att det finns människor där ute som reagerar på det här helt orimliga sättet? Att man blir så ledsen och sårad för att en person man inte ens träffat eventuellt har dissat en? Det är ju mil mellan det och verkligen bli dissad av en person man känner och tycker om.

Om man reagerar så starkt ska man inte dejta alls. Definitivt inte på en dejtingsida där nio av tio kontakter förmodligen kommer rinna ut i sanden. Jag förstår inte varför man envisas med att utsätta sig för något som är så fruktansvärt för en? Jag anmäler mig ju inte till Bonde söker fru liksom, trots att det till och med funnits karlar där som jag tyckt varit riktigt snygga, för jag vet att jag skulle må piss av hela den situationen.
Jag håller med. Att bli nekad eller ratad i olika sammanhang är en del av livet liksom. Man kan inte alltid vara den som blir vald jämt. Vare sig det gäller jobb, skola, tävling, livet. Det är något man får lära sig att hantera och om man går ned sig för mycket, mår extremt dåligt, livet rasar eller man börjar ändra sitt sätt att bete sig för att behaga finns det hjälpt att söka.
 
Jag håller med. Att bli nekad eller ratad i olika sammanhang är en del av livet liksom. Man kan inte alltid vara den som blir vald jämt. Vare sig det gäller jobb, skola, tävling, livet. Det är något man får lära sig att hantera och om man går ned sig för mycket, mår extremt dåligt, livet rasar eller man börjar ändra sitt sätt att bete sig för att behaga finns det hjälpt att söka.
Jag har varit där själv, så jag vet att den enda vägen ut ur det destruktiva tankesättet är att jobba med sig själv. Jag trodde allting skulle ordna sig om jag bara fick en pojkvän. Att alla mina problem och alla mina fel och brister handlade om att jag inte hade någon kille. Det gjorde det så klart inte.

Det som litegrann blev en väckarklocka för mig var när det var en kille som faktiskt blev kär i mig. Jag tyckte absolut om honom, men jag var inte kär. Men jag försökte få mig själv att bli det, för han ville ju ha mig och om jag skulle vänta tills någon som jag verkligen ville ha skulle vilja ha mig tillbaka så kanske jag skulle få vänta i hundra år (till mitt försvar var jag ung). Men då insåg jag att det spelar ingen roll om jag har kille eller inte, allt det där andra som skaver kommer fortsätta skava ändå. Tills jag tar tag i det. Det var en massa gammalt obearbetat också, delvis ett gammalt trauma kopplat till min ridolycka när jag var arton och nästan fick amputera foten, och saker som hände p.g.a. det.

Jag har fortfarande ingen kille, och det är väl det personen slår bakut åt, för det har ju inte löst sig för mig på det sättet som hen verkar vilja att det ska lösa sig eller som jag själv ville för femton år sen. Men jag är mycket, mycket mer tillfreds med mitt liv idag. Skulle jag träffa en kille är det en trevlig bonus, inte ett krav för att ha ett drägligt liv.
 
Tänker att det är så lätt att vara efterklok.
Och just att avsluta något innan det ens börjat mer en än dejt tycker jag är svårt.
En grej för mig har varit att säga att vi kan väl känna efter lite hur det känns.
Det är ju bättre ändå än ett ”vi hörs”
Och då ger man sig lite utrymme att faktiskt känna efter några varv också.

När jag träffade J första gången slog det inga gnistor alls öht. Förstått att han i efterhand var oerhört nervös. Vilket han också sagt.
Medan jag aldrig är det vid sådana sammanhang.
Men jag är glad att vi fortsatte att ses och att jag nu har honom i mitt liv.
Är sedan barndomen lite av en pessimist vad gäller relationer och tänker väl att att ingen relation varar direkt livet ut.
Kommer tex aldrig att gifta mig vilket jag också har sagt och förklarat varför. Sen vet man aldrig om jag ändrar mig men då blir det också äktenskapsförord och den biten.
Mina föräldrar hade en väldigt utdragen process med skilsmässan och advokater var inblandande och vem som skulle ha vårdnaden osv.
Sånt orkar jag inte med.
Men har vänner (ej kärleksrelationer) sedan många år tillbaka och även om vi inte ses så ofta så finns de där.
 
Nej men det här med nätdejting, har ni också fått problem med att ni har olika ”skriftspråk”? Vi messar ju en hel del med varann men det har blivit en del missförstånd nu på det senaste. Hon menar nog på ett sätt och jag läser på ett annat. Jag är van med att man använder smileys på ett sätt och hon ett annat tror jag.
Hon avslutar tex varje fråga med ”?!” och när hon ifrågasätter använder hon gärna denna 🙄 som jag tolkar som otroligt dryg!

Småsaker som ändå påverkar.
 
Nej varför skulle jag tycka det är ok? nu är det inte därför jag dejtar någon som jag inte tycker är snygg, utan det är för att då blir jag inte lika intresserad och då får jag inte "panik". Det verkar som att du inte förstod eller?
Men snälla du, ska du inte bara ta en paus från dejtandet för ett tag? Du slösar ju bara med folks tid.
Din egen, för det är uppenbart att du behöver jobba på en massa saker. Killarnas tid, för du är inte redo att träffa någon. Och alla som svarar dig i tråden, för det är uppenbart att du inte alls är intresserad av några tips eller råd.

Vet du själv ens varför du vill ha en relation? Och vad du vill få ut av en? Och vad du kan bidra med i en relation?
 
Nej men det här med nätdejting, har ni också fått problem med att ni har olika ”skriftspråk”? Vi messar ju en hel del med varann men det har blivit en del missförstånd nu på det senaste. Hon menar nog på ett sätt och jag läser på ett annat. Jag är van med att man använder smileys på ett sätt och hon ett annat tror jag.
Hon avslutar tex varje fråga med ”?!” och när hon ifrågasätter använder hon gärna denna 🙄 som jag tolkar som otroligt dryg!

Småsaker som ändå påverkar.
Just det där med skriftspråk är svårt. Jag vet att jag nästan blir irriterad på sambon när man ställt en fråga eller sagt nått som för mej är viktigt och bara får ”ok ♥️” tillbaka. Det blir att man undrar vad tänker de egentligen?
Sen känns det också som att smileys kan se liiite olika ut beroende på om det är Android eller iPhone. Man kanske tycker att en smiley passar in på ens sinnesstämning men på mottagarens telefon blir det nästan motsatsen.

Man ska aldrig skriva till varandra när man bråkar, det blir så fel då 😂
 
Nej men det här med nätdejting, har ni också fått problem med att ni har olika ”skriftspråk”? Vi messar ju en hel del med varann men det har blivit en del missförstånd nu på det senaste. Hon menar nog på ett sätt och jag läser på ett annat. Jag är van med att man använder smileys på ett sätt och hon ett annat tror jag.
Hon avslutar tex varje fråga med ”?!” och när hon ifrågasätter använder hon gärna denna 🙄 som jag tolkar som otroligt dryg!

Småsaker som ändå påverkar.
Jag stör mig också nått fruktansvärt på hur en del människor skriver. En kille kan gå raka vägen till sopkorgen om han skriver konstigt. Stava fel kan vem som helst göra och särskilt när nästan all kommunikation sker via mobilen.

Men såna som använder ett internetspråk hämtat från Lunarstorm 2002 eller som överdriver smileys gör mig tokig. Hatar denna jävla smiley: 🙂
 
Alltså jag HATAR att skriva på telefonen, så folk får välja. Antingen får de leva med tummen eller också får de vänta några dagar på svaret eftersom jag först måste komma hem till datorn och vid det laget för det mesta glömt att jag hade något jag skulle svara på, eller inte orkar. :D
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp